Snart är ju allting över

Efter varma och heta och långa dagar drar moln över oss och det börjar regna. Nästan som hösten har dragit in. Vi börjar närma oss slutet på rensningen, så det blir nästan symboliskt.
Jag är slut.
Kanske inte så underligt när jag sorterar brev emellanåt och läser dem nattetid. Det är mammas och pappas liv, familjens gemensamma och alla mina förehavanden dels på musiklinjen i Skellefteå och i USA som au pair.
Vart tog alla år vägen? Var tog alla kompisar vägen? vart tog det gamla Sverige vägen?
En del vill jag inte träffa och mycket av gammeltiden var inget att ha men allt annat...
Det är en märklig upplevelse, det är väldigt intressant inget man egentligen rekommenderar men det är oundvikligen något som ger livet en annan innebörd.
Jag borde väl inte oroa mig. Jag kan alltid komma hit på ett eller annat sätt. Jag kommer att sakna mitt hem - onödigt att påstå något annat. Och inget blir sig likt.
Men min självklara plats är rubbad och jag har inte förstått ännu vad det innebär i förlängningen.
Det är tur att vi är flera om detta.
Inte skoj att vara ensam om att röja decennier av liv.
Snart detta är över kommer jag att tänka på annat och mina inlägg blir därefter.
När detta har lagt sig, kanske man kan börja sin riktiga semester, fast det är nog dumt att längta dit.
För då är ju faktiskt allting över. Totalt.