Tillbaka i min lägenhet. På min stol. Vid min jätteskärm. I min säng.
Skönt.
Sol här, regn hemma.
Regn där, sol hemma.
Var på stan och tröttade ut mig. Som om det behövdes. Var trött redan när jag drog ut.
Nu har jag bytt kultur.
Från rivning av hus till ordningställd lägenhet.
Har precis ätit en sorts tomatsallad och ser framemot en egen kväll.
Det gör nog Jarle också.
För hur easy det än är, så går man på varandra särkilt när man inte är omgiven av sina egna saker och sitt eget liv.
Nu är jag på egen planhalva.
För övrigt är jag totalless denna kompakta hyllning av Ingmar Bergman. För mig spelar det ingen roll om han var den bäste regissören genom tiderna (tycker inte jag) eller ej: den här typen av "efter sin död-hausse" avskyr jag som pesten. Fråga runt bland kolleger och vänner (i regel kändisar, vilka annars?) där man gång på gång säger samma saker. Att Aktuellt var förlängt med en timme för att hylla Bergman nu efter hans död, är förkastligt anser jag.
Gör ett program senare men låt nyhetsredaktionen köra på som vanligt.
Dessutom - det är andra veckan på raken jag missar Folye´s war på grund av yttre omständigheter.
Kunde han inte ha väntat en dag?
tisdag 31 juli 2007
måndag 30 juli 2007
Fåtölj eller icke det är frågan
Tjoho! Kartonger äntligen ur mina händer. Billigt dessutom - 624 kronor för 47 kilo från Boden till Stockholm med Bussgods.
Kopplar av.
Regnet har slutat nu är det sol och fint igen.
Åt lunch med vårt lilla gäng på Norrigården. Äntligen - lax! Och massor med grönsaker. Klart prisvärt.
Gick över till grannen för ett sista chat. Han visade en ny (fast gammal) soffa han hade fått tag på. Jättefin men det är svårt att möblera när man har så dåligt med plats. Så många möbler ...
På tal om möbler: vill så gärna ha mysfåtöljen (den som jag alltid sitter i på verandan hem till Stockholm men skulle den rymmas hemma hos mig? Med lite ommöblering...?
Gud vad mysigt men totalt omöjligt. Eller?
Frågade brorsan om den går att montera ihop - tydligen - men ryms den hemma hos mig?
Ska jag göra en ny plan - fixa ett nytt matbord ett litet och nätt som går att veckla ut, ta det gamla som skrivbord (typ igen) och lyfta upp den vackra vinröda (men ej sittbekväma) stolen på vinden och frakta ned min favvofåtölj till Stockholm. Råddiga planer eller hur?
Den här fåtöljen som jag talar om är ful. Passar inte alls varken till storlek eller stil i mitt övriga möblemang. Men den är MYSIG och asskön.
Får fundera vidare men snart är deadline nådd...
Kopplar av.
Regnet har slutat nu är det sol och fint igen.
Åt lunch med vårt lilla gäng på Norrigården. Äntligen - lax! Och massor med grönsaker. Klart prisvärt.
Gick över till grannen för ett sista chat. Han visade en ny (fast gammal) soffa han hade fått tag på. Jättefin men det är svårt att möblera när man har så dåligt med plats. Så många möbler ...
På tal om möbler: vill så gärna ha mysfåtöljen (den som jag alltid sitter i på verandan hem till Stockholm men skulle den rymmas hemma hos mig? Med lite ommöblering...?
Gud vad mysigt men totalt omöjligt. Eller?
Frågade brorsan om den går att montera ihop - tydligen - men ryms den hemma hos mig?
Ska jag göra en ny plan - fixa ett nytt matbord ett litet och nätt som går att veckla ut, ta det gamla som skrivbord (typ igen) och lyfta upp den vackra vinröda (men ej sittbekväma) stolen på vinden och frakta ned min favvofåtölj till Stockholm. Råddiga planer eller hur?
Den här fåtöljen som jag talar om är ful. Passar inte alls varken till storlek eller stil i mitt övriga möblemang. Men den är MYSIG och asskön.
Får fundera vidare men snart är deadline nådd...
Dagsform
29 juli
Ytterligare en dag har förflutit.
Klockan är kväll och de är på väg från sjukhuset nu. Spänd att höra om jag googlade rätt.
En vindpust gick genom huset och det knakade. Annars är det tyst som i graven så när som ett fläktsystem någonstans.
Kan inte koppla av riktigt förrän mina kartonger är pollerterade. Men då är det ju så dags. Dagen därpå ska jag ju åka!
Har funderat på när på året vi har vårt nyår. Det ligger ju helt fel om man funderar på det ett ögonblick. Egentligen borde nyåret infalla typ första eller sista augusti. Sommaren är slut, skolorna börjar, semestern är över. Nya grepp om tillvaron skall tas, nya beslut och nya Friskis & Svettis-kort måste köpas.
Nyåret infaller vid hösten. Det är så vi egentligen lever.
Att fira Jesu omskärelse med fyrverkeri och buffébord känns liksom tamt. Nej, inför nyår i augusti med kräftor och surströmming!
30 juli
Det råder en avslagen stämning över Vittjärv. Det spöregnar ute. Det hade varit en jättemysig innesittardag med film och popcorn om det inte vore så att jag måste ned till stan vid två tillfällen. Vill inte kräva skjuts men måste.
