Nu har jag testat naprapat och sjukgymnast. Båda var bra och kompletterar varandra. Just nu är ställningen 1-0 till sjukgymnasten. Hon gav mig värdefulla övningar. Så nu är det dags att plocka fram tysk diciplin och göra dessa övningar regelbundet. En skall jag helst göra hundra gånger per dag - jämnt fördelat över hela dagen. Fram med mammas äggklocka.
Börjar skissa på en liten weekendresa till London med en god vän. Inget är klart ännu men det verkar luta åt rätt håll.
Ikväll tittar jag vidare på Idol. Nerverna sabbar det för en del favoriter. Inte lätt.
Ramstein-gympan idag var suverän. Hon har bra musik och stora, hysteriska, glada ögon som får en att hoppa vidare i trång lokal. Hon är där varannan torsdag.
Ibland är det fascinerande att se hur en del människor verkligen inte kan röra sig i takt. Då menar jag inte komlicerade saker utan bara känna en grundpuls. Det verkar inte fungera för dem. Obesvarad fråga: de som är så out of it, har de problem att njuta av musik? Finns det en koppling? Eftersom jag verkligen njuter av musik, tycker jag så synd om dessa människor.
Men hey - jag åker inte slalom så det är säkert nån som tycker synd om mig.
För mindre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar