Sista maj. Loggar in i datorn för att upptäcka att en sladd har gått sönder. Älgar till Classe och köper ny. Med all kraft i världen tvingar jag in adaptern på plats, svetten i pannan, men nu fungerar det igen.
När jag kom in i tunnelbanevagnen, såg jag en hög med människor rätt så avklädda. Det är varmt ute. Det blir groteskt med så mycket hud på en gång.
Agatha Christies "Tio små..." har drabbat Flavour, vår bildgrupp. Nu är vi bara två på "mötet". Jag hoppas det gäller fortfarande...
Ja, det gör det!
Tittade på "Casanova" igen. Heath Ledger - vilken man! Eller yngling kanske man ska säga. Han förblev ung i ansiktet fast han blev äldre och mer deprimerad.
"Casanova" är luftig och puttrigt rolig, förvecklingar i den gamla skolan. Jag gillar den! Fantastiska miljöer och musik! Regin är super. Så långt jag kan se. Så är det en Hallstroem-movie.
En viss dramatik har drabbat vår våning. Det är tragiskt i sig men det kan gagna mig. Om alla bollar faller på rätt plats.
För en gång skull - ge mig flyt! Det var ett tag sedan.
lördag 31 maj 2008
fredag 30 maj 2008
Sommarn är här! Kiss är här!
Vaknade med att en helikopter flög in genom fönstret. Det lät så. Irakmöte i Stockholm. Och surrande helikoptrar. Mötet ska hållas i Irak nästa år. Lycka till, säger jag.
Tog på mig sportmunderingen och gick en timme i Haga. Obegripligt vackert. Jag förstår att Stockholm får bra kritik av turister. Särskilt turister från andra länder. Svenskar från andra delar av landet verkar mest gnälla på Stockholm.
Försökte locka med Rödluvan ut på innergården för en kaffe men hon valde att hoppa upp på garedroben. så mycket för att man anstränger sig.
Så now what?
Funderar om jag ska ta mig ut i solskenet eller fortsätta att jobba?
Jag jobbar.
Det som grämer mig är att jag missar Kiss. To tell you the truth - visste inte ens att det är i stan. Så jag slickar mina sår och lyssnar på världens bästa låt: "Detroit rock city".
Tog på mig sportmunderingen och gick en timme i Haga. Obegripligt vackert. Jag förstår att Stockholm får bra kritik av turister. Särskilt turister från andra länder. Svenskar från andra delar av landet verkar mest gnälla på Stockholm.
Försökte locka med Rödluvan ut på innergården för en kaffe men hon valde att hoppa upp på garedroben. så mycket för att man anstränger sig.
Så now what?
Funderar om jag ska ta mig ut i solskenet eller fortsätta att jobba?
Jag jobbar.
Det som grämer mig är att jag missar Kiss. To tell you the truth - visste inte ens att det är i stan. Så jag slickar mina sår och lyssnar på världens bästa låt: "Detroit rock city".
torsdag 29 maj 2008
Idag är jag tackochlov inte lika seg. Seg i huvudet måste jag ha varit big time igår. När jag på kvällskvisten pallade mig iväg till Ica och skulle betala gick det inte att utföra någon transaktion. "Uttag medges ej". Åh, inga pengar på kontot? Fick älga hem, för över pengar och gå tillbaka för att hämta maten, som jag dyrt och heligt hade lovat att hämta. Kände mig som en fattighjon. skämdes och gick hem. Tappade tråden på allt och somnade i sängen. Upptäckte senare typ i dag att jag inte hade plockat in alla varor. Fiskgratängerna, som var frysta från början, hade legat framme. Jävla ärthjärna är väl det minsta man kan säga.
Idag känns det bättre med allt. Har diskat, städat, plockat undan och duschat. Nu ska jag ut härifrån!
Idag känns det bättre med allt. Har diskat, städat, plockat undan och duschat. Nu ska jag ut härifrån!
onsdag 28 maj 2008
Luften och orken försvann
Igår drabbades jag av värstaorkarintegöranåtvillkrypaundertäcket. Jag tog mig till mötet och det var trevligt, kanske till och med givande i framtiden. Men sen for luften ur mig. Trots ostkrokar, Greys och De överlevande, trots klappa katt, sol och schweppes och andra transfetter har jag inte lyckas få upp tempot på två dagar. I gårkväll när jag gick runt och släckte alla mina miljövidriga lampor kände jag att "imorgon, då jävlar". Jag ska bara skriva klart och borsta tänderna sen ska jag ta itu med med skrivbordet. Att montera ihop det. Det kanske är det som tynger mig? Eller så är det nåt större och viktigare.
Vi hörs senare i kaffepausen!
Vi hörs senare i kaffepausen!
tisdag 27 maj 2008
Eurovisionen - därför gick det åt pipsvängen!
OK världen brinner men jag kan inte låta bli att fundera vidare över schlagern och allt runtikring.
Det är många tankar som har poppat upp i huvudet när jag var ute och promenerade till dagens möte. Man tänker så bra när man går.
Vi börjar här: Alexander Bard och Bert Karlsson är ganska lika. Båda har deklarerat sig själva som sanningsägare och män med smak. När båda uttalar sig, i regel med olika åsikter, talar de med stora bokstäver till folket. Båda hävdar att de vet vad som går hem i stugorna och hur en slipsten skall dras. Må hända men båda lyfter fram antingen sig själva eller egna projekt. Tämligen subjektiva då med andra ord.
Bards senaste analys: "Sluta skicka gamla tanter" med hänvisning till Charlotte är ganska komisk. Själv är han betydligt äldre än Charlotte, förmodligen Marina likaså. Samt Lena Ph och Ca-Vråla.
Det är inget bra argument.
Men däremot finns det flera andra bra förklaringar till den här kvasikulturella soppan. Eller pajkastningen som det är på väg att bli. Bara genom att kombinera dessa hittar vi svaret och vägen ut.
Kompisröstning: Ja, det är nåt som vi också ägnar oss åt. So what? Det finns faktiskt nationella anledningar: Länder består inte enbart av en nationell grupp. I Sverige finns norrmän, i Ukraina finns ryssar. Också. Med telefoner. Och de röstar. Man håller på sitt ursprung som regel men ibland, om nån låt är tillräckligt stark och lockande, röstar man i ett vidare begrepp.
Smak: Smaken skiljer sig från ett ställe till ett annat. En låt med Patrick Isaksson eller lärarinnan, går hem i Sverige men fungerar inte alls utanför våra gränser. Så är det bara.
Men nu är det inte dessa låtar vi har skickat. Tackochlov. Smaken hos det röstbenägna europa är skiftande från ett år till ett annat. Ena gången ska det vara bombastiska trummor á la Ruslana, ett annat år mer orientalisk r'n'b. Ett annat år svulstig balkanballad och för att nästa skifta om till buttricks-rockare från Finland. Men jag har noterat de senaste åren att traditionella poplåtar baserat på västerländsk poptradition är inte längre gångbart i öst. År 2000 var startfältet poppigare och engelskorienterad, nu sjunger man i större utsträckning på sitt eget språk.
Irrationellt och i underläge: Det är mer oförutsägbart än någonsin och i våra öron obegripligt och smaklöst. Men väldigt, väldigt irrationellt. Om Turkiets låt hade kommit från Andorra, hade det inte funkat. Hade Bosnien-Hercegovinas hänga-tvättlåt varit nån inhemsk indiegrupp från vårt Söder, hade den aldrig kommit till final.
Det betyder varken att låtarna inte är bra eller platsar, det betyder att vi skjuter från underläge.
Hela Västblocket är i underläge och det är en alldeles unik situation för oss.
Kom ihåg att en gång i tiden var Turkiet en ovanlig fågel med gnälliga låtar. Nu spelar de i kedjan.
Jag tror nu (men det gjorde jag inte innan) att vi hade haft en bättre placering med en annan låt t ex "Empty room". Men inget mer än en bättre placering. Tro inget annat.
Egentligen tror jag inte att det är låten i sig som är problemet. Kanske var det Perelli själv som inte "gick genom rutan". Hon uppfattas som stel och barbieperfekt, ingen show, har en kall kylig discoutstrålning och var i avsaknad av en riktig show. Jag menar, Ukraina och hon hade samma klänning men där slutar ju liknelsen. Jag kunde konstatera där jag satt framför TV:n att Ukraina-brudens utstrålning var varm och sexig medans Charlotte skruvade fram ett helt annat gradantal.
Appearence, klädsel och tydligen sminkning, när den är så grotesk som Charlottes (för tankarna till en transvestit), har mer betydelse än vad man överhuvudtaget har kunnat gissa.
Visst, alla vill hävda att det är en SÅNGochLÅT-tävling men det är fel. Har alltid varit det.
Detta kan förklara hur det gick fel men att "Hero" - som jag hävdar är en mycket bra låt och inte mer förlegad än någon annan - skulle vara så pass risig att den inte ens hade kvalat utan juryns hjälp - det är för mig en gåta.
En annan gåta är varför Charlotte envisas med att säga att det hade varit värre att komma trea eller fyra. Det måste vara kvalificerat skitsnack! Då hade det väl ändå kännts som att hon var på G, hade folk i Europa som trodde på henne. Som det är nu finns det ju knappt nån fnabase därute. Hur kan det vara värre - i förlängningen?
Slutligen: Jag tror att vi ska fortsätta med vår musikglädje och festyra runt vår egen Melodifestival. Rösta fram den låt och artist vi tycker bäst om - oavsett om det ska slå i Europa eller inte. Att åka på musikläger i Moskva eller Kiev får ses som en bonus.
Ändrar vi oss och börjar med strategi för att matcha fram nån som ska försöka ta hem det här obegripliga spelet, kommer det bara att resultera i en förvirrning runt vår musikaliska profil.
Då tappar vi bort oss själva och då är festen slut. Forever.
So say I.
Det är många tankar som har poppat upp i huvudet när jag var ute och promenerade till dagens möte. Man tänker så bra när man går.
Vi börjar här: Alexander Bard och Bert Karlsson är ganska lika. Båda har deklarerat sig själva som sanningsägare och män med smak. När båda uttalar sig, i regel med olika åsikter, talar de med stora bokstäver till folket. Båda hävdar att de vet vad som går hem i stugorna och hur en slipsten skall dras. Må hända men båda lyfter fram antingen sig själva eller egna projekt. Tämligen subjektiva då med andra ord.
Bards senaste analys: "Sluta skicka gamla tanter" med hänvisning till Charlotte är ganska komisk. Själv är han betydligt äldre än Charlotte, förmodligen Marina likaså. Samt Lena Ph och Ca-Vråla.
Det är inget bra argument.
Men däremot finns det flera andra bra förklaringar till den här kvasikulturella soppan. Eller pajkastningen som det är på väg att bli. Bara genom att kombinera dessa hittar vi svaret och vägen ut.
Kompisröstning: Ja, det är nåt som vi också ägnar oss åt. So what? Det finns faktiskt nationella anledningar: Länder består inte enbart av en nationell grupp. I Sverige finns norrmän, i Ukraina finns ryssar. Också. Med telefoner. Och de röstar. Man håller på sitt ursprung som regel men ibland, om nån låt är tillräckligt stark och lockande, röstar man i ett vidare begrepp.
Smak: Smaken skiljer sig från ett ställe till ett annat. En låt med Patrick Isaksson eller lärarinnan, går hem i Sverige men fungerar inte alls utanför våra gränser. Så är det bara.
Men nu är det inte dessa låtar vi har skickat. Tackochlov. Smaken hos det röstbenägna europa är skiftande från ett år till ett annat. Ena gången ska det vara bombastiska trummor á la Ruslana, ett annat år mer orientalisk r'n'b. Ett annat år svulstig balkanballad och för att nästa skifta om till buttricks-rockare från Finland. Men jag har noterat de senaste åren att traditionella poplåtar baserat på västerländsk poptradition är inte längre gångbart i öst. År 2000 var startfältet poppigare och engelskorienterad, nu sjunger man i större utsträckning på sitt eget språk.
Irrationellt och i underläge: Det är mer oförutsägbart än någonsin och i våra öron obegripligt och smaklöst. Men väldigt, väldigt irrationellt. Om Turkiets låt hade kommit från Andorra, hade det inte funkat. Hade Bosnien-Hercegovinas hänga-tvättlåt varit nån inhemsk indiegrupp från vårt Söder, hade den aldrig kommit till final.
Det betyder varken att låtarna inte är bra eller platsar, det betyder att vi skjuter från underläge.
Hela Västblocket är i underläge och det är en alldeles unik situation för oss.
Kom ihåg att en gång i tiden var Turkiet en ovanlig fågel med gnälliga låtar. Nu spelar de i kedjan.
Jag tror nu (men det gjorde jag inte innan) att vi hade haft en bättre placering med en annan låt t ex "Empty room". Men inget mer än en bättre placering. Tro inget annat.
Egentligen tror jag inte att det är låten i sig som är problemet. Kanske var det Perelli själv som inte "gick genom rutan". Hon uppfattas som stel och barbieperfekt, ingen show, har en kall kylig discoutstrålning och var i avsaknad av en riktig show. Jag menar, Ukraina och hon hade samma klänning men där slutar ju liknelsen. Jag kunde konstatera där jag satt framför TV:n att Ukraina-brudens utstrålning var varm och sexig medans Charlotte skruvade fram ett helt annat gradantal.
Appearence, klädsel och tydligen sminkning, när den är så grotesk som Charlottes (för tankarna till en transvestit), har mer betydelse än vad man överhuvudtaget har kunnat gissa.
Visst, alla vill hävda att det är en SÅNGochLÅT-tävling men det är fel. Har alltid varit det.
Detta kan förklara hur det gick fel men att "Hero" - som jag hävdar är en mycket bra låt och inte mer förlegad än någon annan - skulle vara så pass risig att den inte ens hade kvalat utan juryns hjälp - det är för mig en gåta.
En annan gåta är varför Charlotte envisas med att säga att det hade varit värre att komma trea eller fyra. Det måste vara kvalificerat skitsnack! Då hade det väl ändå kännts som att hon var på G, hade folk i Europa som trodde på henne. Som det är nu finns det ju knappt nån fnabase därute. Hur kan det vara värre - i förlängningen?
Slutligen: Jag tror att vi ska fortsätta med vår musikglädje och festyra runt vår egen Melodifestival. Rösta fram den låt och artist vi tycker bäst om - oavsett om det ska slå i Europa eller inte. Att åka på musikläger i Moskva eller Kiev får ses som en bonus.
Ändrar vi oss och börjar med strategi för att matcha fram nån som ska försöka ta hem det här obegripliga spelet, kommer det bara att resultera i en förvirrning runt vår musikaliska profil.
Då tappar vi bort oss själva och då är festen slut. Forever.
So say I.
måndag 26 maj 2008
Hippa söder och engelsk romantik
...men innan jag sätter igång. Älgade iväg till Söder igår för att kolla galleriet Ikon. Litet men jävligt bra läge. Mitt emot Nytorgsparken som är en liten hipp gräsmatta där alla hippa söderbor kryper fram dage-efter-festen och nyktrar till i solen.
Ibland kan jag känna att jag bor på "fel" sida. Inte för att jag skulle bli mer hipp om adressen var Skånegatan men det är ett annat tempo over here och en annan stämning. Sånt kan inspirera.
Tittade och somnade till filmen "Stolthet och fördom". Romantiken var inte ens i närheten till TV-serien. jag menar, Colin Firths Mr Darcy vs Matthew McFaddens? Går icke att jämföra. Firth hade en sån pondus i sin uppsyn att... ja, TV-historia helt enkelt.
Ibland kan jag känna att jag bor på "fel" sida. Inte för att jag skulle bli mer hipp om adressen var Skånegatan men det är ett annat tempo over here och en annan stämning. Sånt kan inspirera.
Tittade och somnade till filmen "Stolthet och fördom". Romantiken var inte ens i närheten till TV-serien. jag menar, Colin Firths Mr Darcy vs Matthew McFaddens? Går icke att jämföra. Firth hade en sån pondus i sin uppsyn att... ja, TV-historia helt enkelt.
Varning för Servika Productions!
Jag verkar i en bransch som är hopplös rentutav. Marknaden är full överkompetenta fotografer och i denna klägg av människor ska jag försöka få min röst hörd. Eller min bild sedd. Jag kämpar på.
I torsdags såg jag en annons i Metro, ett danskt företag Servika produktions, som försöker ta sig in på den svenska marknaden. Arbetet innebär bostadsfotograferingar i fastighetsbranschen.
Låter OK.
Så jag sätter mig nu och skriver en ansökan men så tänker jag: man blir lite misstänksam när företag inom fotobranschen annonserar, som om de inte får tag i folk på annat vis. Jag vet, det låter bakvänt men det är lite som skolfotobranschen: de skriker efter fotografer och jobbet är bara skit- och slavgöra.
Så jag googlar.
Hittar följande länk:
http://www.djfotograferne.dk/sw6643.asp
Och mycket riktigt - det är bara att dra åt sig öronen. Ett riktigt slavkontrakt, de tre första dagarna jobbar du gratis och du förväntas bland annat inneha eller hyra bil (om det står det inget i annonsen).
Ja, läs själva om ni orkar igenom danskan.
Äh, vi skiter i det.
Annars har jag snart sett hela första säsongen av katastrofserien "De utvlada". Igår kväll blev överdos för jag hade svårt att sova. Filmmusiken malde i huvudet och jag försökte lösa akvationen varför de inte samlade ihop mer saker från tomma hus. Själva har de förskansat sig på ett stort men tomt slott. Det är bara att fylla rummen med bekvämligheter.
I vilket fall - det är spännande i sin lågmäldhet.
Så jag avslutar nu och ringer lite samtal. Dags att boka fler möten antar jag.
The neverending story...
I torsdags såg jag en annons i Metro, ett danskt företag Servika produktions, som försöker ta sig in på den svenska marknaden. Arbetet innebär bostadsfotograferingar i fastighetsbranschen.
Låter OK.
Så jag sätter mig nu och skriver en ansökan men så tänker jag: man blir lite misstänksam när företag inom fotobranschen annonserar, som om de inte får tag i folk på annat vis. Jag vet, det låter bakvänt men det är lite som skolfotobranschen: de skriker efter fotografer och jobbet är bara skit- och slavgöra.
Så jag googlar.
Hittar följande länk:
http://www.djfotograferne.dk/sw6643.asp
Och mycket riktigt - det är bara att dra åt sig öronen. Ett riktigt slavkontrakt, de tre första dagarna jobbar du gratis och du förväntas bland annat inneha eller hyra bil (om det står det inget i annonsen).
Ja, läs själva om ni orkar igenom danskan.
Äh, vi skiter i det.
Annars har jag snart sett hela första säsongen av katastrofserien "De utvlada". Igår kväll blev överdos för jag hade svårt att sova. Filmmusiken malde i huvudet och jag försökte lösa akvationen varför de inte samlade ihop mer saker från tomma hus. Själva har de förskansat sig på ett stort men tomt slott. Det är bara att fylla rummen med bekvämligheter.
I vilket fall - det är spännande i sin lågmäldhet.
Så jag avslutar nu och ringer lite samtal. Dags att boka fler möten antar jag.
The neverending story...
söndag 25 maj 2008
Gilla läget, gilla-la-la-la-läget.
Egetligen vill jag bara sova för sängen är så jädrans go'. Men nu ska jag sluta mecka om det.
Tog på mig mina nya sandaler (ganska fula men himlans bekväma) och gick till In & Finn för att köpa svart medaljongsgardin. Den var slut. Typiskt.
Känner mig hängig av allergi, ska inhandla medicin imorgon.
Nåt jag har skjutit upp som så mycket annat här i livet.
Antigen ska jag kolla galleriet i eftermiddag eller så sak jag börja mecka med bilder, vaddetnublir. Men min startsträcka är seg.
Johan kommer förbi med utlånade fotoprylar och jag själv - som sagt - vill ligga i min ketogan-säng.
Ketogan=morfin.
Ojojojojoj - räkningar. Månadens värsta aktivitet.
Egetligen vill jag bara sova för sängen är så jädrans go'. Men nu ska jag sluta mecka om det.
Tog på mig mina nya sandaler (ganska fula men himlans bekväma) och gick till In & Finn för att köpa svart medaljongsgardin. Den var slut. Typiskt.
Känner mig hängig av allergi, ska inhandla medicin imorgon.
Nåt jag har skjutit upp som så mycket annat här i livet.
Antigen ska jag kolla galleriet i eftermiddag eller så sak jag börja mecka med bilder, vaddetnublir. Men min startsträcka är seg.
Johan kommer förbi med utlånade fotoprylar och jag själv - som sagt - vill ligga i min ketogan-säng.
Ketogan=morfin.
Ojojojojoj - räkningar. Månadens värsta aktivitet.
Eurovisionen är inte som den har varit
Jag är såååååå besviken. Förbannad rentutav. Hur kunde det gå så här? Vad gick fel? Vad är det för fel på Europa som röstar fram Spainen framför Sverige? Och om vi nu ska kompisrösta - va fan inte en tolva från pissländerna runtikring oss!!!
Handlar det om att disco inte längre är gångbart? Men gick det bra för Ark? Jo, om de hade kommit från armenien eller nåt annat pissland.
Eller handlar om att Charlotte come across något stel. Superproffsig men stel.
Det gick ju bra för Norge. Norge hade en bra låt. Välskriven, välsjungen och ett mer vardagligt uttryck.
Men England, som hade en bra soulpop-låt - ingen chans. Quele, quele och gnällig engelska - det är väl så det ska vara.
Det går inte att räkna ut.
Hårdrock vann ett år, för att Lordi såg ut som de hade rånat Buttericks. Men i år med en bättre rocklåt hamnar de långt ned igen.
Jag hatar vinnarlåten. En jävla skitlåt. Bomba Europa men spara Malta. De gav oss en tolva. Fan nu är jag suuuuuuuuuuuuur!
Jag ska aldrig mer rösta i Eurovision.
Blir det så att västeuropa droppar av en efter en? Italien, Luxemburg och Österrike har redan dragit. Är det vi nästa gång?
Stackars Charlotte. Stackars, stackars.
Handlar det om att disco inte längre är gångbart? Men gick det bra för Ark? Jo, om de hade kommit från armenien eller nåt annat pissland.
Eller handlar om att Charlotte come across något stel. Superproffsig men stel.
Det gick ju bra för Norge. Norge hade en bra låt. Välskriven, välsjungen och ett mer vardagligt uttryck.
Men England, som hade en bra soulpop-låt - ingen chans. Quele, quele och gnällig engelska - det är väl så det ska vara.
Det går inte att räkna ut.
Hårdrock vann ett år, för att Lordi såg ut som de hade rånat Buttericks. Men i år med en bättre rocklåt hamnar de långt ned igen.
Jag hatar vinnarlåten. En jävla skitlåt. Bomba Europa men spara Malta. De gav oss en tolva. Fan nu är jag suuuuuuuuuuuuur!
Jag ska aldrig mer rösta i Eurovision.
Blir det så att västeuropa droppar av en efter en? Italien, Luxemburg och Österrike har redan dragit. Är det vi nästa gång?
Stackars Charlotte. Stackars, stackars.
lördag 24 maj 2008
Spya, Carola och massor av fotriktigaskor
För två år sedan kräktes Gribo i hallen när Carola sjöng. Hoppas Rödluvan har den goda smaken att svälja - om det skulle vara så - när Charlotte sätter igång. Heja Lotta! ropar jag från min skyskrapa och hoppas på svensk seger. Kommer att gråta av fånig lycka om det skulle hända.
Dricker kaffe och tar fram ritningarna ännu en gång. Har en ny idé.
Brorsan undrar om jag har köpt en bågfil ännu. Jag väntar ett tag. Vissa saker ska mogna andra göras med en gång.
Idag fick jag tre par användbara och fina skor av syrran vilket innebär att jag inte behöver köpa några i sommar! Fiffigt sa knoppen till toppen.
Vidare: "Har du en kischstång" frågade jag hoppfullt. Hon öppnade dörren till förrådet på övervåningen och undrar hur många jag vill ha.
"Spara du på såna här?"
Nu ska det bli en svart mörkläggningsgardin för när jag vill ha sovmorgon då ska jag varken vakna av sol eller ont i ryggen. Snart är felsökningen över.
Så jag har en rullgardin över. Oanvänd från IKEA. Vad ska jag göra med den?
Dricker kaffe och tar fram ritningarna ännu en gång. Har en ny idé.
Brorsan undrar om jag har köpt en bågfil ännu. Jag väntar ett tag. Vissa saker ska mogna andra göras med en gång.
Idag fick jag tre par användbara och fina skor av syrran vilket innebär att jag inte behöver köpa några i sommar! Fiffigt sa knoppen till toppen.
Vidare: "Har du en kischstång" frågade jag hoppfullt. Hon öppnade dörren till förrådet på övervåningen och undrar hur många jag vill ha.
"Spara du på såna här?"
Nu ska det bli en svart mörkläggningsgardin för när jag vill ha sovmorgon då ska jag varken vakna av sol eller ont i ryggen. Snart är felsökningen över.
Så jag har en rullgardin över. Oanvänd från IKEA. Vad ska jag göra med den?
Våga se strukturen
Jag skrev tidigare i veckan under rubriken "Våga vägra" (nån sorts feministiskt upprop) fick svaret:
"Tänk om fler kvinnor kunde omsätta detta i praktiken. Men tyvärr verkar det som om de kvinnor som försöker får knivar i ryggen av andra kvinnor."
Jag har en tes om det. En förklaring. Och en väg ut.
I alla sammanhang i samhället finns en dominerande norm. Inom varje liten "cell"/grupp finns x-antal stolar som är upptagna. Så bestämmer man sig, efter påtryckningar och/eller för att vara politiskt korrekta, att öronmärka en och några stolar för en minoritet. Till exempel av tjugo manliga styrelsemedlemmar finns en eller två kvinnor. Det finns andra kanske mer tydliga exempel på minoriteter som får vara med på ett hörn: några enstaka stolar vigda åt funktionshindrade.
När så den platsen är fylld, då stängs dörrarna. Kvoten är full.
Vad händer med de som står utanför? Stinna av kunskap, iver, lust att vara med. Vem i gruppen identifierar de sig med? Vem i gruppen jämför de sig med? Inte fan är det normen!
Av tjugo styrelseledamoter tittar man på kvinnan, om man är en kvinna, och tänker: fan, nu tog hon min plats!
Cyniskt draget till sin spets: av 58 sommarpratare finns en plats för en funkis. Kvoten är fylld. Är det då konstigt att man tittar på den som liknar en själv?
Så kvinnors värsta konkurrenter är andra kvinnor och vem tjänar på det? Jo, männen och de stora, stora förlorarna är vi själva!
Och värst är den manliga normen som sitter så jävla hårt i strukturen, som odlar fram detta beteende och som samtidigt får oss att tycka det är OK.
Minoriteter (märkligt, vi utgör hälften av befolkningen!) löper en annan risk. Många män och för många kvinnor slänger sig med uttryck som att kvinnor kan inte hålla sams, de baktalar varandra och lever om.
Men vem är det egentligen som bråkar? I det stora hela. Jo männen. Det krigas, intrigeras, det är lömska spel och utmanövreringar. Då är det tydligen helt mänskligt. Större och märkligare krav ställs på kvinnor.
Ta bara en sån sak som gatuvåld och mord. När det är flickor/kvinnor involverade vill man gärna markera det. Det var ett tjejgäng. Men när hulliganhopen endast består av killar, nämns inte könet. Helt plötsligt är det bara ungdomar i största allmänhet.
Börja notera detta. Hur vi markerar när det inte är nödvändigt, att det är en kvinnlig fotograf, en kvinnlig åklagare, en kvinnlig polis, en kvinnlig doktor.
Vad vill vi ha sagt med det? När det inte har någon betydelse.
Så vad kan vi göra då?
Jag ska säga dig vad jag tänker göra: när det går tänker jag rösta på en kvinna. Jag tänker varje gång jag hör frasen om att kvinnor inte kan hålla sams - köra ned hela krigshistorien i halsen på personen i fråga.
Jag önskar jag var i position att äga en tidning, att prångla ut en annan bild till alla kvinnor.
Och nästa gång jag ser nån jag känner stolpa omkring i högklackat och klaga ska jag fråga ett enkelt:
Varför?
"Tänk om fler kvinnor kunde omsätta detta i praktiken. Men tyvärr verkar det som om de kvinnor som försöker får knivar i ryggen av andra kvinnor."
Jag har en tes om det. En förklaring. Och en väg ut.
I alla sammanhang i samhället finns en dominerande norm. Inom varje liten "cell"/grupp finns x-antal stolar som är upptagna. Så bestämmer man sig, efter påtryckningar och/eller för att vara politiskt korrekta, att öronmärka en och några stolar för en minoritet. Till exempel av tjugo manliga styrelsemedlemmar finns en eller två kvinnor. Det finns andra kanske mer tydliga exempel på minoriteter som får vara med på ett hörn: några enstaka stolar vigda åt funktionshindrade.
När så den platsen är fylld, då stängs dörrarna. Kvoten är full.
Vad händer med de som står utanför? Stinna av kunskap, iver, lust att vara med. Vem i gruppen identifierar de sig med? Vem i gruppen jämför de sig med? Inte fan är det normen!
Av tjugo styrelseledamoter tittar man på kvinnan, om man är en kvinna, och tänker: fan, nu tog hon min plats!
Cyniskt draget till sin spets: av 58 sommarpratare finns en plats för en funkis. Kvoten är fylld. Är det då konstigt att man tittar på den som liknar en själv?
Så kvinnors värsta konkurrenter är andra kvinnor och vem tjänar på det? Jo, männen och de stora, stora förlorarna är vi själva!
Och värst är den manliga normen som sitter så jävla hårt i strukturen, som odlar fram detta beteende och som samtidigt får oss att tycka det är OK.
Minoriteter (märkligt, vi utgör hälften av befolkningen!) löper en annan risk. Många män och för många kvinnor slänger sig med uttryck som att kvinnor kan inte hålla sams, de baktalar varandra och lever om.
