Eurovisionen - därför gick det åt pipsvängen!

OK världen brinner men jag kan inte låta bli att fundera vidare över schlagern och allt runtikring.
Det är många tankar som har poppat upp i huvudet när jag var ute och promenerade till dagens möte. Man tänker så bra när man går.
Vi börjar här: Alexander Bard och Bert Karlsson är ganska lika. Båda har deklarerat sig själva som sanningsägare och män med smak. När båda uttalar sig, i regel med olika åsikter, talar de med stora bokstäver till folket. Båda hävdar att de vet vad som går hem i stugorna och hur en slipsten skall dras. Må hända men båda lyfter fram antingen sig själva eller egna projekt. Tämligen subjektiva då med andra ord.
Bards senaste analys: "Sluta skicka gamla tanter" med hänvisning till Charlotte är ganska komisk. Själv är han betydligt äldre än Charlotte, förmodligen Marina likaså. Samt Lena Ph och Ca-Vråla.
Det är inget bra argument.
Men däremot finns det flera andra bra förklaringar till den här kvasikulturella soppan. Eller pajkastningen som det är på väg att bli. Bara genom att kombinera dessa hittar vi svaret och vägen ut.

Kompisröstning: Ja, det är nåt som vi också ägnar oss åt. So what? Det finns faktiskt nationella anledningar: Länder består inte enbart av en nationell grupp. I Sverige finns norrmän, i Ukraina finns ryssar. Också. Med telefoner. Och de röstar. Man håller på sitt ursprung som regel men ibland, om nån låt är tillräckligt stark och lockande, röstar man i ett vidare begrepp.

Smak: Smaken skiljer sig från ett ställe till ett annat. En låt med Patrick Isaksson eller lärarinnan, går hem i Sverige men fungerar inte alls utanför våra gränser. Så är det bara.
Men nu är det inte dessa låtar vi har skickat. Tackochlov. Smaken hos det röstbenägna europa är skiftande från ett år till ett annat. Ena gången ska det vara bombastiska trummor á la Ruslana, ett annat år mer orientalisk r'n'b. Ett annat år svulstig balkanballad och för att nästa skifta om till buttricks-rockare från Finland. Men jag har noterat de senaste åren att traditionella poplåtar baserat på västerländsk poptradition är inte längre gångbart i öst. År 2000 var startfältet poppigare och engelskorienterad, nu sjunger man i större utsträckning på sitt eget språk.

Irrationellt och i underläge: Det är mer oförutsägbart än någonsin och i våra öron obegripligt och smaklöst. Men väldigt, väldigt irrationellt. Om Turkiets låt hade kommit från Andorra, hade det inte funkat. Hade Bosnien-Hercegovinas hänga-tvättlåt varit nån inhemsk indiegrupp från vårt Söder, hade den aldrig kommit till final.
Det betyder varken att låtarna inte är bra eller platsar, det betyder att vi skjuter från underläge.
Hela Västblocket är i underläge och det är en alldeles unik situation för oss.
Kom ihåg att en gång i tiden var Turkiet en ovanlig fågel med gnälliga låtar. Nu spelar de i kedjan.

Jag tror nu (men det gjorde jag inte innan) att vi hade haft en bättre placering med en annan låt t ex "Empty room". Men inget mer än en bättre placering. Tro inget annat.
Egentligen tror jag inte att det är låten i sig som är problemet. Kanske var det Perelli själv som inte "gick genom rutan". Hon uppfattas som stel och barbieperfekt, ingen show, har en kall kylig discoutstrålning och var i avsaknad av en riktig show. Jag menar, Ukraina och hon hade samma klänning men där slutar ju liknelsen. Jag kunde konstatera där jag satt framför TV:n att Ukraina-brudens utstrålning var varm och sexig medans Charlotte skruvade fram ett helt annat gradantal.
Appearence, klädsel och tydligen sminkning, när den är så grotesk som Charlottes (för tankarna till en transvestit), har mer betydelse än vad man överhuvudtaget har kunnat gissa.
Visst, alla vill hävda att det är en SÅNGochLÅT-tävling men det är fel. Har alltid varit det.

Detta kan förklara hur det gick fel men att "Hero" - som jag hävdar är en mycket bra låt och inte mer förlegad än någon annan - skulle vara så pass risig att den inte ens hade kvalat utan juryns hjälp - det är för mig en gåta.

En annan gåta är varför Charlotte envisas med att säga att det hade varit värre att komma trea eller fyra. Det måste vara kvalificerat skitsnack! Då hade det väl ändå kännts som att hon var på G, hade folk i Europa som trodde på henne. Som det är nu finns det ju knappt nån fnabase därute. Hur kan det vara värre - i förlängningen?

Slutligen: Jag tror att vi ska fortsätta med vår musikglädje och festyra runt vår egen Melodifestival. Rösta fram den låt och artist vi tycker bäst om - oavsett om det ska slå i Europa eller inte. Att åka på musikläger i Moskva eller Kiev får ses som en bonus.
Ändrar vi oss och börjar med strategi för att matcha fram nån som ska försöka ta hem det här obegripliga spelet, kommer det bara att resultera i en förvirrning runt vår musikaliska profil.
Då tappar vi bort oss själva och då är festen slut. Forever.
So say I.