Det är inte bara regnet som ligger tungt. Det är stämningen overall. Det är som om festen är slut.
Den är alltid kort.
Sommaren är alldeles för kort.
I alla fall här i Norrbotten.
Väskan är nästan helt packad. All sköns skräp är med: krukor, boxerlåda, böcker, sladdar och till och med syrrans kvarglömda gympaskor, tunga som sjutton. Värre än Frankensteins klumpar. De är säkert bekväma och fotriktiga men tunga. Min väska kommer att vara astung.
Bävar.
Astung väska… hu!
Och en teknikväska som väger mången kilo. Bara Rödluvan är normal.
Igår åt vi köttfärspaj hos Betty Blue. Det var den godaste pajen jag har ätit i mitt liv. Ville bara skotta i mig. Å andra sidan var jag verkligen hungrig.
Cyklade bort till mas hus, traskade igenom rummen och tänkte att vita tak är nödvändiga och nu är det över. Nu är huset under transformation och ut kommer så småningom en ny fjäril.
Mitt gamla flickrum skall visst bli syrum. När mamma höll på som värst med att sy västar och lapptäcken, satt hon just i det rummet.
Undrar om Linn kommer ihåg?
Slötittade på Beck igår igen. Vet inte varför jag utsätter mig för smörjan men det fanns inget annat. Sådana äro söndagskvällarna.
När Gunvald får värsta upplägget till en utskällning som skulle kunna ha varit filmens enda ljus- och höjdpunkt (det är runt Gunvald Beck-världen snurrar), väljer man att inte visa den. Kanske vettigt ur filmdramaturgisk synpunkt men inte sett till filmens totala helthetsintryck.
Snuvad på konfekten.
Det var sista Beck. Nu är man snart på väg till egna domäner i dessa ryms varken Gunvald eller någon annan påhittad Beck-karaktär.
Alltför sent inser jag att jag har missat en dokumentär om amerikanska barn som drillas (doktrineras om du frågar mig) i väckelserörelsens bootcamp för blivande pastorer. Hu. Stinker fundamentalism sekt lång väg.
Nu hoppas jag på repris.
Nåja.
Nu ska jag försöka ta mig de sex kilometrarna till stadens mitt utan att bli blöt eller vara till för mycket besvär.
Ytterligare en dag har förflutit.
Klockan är kväll och de är på väg från sjukhuset nu. Spänd att höra om jag googlade rätt.
En vindpust gick genom huset och det knakade. Annars är det tyst som i graven så när som ett fläktsystem någonstans.
Kan inte koppla av riktigt förrän mina kartonger är pollerterade. Men då är det ju så dags. Dagen därpå ska jag ju åka!
Har funderat på när på året vi har vårt nyår. Det ligger ju helt fel om man funderar på det ett ögonblick. Egentligen borde nyåret infalla typ första eller sista augusti. Sommaren är slut, skolorna börjar, semestern är över. Nya grepp om tillvaron skall tas, nya beslut och nya Friskis & Svettis-kort måste köpas.
Nyåret infaller vid hösten. Det är så vi egentligen lever.
Att fira Jesu omskärelse med fyrverkeri och buffébord känns liksom tamt. Nej, inför nyår i augusti med kräftor och surströmming!
30 juli
Det råder en avslagen stämning över Vittjärv. Det spöregnar ute. Det hade varit en jättemysig innesittardag med film och popcorn om det inte vore så att jag måste ned till stan vid två tillfällen. Vill inte kräva skjuts men måste.
Det är inte bara regnet som ligger tungt. Det är stämningen overall. Det är som om festen är slut.
Den är alltid kort.
Sommaren är alldeles för kort.
I alla fall här i Norrbotten.
Väskan är nästan helt packad. All sköns skräp är med: krukor, boxerlåda, böcker, sladdar och till och med syrrans kvarglömda gympaskor, tunga som sjutton. Värre än Frankensteins klumpar. De är säkert bekväma och fotriktiga men tunga. Min väska kommer att vara astung.
Bävar.
Astung väska… hu!
Och en teknikväska som väger mången kilo. Bara Rödluvan är normal.
Igår åt vi köttfärspaj hos Betty Blue. Det var den godaste pajen jag har ätit i mitt liv. Ville bara skotta i mig. Å andra sidan var jag verkligen hungrig.
Cyklade bort till mas hus, traskade igenom rummen och tänkte att vita tak är nödvändiga och nu är det över. Nu är huset under transformation och ut kommer så småningom en ny fjäril.
Mitt gamla flickrum skall visst bli syrum. När mamma höll på som värst med att sy västar och lapptäcken, satt hon just i det rummet.
Undrar om Linn kommer ihåg?
Slötittade på Beck igår igen. Vet inte varför jag utsätter mig för smörjan men det fanns inget annat. Sådana äro söndagskvällarna.
När Gunvald får värsta upplägget till en utskällning som skulle kunna ha varit filmens enda ljus- och höjdpunkt (det är runt Gunvald Beck-världen snurrar), väljer man att inte visa den. Kanske vettigt ur filmdramaturgisk synpunkt men inte sett till filmens totala helthetsintryck.
Snuvad på konfekten.
Det var sista Beck. Nu är man snart på väg till egna domäner i dessa ryms varken Gunvald eller någon annan påhittad Beck-karaktär.