Men vem är det egentligen som bråkar? I det stora hela. Jo männen. Det krigas, intrigeras, det är lömska spel och utmanövreringar. Då är det tydligen helt mänskligt. Större och märkligare krav ställs på kvinnor.
Ta bara en sån sak som gatuvåld och mord. När det är flickor/kvinnor involverade vill man gärna markera det. Det var ett tjejgäng. Men när hulliganhopen endast består av killar, nämns inte könet. Helt plötsligt är det bara ungdomar i största allmänhet.
Börja notera detta. Hur vi markerar när det inte är nödvändigt, att det är en kvinnlig fotograf, en kvinnlig åklagare, en kvinnlig polis, en kvinnlig doktor.
Vad vill vi ha sagt med det? När det inte har någon betydelse.
Så vad kan vi göra då?
Jag ska säga dig vad jag tänker göra: när det går tänker jag rösta på en kvinna. Jag tänker varje gång jag hör frasen om att kvinnor inte kan hålla sams - köra ned hela krigshistorien i halsen på personen i fråga.
Jag önskar jag var i position att äga en tidning, att prångla ut en annan bild till alla kvinnor.
Och nästa gång jag ser nån jag känner stolpa omkring i högklackat och klaga ska jag fråga ett enkelt:
Varför?
I Eurovisionen har man två semifinaler för länderna trängs i kön som bekant. Detta har inneburit att länder som England, Frankrike, Tyskland och Spanien (the big four) alltid är säkrade en plats.
Obegripligt egentligen.
För varför då?
Konsekvensen är uppenbar: är du säker på din plats i tillvaron, då kopplar du av och anstränger dig inte mer än nödvändigt. Behöver jag påpeka att det har gått riktigt illa för de här fyra länderna de senaste åren.
Kanske tänker de att de inte behöver Melodifestivalen.
Italien slängde ju in trasan för flera år sedan. Och Österrike är inte med i år. Inte för att man gråter floder.
Det ska bli spännande ikväll. Som vanligt blir det väl helt obegripligt.
Obegripligt egentligen.
För varför då?
Konsekvensen är uppenbar: är du säker på din plats i tillvaron, då kopplar du av och anstränger dig inte mer än nödvändigt. Behöver jag påpeka att det har gått riktigt illa för de här fyra länderna de senaste åren.
Kanske tänker de att de inte behöver Melodifestivalen.
Italien slängde ju in trasan för flera år sedan. Och Österrike är inte med i år. Inte för att man gråter floder.
Det ska bli spännande ikväll. Som vanligt blir det väl helt obegripligt.
fredag 23 maj 2008
Stärker mig med kaffe efter ett IKEA-besök. Nej det var inte vidrigt, det var lugnt med folk och effektiv tid för min del. Nu har jag benen "curry" till mitt nya skrivbord. Och eftersom jag är en lycklig ägare av både borrmaskin och skruvdragare bör jag klara det här själv.
På IKEA har man börjat med självbetjäning i kassorna. Man skannar själv och drar kort osv. Köer ett minne blott? Påminner om Arlanda.
I natt har jag sovit som en gudinna i min "skyskrapa". Och har därför inte ont i kroppen. Men ibland har jag vaknat till bara för att konstatera hur bra jag sover i min nya säng.
Problemet är höjden. Det ser groteskt högt ut. Vad är valmöjligheten? Ett: slänga ut stommen och montera korta ben. Eller kapa benen på den stomme jag har. Måste rådfråga någon med pasande fil. För egentligen vill jag ju behålla sängramen som jag älskar.
Men gör man nåt sånt - ja, då ryker sänglådan jag har. För den blir för hög.
Alltid är det nåt.
Har gnällt tidigare på att IKEA inte har så schyssta soffor. Och de schyssta de har plockar de ur sortimentet. Återigen. Inte för att jag ska handlar nån soffa - nu - men man kan väl alltid få drömma, sa hon och vecklade upp ritningen igen.
För övrigt hoppas jag verkligen att Charlotte vinner. För att låten är bäst. För att hon är bra trots hemsk sminkning. För att det är dags för Sverige att anordna den (vi lånar ju alltid ut vår tekniska TV-personal till öststatsländerna-sant!). För att det vore så ballt om hon fick vinna igen. För att det då skulle bli den första kvinnan att vinna två gånger. Och då kära vänner kan Carola gå och dö som schlagerdrottning!!!
Sånt är viktigt i den artificiella världen.
Fler kvinnor i vinnande positioner.
Sånt är viktigt i den verkliga världen.
Alltså, vinn Charlotte!
Go Charlotte go!
På IKEA har man börjat med självbetjäning i kassorna. Man skannar själv och drar kort osv. Köer ett minne blott? Påminner om Arlanda.
I natt har jag sovit som en gudinna i min "skyskrapa". Och har därför inte ont i kroppen. Men ibland har jag vaknat till bara för att konstatera hur bra jag sover i min nya säng.
Problemet är höjden. Det ser groteskt högt ut. Vad är valmöjligheten? Ett: slänga ut stommen och montera korta ben. Eller kapa benen på den stomme jag har. Måste rådfråga någon med pasande fil. För egentligen vill jag ju behålla sängramen som jag älskar.
Men gör man nåt sånt - ja, då ryker sänglådan jag har. För den blir för hög.
Alltid är det nåt.
Har gnällt tidigare på att IKEA inte har så schyssta soffor. Och de schyssta de har plockar de ur sortimentet. Återigen. Inte för att jag ska handlar nån soffa - nu - men man kan väl alltid få drömma, sa hon och vecklade upp ritningen igen.
För övrigt hoppas jag verkligen att Charlotte vinner. För att låten är bäst. För att hon är bra trots hemsk sminkning. För att det är dags för Sverige att anordna den (vi lånar ju alltid ut vår tekniska TV-personal till öststatsländerna-sant!). För att det vore så ballt om hon fick vinna igen. För att det då skulle bli den första kvinnan att vinna två gånger. Och då kära vänner kan Carola gå och dö som schlagerdrottning!!!
Sånt är viktigt i den artificiella världen.
Fler kvinnor i vinnande positioner.
Sånt är viktigt i den verkliga världen.
Alltså, vinn Charlotte!
Go Charlotte go!
torsdag 22 maj 2008
Säng, säng, säng, sova, sova, sova
OK ny säng på plats. Astung och svetten lackade men vi fick den på plats. Bort och ut med den gamla. Nu ligger jag som prinsessan på ärten men lite väl högt. Eller en skyskrapa som Benji sa. Själva underredet är tio centimeter tjockare än den gamla sängen. Lägg då till madrassen som är hela 9 cm (alltså 4,5 cm tjockare än den gamla). Och just nu har jag även den gamla madrassen på sängen (ytterligare 4,5 cm) men den måste bort! Alltså - hela sängekipaget är nästan femton centimeter högre än tidigare. Det är ganska mycket. Det ska bli skönt att få sova i natt och upptäcka hur det egentligen känns.
Våga vägra!
Man recenserar film på TV på torsdagar. Bland annat en barn/familjfilm "Vattenhästen". Noterar följande: Återigen skilldras en liten pojke och hans liv, relationer, eventuella problem och utveckning. Själva Vattenhästen är inte helt överraskande av manligt kön.
Man har gjort undersökningar hur barn relaterar till berättelser. Det visade sig att flickor i mycket större utsträckning än pojkar inte har några problem att relatera till berättelser där karaktären är en pojke. Identifikationen har alltså för flickor inget könsperspektiv. Killarna däremot kunde i mycket lägre utsträckning ta sig till berättelsens historia om den presenterades genom en flicka. För dem var identifieringen nödvändig. Flickors liv och leverne verkade inte vara intressanta alls.
Det här är jätteintressant.
Och sorgligt.
Djupt tragiskt faktiskt.
Och det får djupgående konsekvenser inom områden somliga inte tror påverkas.
Vilken total blåsning alltså!
Inte underligt om män kvoterar män i en mängd olika sammanhang allt från styrelserum ned till utröstningen i Robinson.
Flickor däremot verkar - i flesta fall - hävda att de röstar på dem de anser vara bäst. Oavsett man eller kvinnor. Men färgade av omvärldens fördomsfulla syn på kvalitet, faller ju tyvärr rösten likafullt på mannen.
Män kvoterar per default.
Men när så kvinnor gör det anses det feministiskt radikalt och den typen av kvotering anses som ful och ickenödvändig.
När det gäller bok- och filmberättelse är det kanske inte så konstigt. Män har i alla tider dominerat filmbranschen - manusförfattare och regissörer. Även i bokvärlden är det ju mannen som har i betydligt större utsträckning stått för verken. De historier de berättar om är tagna i vissa fall från deras verklighet och det är pojkens, om det handlar om barn.
Det är så vi har blivit fostrade.
Men finns det en mer grundläggande tendes? Nåt som vi hemfaller åt om vi inte tänker oss för?
Det har varit högst omodernt att hävda att vissa drag hos könen är medfödda.
Bara för att nåt är "medfött" (läs: läggning och tendens) behöver det inte nödvändigtvis innebära att man automatiskt rycker på axlarna och säger "c´est la vie". Inget att göra nåt åt.
Om man inte vågar erkänna att det här sitter i själva systemets väggar, att det är en brist som vi bara har godtagit - ja, då bara fortsätter det.
Flickor kommer att läsa om pojkar som är aktiva.
Och killar kommer att läsa om pojkar som är aktiva medan flickorna tittar på.
Med detta i huvudet ser jag så mitt inspelade band på en av semifinalerna i Eurovisions-tävlingen. Lite lojt spolande när engelskan blir för vidrig och falsksången för vibrerande. När Estland dyker upp känner jag hur förbannad jag blir: De tre männen är äldre, feta och fullt påklädda i illaasittande kostymer i bjärta färger. Kören som består av tjejer är unga, smala och avklädda ned till bikini-nivå viftandes flaggor. Det är falskt, det är fult, det är könsvidrigt, det är bara illa. På alla plan.
Så här pågår det.
Det är nog därför jag har svårt nej, hatar egentligen hip-hop och R'n'B. För det är likadant.
Är kvinnor inget annat än horor och barnproducenter?
Våga vägra båda rollerna och rösta fram syrran nästa gång!
Man har gjort undersökningar hur barn relaterar till berättelser. Det visade sig att flickor i mycket större utsträckning än pojkar inte har några problem att relatera till berättelser där karaktären är en pojke. Identifikationen har alltså för flickor inget könsperspektiv. Killarna däremot kunde i mycket lägre utsträckning ta sig till berättelsens historia om den presenterades genom en flicka. För dem var identifieringen nödvändig. Flickors liv och leverne verkade inte vara intressanta alls.
Det här är jätteintressant.
Och sorgligt.
Djupt tragiskt faktiskt.
Och det får djupgående konsekvenser inom områden somliga inte tror påverkas.
Vilken total blåsning alltså!
Inte underligt om män kvoterar män i en mängd olika sammanhang allt från styrelserum ned till utröstningen i Robinson.
Flickor däremot verkar - i flesta fall - hävda att de röstar på dem de anser vara bäst. Oavsett man eller kvinnor. Men färgade av omvärldens fördomsfulla syn på kvalitet, faller ju tyvärr rösten likafullt på mannen.
Män kvoterar per default.
Men när så kvinnor gör det anses det feministiskt radikalt och den typen av kvotering anses som ful och ickenödvändig.
När det gäller bok- och filmberättelse är det kanske inte så konstigt. Män har i alla tider dominerat filmbranschen - manusförfattare och regissörer. Även i bokvärlden är det ju mannen som har i betydligt större utsträckning stått för verken. De historier de berättar om är tagna i vissa fall från deras verklighet och det är pojkens, om det handlar om barn.
Det är så vi har blivit fostrade.
Men finns det en mer grundläggande tendes? Nåt som vi hemfaller åt om vi inte tänker oss för?
Det har varit högst omodernt att hävda att vissa drag hos könen är medfödda.
Bara för att nåt är "medfött" (läs: läggning och tendens) behöver det inte nödvändigtvis innebära att man automatiskt rycker på axlarna och säger "c´est la vie". Inget att göra nåt åt.
Om man inte vågar erkänna att det här sitter i själva systemets väggar, att det är en brist som vi bara har godtagit - ja, då bara fortsätter det.
Flickor kommer att läsa om pojkar som är aktiva.
Och killar kommer att läsa om pojkar som är aktiva medan flickorna tittar på.
Med detta i huvudet ser jag så mitt inspelade band på en av semifinalerna i Eurovisions-tävlingen. Lite lojt spolande när engelskan blir för vidrig och falsksången för vibrerande. När Estland dyker upp känner jag hur förbannad jag blir: De tre männen är äldre, feta och fullt påklädda i illaasittande kostymer i bjärta färger. Kören som består av tjejer är unga, smala och avklädda ned till bikini-nivå viftandes flaggor. Det är falskt, det är fult, det är könsvidrigt, det är bara illa. På alla plan.
Så här pågår det.
Det är nog därför jag har svårt nej, hatar egentligen hip-hop och R'n'B. För det är likadant.
Är kvinnor inget annat än horor och barnproducenter?
Våga vägra båda rollerna och rösta fram syrran nästa gång!
onsdag 21 maj 2008
Seg som en råtta. Det blev en lång dag igår och jag kanske inte är van. Åldern tar ut sin rätt på många vis. I vissa sammanhang är man fortfarande ung. Som när det kommer till intern bostadskö...
Charlotte Perelli säger sig, enligt eget utsago, sova fyra timmar per natt. Om det är sant - tvivlar - hur orkar människan?!
Jag brukar också säga - "gud, jag sov nästan inget i natt" - tillsynes helt omedveten om att jag faktiskt har sovit men kanske inte med den vanliga kvaliten. Några färre timmars sömn, tja, man är inte tjugo längre. Inte ens Charlotte. Men det är möjligt att hon är i ett bättre skick. Refrase: Det är helt uppenbart att kvinnan är i ett bättre skick. Men ett är då klart: jag sminkar mig snyggare!
Första delfinalen gick igår men jag jobbade. Videon ligger packad och klar men just nu har jag inte tid. Ska dricka mitt kaffe, pusta ut efter trevligt möte och powerwalk på en halvtimme. Jag har nämligen en sjaskig lägenhet att fixa till. Imorgon kommer sängen och jag vill inte se några gamla dammråttor under min gamla!
Annars har jag datorn full med avsnitt av en gammal katastrofserie från 70-talet -
"De överlevande".
Det är några "fans" out there men för er som inte har sett den/har sett och glömt/har sett den och kommer ihåg vill jag bara säga - att den är bra! Den håller!
Tempot är lugnt, inga specialeffekter, inga högar av lik. Det är mer som att man får följa några överlevande på den engelska landsbyggden, dit de har tagit sin tillflykt. I stan stinker det och är allmän kaos.
Ok. Det är lite deprimerande faktiskt. Och berörande trots lite stolpigt skådespeleri emellanåt. Man för samtal. Pratar om mänsklighetens förfall. Vad som har hänt. Hur de måste börja om från början. Hur sårbara de är. Det blir tydligt vad som händer med människan som civiliserade varelse. Det är nära till våld och maktmissbruk. Jag tänker på krigsdrabbade områden och förstår. Lite mer.
