Ensam i huset

För första gången är jag helt ensam i huset om vi räknar bort Rödluvan.
Krister och Anna har tuffat nedför landet, Julle är och fiskar och Waileth stackarn har fått cykla dit som moraliskt stöd. Alla grisar är utfordrade: Johnny, Gun, Sune (som aldrig ska ha nåt men äter ändå...) och Jarle.
Linn har mätt köket så jag antar att budet är taget.
På sängen, det enda som är kvar i mitt gamla flickrum, ligger gitarren jag fick av Johnny när han jobbade i Polen. Skrymmande men ultracool. Hur ska jag få hem den?
Men gitarren är inte det enda bekymmer jag har. Ni ska se mina högar: brev från gymnasietiden, gamla papper från mamma och pappas liv, en hel resväska med foton etc etc.
Man har lust att börja slänga i vild förtvivlan men det tänker jag inte göra.

Det är söndag idag. Hajjar inte att livet tickar vidare därute. Är liksom lite avskild från världen utanför.
Jag har varit hos Jarle en gång, på stan en gång och matshoppat en gång. Alles allt och jag har snart varit här en hel vecka.
Herre gud!
Det märks också i vad jag skriver på den här sidan.
Enahanda.
Därför slutar jag.