Alltför sent inser jag att jag har missat en dokumentär om amerikanska barn som drillas (doktrineras om du frågar mig) i väckelserörelsens bootcamp för blivande pastorer. Hu. Stinker fundamentalism sekt lång väg.
Nu hoppas jag på repris.
Nåja.
Nu ska jag försöka ta mig de sex kilometrarna till stadens mitt utan att bli blöt eller vara till för mycket besvär.
söndag 29 juli 2007
Skräck, sms-lån och vårdcentral
28 juli
Avresedagen närmar sig med skrämmande steg.
Vaknar till duggregn.
Ute på bron kvittrar fåglarna och jag utropar till Rödluvan att hennes kompisar är här.
Fem minuter senare trippar hon in med en sparv i käften. Direkt under sängen i sovrummet och jag skriker.
Ja, jag har tvättat munnen på henne! För kommande pussar.
En arbetsdag till sen lägger jag ned.
Cyklade bort till Huset och fyllde single handed släpkärran med vårt sista skräp och byggbråte. 50 % är inte vår familjs skräp men vi hjälps ju åt.
Eller jag vill inte lämna Jarle i sticket.
Nu ska jag bara köra bort mina kartonger till Bussgods, skicka dem ned till Stockholm sedan är jag klar!
Nåt annat.
Såg på TV att det kommer att bli förbjudet att erbjuda lån via sms. Jag jublar!
Maria ungdom heter en enhet inom socialförvaltningen i Stockholm som tar hand om ungdomar på glid. De har märkt en närmast lavinartad ökning av spelberoende.
Jag har förknippat sms-lån med folk som vill handla men inga pengar har. Har inte ägnat spelberoendet en tanke. Alla de som spelar poker och har slut pengar i börsen blir ju givetvis läskade att ta ett lån.
Eget ansvar kan man vråla men i slutänden så handlar det om ska vi verkligen acceptera denna attityd till pengar, lån, köp och shopping.
Människor som inte har koll på sin ekonomi hamnar i den här situationen och det sker glidande i nedförsbacke.
Det börjar med veckopengen som man gör slut i ett nafs, med noll hushållsförmåga. När så slantarna är slut, sticker mor eller far till med pengar och redan där grundlägger man attityden till pengar, privatekonomi och sparande.
Med åldern växer prislappen. Små slantar blir stora sedlar. Och man fortsätter att handla för pengar som inte finns.
Hur går det till?
Hur?
För hur kan bolagen och bankerna låna ut pengar på noll säkerhet och magra inkomster?
Vill de inte ha igen pengarna? Är det bara räntan de vill åt?
Somliga kan inte ens betala räntan.
Visst är det sjukt?
Det värsta med noll koll-folk är att de liksom förväntar sig att andra ska hjälpa dem, baila ut dem ur problem och fixa saker.
De har en grundinställning att det löser sig alltid.
Oftast inte av egen kraft, någon i familjen rusar till och löser situationen.
Det är hårt att behöva säga det men det är att göra barnen en björntjänst genom att hjälpa dem in i det sista. Den typen av hjälp stjälper snarare.
Stjälper även den som hjälper.
29 juli
Vaknar till spöregn men några timmar senare är det borta.
Det är stilla. Tvättmaskinen är tyst.
Väntar på besked. Brorsan är på vårdcentralen för en koll.
Har bytt gardiner och tagit ned adventsstjärnan. Lite kult är det att den har dinglat i fönstret sen långt innan jul.
Det bevisar detta halvårs turbulens.
Gluttade lite på Psycho igår. Folk måste ju ha blivit skräckslagna på 60-talet då den kom.
Den är äcklig och obehaglig. Emellanåt filmiskt komisk då kulisserna syns alltför tydligt. Man har till och med missat ljuskäglorna från bilen.
För några år sedan kom en nyinspelning (varför kan man undra) med Anne Henche och Vince Vaughn i huvudrollerna. Den var inte bra. Vissa filmer är mästerverk och skall inte göras om. Som The Shining.
Den finns som miniserie – jättedålig. Den blev till för att författaren Stephen King inte var nöjd med regissörens tolkning. Så King gjorde en egen variant. Plattfall kan man säga.
Men. Den kvällen mamma och jag såg den sista och avslutande delen, började ett filmiskt åskväder hemma i Vittjärv och strömmen gick. Hur dålig filmen än var, hade jag inte velat sitta ensam just då.
Skräckfilmsmakare tror i regel att skräckfilm bara har i uppgift att skrämmas. Att det alena räcker. Skriker folk i biografen är uppdraget uppnått.
Sådana filmer klingar av dagen därpå. Men en riktigt bra horrormovie hänger en i hasorna genom resten av livet. Man återkommer till dem, berättar gärna om dem och funderar på exakt vad som skrämmer en så.
The Shining är en sådan.
Psycho är en annan.
Excorsisten är en tredje.
Klassiska ämnen: vansinne, isolation, incesituös misshandel och besatthet. Tungt.
Det är gamla godingar. Nya på banan då?
Se Instängd, 28 dagar senare, Dogsoldiers, Ravenous.
Pans labyrint som kom förra året är också en otippad skräckis. Man tror att det är en barnfilm men det är ren och skär skräck vi har att göra med. Allt blandat med saga och brutal krigsverklighet.