Mycket att tänka på. Många funderingar. Satt i timmar i går och tänkte på allt möjligt: folk, bostad, karriär, framtiden. Jag behövde inte läsa eller sysselsätta mig det gick så bra att bara tänka.
Tanken är ett kraftfullt verktyg.
Är det nåt jag är bra på så är det att tänka.
Nu ska jag bara moa upp mig inför städet.
Är det nåt jag också är bra på är att dra ut på att moa upp sig.
Charlotte Perelli säger sig, enligt eget utsago, sova fyra timmar per natt. Om det är sant - tvivlar - hur orkar människan?!
Jag brukar också säga - "gud, jag sov nästan inget i natt" - tillsynes helt omedveten om att jag faktiskt har sovit men kanske inte med den vanliga kvaliten. Några färre timmars sömn, tja, man är inte tjugo längre. Inte ens Charlotte. Men det är möjligt att hon är i ett bättre skick. Refrase: Det är helt uppenbart att kvinnan är i ett bättre skick. Men ett är då klart: jag sminkar mig snyggare!
Första delfinalen gick igår men jag jobbade. Videon ligger packad och klar men just nu har jag inte tid. Ska dricka mitt kaffe, pusta ut efter trevligt möte och powerwalk på en halvtimme. Jag har nämligen en sjaskig lägenhet att fixa till. Imorgon kommer sängen och jag vill inte se några gamla dammråttor under min gamla!
Annars har jag datorn full med avsnitt av en gammal katastrofserie från 70-talet -
"De överlevande".
Det är några "fans" out there men för er som inte har sett den/har sett och glömt/har sett den och kommer ihåg vill jag bara säga - att den är bra! Den håller!
Tempot är lugnt, inga specialeffekter, inga högar av lik. Det är mer som att man får följa några överlevande på den engelska landsbyggden, dit de har tagit sin tillflykt. I stan stinker det och är allmän kaos.
Ok. Det är lite deprimerande faktiskt. Och berörande trots lite stolpigt skådespeleri emellanåt. Man för samtal. Pratar om mänsklighetens förfall. Vad som har hänt. Hur de måste börja om från början. Hur sårbara de är. Det blir tydligt vad som händer med människan som civiliserade varelse. Det är nära till våld och maktmissbruk. Jag tänker på krigsdrabbade områden och förstår. Lite mer.
Mycket att tänka på. Många funderingar. Satt i timmar i går och tänkte på allt möjligt: folk, bostad, karriär, framtiden. Jag behövde inte läsa eller sysselsätta mig det gick så bra att bara tänka.
Tanken är ett kraftfullt verktyg.
Är det nåt jag är bra på så är det att tänka.
Nu ska jag bara moa upp mig inför städet.
Är det nåt jag också är bra på är att dra ut på att moa upp sig.
tisdag 20 maj 2008
Återigen seglar drömmen om en tvåa upp i huvudet på mig. Börjar möblera fast mot bättre vetande. Den här väntan kan ta tid. Allt tyder ju på det. Men så händer nåt. Den enes...
Kan ändå inte låta bli att klura ut hur jag skulle placera mitt bohag.
Ett är då stenklart: jag tänker inte sova i mitt arbetsrum. Det vore en sak (fast inte ens då skulle jag vilja) om man bara hade en dator - men jag jobbar hemma. Vem vill sova på kontoret? Möjligtvis nitiska japaner i karriären.
Så min fantastiska säng som på torsdag genomgår en renovering, kommer även i fortsättningen att tjäna sitt uppehälle i vardagsrummet tillsammans med en soffa. Yes. Så långt är det fastställt. Ni vet, some habits die hard. Som att lullas in i sömn framför TV:n. Det var så jag uppfostrades: på golvet, under soffbordet eller i soffan. Så snäll var mor.
Egentligen vill jag ha en trea. Men sånt finns inte här. Ett vardagsrum, ett sovrum och ett arbetsrum. Är det för mycket begärt? Jo kanske i Stockholms innerstad. Någon annanstans vill jag inte bo. Inte nu och på överskådlig framtid.
Har den senaste tiden funderat på mäns oförmåga och lust till att delge sig om sina inre tankar, rädda att verka svaga.
Imorse på morgonTV intervjuade man en forskare (tror jag det var) som hade en tes om varför det var så, och att män i mycket större utsträckning än kvinnor upplevde sig som ensamma .
Det beror delvis på att män inte har varit hemma med barn i samma omfattning som kvinnor. Det är genom att kommunicera med barn man utvecklar förmågan till känslomässig reflektion.
Intressant.
Mannen ifråga tyckte därför att det var av största vikt att "tvinga" mannen att ta ut sin föräldraledighet.
Med andra ord, Anya hade rätt. Det handlar om connection med mamman det vill säga föräldrarna. Fast nästan tvärtom. Den vuxne mannes connection med sina barn.
Intressant.
Killar som vill prata, killar som vill älta en stund, killar som gräva ned sig under en fas anses som ytterst jobbiga av ANDRA killar. De slänger sig med etiketter som att killen i fråga skulle vara en gnällkärring eller tjejig.
Tänk hur av tradition kvinnliga attribut är något nedvärderande.
Jag ska nog sluta använda ordet gnällkärring.
Hur låter tonåringar egentligen?
Idag har jag varit på möte och ska snart på ett till men måste möblera om i pärmen. Sen väntar kvällspasset och tidigt möte imorognbitti.
På mötet idag kände jag mig illa förberedd. Allt var iordning, hade med mig printar och visitkort. Men jag var inte nöjd med portfolion. Bilderna flyter omkring i, en för mig, oordning/ickestil.
Det här stället var mer hippt än de bilder jag hade satt ihop. Jag skulle ha haft med mig den andra portfolion.
Suck.
Gud vad trött jag är!
Ska dricka upp kaffet och get startet.
Jo. en ny tidning har kommit (fler är att vänta). Jag köpte den igår. En ny modeblaska tänkte jag "EGO QUEEN". Så kom jag hem och tittade mer noggrannt och började bläddra. En helt ny nisch: ECO QUEEN stod det ju! En mode/damtidning men med tydliga miljöförtecken.
Det var ju intressant.
Mycket som var intressant idag och klockan är inte ens tolv...
Kan ändå inte låta bli att klura ut hur jag skulle placera mitt bohag.
Ett är då stenklart: jag tänker inte sova i mitt arbetsrum. Det vore en sak (fast inte ens då skulle jag vilja) om man bara hade en dator - men jag jobbar hemma. Vem vill sova på kontoret? Möjligtvis nitiska japaner i karriären.
Så min fantastiska säng som på torsdag genomgår en renovering, kommer även i fortsättningen att tjäna sitt uppehälle i vardagsrummet tillsammans med en soffa. Yes. Så långt är det fastställt. Ni vet, some habits die hard. Som att lullas in i sömn framför TV:n. Det var så jag uppfostrades: på golvet, under soffbordet eller i soffan. Så snäll var mor.
Egentligen vill jag ha en trea. Men sånt finns inte här. Ett vardagsrum, ett sovrum och ett arbetsrum. Är det för mycket begärt? Jo kanske i Stockholms innerstad. Någon annanstans vill jag inte bo. Inte nu och på överskådlig framtid.
Har den senaste tiden funderat på mäns oförmåga och lust till att delge sig om sina inre tankar, rädda att verka svaga.
Imorse på morgonTV intervjuade man en forskare (tror jag det var) som hade en tes om varför det var så, och att män i mycket större utsträckning än kvinnor upplevde sig som ensamma .
Det beror delvis på att män inte har varit hemma med barn i samma omfattning som kvinnor. Det är genom att kommunicera med barn man utvecklar förmågan till känslomässig reflektion.
Intressant.
Mannen ifråga tyckte därför att det var av största vikt att "tvinga" mannen att ta ut sin föräldraledighet.
Med andra ord, Anya hade rätt. Det handlar om connection med mamman det vill säga föräldrarna. Fast nästan tvärtom. Den vuxne mannes connection med sina barn.
Intressant.
Killar som vill prata, killar som vill älta en stund, killar som gräva ned sig under en fas anses som ytterst jobbiga av ANDRA killar. De slänger sig med etiketter som att killen i fråga skulle vara en gnällkärring eller tjejig.
Tänk hur av tradition kvinnliga attribut är något nedvärderande.
Jag ska nog sluta använda ordet gnällkärring.
Hur låter tonåringar egentligen?
Idag har jag varit på möte och ska snart på ett till men måste möblera om i pärmen. Sen väntar kvällspasset och tidigt möte imorognbitti.
På mötet idag kände jag mig illa förberedd. Allt var iordning, hade med mig printar och visitkort. Men jag var inte nöjd med portfolion. Bilderna flyter omkring i, en för mig, oordning/ickestil.
Det här stället var mer hippt än de bilder jag hade satt ihop. Jag skulle ha haft med mig den andra portfolion.
Suck.
Gud vad trött jag är!
Ska dricka upp kaffet och get startet.
Jo. en ny tidning har kommit (fler är att vänta). Jag köpte den igår. En ny modeblaska tänkte jag "EGO QUEEN". Så kom jag hem och tittade mer noggrannt och började bläddra. En helt ny nisch: ECO QUEEN stod det ju! En mode/damtidning men med tydliga miljöförtecken.
Det var ju intressant.
Mycket som var intressant idag och klockan är inte ens tolv...
måndag 19 maj 2008
Jag träffade en kattunge igår. En grå liten boll som än så länge heter Musse. Matten till katten är inte riktigt på det klara över namnet. Jag hade med mig två presenter som av Musse (vi får ju kalla honom det) togs emot med stora tassar: myntamus och motionssnöre. Jag filmade med mobilen när han hoppade runt. Så gruvligt söt. Annars var bullarna förrädiskt goda.
Tittade på Olycksfågeln i min egen repsris och jag skrattar fortfarande.
Förkvällen i lördags spenderades på Limmerick med Florian & Krook, två gamla kiltar från SCA. Ljugarbänken och partybacken hade flyttats i reducerad form in i värmen och många år senare. Mer än tio för att vara mer exakt.
Fick veta saker som jag inte visste och saker som jag kunde att låtit bli att få veta. Fascinerande. Det har skapat en tankekedja i mitt huvud som jag har burit på resten av helgen. Måste få tänka klart eller formulera mig men det gör jag inte här. Undra hur det hade sett ut om jag hade bloggat på Spalthazars tid? Fan, vad kul. Fan, vad farligt.
Nu är det andra tider, tackochlovfördet.
Framkallade igår bilderna av nördiga föreningsmöten med faktastinna SCA-akademiker och putslustiga dinosaurier och jag fick nästan ont i mitt ärrbråck. Huva! Don't go there.
Visst är det fantastiskt att man med lite koncentration och ensamhet kan lyckas framkalla en känsla eller tillstånd, att färdas genom tid & rum och besöka nåt som har varit.
Det räcker så. Men jag är jätteduktig på det. Skulle kunna bli en proffsig meditatör eller nåt.
Hur det nu var - vi hade kul. Skrattade och flamsade och åkte slalom mellan ämnesportarna. Vi hann med Tsunamin och andra världskriget jämns med minnen och vadgörhanellerhon. Det blir nån park i juli. Måtte det vara väder då.
Nu ångrar jag att duffeln hamnade på vinden.
Men nu sitter jag beredd att gå på möte igen.
Wish me luck. Jag behöver en extra dos just nu.
Tittade på Olycksfågeln i min egen repsris och jag skrattar fortfarande.
Förkvällen i lördags spenderades på Limmerick med Florian & Krook, två gamla kiltar från SCA. Ljugarbänken och partybacken hade flyttats i reducerad form in i värmen och många år senare. Mer än tio för att vara mer exakt.
Fick veta saker som jag inte visste och saker som jag kunde att låtit bli att få veta. Fascinerande. Det har skapat en tankekedja i mitt huvud som jag har burit på resten av helgen. Måste få tänka klart eller formulera mig men det gör jag inte här. Undra hur det hade sett ut om jag hade bloggat på Spalthazars tid? Fan, vad kul. Fan, vad farligt.
Nu är det andra tider, tackochlovfördet.
Framkallade igår bilderna av nördiga föreningsmöten med faktastinna SCA-akademiker och putslustiga dinosaurier och jag fick nästan ont i mitt ärrbråck. Huva! Don't go there.
Visst är det fantastiskt att man med lite koncentration och ensamhet kan lyckas framkalla en känsla eller tillstånd, att färdas genom tid & rum och besöka nåt som har varit.
Det räcker så. Men jag är jätteduktig på det. Skulle kunna bli en proffsig meditatör eller nåt.
Hur det nu var - vi hade kul. Skrattade och flamsade och åkte slalom mellan ämnesportarna. Vi hann med Tsunamin och andra världskriget jämns med minnen och vadgörhanellerhon. Det blir nån park i juli. Måtte det vara väder då.
Nu ångrar jag att duffeln hamnade på vinden.
Men nu sitter jag beredd att gå på möte igen.
Wish me luck. Jag behöver en extra dos just nu.
lördag 17 maj 2008
Varför vi säger ja och nej
Idag är det picnic i parken med lite x-SCA:iter. X-files. Men vädret är kaput så jag har tänkt att vi ska träffas på ett fik här i närheten.
Det är så typiskt. I Sverige går det inte att ha en planerad picnic. Det blir skitväder. Garanterat. Men om man en vacker dag säger att "wow, en picnic" då är det ingen jävel som är ledig och har lust.
Så är det i Sverige.
Jag har tackat nej till mycket men inte en picnic.
På tal om att tacka nej: tittade på Musikbyrån igår. Det är alltid bra men ibland glömmer jag att se. I London har det växt fram en musikrörelse, man kallar det för folk'n'roll. Modern folkrock med andra ord. Jätte, jättebra! Laura Marling hette en av artisterna. Vi har några i Sverige också Nina Kinert t ex.
http://www.youtube.com/watch?v=XonJJbV54BE
Vad har det med att tacka nej?
Jo. Det slog mig återigen igår när jag såg programmet att jag får välja det här själv. Jag tittar och lyssnar och får det inte pådyvlat mig. För mig är det värdefullt. Det är inte så att jag inte vill bli rekommenderad saker i livet- filmer, musik, mat, kläder, datorer, teknik, inredning, resor, sajter whatever. Men det är en fineline mellan att bli föremålet för föreläsning och "det här skulle nog hon gilla!"
Jag har varit med i situationer då jag har fått saker nedladdade i min dator, skivor brända, presenter inköpta från Zimbabwe och jag har suttit där och tänkt: men det här är inte jag! De känner mig inte när jag får sånt här. När det dumpas i knät på mig. Ständigt.
Och ja, jag kan erkänna att ibland, när jag äntligen har uppmärksammat problemmet inför mig själv, då har det istället blivit så att jag har kastat ut barnet med barnvattnet, ellervaddetnuheter.
I förlängningen har jag då också kännt att jag är nån stackars kulturellt dränerad varelse man skall uppfostras och kanske till och med räddas.
Jag vet, det har inte varit intentionen men så har det "come across". Och på det reagerar jag.
Men nu är det inte så.
Jag kan inte säga ja bara för att pleasa andra. Jag analyserar mina nej bättre nu.
