Varför vi säger ja och nej

Idag är det picnic i parken med lite x-SCA:iter. X-files. Men vädret är kaput så jag har tänkt att vi ska träffas på ett fik här i närheten.
Det är så typiskt. I Sverige går det inte att ha en planerad picnic. Det blir skitväder. Garanterat. Men om man en vacker dag säger att "wow, en picnic" då är det ingen jävel som är ledig och har lust.
Så är det i Sverige.
Jag har tackat nej till mycket men inte en picnic.
På tal om att tacka nej: tittade på Musikbyrån igår. Det är alltid bra men ibland glömmer jag att se. I London har det växt fram en musikrörelse, man kallar det för folk'n'roll. Modern folkrock med andra ord. Jätte, jättebra! Laura Marling hette en av artisterna. Vi har några i Sverige också Nina Kinert t ex.
http://www.youtube.com/watch?v=XonJJbV54BE
Vad har det med att tacka nej?
Jo. Det slog mig återigen igår när jag såg programmet att jag får välja det här själv. Jag tittar och lyssnar och får det inte pådyvlat mig. För mig är det värdefullt. Det är inte så att jag inte vill bli rekommenderad saker i livet- filmer, musik, mat, kläder, datorer, teknik, inredning, resor, sajter whatever. Men det är en fineline mellan att bli föremålet för föreläsning och "det här skulle nog hon gilla!"
Jag har varit med i situationer då jag har fått saker nedladdade i min dator, skivor brända, presenter inköpta från Zimbabwe och jag har suttit där och tänkt: men det här är inte jag! De känner mig inte när jag får sånt här. När det dumpas i knät på mig. Ständigt.
Och ja, jag kan erkänna att ibland, när jag äntligen har uppmärksammat problemmet inför mig själv, då har det istället blivit så att jag har kastat ut barnet med barnvattnet, ellervaddetnuheter.
I förlängningen har jag då också kännt att jag är nån stackars kulturellt dränerad varelse man skall uppfostras och kanske till och med räddas.
Jag vet, det har inte varit intentionen men så har det "come across". Och på det reagerar jag.
Men nu är det inte så.
Jag kan inte säga ja bara för att pleasa andra. Jag analyserar mina nej bättre nu.
Det jag verkligen ångrar är att jag emellanåt dumt nog har skyllt på "för många intryck" och sånt istället för att långt senare försöka hinna ifatt är säga vad det egentligen beror på. Detta har bara skapat ännu en plattform som skall åtgärdas.
Nåväl. All denna fundering parallellt med superbra musik i Musikbyrån. Måste införskaffa.
Nu=vika tvätt!