Jag lovar dig du har inte sett något liknande. Och rädd blir man! Men också serverad en bra och innehållsrik historia.
Avresedagen närmar sig med skrämmande steg.
Vaknar till duggregn.
Ute på bron kvittrar fåglarna och jag utropar till Rödluvan att hennes kompisar är här.
Fem minuter senare trippar hon in med en sparv i käften. Direkt under sängen i sovrummet och jag skriker.
Ja, jag har tvättat munnen på henne! För kommande pussar.
En arbetsdag till sen lägger jag ned.
Cyklade bort till Huset och fyllde single handed släpkärran med vårt sista skräp och byggbråte. 50 % är inte vår familjs skräp men vi hjälps ju åt.
Eller jag vill inte lämna Jarle i sticket.
Nu ska jag bara köra bort mina kartonger till Bussgods, skicka dem ned till Stockholm sedan är jag klar!
Nåt annat.
Såg på TV att det kommer att bli förbjudet att erbjuda lån via sms. Jag jublar!
Maria ungdom heter en enhet inom socialförvaltningen i Stockholm som tar hand om ungdomar på glid. De har märkt en närmast lavinartad ökning av spelberoende.
Jag har förknippat sms-lån med folk som vill handla men inga pengar har. Har inte ägnat spelberoendet en tanke. Alla de som spelar poker och har slut pengar i börsen blir ju givetvis läskade att ta ett lån.
Eget ansvar kan man vråla men i slutänden så handlar det om ska vi verkligen acceptera denna attityd till pengar, lån, köp och shopping.
Människor som inte har koll på sin ekonomi hamnar i den här situationen och det sker glidande i nedförsbacke.
Det börjar med veckopengen som man gör slut i ett nafs, med noll hushållsförmåga. När så slantarna är slut, sticker mor eller far till med pengar och redan där grundlägger man attityden till pengar, privatekonomi och sparande.
Med åldern växer prislappen. Små slantar blir stora sedlar. Och man fortsätter att handla för pengar som inte finns.
Hur går det till?
Hur?
För hur kan bolagen och bankerna låna ut pengar på noll säkerhet och magra inkomster?
Vill de inte ha igen pengarna? Är det bara räntan de vill åt?
Somliga kan inte ens betala räntan.
Visst är det sjukt?
Det värsta med noll koll-folk är att de liksom förväntar sig att andra ska hjälpa dem, baila ut dem ur problem och fixa saker.
De har en grundinställning att det löser sig alltid.
Oftast inte av egen kraft, någon i familjen rusar till och löser situationen.
Det är hårt att behöva säga det men det är att göra barnen en björntjänst genom att hjälpa dem in i det sista. Den typen av hjälp stjälper snarare.
Stjälper även den som hjälper.
29 juli
Vaknar till spöregn men några timmar senare är det borta.
Det är stilla. Tvättmaskinen är tyst.
Väntar på besked. Brorsan är på vårdcentralen för en koll.
Har bytt gardiner och tagit ned adventsstjärnan. Lite kult är det att den har dinglat i fönstret sen långt innan jul.
Det bevisar detta halvårs turbulens.
Gluttade lite på Psycho igår. Folk måste ju ha blivit skräckslagna på 60-talet då den kom.
Den är äcklig och obehaglig. Emellanåt filmiskt komisk då kulisserna syns alltför tydligt. Man har till och med missat ljuskäglorna från bilen.
För några år sedan kom en nyinspelning (varför kan man undra) med Anne Henche och Vince Vaughn i huvudrollerna. Den var inte bra. Vissa filmer är mästerverk och skall inte göras om. Som The Shining.
Den finns som miniserie – jättedålig. Den blev till för att författaren Stephen King inte var nöjd med regissörens tolkning. Så King gjorde en egen variant. Plattfall kan man säga.
Men. Den kvällen mamma och jag såg den sista och avslutande delen, började ett filmiskt åskväder hemma i Vittjärv och strömmen gick. Hur dålig filmen än var, hade jag inte velat sitta ensam just då.
Skräckfilmsmakare tror i regel att skräckfilm bara har i uppgift att skrämmas. Att det alena räcker. Skriker folk i biografen är uppdraget uppnått.
Sådana filmer klingar av dagen därpå. Men en riktigt bra horrormovie hänger en i hasorna genom resten av livet. Man återkommer till dem, berättar gärna om dem och funderar på exakt vad som skrämmer en så.
The Shining är en sådan.
Psycho är en annan.
Excorsisten är en tredje.
Klassiska ämnen: vansinne, isolation, incesituös misshandel och besatthet. Tungt.
Det är gamla godingar. Nya på banan då?
Se Instängd, 28 dagar senare, Dogsoldiers, Ravenous.
Pans labyrint som kom förra året är också en otippad skräckis. Man tror att det är en barnfilm men det är ren och skär skräck vi har att göra med. Allt blandat med saga och brutal krigsverklighet.
Jag lovar dig du har inte sett något liknande. Och rädd blir man! Men också serverad en bra och innehållsrik historia.
fredag 27 juli 2007
Jag heter Rödluvan och jag är söt
Rödluvan verkar ha funnit sig tillrätta i Vittjärv på samma vis som Jum-Jum gjorde. Hon är modig nog att bli lämnad ute medan man cyklar iväg en sväng.