Det jag verkligen ångrar är att jag emellanåt dumt nog har skyllt på "för många intryck" och sånt istället för att långt senare försöka hinna ifatt är säga vad det egentligen beror på. Detta har bara skapat ännu en plattform som skall åtgärdas.
Nåväl. All denna fundering parallellt med superbra musik i Musikbyrån. Måste införskaffa.
Nu=vika tvätt!
Det är så typiskt. I Sverige går det inte att ha en planerad picnic. Det blir skitväder. Garanterat. Men om man en vacker dag säger att "wow, en picnic" då är det ingen jävel som är ledig och har lust.
Så är det i Sverige.
Jag har tackat nej till mycket men inte en picnic.
På tal om att tacka nej: tittade på Musikbyrån igår. Det är alltid bra men ibland glömmer jag att se. I London har det växt fram en musikrörelse, man kallar det för folk'n'roll. Modern folkrock med andra ord. Jätte, jättebra! Laura Marling hette en av artisterna. Vi har några i Sverige också Nina Kinert t ex.
http://www.youtube.com/watch?v=XonJJbV54BE
Vad har det med att tacka nej?
Jo. Det slog mig återigen igår när jag såg programmet att jag får välja det här själv. Jag tittar och lyssnar och får det inte pådyvlat mig. För mig är det värdefullt. Det är inte så att jag inte vill bli rekommenderad saker i livet- filmer, musik, mat, kläder, datorer, teknik, inredning, resor, sajter whatever. Men det är en fineline mellan att bli föremålet för föreläsning och "det här skulle nog hon gilla!"
Jag har varit med i situationer då jag har fått saker nedladdade i min dator, skivor brända, presenter inköpta från Zimbabwe och jag har suttit där och tänkt: men det här är inte jag! De känner mig inte när jag får sånt här. När det dumpas i knät på mig. Ständigt.
Och ja, jag kan erkänna att ibland, när jag äntligen har uppmärksammat problemmet inför mig själv, då har det istället blivit så att jag har kastat ut barnet med barnvattnet, ellervaddetnuheter.
I förlängningen har jag då också kännt att jag är nån stackars kulturellt dränerad varelse man skall uppfostras och kanske till och med räddas.
Jag vet, det har inte varit intentionen men så har det "come across". Och på det reagerar jag.
Men nu är det inte så.
Jag kan inte säga ja bara för att pleasa andra. Jag analyserar mina nej bättre nu.
Det jag verkligen ångrar är att jag emellanåt dumt nog har skyllt på "för många intryck" och sånt istället för att långt senare försöka hinna ifatt är säga vad det egentligen beror på. Detta har bara skapat ännu en plattform som skall åtgärdas.
Nåväl. All denna fundering parallellt med superbra musik i Musikbyrån. Måste införskaffa.
Nu=vika tvätt!
En skitig dröm
Den märkligaste av drömmar. Jag fick ett fotouppdrag. Det skulle utföras på en fredag. På torsdagen gick jag ut för att reka i närheten av redaktionen, där jag jobbade. Det var som ett nöjesfältområde, fast inomhus. Hittade massor med intressanta vrår - avskavda pastellfärgade väggar och sånt. Det fanns också en ruin, också i dåligt skick samt en sandstrand. Jag blev jätteglad.
Men så plötsligt kom en annan fotograf och riggade upp för en plåtning: han skulle fotografera Ross i "Vänner". Det visade sig att fotografen jobbade för en tidning (x-världen) som jag brukade göra jobb för tidigare. Inte längre för den nye chefredaktören plåtar själv men inte alltid tydligen med tanke på det jag såg. Blev lite putt. Det här var ett uppdrag för mig, ansåg jag.
Sen hände det en massa saker, som vanligt glömmer man bort. Men det jag minns är att jag barfota försökte ta mig uppför en slänt. Slänten var tänkt med skit. Bokstavligen det som hamnar i toastolen i vanliga fall. Någon hade knuffat ned mig och någon hade hällt ut skiten.
När jag äntligen kom uppför kanten, märkte jag på folk att det hela var planerat. Jag frågade om en toalett för att tvätta av mig, ingen ville hjälpa mig. Jag hade till och med en del i munnen.
Uräckligt, jag vet.
Det är då jag upptäcker att jag inte har några trosor och att jag är... håll i er... en kille!
Hm...
Jag får tag på en plastpåse som jag tänkte använda som tillfälliga kalsonger. Då upptäcker jag att den andre fotografen, har skrivit ett långt meddelande över hela påsen. Jag såg mitt namn i i spretig handstil som det blir om man skriver på plast. Han har bland annat skrivit nåt om varför jag inte får uppdrag på den tidning han själv jobbar på.
Det visar sig vara lögn det som skrivs och jag måste välja: använda påsen och meddelandet som bevis eller använda den som tillfälliga kalsonger. Jag står med ändan bar.
Precis då vaknar jag.
Men så plötsligt kom en annan fotograf och riggade upp för en plåtning: han skulle fotografera Ross i "Vänner". Det visade sig att fotografen jobbade för en tidning (x-världen) som jag brukade göra jobb för tidigare. Inte längre för den nye chefredaktören plåtar själv men inte alltid tydligen med tanke på det jag såg. Blev lite putt. Det här var ett uppdrag för mig, ansåg jag.
Sen hände det en massa saker, som vanligt glömmer man bort. Men det jag minns är att jag barfota försökte ta mig uppför en slänt. Slänten var tänkt med skit. Bokstavligen det som hamnar i toastolen i vanliga fall. Någon hade knuffat ned mig och någon hade hällt ut skiten.
När jag äntligen kom uppför kanten, märkte jag på folk att det hela var planerat. Jag frågade om en toalett för att tvätta av mig, ingen ville hjälpa mig. Jag hade till och med en del i munnen.
Uräckligt, jag vet.
Det är då jag upptäcker att jag inte har några trosor och att jag är... håll i er... en kille!
Hm...
Jag får tag på en plastpåse som jag tänkte använda som tillfälliga kalsonger. Då upptäcker jag att den andre fotografen, har skrivit ett långt meddelande över hela påsen. Jag såg mitt namn i i spretig handstil som det blir om man skriver på plast. Han har bland annat skrivit nåt om varför jag inte får uppdrag på den tidning han själv jobbar på.
Det visar sig vara lögn det som skrivs och jag måste välja: använda påsen och meddelandet som bevis eller använda den som tillfälliga kalsonger. Jag står med ändan bar.
Precis då vaknar jag.
fredag 16 maj 2008
God morgon, god morgon! Har Benji på besök. Han har installerat ett spel i min dator vars grafik inte går av för hackor. "Assassins Creed". Lönnmördare i Jerusalem anno 1200 nåt. Hemma vid är inte grafikkortet tillräckligt bra så nu måste det uppdateras. Själv tänker jag köpa ett ramminne idag. Kan man köpa ett eget minne? Gissa vad jag hade handlat för mammas skull.
Vi tittade på Seven igår. Gick till Casablanca bara för att få lite idéer men vi gick ut tomhänta. Så vi tänkte att det får bli en gammal goding. Inte kul att äta även om det bara är glass när griserierna startar i filmen. Det är ett filmiskt mästerverk. Ibland lite väl mörkt, ljusmässigt - tänd i taket vill man skrika. Men den och Lammen har verkligen satt agendan för äckliga seriemördarfilmer.
Det är märkligt, om man ägnar en enda liten stund att tänka på det, att vi har det som underhållning men äcklas å det grövsta när källarbarnens historia seglar upp till ytan.
Mysigt,va?
Fick grattismail av Ceddan som nu tillsammans med fru befinner sig i Kina och har fått jobb. Han som nån personalansvarig på nåt ställe och hon bygger en fabrik(!). Låter som ett TV-spel. De har klarat sig från jordbävningen i alla fall.
Till helgen blir det reunion men jag vet inte vilka som dyker upp. Krooken är tyst med svar. Vi får se vad som händer.
Och på söndag ska jag klämma på Linneas tuss som har fått namnet Musse. Han skulle kunna heta Gråbo fast det är inget fint namn, bara passande på hans färg.
Lagade hemmagjord mos i går. Fan, vad gott på ren svenska.
Vi tittade på Seven igår. Gick till Casablanca bara för att få lite idéer men vi gick ut tomhänta. Så vi tänkte att det får bli en gammal goding. Inte kul att äta även om det bara är glass när griserierna startar i filmen. Det är ett filmiskt mästerverk. Ibland lite väl mörkt, ljusmässigt - tänd i taket vill man skrika. Men den och Lammen har verkligen satt agendan för äckliga seriemördarfilmer.
Det är märkligt, om man ägnar en enda liten stund att tänka på det, att vi har det som underhållning men äcklas å det grövsta när källarbarnens historia seglar upp till ytan.
Mysigt,va?
Fick grattismail av Ceddan som nu tillsammans med fru befinner sig i Kina och har fått jobb. Han som nån personalansvarig på nåt ställe och hon bygger en fabrik(!). Låter som ett TV-spel. De har klarat sig från jordbävningen i alla fall.
Till helgen blir det reunion men jag vet inte vilka som dyker upp. Krooken är tyst med svar. Vi får se vad som händer.
Och på söndag ska jag klämma på Linneas tuss som har fått namnet Musse. Han skulle kunna heta Gråbo fast det är inget fint namn, bara passande på hans färg.
Lagade hemmagjord mos i går. Fan, vad gott på ren svenska.
torsdag 15 maj 2008
Det snöar i Boden idag. Deprimerande. En gång på Ulrikas kalas snöade det. Hon fyllde den 16 maj. Man tittade ut genom fönstret, utöver Träsket och snön yrde. Jag tänkte: "Tänk om man hoppar över sommaren, glömmer bort oss häruppe i norr".
Man glömmer norr mer än bara vädermässigt.
Läs "Vi åt aldrig lunch" så förstår du.
Hasar runt stilmässigt men har fått mycket gjort idag. Bokat möte. Tja, det var allt. Benji kommer förbi en sväng senare och vi ska äta husmanskost: korv och mos. Gott!
På Lidl är det alltid full fart. Den irriterande signalen från kassan (nuärdetmycketfolkhjälp) ljuder mest hela tiden. Skulle aldrig vilja jobba på Lidl. Verkar jobbigt och nedbrytande om man säger så.
Michael Connelly-deckarn är slut och jag ska nog beställa lite sånt från adlibris. Ska beställa lunch-boken också och ge till några utvalda.
Oj då det blev visst några stycken. Deckare hela sommarn.
I Norge läser man sånt på påsken. Kallas för påske-krim!
Annars jobbar jag vidare med utställningarna. Vi, vår foto/kreatörsgrupp FLAVOUR kommer att ha utställning i september. Återkommer med det längre fram. Och som det ser ut får jag plats på Konstrundan, ett litet hörn i Galleri Ikon. Det sker i augusti.
Buzy, buzy med andra ord!
Man glömmer norr mer än bara vädermässigt.
Läs "Vi åt aldrig lunch" så förstår du.
Hasar runt stilmässigt men har fått mycket gjort idag. Bokat möte. Tja, det var allt. Benji kommer förbi en sväng senare och vi ska äta husmanskost: korv och mos. Gott!
På Lidl är det alltid full fart. Den irriterande signalen från kassan (nuärdetmycketfolkhjälp) ljuder mest hela tiden. Skulle aldrig vilja jobba på Lidl. Verkar jobbigt och nedbrytande om man säger så.
Michael Connelly-deckarn är slut och jag ska nog beställa lite sånt från adlibris. Ska beställa lunch-boken också och ge till några utvalda.
Oj då det blev visst några stycken. Deckare hela sommarn.
I Norge läser man sånt på påsken. Kallas för påske-krim!
Annars jobbar jag vidare med utställningarna. Vi, vår foto/kreatörsgrupp FLAVOUR kommer att ha utställning i september. Återkommer med det längre fram. Och som det ser ut får jag plats på Konstrundan, ett litet hörn i Galleri Ikon. Det sker i augusti.
Buzy, buzy med andra ord!
onsdag 14 maj 2008
Bilden är väl inte riktigt passande...Tänkte på katastrofen i Burma. Jag ha sms:at in pengar till Läkarmissionen. Kanske du vill göra detsamma? I så fall. SMS:a BURMA till 72360.
Livet kan verkligen vara cyniskt. Precis efter den katastrofen händer en till fast i Kina. Fokus förflyttas bort från ett ställe som knappt har hunnit få hjälp ens.
Och här knorrar jag över en kass säng.
Jag undrar hur snacket går bland militärjuntan.
"Hörni, lite polare runt om i världen tycker det är tråkigt att hela vårt samhälle har rasat ihop efter cyklonen, de vill hjälpa till lite. Mat och sånt, ni vet."
Översten Bäver säger:
"Skulle inte tro det. Vi struntar i att rensa upp. Jag tycker vi har ett val istället".
Hm. Huvudet djupt ned i sanden. Vad är man rädd för? Inte så konstigt. Att omvärlden ska se just hur jävla taskigt befolkningen hade det innan katastrofen.
Jag drar ett långt streck därifrån och tänker i allmänna termer: Det gagnar alla - rika som medelklass att fotfolk får en drägligare tillvaro.
Få verkar förstå det.
tisdag 13 maj 2008
Lunch med teatern idag. Etiopiskt. Mätte väggarna och plåtade nere i lokalen. Ska visa de andra så vi kan räkna ut hur mycket yta vi behöver, hur stora bilder, vilken typ etc.
Största problemet är att vi måste fixa ljus. Det är en mörk lokal.
Skannar bilder eller kontaktkartor från rullar som har legat i år i kylen. Intressant. Bilder på Julle och Helena när båda var yngre. Bilder från skolan. Har hela Fab 4 på bild. Märkligt nog.
Märkligast eller inte men jag drabbades av nostalgi i den lägre skolan. La mig en stund på sängen och kopplade av med Rödluvan. Adresserade henne med fel namn och helt plötsligt rann det över mig: det har gått två år. Jag fyllde 40 år, fest i Älta mamma var på besök. Ett halv år senare var hon död.
Vilket tur att man inget vet om sin framtid.
"Tror jag vet men vet inte."
Sex ord som fångar ditt liv.
http://livshistorier.blogspot.com/
På lördag ska jag träffa Florre och Krook (tror han ska med). Är det nån som känner dem som vill följa med?
Picnic i Vanadislunden.
Största problemet är att vi måste fixa ljus. Det är en mörk lokal.
Skannar bilder eller kontaktkartor från rullar som har legat i år i kylen. Intressant. Bilder på Julle och Helena när båda var yngre. Bilder från skolan. Har hela Fab 4 på bild. Märkligt nog.
Märkligast eller inte men jag drabbades av nostalgi i den lägre skolan. La mig en stund på sängen och kopplade av med Rödluvan. Adresserade henne med fel namn och helt plötsligt rann det över mig: det har gått två år. Jag fyllde 40 år, fest i Älta mamma var på besök. Ett halv år senare var hon död.
Vilket tur att man inget vet om sin framtid.
"Tror jag vet men vet inte."
Sex ord som fångar ditt liv.
http://livshistorier.blogspot.com/
På lördag ska jag träffa Florre och Krook (tror han ska med). Är det nån som känner dem som vill följa med?
Picnic i Vanadislunden.
