Skräck, sms-lån och vårdcentral

28 juli
Avresedagen närmar sig med skrämmande steg.
Vaknar till duggregn.
Ute på bron kvittrar fåglarna och jag utropar till Rödluvan att hennes kompisar är här.
Fem minuter senare trippar hon in med en sparv i käften. Direkt under sängen i sovrummet och jag skriker.
Ja, jag har tvättat munnen på henne! För kommande pussar.
En arbetsdag till sen lägger jag ned.
Cyklade bort till Huset och fyllde single handed släpkärran med vårt sista skräp och byggbråte. 50 % är inte vår familjs skräp men vi hjälps ju åt.
Eller jag vill inte lämna Jarle i sticket.
Nu ska jag bara köra bort mina kartonger till Bussgods, skicka dem ned till Stockholm sedan är jag klar!

Nåt annat.
Såg på TV att det kommer att bli förbjudet att erbjuda lån via sms. Jag jublar!
Maria ungdom heter en enhet inom socialförvaltningen i Stockholm som tar hand om ungdomar på glid. De har märkt en närmast lavinartad ökning av spelberoende.
Jag har förknippat sms-lån med folk som vill handla men inga pengar har. Har inte ägnat spelberoendet en tanke. Alla de som spelar poker och har slut pengar i börsen blir ju givetvis läskade att ta ett lån.
Eget ansvar kan man vråla men i slutänden så handlar det om ska vi verkligen acceptera denna attityd till pengar, lån, köp och shopping.

Människor som inte har koll på sin ekonomi hamnar i den här situationen och det sker glidande i nedförsbacke.
Det börjar med veckopengen som man gör slut i ett nafs, med noll hushållsförmåga. När så slantarna är slut, sticker mor eller far till med pengar och redan där grundlägger man attityden till pengar, privatekonomi och sparande.
Med åldern växer prislappen. Små slantar blir stora sedlar. Och man fortsätter att handla för pengar som inte finns.
Hur går det till?
Hur?
För hur kan bolagen och bankerna låna ut pengar på noll säkerhet och magra inkomster?
Vill de inte ha igen pengarna? Är det bara räntan de vill åt?
Somliga kan inte ens betala räntan.
Visst är det sjukt?
Det värsta med noll koll-folk är att de liksom förväntar sig att andra ska hjälpa dem, baila ut dem ur problem och fixa saker.
De har en grundinställning att det löser sig alltid.
Oftast inte av egen kraft, någon i familjen rusar till och löser situationen.
Det är hårt att behöva säga det men det är att göra barnen en björntjänst genom att hjälpa dem in i det sista. Den typen av hjälp stjälper snarare.
Stjälper även den som hjälper.

29 juli
Vaknar till spöregn men några timmar senare är det borta.
Det är stilla. Tvättmaskinen är tyst.
Väntar på besked. Brorsan är på vårdcentralen för en koll.
Har bytt gardiner och tagit ned adventsstjärnan. Lite kult är det att den har dinglat i fönstret sen långt innan jul.
Det bevisar detta halvårs turbulens.

Gluttade lite på Psycho igår. Folk måste ju ha blivit skräckslagna på 60-talet då den kom.
Den är äcklig och obehaglig. Emellanåt filmiskt komisk då kulisserna syns alltför tydligt. Man har till och med missat ljuskäglorna från bilen.
För några år sedan kom en nyinspelning (varför kan man undra) med Anne Henche och Vince Vaughn i huvudrollerna. Den var inte bra. Vissa filmer är mästerverk och skall inte göras om. Som The Shining.
Den finns som miniserie – jättedålig. Den blev till för att författaren Stephen King inte var nöjd med regissörens tolkning. Så King gjorde en egen variant. Plattfall kan man säga.
Men. Den kvällen mamma och jag såg den sista och avslutande delen, började ett filmiskt åskväder hemma i Vittjärv och strömmen gick. Hur dålig filmen än var, hade jag inte velat sitta ensam just då.

Skräckfilmsmakare tror i regel att skräckfilm bara har i uppgift att skrämmas. Att det alena räcker. Skriker folk i biografen är uppdraget uppnått.
Sådana filmer klingar av dagen därpå. Men en riktigt bra horrormovie hänger en i hasorna genom resten av livet. Man återkommer till dem, berättar gärna om dem och funderar på exakt vad som skrämmer en så.
The Shining är en sådan.
Psycho är en annan.
Excorsisten är en tredje.
Klassiska ämnen: vansinne, isolation, incesituös misshandel och besatthet. Tungt.
Det är gamla godingar. Nya på banan då?
Se Instängd, 28 dagar senare, Dogsoldiers, Ravenous.
Pans labyrint som kom förra året är också en otippad skräckis. Man tror att det är en barnfilm men det är ren och skär skräck vi har att göra med. Allt blandat med saga och brutal krigsverklighet.
Jag lovar dig du har inte sett något liknande. Och rädd blir man! Men också serverad en bra och innehållsrik historia.