Linn säger att hon är en favorit bland mina tre jag har haft, Jag tänker inte köra en Sophies val och avslöja min, om det måste finnas någon.
Jarle går upp i falsett när han tilltalar henne och andra verkar acceptera henne också.
Med tanke på den dåliga starten på besök i surburbia tidigare i sommar, känner jag mig lättad att det har fungerat så bra. Och vem kan motstå denna sötnos? Jag undrar om inte Sune skulle smälta också, bara han fick en chans?
Förrsten jag är tacksam om det är rätt ord att det är Linn och Eric som huserar i ma&pas gamla domäner.
Det blir nåt annat som alltid när annat folk och andra möbler flyttar in. Målar man om och fixar nya tapeter - då blir det så annorlunda att det är frågan om det egentligen spelar någon roll i slutändan.
Fråga mig sommaren 2008. Då har jag det rätta svaret.
Älskar att titta på när andra jobbar!
Sitter på en madrass i skuggan av friggebodan hemma hos ma. Det kallas för hemma hos ma ett tag till.
Det är varmt, behagligt varmt.
Jag har badat i poolen efter att ha utfodrat hungriga själar. Det blev lite av varje. Matmässigt.
Tänker på den äckliga värmeböljan i östeuropa och alla skyfall i väst.
Brorsan plus sambo har precis kommit hem efter en veckas kuskande i södra Sverige. Det regnade precis hela tiden.
GeKås i Ullared slår rekord. På radion och tv uppmanade de allmänheten att inte åka dit. Det var en mils långa köer bara in till själva Ullared!
Någon kundvagn var det inte tal om väl inne på bygget.
Shopping är definitivt inte roligt då. Är inte så förtjust överhuvudtaget.
Jag var till Ullared tidigare i vår på min ödesmättade eriksgata med min Gribo. Då var det lugnt. Alldeles fantastiskt lugnt. Fick saker köpta då. Men den trängsel som nu sker är inget jag önskar. Jag hade vänt på en gång.
Sommaren börjar lida mot sitt slut. Eller i alla fall besöket här. Sommaren fortsätter ju i Stockholm och förmodligen blir det varmt.
Usch vad jag känner mig lat. Alla jobbar utom jag. Sitter i skuggan, dricker öl medan andra sliter.
Nåja jag hjälpte Johnny lasta släpet.
Nåt helt annat.
Jag har funderat på vilken konsekvens bristen på rak information får. Ständiga missförstånd, sura uppstötningar, baktaleri. Missförstånd har också en tendens att bita sig fast, typ forever. Det är som att grundinställningen är missinformation. Jag slår dövörat till, missförstår och får vatten på kvarnen, bensin på grillen.
Härlig inställning!
När jag var liten var jag en kurir.
Det var liksom bekvämt att skicka åttaåringen med information. Blev det då felleverans, tja då var missinfot igång fast jag fick aldrig skäll egentligen, inte just för det.
Skäll kom på annat vis, som för varje unge.
Jag är inte heller rak. Inte så ofta som jag vill och borde. Man lär sig ganska snabbt med vilka det går bra att säga exakt vad man vill och varför. Man lär sig snabbt vem som flyger i taket och tro mig ingens ilska är någon walk in the park.
Jag gör allt för att undvika att folk blir arga på mig. Jag tycker inte om det. Kan inte riktigt hantera det. Med den inställningen är det lät att kasta bort sin intention på att vara just rak för när man är rak åker man på en rak höger. En fot i arslet. En verbal snyting.
Så man salongsljuger.
Det är just därför man inte orkar umgås med somliga människor. Det krävs enormt mycket energi på att åka slalom mellan konflikträdsla, ljus och andra onyttigheter.
Det är till och med energikrävande att umgås med mig själv!
Det är varmt, behagligt varmt.
Jag har badat i poolen efter att ha utfodrat hungriga själar. Det blev lite av varje. Matmässigt.
Tänker på den äckliga värmeböljan i östeuropa och alla skyfall i väst.
Brorsan plus sambo har precis kommit hem efter en veckas kuskande i södra Sverige. Det regnade precis hela tiden.
GeKås i Ullared slår rekord. På radion och tv uppmanade de allmänheten att inte åka dit. Det var en mils långa köer bara in till själva Ullared!
Någon kundvagn var det inte tal om väl inne på bygget.
Shopping är definitivt inte roligt då. Är inte så förtjust överhuvudtaget.
Jag var till Ullared tidigare i vår på min ödesmättade eriksgata med min Gribo. Då var det lugnt. Alldeles fantastiskt lugnt. Fick saker köpta då. Men den trängsel som nu sker är inget jag önskar. Jag hade vänt på en gång.
Sommaren börjar lida mot sitt slut. Eller i alla fall besöket här. Sommaren fortsätter ju i Stockholm och förmodligen blir det varmt.
Usch vad jag känner mig lat. Alla jobbar utom jag. Sitter i skuggan, dricker öl medan andra sliter.
Nåja jag hjälpte Johnny lasta släpet.
Nåt helt annat.
Jag har funderat på vilken konsekvens bristen på rak information får. Ständiga missförstånd, sura uppstötningar, baktaleri. Missförstånd har också en tendens att bita sig fast, typ forever. Det är som att grundinställningen är missinformation. Jag slår dövörat till, missförstår och får vatten på kvarnen, bensin på grillen.
Härlig inställning!
När jag var liten var jag en kurir.