Kyligare som om det vore höst. Fast det är den 13 maj. Jag har ett speciellt förhållande till den här dagen. Bortsett från att jag fyller år - tackar, tackar! - så består det av nummer 13 som är speciellt i sig samt måanden maj.
Maj är en alldeles särskild månad. Världen vaknar till liv och på alla skolor man har gått har tempot skruvats upp en aning och paniken har puttrat parallellt med glädjen. Paniken att allt tar snart slut och man sprids för vinden. Glädjen har bara varit naturligt. Man har haft kul. Om man säger så.
Så när jag ser 13 maj ler jag lite inåtvänt och vet vad det innebär.
Igår hade jag ett mycket intressant samtal med Camilla på teatern. Vi halkade in på "Vi åt aldrig lunch". Jag beställer några ex att ha hemma. Ska läsa den igen.
Nätverket Brudarna bjuder till utställning i höst som heter Konstrundan. Fast man ordnar sin egen utställning eller går ihop med någon/-ra. Stod på tredje plats på ett galleri på söder. Så idag får jag ett mail vilka som slutligen får plats. Helt plötsligt har jag åkt ur listan!
Tack för den, televerket. Ska man se på det ur ett symboliskt perspektiv eller en enkel vanlig fadäs?
Jag väljer det senare.
Tur att jag såg det. Har skickat ett verbalt frågetecken och undrar vad som hände med min köplats.
Har slarvat bort min fantastiska ring och nu jävlar, nu beställer jag säng! Vi hörs!
Maj är en alldeles särskild månad. Världen vaknar till liv och på alla skolor man har gått har tempot skruvats upp en aning och paniken har puttrat parallellt med glädjen. Paniken att allt tar snart slut och man sprids för vinden. Glädjen har bara varit naturligt. Man har haft kul. Om man säger så.
Så när jag ser 13 maj ler jag lite inåtvänt och vet vad det innebär.
Igår hade jag ett mycket intressant samtal med Camilla på teatern. Vi halkade in på "Vi åt aldrig lunch". Jag beställer några ex att ha hemma. Ska läsa den igen.
Nätverket Brudarna bjuder till utställning i höst som heter Konstrundan. Fast man ordnar sin egen utställning eller går ihop med någon/-ra. Stod på tredje plats på ett galleri på söder. Så idag får jag ett mail vilka som slutligen får plats. Helt plötsligt har jag åkt ur listan!
Tack för den, televerket. Ska man se på det ur ett symboliskt perspektiv eller en enkel vanlig fadäs?
Jag väljer det senare.
Tur att jag såg det. Har skickat ett verbalt frågetecken och undrar vad som hände med min köplats.
Har slarvat bort min fantastiska ring och nu jävlar, nu beställer jag säng! Vi hörs!
måndag 12 maj 2008
Vaknar. Jo, åtta grader! Inte klokt.
En gammal idén om att köpa en videokamera seglar upp. All tidigare införskaffad info om format och lagring och alla annan sköns teknik, har ramlat ned i hålan för glömska. Nu får jag börja om.
Fortsätter att fundera över mitt möblemang men har bestämt mig att vi börjar med sängen och tillbehör. Är det inte märkligt hur hjärnan är funtad? När vi sätter igång med en projekt och det känns bra, vad gör vi då? Jo, rasslar igång alla andra slumrande idéer och helt plötsligt är man överöst med arbete.
Snart måste jag ta andra beslut. Som om inte alla andra räcker. Sommaren är snart här och en resa av tre är bokad. Måste bestämma exakt med Isabella. Ska ju hyra bil också. Allt detta ska matchas med Varberg och en liten tur ned till Malmö om det är OK med grabbarna.
Jag ser verkligen framemot Varberg. Resan är billig dessutom.
I Varberg ska jag ta det lugnt: filma av brorsans super 8- film, bada i havet, promenera efter strandpromenaden in till stan, shoppa, utflykter, fästningen. Blir det taskigt väder tittar jag på film och gör sånt som jag skulle ha gjort hemma om regnet öste ned.
Det är så med våren. Plötsligt vaknar man till. Skakar man till. Hjälp snart börjar pjäsen och här sitter jag!
Den här sommaren kommer att bli lite dyr: resor på olika fronter genererar mer kostnad men just nu bryr jag mig mindre om det.
Jag bara måste...
En gammal idén om att köpa en videokamera seglar upp. All tidigare införskaffad info om format och lagring och alla annan sköns teknik, har ramlat ned i hålan för glömska. Nu får jag börja om.
Fortsätter att fundera över mitt möblemang men har bestämt mig att vi börjar med sängen och tillbehör. Är det inte märkligt hur hjärnan är funtad? När vi sätter igång med en projekt och det känns bra, vad gör vi då? Jo, rasslar igång alla andra slumrande idéer och helt plötsligt är man överöst med arbete.
Snart måste jag ta andra beslut. Som om inte alla andra räcker. Sommaren är snart här och en resa av tre är bokad. Måste bestämma exakt med Isabella. Ska ju hyra bil också. Allt detta ska matchas med Varberg och en liten tur ned till Malmö om det är OK med grabbarna.
Jag ser verkligen framemot Varberg. Resan är billig dessutom.
I Varberg ska jag ta det lugnt: filma av brorsans super 8- film, bada i havet, promenera efter strandpromenaden in till stan, shoppa, utflykter, fästningen. Blir det taskigt väder tittar jag på film och gör sånt som jag skulle ha gjort hemma om regnet öste ned.
Det är så med våren. Plötsligt vaknar man till. Skakar man till. Hjälp snart börjar pjäsen och här sitter jag!
Den här sommaren kommer att bli lite dyr: resor på olika fronter genererar mer kostnad men just nu bryr jag mig mindre om det.
Jag bara måste...
söndag 11 maj 2008
Det förväntas bli 26 grader varmt i Stockholm idag. Och ni vet vad det innebär - i stadsmiljö=några grader mer. Men redan imorgon sjunker det till endast 10 grader. Hur är det möjligt med 16 graders dropp bara över natt?
Igår satt jag i en hammock mest hela dagen och läste fototidningar och en hårdkokt deckare. Fick fräknar på smalbenen som stack ut. Det blev inte många knop. Gick inte ens på promenad. Förundrad över värmen. Tog en bild med mobilen och skickade till Jarle: Körsbärsträd! skrev jag.
Fick ett tillbaka: Isflak.
Såna skillnader.
Fast det här är extremt. Kan inte komma ihåg en maj som har varit på det här viset. Måste transportera mig själv till nåt Knäckebrödskrig i Skåne 1992. Då alla sprang omkring i särkar och såg ut som ljuskronelösa lucior. Ingen hade sytt svala medeltidsklänningar. Idel sammet och ylle. Funkar inte under en värmebölja.
Fick lite nostalgikänsla. Så mycket människor. Inte alla lika vettiga...
Allergimedicinen har tagit slut och nyser hela tiden.
Funderar på vad jag kan göra för omstruktureringar i mitt hem så jag kan rymma en mysigare fåtölj. Men jag landar i ett vakuum av tankar. Face it - jag bor trångt.
Vaknade i morse och funderade på en dröm jag hade haft under natten.
Vi var i Alsvåg, Rödluvan och jag. Vi skulle gå från Tante Ruth upp till Heimly - deras gamla gård som låg längre upp på fjället. Det var snö och plötsligt upptäcker jag björnspår. Lite längre fram ser jag ytterligare spår som tyder på strid, mellan björn och människa. Vi vänder om och skyndar oss nedför backen, ned mot byn. Jag ropar: "Jum-Jum", kommer på mig själv, i drömmen, att jag säger fel och rättar mig själv. Tänker, fortfarande i drömmen "Vad skumt att jag till och med drömmer en vanlig felsägning och att jag noterar det fast jag drömmer".
Skumt och surrealistiskt i sin enkelhet.
Undrar hur det gick för Johan och hans bröllopsfotografering.
Bröllop är inte längst ned på listan. Det är krigs- och skolfoto.
Bara man slipper mingelbilder...
Ok 26 grader. Flickornas sista dag och vi ska umgås men vad ska man hitta på? En picnic i Rosendals eller? Lalla runt på stan?
Vi får väl se.
Fotografen Mick Berg undrar hur många lever sin egen dröm.
Ingen skulle jag tro för drömmar är en skugga som ändras hela tiden när du rör dig.
Därmed inte sagt att du är misslyckad eller djupt olycklig. Dröm är ett tillstånd en bit från verkligheten.
Som en photoshoppad och förstärkt bild. En illusion om hur det borde se ut.
Igår satt jag i en hammock mest hela dagen och läste fototidningar och en hårdkokt deckare. Fick fräknar på smalbenen som stack ut. Det blev inte många knop. Gick inte ens på promenad. Förundrad över värmen. Tog en bild med mobilen och skickade till Jarle: Körsbärsträd! skrev jag.
Fick ett tillbaka: Isflak.
Såna skillnader.
Fast det här är extremt. Kan inte komma ihåg en maj som har varit på det här viset. Måste transportera mig själv till nåt Knäckebrödskrig i Skåne 1992. Då alla sprang omkring i särkar och såg ut som ljuskronelösa lucior. Ingen hade sytt svala medeltidsklänningar. Idel sammet och ylle. Funkar inte under en värmebölja.
Fick lite nostalgikänsla. Så mycket människor. Inte alla lika vettiga...
Allergimedicinen har tagit slut och nyser hela tiden.
Funderar på vad jag kan göra för omstruktureringar i mitt hem så jag kan rymma en mysigare fåtölj. Men jag landar i ett vakuum av tankar. Face it - jag bor trångt.
Vaknade i morse och funderade på en dröm jag hade haft under natten.
Vi var i Alsvåg, Rödluvan och jag. Vi skulle gå från Tante Ruth upp till Heimly - deras gamla gård som låg längre upp på fjället. Det var snö och plötsligt upptäcker jag björnspår. Lite längre fram ser jag ytterligare spår som tyder på strid, mellan björn och människa. Vi vänder om och skyndar oss nedför backen, ned mot byn. Jag ropar: "Jum-Jum", kommer på mig själv, i drömmen, att jag säger fel och rättar mig själv. Tänker, fortfarande i drömmen "Vad skumt att jag till och med drömmer en vanlig felsägning och att jag noterar det fast jag drömmer".
Skumt och surrealistiskt i sin enkelhet.
Undrar hur det gick för Johan och hans bröllopsfotografering.
Bröllop är inte längst ned på listan. Det är krigs- och skolfoto.
Bara man slipper mingelbilder...
Ok 26 grader. Flickornas sista dag och vi ska umgås men vad ska man hitta på? En picnic i Rosendals eller? Lalla runt på stan?
Vi får väl se.
Fotografen Mick Berg undrar hur många lever sin egen dröm.
Ingen skulle jag tro för drömmar är en skugga som ändras hela tiden när du rör dig.
Därmed inte sagt att du är misslyckad eller djupt olycklig. Dröm är ett tillstånd en bit från verkligheten.
Som en photoshoppad och förstärkt bild. En illusion om hur det borde se ut.
fredag 9 maj 2008
Nåt har hänt. Mitt favoritflygbolag har fått frispel. Nu är det inte längre Flynordic utan nått norsk och vi stöter på patrull med en gång. Kattbiljetten är höjd från 1oo kr/enkel till 235 kr.
Nu kan man heller inte göra all beställning på nätet utan måste ringa ett samtal! Dessutom får man bara ha ett bagage i kabinen och allt bagage kostar extra!
Fy fan.
Kör SAS istället. Visserligen måste man ringa med kattbiljetten men det är i alla fall billigare. Visst, det kanske slutar på plus minus noll men gillar inte att de gör om saker.
Blä!
Differensen är sju spänn till SAS fördel.
Face it - och det har inte med det här att göra - jag kommer inte att åka till Boden lika ofta som tidigare. Antagligen en gång per år. Så det som är smidigast för mig - det väljer jag.
Nu kan man heller inte göra all beställning på nätet utan måste ringa ett samtal! Dessutom får man bara ha ett bagage i kabinen och allt bagage kostar extra!
Fy fan.
Kör SAS istället. Visserligen måste man ringa med kattbiljetten men det är i alla fall billigare. Visst, det kanske slutar på plus minus noll men gillar inte att de gör om saker.
Blä!
Differensen är sju spänn till SAS fördel.
Face it - och det har inte med det här att göra - jag kommer inte att åka till Boden lika ofta som tidigare. Antagligen en gång per år. Så det som är smidigast för mig - det väljer jag.
Englas begravning på TV - nej tack!
En stor diskussion härjar i TV-världen: om det är rätt eller fel att sända Englas begravning på TV. Man drar paralleller till Fadimes begravning, som SVT tackade nej till och som gick till TV4. Jag har ingen direkt allmän åsikt när man jämför de två. Peter Kadhammar har skrivit en utmärkt krönika i frågan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2430839.ab
Däremot har jag en åsikt över TV-sändning över huvudtaget.
Att våldsbrott händer, inom eller utom familjen är en fråga som borde röra oss alla. Man kan inte rycka på axlarna och säga att det där är privat, det får man lösa själv. Ett civiliserat samhälle bör inte fungera på det sättet.
Däremot är sorgen privat.
Nu visar det sig att familjen själva vill direktsända begravning, för de vill dela med sig av nåt "fint" istället för själva händelsen som har stötts och blötts i media. Men det är ett argument som inte räcker. "Slå mig offentligt" - varför ska vi direktsända det bara för att jag vill och godkänner det?
Jag förstår kraften men inte varför vi ska gå man ur huse och gråta offentligt på Sergels torg för att sedan gå hem och tänka: "Åh, vad skönt. Jag har gjort nåt. Manifesterat min åsikt, typ".
För någon vecka sedan, när jag väntade på tunnelbanetåget kom en dam fram till mig och sa:
"Visst tänder du ett ljus i köksfönstret för Engla ikväll?"
Jag blev helt perplex. Ville säga nåt annat men sa:
"Jag har inget köksfönster".
Hahahaha.
"Ett annat fönster går bra" säger damen.
Jag mumlade nåt om att jag ändå inte skulle vara hemma och tillade men då hade damen flaxat vidare:
"Det gör ingen skillnad".
Visst är det fint med en stad i mörker som tänder ljus och ställer det i fönstret men det behövs andra krafttag.
Börja till exempel med myndigheter som inte tar alarmrapporter på allvar.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2430839.ab
Däremot har jag en åsikt över TV-sändning över huvudtaget.
Att våldsbrott händer, inom eller utom familjen är en fråga som borde röra oss alla. Man kan inte rycka på axlarna och säga att det där är privat, det får man lösa själv. Ett civiliserat samhälle bör inte fungera på det sättet.
Däremot är sorgen privat.
Nu visar det sig att familjen själva vill direktsända begravning, för de vill dela med sig av nåt "fint" istället för själva händelsen som har stötts och blötts i media. Men det är ett argument som inte räcker. "Slå mig offentligt" - varför ska vi direktsända det bara för att jag vill och godkänner det?
Jag förstår kraften men inte varför vi ska gå man ur huse och gråta offentligt på Sergels torg för att sedan gå hem och tänka: "Åh, vad skönt. Jag har gjort nåt. Manifesterat min åsikt, typ".