Det var liksom bekvämt att skicka åttaåringen med information. Blev det då felleverans, tja då var missinfot igång fast jag fick aldrig skäll egentligen, inte just för det.
Skäll kom på annat vis, som för varje unge.
Jag är inte heller rak. Inte så ofta som jag vill och borde. Man lär sig ganska snabbt med vilka det går bra att säga exakt vad man vill och varför. Man lär sig snabbt vem som flyger i taket och tro mig ingens ilska är någon walk in the park.
Jag gör allt för att undvika att folk blir arga på mig. Jag tycker inte om det. Kan inte riktigt hantera det. Med den inställningen är det lät att kasta bort sin intention på att vara just rak för när man är rak åker man på en rak höger. En fot i arslet. En verbal snyting.
Så man salongsljuger.
Det är just därför man inte orkar umgås med somliga människor. Det krävs enormt mycket energi på att åka slalom mellan konflikträdsla, ljus och andra onyttigheter.
Det är till och med energikrävande att umgås med mig själv!
Ett fall för Ernst eller hur man river tapeter
24 juli
På andra sidan Träsket finns ingen bredbands-uppkoppling tillgänglig. Har gjort mig smått beroende av datorn den senaste tiden. Det märks, om inte förr så nu.
Därför skriver jag stötvis och lägger ut allt samtidigt. Om nån jävel undrar.
Åkte ned till stan via sopstationen. Vandrade runt lite, köpte brallor, åt lunch, böjde till glasögon, hittade en 60-tals kjol till Seamaire, träffade upprörd bror (typ jämt upprörd) som stod och torrsvor utanför en tantaffär.
Klippte topparna och handlade tonfisk åt Gumman.
Ville röja upp på gården. Började trimma runt häcken. Det gick en stund sen la skiten av. Åkte till mamma och hämtade hennes trimmer samt bensin till gräsklipparen. Åkte tillbaka och trimmade klart. När jag sen skulle klippa fick jag inte igång gräsklipparen som alltid annars startar på stubben.
Å, alla dessa grejer om bara krånglar eller går sönder!
Ni som funderar på husköp eller som drömmer om ett eget hus eller nåt betänk följande.
Med hus kommer en mängd tekniska saker som bara väntar på att gå sönder, och då gärna samtidigt. Las ketchup.
Det är allt från gräsklippare, trimmer, häcksax till vitvaror kyl&frys&diskmaskin eller varför inte en fem tusen kronors varmvattenberedare?
Åh, en vattenskada i toaletten – wow, va´kul eller ett tak som läcker in, gör ju husförsäljning extra spännande.
De senare tragedierna drabbade en kompis. Nu vill hon bara dra – till en lägenhet utan krav. Väntar med spänning att få höra starskottet för henne.
All sköns tekniska nödvändigheter och dito leksaker gör våra moderna liv så komplicerade och sårbara. Som igår när strömmen försvann en timme och sabbade upplägget runt Foyle´s war, satt jag och brorsan i total tystnad, inga surrljus, fläktsystem eller nån frys som brummande. Det blev som graven tyst.
Vi är så beroende av el. Och det oavsett om vi bor i lägenhet eller hus.
Jarle löste korsord på verandan och jag tittade på bilder – i lappisen. Batteri, you know!
Tog en liten lunch på Frasses. Satt på deras uteservering. Precis vid de sista klunkarna Pepsi, rullar en känd lokal-alkis (sitter i rullstol) fram, tyst som musen, mot ett bord. Jag frågar om han behöver hjälp att ta bort en stol. Jodå. När jag går ber han mig att säga till personalen att han är här nu.
Han är här nu! Snacka om stammis. Jaja. Jag gör som det han bad mig om. Personalen såg bara lite förvånad ut.
Förresten – visste du att man i Norrland får plastbestick när man beställer ett skrovmål eller en hamburgermeny som det kallas för i resten av Sverige?
Jag kommer ihåg när jag åt på Clock dagen innan jag skulle till USA 1984. Jag gick helt sonika fram till disken och beställde ett ”skrov” förmodligen med Skellefte-dialekt.
Hon tittade konstigt på mig.
Fick maten och sa sedan det berömda: ”Får man inga bestick?”
Ridå typ.
På TV:n spelades Bruce Hornsby and the Range ”That´s the way it is”. Han kallades i USA för the other Bruce.
Fan, vad trött man blir på att trimma. Rent sömnig. Armarna post-skakar av vibrationerna.
Luvan ligger och vrålsover efter en buzymorgon jagandes flugor. Mer action på den här sidan om Träsket än på norra sidan.
Paradiset för en katt.
Jaha. Vad gör man nu då? Man blir helt slut i huvudet, det börjar molna på och jag har inte hunnit bada idag. Inte helt nödvändigt men det vore skönt med ett dopp. Poolen ligger på 22 grader så det är ju inte helt mysigt att glida ned i vattnet. Det är psykologiskt fel på nåt vis. En pool ska var varmare och en insjö kan var kallare för det är vad man förväntar sig.
En vecka kvar.
Snart sitter jag i min säng och ja, allt är över.
Mammas hus blir någon annans.
25 juli
En röjardag. Eller nu förändrar vi mammas hus. Tapeter revs, kakel bröts loss, skåp bars ut. Det ser helt enkelt ut som en byggarbetsplats.