För någon vecka sedan, när jag väntade på tunnelbanetåget kom en dam fram till mig och sa:
"Visst tänder du ett ljus i köksfönstret för Engla ikväll?"
Jag blev helt perplex. Ville säga nåt annat men sa:
"Jag har inget köksfönster".
Hahahaha.
"Ett annat fönster går bra" säger damen.
Jag mumlade nåt om att jag ändå inte skulle vara hemma och tillade men då hade damen flaxat vidare:
"Det gör ingen skillnad".
Visst är det fint med en stad i mörker som tänder ljus och ställer det i fönstret men det behövs andra krafttag.
Börja till exempel med myndigheter som inte tar alarmrapporter på allvar.
Städar. Varje gång åker Madonna på. Och varje gång tänker jag samma sak: hennes nyare alster låter som hon går loss på filterfunktionen i photoshop. Med andra ord en massa effekter i onödan. Lite barnsligt och rookie-aktigt. Ingen som säger stopp i studion?
Ser fortfarande för snäll ut.
Fick mail från Sonic. "Too much to do, vi har av oss".
Skulle inte tro det.
Älgade ut till Älta igår. Dags att bryta ned en ny modell. Har inte kollat bilderna ännu. Var för utpumpad av all frisk luft igår. Betraktade istället intrigerna i Henrik den åttondes hov och åt hemmagjord sushi. En viss katt glodde.
Sedan somnade jag vid TV. Så trött att jag inte ens orkade höra Seinfeld kommentera sin omgivning.
Nu har delar av golvet torkat. Bäst att fortsätta!
Ser fortfarande för snäll ut.
Fick mail från Sonic. "Too much to do, vi har av oss".
Skulle inte tro det.
Älgade ut till Älta igår. Dags att bryta ned en ny modell. Har inte kollat bilderna ännu. Var för utpumpad av all frisk luft igår. Betraktade istället intrigerna i Henrik den åttondes hov och åt hemmagjord sushi. En viss katt glodde.
Sedan somnade jag vid TV. Så trött att jag inte ens orkade höra Seinfeld kommentera sin omgivning.
Nu har delar av golvet torkat. Bäst att fortsätta!
torsdag 8 maj 2008
OK. Jag har varit och klippt mig. Allt ris är borta och håret är betydligt kortare än innan. Det är OK. Det är jätteskönt att kuna dra fingrarna genom håret och inte fastna. Men jag ser alldeles för snäll ut. Mesig. Men det har ju med mig att göra. Inte frisyren direkt. Jag är i en ålder då allt ser "fel" ut. Så är det bara.
Tittade på sommarskor igår. Jag vill ha nåt lätt och enkelt. Vad händer? Jo, mitt inlägg ryms inte. Tar jag en större storlek blir det för stort helt enkelt.
Ska man våga gå i platt? Knappast efter mina fotproblem. Får väl köpa Scorlett och Ecco och skita i inlägget.
Pust.
En gammal preskriberad bekant har gått och blivit pastor. Och en annan, inte preskriberad, har badat bastu i Sopporo så att det började brinna. Minus 27 grader ute och utan trosor!
Ringer några samtal. "Skicka mail, vi har för mycket att göra".
Trött på den kommentaren.
Idag ska jag till Älta och plåta en välmående kvinna på skogspromenad.
I Boden är det vattenfestival och bänkarna utmed promenadstråket vid Brännastrand står under vatten. Elva grader och duggregn.
Jag vet varför jag bor i södra Sverige. Sånt är bra att ta veta.
Tittade på sommarskor igår. Jag vill ha nåt lätt och enkelt. Vad händer? Jo, mitt inlägg ryms inte. Tar jag en större storlek blir det för stort helt enkelt.
Ska man våga gå i platt? Knappast efter mina fotproblem. Får väl köpa Scorlett och Ecco och skita i inlägget.
Pust.
En gammal preskriberad bekant har gått och blivit pastor. Och en annan, inte preskriberad, har badat bastu i Sopporo så att det började brinna. Minus 27 grader ute och utan trosor!
Ringer några samtal. "Skicka mail, vi har för mycket att göra".
Trött på den kommentaren.
Idag ska jag till Älta och plåta en välmående kvinna på skogspromenad.
I Boden är det vattenfestival och bänkarna utmed promenadstråket vid Brännastrand står under vatten. Elva grader och duggregn.
Jag vet varför jag bor i södra Sverige. Sånt är bra att ta veta.
onsdag 7 maj 2008
Kan ingen se igenom Madonnas PR-trix? Kyssa en kvinna, planerar en Janet Jackson (gissa vad som händer) Är det inte bara ett enda stort gäsp av alltihop? Sen kan jag tycka att det är bajs av Madonna att inte komma till Sverige. Hon har haft mycket att göra med Sverige: Jonas Åkerlund, Stakka Bo och H&M. Men ändå blir det aldrig någon konsert. Varför kan man undra?
Nog om det.
Börjar undra om min deklaration har kommit bort på posten? Men revisionsbyrårer har i regel alltid förlängd inlämningstid. Jag lägger det åt handlingarna.
Nog om det.
Rödluvan har fått ett nytt smeknamn av Maria - Lövdruvan. Lite gulligt.
Ibland säger jag fel. Gribo, Jum-Jum innan jag hamnar rätt.
Köpte en ögonfransböjare för ett tag sedan. Ser ingen skillnad.
Vill handla lite kläder men tycker att det är ett företag. Behöver bland annat sommarskor som rymmer mina nya inlägg.
Klarade en hel kväll på S:s stengolv när jag hade glömt sandalerna hemma. Framsteg.
På tal om inlägg: såg Fråga doktorn häromsistens. Man pratade om hälsporre och det runtikring. Doktorn sa att man skulle satsa på BRA SKOR vilket jag håller med men sa också nåt i stil med: "Skippa inläggen". Funderar på att maila dem och gå emot deras uppgifter. Jag tror inte jag hade fått bukt med min "hälsporre" enbart med BRA SKOR. Att det ändå gick så relativt fort att få bort det är uteslutande tack vare mina skräddargjutna inlägg. Så det så!
Nu=kaffe.
Struntar i att ringa samtal i dag. Vill bli befriad.
Helgplaneringen: det blir fiiiiiiint väder på lördag, nästan tjugofemgrader. Badtemperatur, alla fall i luften. Ska man våga sånt? Jag har ju alla fall min froggeye...
Själv jobbar jag, fast kvällar. Kanske man kan ha kul under dagen? Måste boka hårklippning. Jag ringer M.
Men herre gud det är ju PINGST!!! Goddammit.
Nog om det.
Börjar undra om min deklaration har kommit bort på posten? Men revisionsbyrårer har i regel alltid förlängd inlämningstid. Jag lägger det åt handlingarna.
Nog om det.
Rödluvan har fått ett nytt smeknamn av Maria - Lövdruvan. Lite gulligt.
Ibland säger jag fel. Gribo, Jum-Jum innan jag hamnar rätt.
Köpte en ögonfransböjare för ett tag sedan. Ser ingen skillnad.
Vill handla lite kläder men tycker att det är ett företag. Behöver bland annat sommarskor som rymmer mina nya inlägg.
Klarade en hel kväll på S:s stengolv när jag hade glömt sandalerna hemma. Framsteg.
På tal om inlägg: såg Fråga doktorn häromsistens. Man pratade om hälsporre och det runtikring. Doktorn sa att man skulle satsa på BRA SKOR vilket jag håller med men sa också nåt i stil med: "Skippa inläggen". Funderar på att maila dem och gå emot deras uppgifter. Jag tror inte jag hade fått bukt med min "hälsporre" enbart med BRA SKOR. Att det ändå gick så relativt fort att få bort det är uteslutande tack vare mina skräddargjutna inlägg. Så det så!
Nu=kaffe.
Struntar i att ringa samtal i dag. Vill bli befriad.
Helgplaneringen: det blir fiiiiiiint väder på lördag, nästan tjugofemgrader. Badtemperatur, alla fall i luften. Ska man våga sånt? Jag har ju alla fall min froggeye...
Själv jobbar jag, fast kvällar. Kanske man kan ha kul under dagen? Måste boka hårklippning. Jag ringer M.
Men herre gud det är ju PINGST!!! Goddammit.
Försvarsadvokater verkar vara ett märkligt släkte. Tänk dig att försvara någon som du faktiskt anser vara helt skyldig.
Åsikter som advokaterna dryftar om i intervjuer, svaren på frågorna runt "Vad tyckte du om domen?" etc är åsikter som bara är deras så länge de är klienternas advokat.
Hemma i TV-soffan hade de ansett något annat.
När advokater uttalar sig i media kan jag inte TRO dem. Det de säger känns icke-trovärdigt.
Nog om det.
Nu måste jag köpa ny säng. Får så jävla ont i ryggen av denna. Väver in det ryggonda i själva drömmen. Är det sunt? Ikväll gör vi beställningen. Nu jävlar.
Jag är ju trött i kroppen när jag vaknar. Inte undra på att allt går på halvspeed.
Nog om det.
Idag ska jag träffa en av mina läsare - hahahaha - hon som säger att det är en dold risk med att blogga. Hon vet massor om mig men jag vet inget om henne. Gissa vem som ska intervjua vem?
Men jag hinner jobba några timmar ocså. Men först - en motionspromenad. Först ska jag borsta tänderna.
Mooooooooore you needed to know.
Åsikter som advokaterna dryftar om i intervjuer, svaren på frågorna runt "Vad tyckte du om domen?" etc är åsikter som bara är deras så länge de är klienternas advokat.
Hemma i TV-soffan hade de ansett något annat.
När advokater uttalar sig i media kan jag inte TRO dem. Det de säger känns icke-trovärdigt.
Nog om det.
Nu måste jag köpa ny säng. Får så jävla ont i ryggen av denna. Väver in det ryggonda i själva drömmen. Är det sunt? Ikväll gör vi beställningen. Nu jävlar.
Jag är ju trött i kroppen när jag vaknar. Inte undra på att allt går på halvspeed.
Nog om det.
Idag ska jag träffa en av mina läsare - hahahaha - hon som säger att det är en dold risk med att blogga. Hon vet massor om mig men jag vet inget om henne. Gissa vem som ska intervjua vem?
Men jag hinner jobba några timmar ocså. Men först - en motionspromenad. Först ska jag borsta tänderna.
Mooooooooore you needed to know.
tisdag 6 maj 2008
...äh, en promenad och lite matshopping fick mig att inse att jag göra som jag brukar. Via indesign. Går betydligt fortare än vad jag har gjort idag.
Jag måste bara få spinna lite på min tidigare tråd. Idag orkar jag inte vara positiv. Fast det finns positiva saker i min närhet. Jag ser dem men just nu är mitt fokus typ tio år bort - vad ska det bli av mig?
Tänk er en femtiosexårig kvinna som ringer om jobb i Vecko Revyn? Det går ju inte. Face it.
Jag vill inte känna så här, vara rädd för framtiden och hur min egen pension ska se ut. Jag vill inte.
Jag heter Petra Pan. Petra Pan med celluiter och risigt hår.
Inte ens en bokning hos frisören klarar jag av.
Det kommer att sluta med att jag jobbar på ett ålderdomshem i nån förort men är halvtidssjukskriven.
Ja, det är det värsta jag kan tänka mig.
Att end up i sjukvården bland rökande vårdbiträden.
Hu!
Det har jag sett på nära håll. Do not want that.
Ja, det är bara att börja skrapa.
Jävla miljonärer! Om de visste hur enkelt deras liv är. Borde vara.
Jag måste bara få spinna lite på min tidigare tråd. Idag orkar jag inte vara positiv. Fast det finns positiva saker i min närhet. Jag ser dem men just nu är mitt fokus typ tio år bort - vad ska det bli av mig?
Tänk er en femtiosexårig kvinna som ringer om jobb i Vecko Revyn? Det går ju inte. Face it.
Jag vill inte känna så här, vara rädd för framtiden och hur min egen pension ska se ut. Jag vill inte.
Jag heter Petra Pan. Petra Pan med celluiter och risigt hår.
Inte ens en bokning hos frisören klarar jag av.
Det kommer att sluta med att jag jobbar på ett ålderdomshem i nån förort men är halvtidssjukskriven.
Ja, det är det värsta jag kan tänka mig.
Att end up i sjukvården bland rökande vårdbiträden.
Hu!
Det har jag sett på nära håll. Do not want that.
Ja, det är bara att börja skrapa.
Jävla miljonärer! Om de visste hur enkelt deras liv är. Borde vara.
Idag är en tung och tråkig dag. Utan ens borsta tänderna satte jag mig vid telefonen och började ringa. Några inbokade möten men inte många. Bokförlagen uppför sig lite som om det aldrig varit i kontakt med fotografer tidigare. Som om jag ringde till Betongfabriken och sökte fotojobb.
Jaja. Tunga tider.
En tidning vill att skickar lite pdf-filer på barn. Detta har jag pysslat med hela dagen, för hur jag än gör blir pdffilerna (pedofilerna) för tunga. Nu har jag så ont i armarna att jag bara vill skrika. Jag vill ut från min dammiga lägenhet inte sitta här och tigga arbete!
Jaja. Tunga tider.
En tidning vill att skickar lite pdf-filer på barn. Detta har jag pysslat med hela dagen, för hur jag än gör blir pdffilerna (pedofilerna) för tunga. Nu har jag så ont i armarna att jag bara vill skrika. Jag vill ut från min dammiga lägenhet inte sitta här och tigga arbete!
måndag 5 maj 2008
Helgen är över. Redaktionerna är hysteriska med deadlines. Förstår dem. Varje röd dag i almanackan påverkar arbetsflödet. Det måste tas igen på nåt sätt.
Jag har lämnat ifrån mig bilderna och ringt och bokat jobb. Får höra på ett ställe att fotografer ringer hela tiden. Det måste vara trögt med arbete, säger han.
Ja, det verkar så.
Tyvärr har jag varit slö den senaste tiden. Det är som en spärr man ska komma över, att börja ringa och boka möten. Nästan lite småångest. Vet inte varför för det är en bit kaka egentligen.
"Varför skulle dom..."
Mitt i alltihopa ringer en tidning med jobb! Det är som att man vill skratta lite.
Snart väntar nio timmars arbete så visst har jag lite rätt att gunga med benen och dricka kaffe i godan ro?
Jag har lämnat ifrån mig bilderna och ringt och bokat jobb. Får höra på ett ställe att fotografer ringer hela tiden. Det måste vara trögt med arbete, säger han.
Ja, det verkar så.
Tyvärr har jag varit slö den senaste tiden. Det är som en spärr man ska komma över, att börja ringa och boka möten. Nästan lite småångest. Vet inte varför för det är en bit kaka egentligen.
"Varför skulle dom..."
Mitt i alltihopa ringer en tidning med jobb! Det är som att man vill skratta lite.
Snart väntar nio timmars arbete så visst har jag lite rätt att gunga med benen och dricka kaffe i godan ro?
söndag 4 maj 2008
För att jobba inom skola och barnomsorg krävs utdrag från bestraffningsregistret. Inte alla skolor och dagis har begärt ut detta utdrag men kraven om det har skärpts.