På gräsmattan utanför stod det sista som skall iväg till soptippen. Tar det aldrig slut?
Solen sken, klippte gräs tidigare på dagen och trimmade så att armarna darrade.
Det här med huset: jag är over it, så gott som. Det känns jättebra och jag är jättenöjd. På tisdag åker jag hem till mitt och det skall bli jätteskönt på alla sätt och vis. Mitt liv kommer att
fortsätta. Tjoho liksom!
Men under tiden måste jag förvalta min tid väl.
Imorgon ska vi till tippen med det sista lasset. Efter det tar jag lite paus.
Och nu ladies – ska jag se färdigt filmen jag började på igår.
På andra sidan Träsket finns ingen bredbands-uppkoppling tillgänglig. Har gjort mig smått beroende av datorn den senaste tiden. Det märks, om inte förr så nu.
Därför skriver jag stötvis och lägger ut allt samtidigt. Om nån jävel undrar.
Åkte ned till stan via sopstationen. Vandrade runt lite, köpte brallor, åt lunch, böjde till glasögon, hittade en 60-tals kjol till Seamaire, träffade upprörd bror (typ jämt upprörd) som stod och torrsvor utanför en tantaffär.
Klippte topparna och handlade tonfisk åt Gumman.
Ville röja upp på gården. Började trimma runt häcken. Det gick en stund sen la skiten av. Åkte till mamma och hämtade hennes trimmer samt bensin till gräsklipparen. Åkte tillbaka och trimmade klart. När jag sen skulle klippa fick jag inte igång gräsklipparen som alltid annars startar på stubben.
Å, alla dessa grejer om bara krånglar eller går sönder!
Ni som funderar på husköp eller som drömmer om ett eget hus eller nåt betänk följande.
Med hus kommer en mängd tekniska saker som bara väntar på att gå sönder, och då gärna samtidigt. Las ketchup.
Det är allt från gräsklippare, trimmer, häcksax till vitvaror kyl&frys&diskmaskin eller varför inte en fem tusen kronors varmvattenberedare?
Åh, en vattenskada i toaletten – wow, va´kul eller ett tak som läcker in, gör ju husförsäljning extra spännande.
De senare tragedierna drabbade en kompis. Nu vill hon bara dra – till en lägenhet utan krav. Väntar med spänning att få höra starskottet för henne.
All sköns tekniska nödvändigheter och dito leksaker gör våra moderna liv så komplicerade och sårbara. Som igår när strömmen försvann en timme och sabbade upplägget runt Foyle´s war, satt jag och brorsan i total tystnad, inga surrljus, fläktsystem eller nån frys som brummande. Det blev som graven tyst.
Vi är så beroende av el. Och det oavsett om vi bor i lägenhet eller hus.
Jarle löste korsord på verandan och jag tittade på bilder – i lappisen. Batteri, you know!
Tog en liten lunch på Frasses. Satt på deras uteservering. Precis vid de sista klunkarna Pepsi, rullar en känd lokal-alkis (sitter i rullstol) fram, tyst som musen, mot ett bord. Jag frågar om han behöver hjälp att ta bort en stol. Jodå. När jag går ber han mig att säga till personalen att han är här nu.
Han är här nu! Snacka om stammis. Jaja. Jag gör som det han bad mig om. Personalen såg bara lite förvånad ut.
Förresten – visste du att man i Norrland får plastbestick när man beställer ett skrovmål eller en hamburgermeny som det kallas för i resten av Sverige?
Jag kommer ihåg när jag åt på Clock dagen innan jag skulle till USA 1984. Jag gick helt sonika fram till disken och beställde ett ”skrov” förmodligen med Skellefte-dialekt.
Hon tittade konstigt på mig.
Fick maten och sa sedan det berömda: ”Får man inga bestick?”
Ridå typ.
På TV:n spelades Bruce Hornsby and the Range ”That´s the way it is”. Han kallades i USA för the other Bruce.
Fan, vad trött man blir på att trimma. Rent sömnig. Armarna post-skakar av vibrationerna.
Luvan ligger och vrålsover efter en buzymorgon jagandes flugor. Mer action på den här sidan om Träsket än på norra sidan.
Paradiset för en katt.
Jaha. Vad gör man nu då? Man blir helt slut i huvudet, det börjar molna på och jag har inte hunnit bada idag. Inte helt nödvändigt men det vore skönt med ett dopp. Poolen ligger på 22 grader så det är ju inte helt mysigt att glida ned i vattnet. Det är psykologiskt fel på nåt vis. En pool ska var varmare och en insjö kan var kallare för det är vad man förväntar sig.
En vecka kvar.
Snart sitter jag i min säng och ja, allt är över.
Mammas hus blir någon annans.
25 juli
En röjardag. Eller nu förändrar vi mammas hus. Tapeter revs, kakel bröts loss, skåp bars ut. Det ser helt enkelt ut som en byggarbetsplats.
På gräsmattan utanför stod det sista som skall iväg till soptippen. Tar det aldrig slut?
Solen sken, klippte gräs tidigare på dagen och trimmade så att armarna darrade.
Det här med huset: jag är over it, så gott som. Det känns jättebra och jag är jättenöjd. På tisdag åker jag hem till mitt och det skall bli jätteskönt på alla sätt och vis. Mitt liv kommer att
fortsätta. Tjoho liksom!Men under tiden måste jag förvalta min tid väl.