Jag vet precis hur man har tänkt tidigare: när en person har fått sitt straff och suttit av det, är denne oskyldig och fri från fortsatt misstanke. Det fungerar på skrivbordet men inte i verkligheten.
En gång i tiden var jag mer naiv och trodde på människans förmåga till att resa sig. Och visst finns den - förmågan alltså - men när det gäller vissa brott, tja, det är så mycket damage gods över förövarna att jag tror aldrig de blir friska. De kommer alltid att innebära en risk för omgivningen.
Och vad ska man göra? Har ingen patentlösning. Bara den att vi få sluta vara så förbaskat naiva i frågan.
Undrar varför barnen i källaren inte kunde prata? De hade ju sin mamma och fick höra talat språk via TV:n.
Sånt jag funderar på.
Tittade på The sixties igår. Växte upp med The Beach Boys. Hos oss var de husgudar.
ÄLSKADE "Help me Rhonda"
http://www.youtube.com/watch?v=7mZ0ApTA-y4
Sen i mer vuxen ålder upptäckte jag den genialiska "Good Vibrations"
http://www.youtube.com/watch?v=dEGmd-3Gg-s
Var småförälskad i trummisen Dennis Wilson.
När jag var i England 1990, gick jag på musikal i London. "Return to the forbidden planet".
http://en.wikipedia.org/wiki/Return_to_the_Forbidden_Planet
Juxebox musikal baserad på Shakespear.
Då återupptäckte jag "Good Vibrations" och fattade hur bra låten var. Blev lycklig!
http://www.youtube.com/watch?v=kgRmHH3a4Oo
Obs! Klippet är ej från Londonmusicalen. Nåt mer lokalt.
Men tillbaka till Beach Boys.
De är hur bra som helst fast ibland blir det liksom lite FÖR snällt om ni fattar.
Men var är den nedcabbade bilen, havsbrisen och milkshaken när man bäst behöver den?
Idag ska jag till - håll i er Hölö - till Carro. Äta sushi och fundera över bildgruppens framtid - namn, utställningar och sånt. Det ska bli kul. Under tiden kan väl någon förbarma sig och städa min lägenhet samt lämna lite pengar på vägen ut!
Jag vet precis hur man har tänkt tidigare: när en person har fått sitt straff och suttit av det, är denne oskyldig och fri från fortsatt misstanke. Det fungerar på skrivbordet men inte i verkligheten.
En gång i tiden var jag mer naiv och trodde på människans förmåga till att resa sig. Och visst finns den - förmågan alltså - men när det gäller vissa brott, tja, det är så mycket damage gods över förövarna att jag tror aldrig de blir friska. De kommer alltid att innebära en risk för omgivningen.
Och vad ska man göra? Har ingen patentlösning. Bara den att vi få sluta vara så förbaskat naiva i frågan.
Undrar varför barnen i källaren inte kunde prata? De hade ju sin mamma och fick höra talat språk via TV:n.
Sånt jag funderar på.
Tittade på The sixties igår. Växte upp med The Beach Boys. Hos oss var de husgudar.
ÄLSKADE "Help me Rhonda"
http://www.youtube.com/watch?v=7mZ0ApTA-y4
Sen i mer vuxen ålder upptäckte jag den genialiska "Good Vibrations"
http://www.youtube.com/watch?v=dEGmd-3Gg-s
Var småförälskad i trummisen Dennis Wilson.
När jag var i England 1990, gick jag på musikal i London. "Return to the forbidden planet".
http://en.wikipedia.org/wiki/Return_to_the_Forbidden_Planet
Juxebox musikal baserad på Shakespear.
Då återupptäckte jag "Good Vibrations" och fattade hur bra låten var. Blev lycklig!
http://www.youtube.com/watch?v=kgRmHH3a4Oo
Obs! Klippet är ej från Londonmusicalen. Nåt mer lokalt.
Men tillbaka till Beach Boys.
De är hur bra som helst fast ibland blir det liksom lite FÖR snällt om ni fattar.
Men var är den nedcabbade bilen, havsbrisen och milkshaken när man bäst behöver den?
Idag ska jag till - håll i er Hölö - till Carro. Äta sushi och fundera över bildgruppens framtid - namn, utställningar och sånt. Det ska bli kul. Under tiden kan väl någon förbarma sig och städa min lägenhet samt lämna lite pengar på vägen ut!
lördag 3 maj 2008
Ok nu ska jag skriva om en sak som jag inte vet ett dyft om. Ska bara dryfta min egna iakttagelser.
Vad är det med mammor som konstant placerar sig sist i familjen? Låter sig placeras - frivilligt eller ofrivilligt.
Vad är problemet?
Inte ens en gång i månaden kan de smita iväg på egen hand. "Nej, jag behövs här hemma"
Jojo. Men inte jämt? Varför är det så? Medans män bara säger: "Är det OK att jag drar med Pelle och grabbarna och spelar fotboll?"
Ibland misstänker jag att det skylls på familjen när det brister i lust. Och bristen av lust kan häröra till att det blir så mycket extra jobb när kvinnorna ska vara borta. Middagen skall gärna göras iförväg och ska hon sova borta, lägger hon fram ungarnas kläder för att MANNEN verkar inte hitta i garderoben!
Som sagt. Har ingen ordentlig inblick i allas familjeliv, vilket skiljer sig från varandra men jag har sett det här alltför ofta, ibland på nära håll.
Om vi då kombinerar denna trögflytning med ålderslathet (drabbad av det själv) och nutidens fulltecknade almanackor och svårighet att dra ihop folk - ja, då är alla försök till nåt i grupp dömt att misslyckas.
Folk som växer upp i kyrkliga sammanhang har betydligt lättare att träffas i grupp. Ett kollektiv på gott och ont, kanhända.
Jaha, säger ni men du själv verkar ju vara en en åt gången-människa. Ja, man har ett djupare samtal på tu man hand men den verkliga orsaken är att minst 70 % faller ju ifrån när man har bestämt en sak.
Jag ska inte klappa mig själv på axeln, jag har varit en bad girl själv. Men som motexempel: för några dagar sedan gick jag till teatern fast jag var sjuk och på kalas fast jag var tidspressad.
Det hade varit så lätt att skylla ifrån mig på nåt. Men jag hade sagt att jag skulle komma. Mitt ord måste väga ganska tungt annars försvinner min trovärdighet.
Men jag vet inte hur det är att ha familj.
Jag vet inte hur mycket energi barn stjäl och jag vet heller inte hur mycket glädje de ger.
Men jag vet hur de låter!
Vad är det med mammor som konstant placerar sig sist i familjen? Låter sig placeras - frivilligt eller ofrivilligt.
Vad är problemet?
Inte ens en gång i månaden kan de smita iväg på egen hand. "Nej, jag behövs här hemma"
Jojo. Men inte jämt? Varför är det så? Medans män bara säger: "Är det OK att jag drar med Pelle och grabbarna och spelar fotboll?"
Ibland misstänker jag att det skylls på familjen när det brister i lust. Och bristen av lust kan häröra till att det blir så mycket extra jobb när kvinnorna ska vara borta. Middagen skall gärna göras iförväg och ska hon sova borta, lägger hon fram ungarnas kläder för att MANNEN verkar inte hitta i garderoben!
Som sagt. Har ingen ordentlig inblick i allas familjeliv, vilket skiljer sig från varandra men jag har sett det här alltför ofta, ibland på nära håll.
Om vi då kombinerar denna trögflytning med ålderslathet (drabbad av det själv) och nutidens fulltecknade almanackor och svårighet att dra ihop folk - ja, då är alla försök till nåt i grupp dömt att misslyckas.
Folk som växer upp i kyrkliga sammanhang har betydligt lättare att träffas i grupp. Ett kollektiv på gott och ont, kanhända.
Jaha, säger ni men du själv verkar ju vara en en åt gången-människa. Ja, man har ett djupare samtal på tu man hand men den verkliga orsaken är att minst 70 % faller ju ifrån när man har bestämt en sak.
Jag ska inte klappa mig själv på axeln, jag har varit en bad girl själv. Men som motexempel: för några dagar sedan gick jag till teatern fast jag var sjuk och på kalas fast jag var tidspressad.
Det hade varit så lätt att skylla ifrån mig på nåt. Men jag hade sagt att jag skulle komma. Mitt ord måste väga ganska tungt annars försvinner min trovärdighet.
Men jag vet inte hur det är att ha familj.
Jag vet inte hur mycket energi barn stjäl och jag vet heller inte hur mycket glädje de ger.
Men jag vet hur de låter!
fredag 2 maj 2008
Kommer ni ihåg "The set up" med Rupert Hine?
http://www.youtube.com/watch?v=bvlxJLxqksc
Nu är det kalsongläge. Har snurrat runt mest hela dagen. Ute regnar det lite, små vassa spikar.
Sett på stan
Tjej med piercad tunga. "Leker" med smycket, vilket innebär att tungan åker in-och ut ur käften och hon liksom stryker smycket mot överläppen. Superirriterande och äckligt.
En annan tjej - smal - men med så snäva jeans att "fläsket" hänger över byxlinningen. Jackan hade åkt upp och stor tatuering anas i ryggslutet. Totalt ute, eller hur? Tatueringar går fetbort. Always.
Häromdagen såg jag Fredrik Lindström på stan. Han log mot mig (wow, tänkte jag) men sen förstod jag att han grinade till som om han just trampat på en sten i skon.
Man är en sten i Fredrik Lindströms sko.
Läste ett rep om svensk stå upp. Har aldrig hajat att det liksom gått i tre vågor intresset runt stå upp. När det var som kallast, kliver Henrik Schyffert in och blåser liv i genren.
Fundering: kan svensk teater/film bara fungera med Bergman och Norén som förebilder? Och kan det finnas humor bredvid Schyffert?
Vi kan tydligen bara älska en åt gången. Just nu är det den överhypade Björn Gustafsson. Men snart åker han ut i frysen. Vänta bara. Och han kommer att krisa, den lille pöjken. Vem skulle inte göra det efter att ha hyllats på ett översjukt sätt i media?
The harder they come, the harder they fall - Sanna Bråding, känd för det flesta som programledare för Idol häromåret, sitter tillsammans med pojkvänner häktad för narkotikabrott.
Varför börja överhuvudtaget? Vad var det hon inte visste?
Nu=HELG!
http://www.youtube.com/watch?v=bvlxJLxqksc
Nu är det kalsongläge. Har snurrat runt mest hela dagen. Ute regnar det lite, små vassa spikar.
Sett på stan
Tjej med piercad tunga. "Leker" med smycket, vilket innebär att tungan åker in-och ut ur käften och hon liksom stryker smycket mot överläppen. Superirriterande och äckligt.
En annan tjej - smal - men med så snäva jeans att "fläsket" hänger över byxlinningen. Jackan hade åkt upp och stor tatuering anas i ryggslutet. Totalt ute, eller hur? Tatueringar går fetbort. Always.
Häromdagen såg jag Fredrik Lindström på stan. Han log mot mig (wow, tänkte jag) men sen förstod jag att han grinade till som om han just trampat på en sten i skon.
Man är en sten i Fredrik Lindströms sko.
Läste ett rep om svensk stå upp. Har aldrig hajat att det liksom gått i tre vågor intresset runt stå upp. När det var som kallast, kliver Henrik Schyffert in och blåser liv i genren.
Fundering: kan svensk teater/film bara fungera med Bergman och Norén som förebilder? Och kan det finnas humor bredvid Schyffert?
Vi kan tydligen bara älska en åt gången. Just nu är det den överhypade Björn Gustafsson. Men snart åker han ut i frysen. Vänta bara. Och han kommer att krisa, den lille pöjken. Vem skulle inte göra det efter att ha hyllats på ett översjukt sätt i media?
The harder they come, the harder they fall - Sanna Bråding, känd för det flesta som programledare för Idol häromåret, sitter tillsammans med pojkvänner häktad för narkotikabrott.
Varför börja överhuvudtaget? Vad var det hon inte visste?
Nu=HELG!
Jag gillar inte att man lämnar kommentarer på bloggen som inte har med saken att göra. Bara för att man ska besöka deras hemsida och vanligtvis köpa nåt. Som kommentaren häromdagen. Vägrar klicka på länken.
På universitetet öppnar man Quarnevalestågets snickeriverkstad, säger man på TV. Hu! Nästa lördag ska du alltså lämna bilen hemma - om du har någon för då pluggar (haha) de igen Sveavägen och omnejd.
De har säkert kul. Jag är skeptisk mot studentspex och nollning.
Suspekt aktivitet.
Har ni tänkt på att Jack Nicholson spelar samma roll hela tiden - the grumpy old man. Och att det är ok men en kvinna ska vara uppsminkad, glad, ung och vacker. Vad var det Peter Dalle svarade Lena Endre-karaktären i "Ogifta par" när hon frågar förtvivlat hur han vill att hon ska vara.
- Glad, kåt och tacksam!
Jag är möjligtvis glad.
Idag ska jag ta min promenad i samband med en tur till Crimson. Har en påse full med film. En del har legat i kylen i... år. Det ska bli interssant. Och dyrt.
På universitetet öppnar man Quarnevalestågets snickeriverkstad, säger man på TV. Hu! Nästa lördag ska du alltså lämna bilen hemma - om du har någon för då pluggar (haha) de igen Sveavägen och omnejd.
De har säkert kul. Jag är skeptisk mot studentspex och nollning.
Suspekt aktivitet.
Har ni tänkt på att Jack Nicholson spelar samma roll hela tiden - the grumpy old man. Och att det är ok men en kvinna ska vara uppsminkad, glad, ung och vacker. Vad var det Peter Dalle svarade Lena Endre-karaktären i "Ogifta par" när hon frågar förtvivlat hur han vill att hon ska vara.
- Glad, kåt och tacksam!
Jag är möjligtvis glad.
Idag ska jag ta min promenad i samband med en tur till Crimson. Har en påse full med film. En del har legat i kylen i... år. Det ska bli interssant. Och dyrt.
torsdag 1 maj 2008
Jaha. Så är man äntligen klar med printarna. Nu ska de "torka". Imorgon kan jag sätta ihop eländet. Ny portfolio med mycket gamla bilder. Varför då? Jag gillar dem. De stämmer överens med min hemliga strategi.
Ute fortsätter solen att gassa.
Man kanske helt enkelt skulle klä sig och gå en promenad (läs: släntra) lite nedför gatan och ta sig en frozen yoghurt eller nåt. Skall vara lowfat och kalorifri. Stämmer det?
Ute fortsätter solen att gassa.
Man kanske helt enkelt skulle klä sig och gå en promenad (läs: släntra) lite nedför gatan och ta sig en frozen yoghurt eller nåt. Skall vara lowfat och kalorifri. Stämmer det?
Jag får dra ned graderna på mitt lilla bootcamp. Har precis kommit hem från en timmes promenix och jag känner mig ledbruten efter mina två timmar igår. Jag nöjer mig med det för idag. Kanske en snutt på eftermiddagen men annars får det vara bra. Nu är det kalsongläge i rena kläder efter härlig dusch. Chattar med Isabella och dricker kaffe innan jag ska fortsätta printa bilder.Det är visst Kristi Himmelsfärd nu också, vilket innebär ett visst Knäckebrödskrig. Sover de i tält? Kan bli kallt hu...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