Imorgon ska vi till tippen med det sista lasset. Efter det tar jag lite paus.
Och nu ladies – ska jag se färdigt filmen jag började på igår.
måndag 23 juli 2007
Beck, Träsket och flyttfåglar
(Skrev igår)
Sitter och slötittar på en Beckfilm. Bara skit. Urdåliga. Kassa.
Vore det inte för Persbrandt och hans vassa repliker (källa till skratt), vore det absolut ingenting. Hans figur är skrattretande.
I övrigt är det bara dåligt. Repikerna, plotten, skådisarna etc.
Massproduktionen gör det hela sämre.
Urdåligt.
Dagen efter.
Det är måndag och jag har flyttat från mitt kära hem, hem till Jarle. Rödluvan och jag. Hon spenderade förmiddagen att vandra runt och utforska, jag gjorde mig iordning.
Märkligt det känns inget särskilt. Tror att jag har kommit över det. Ett halv år gjorde susen. Saknar dock fåtöljen och läget på mammas veranda och föredrar att se folk än den isolerade platsen på andra sidan Träsket.
Det här känns som centrala stan. Jarles känns som... Djursholm eller nåt: tjusigt men för långt bort.
Traskade iväg till Sixten&Britta med ett vykort från mamma som aldrig blev skickat när det begav sig. Nu fick hon det mer än trettio år försent.
Och hur jag än packar så har jag för mycket bagage. Helt enkelt.
Sitter och slötittar på en Beckfilm. Bara skit. Urdåliga. Kassa.
Vore det inte för Persbrandt och hans vassa repliker (källa till skratt), vore det absolut ingenting. Hans figur är skrattretande.
I övrigt är det bara dåligt. Repikerna, plotten, skådisarna etc.
Massproduktionen gör det hela sämre.
Urdåligt.
Dagen efter.
Det är måndag och jag har flyttat från mitt kära hem, hem till Jarle. Rödluvan och jag. Hon spenderade förmiddagen att vandra runt och utforska, jag gjorde mig iordning.
Märkligt det känns inget särskilt. Tror att jag har kommit över det. Ett halv år gjorde susen. Saknar dock fåtöljen och läget på mammas veranda och föredrar att se folk än den isolerade platsen på andra sidan Träsket.
Det här känns som centrala stan. Jarles känns som... Djursholm eller nåt: tjusigt men för långt bort.
Traskade iväg till Sixten&Britta med ett vykort från mamma som aldrig blev skickat när det begav sig. Nu fick hon det mer än trettio år försent.
Och hur jag än packar så har jag för mycket bagage. Helt enkelt.
söndag 22 juli 2007
Vittjärv - Kusån
Cyklade med Anki till Kusån, till hennes mamma. Som vanligt har Anki glömt i största allmänhet och jag kommer ihåg. Hon visade mig ett konstigt brev som någon har skickat, förmodligen på skoj. Innehållet var antingen barnsligt eller totalt förvirrat. Kan det vara jag själv utan att jag kommer ihåg? Man anar 1975 på poststämpeln.
Det som är märkligast är att den person som har skrivit brevet har uppgivit min brors adress när han bodde i lägenhet i stan.
Jag läste igenom brevet flera gånger och det enda jag kan komma fram till är att det är jag som har skrivit brevet. Fast jag kommer inte ihåg överhuvudtaget.
Ett platt skämt kan man säga.
Nostalgin vet inga gränser när man är på besök i Kusån. Tyvärr lever inte pappan i huset, han var full med historier. Mamman verkar uppskatta en historiker som jag, så hon gick glatt och hämtade reliker från förr.
Bland annat fotografier.
En av Ankis bröder gick nämligen i samma klass som min syrra, här i Vittjärv.
Fick nu ta del av klassfoton på syrran som varken hon eller jag har sett sedan de togs, antar jag.
Jag fotograferade av bilderna för min sommardokumentation.
Imorgon flyttar jag och Rödluvan till Jarle. Vi packar ihop våra attiraljer och drar tvärs över Träsket så ungdomarna får fortsätta att riva i köket och planera framtida tapeter.
Jag kan när som helst traska bort, för upp- eller avkoppling.
Är nämligen överförtjust i fåtöljen på verandan. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig utan den!
Jaja.
Således blir detta sista natten i mammas hus som huset ser ut i dag.
Det som är märkligast är att den person som har skrivit brevet har uppgivit min brors adress när han bodde i lägenhet i stan.
Jag läste igenom brevet flera gånger och det enda jag kan komma fram till är att det är jag som har skrivit brevet. Fast jag kommer inte ihåg överhuvudtaget.
Ett platt skämt kan man säga.
Nostalgin vet inga gränser när man är på besök i Kusån. Tyvärr lever inte pappan i huset, han var full med historier. Mamman verkar uppskatta en historiker som jag, så hon gick glatt och hämtade reliker från förr.
Bland annat fotografier.
En av Ankis bröder gick nämligen i samma klass som min syrra, här i Vittjärv.
Fick nu ta del av klassfoton på syrran som varken hon eller jag har sett sedan de togs, antar jag.
Jag fotograferade av bilderna för min sommardokumentation.
Imorgon flyttar jag och Rödluvan till Jarle. Vi packar ihop våra attiraljer och drar tvärs över Träsket så ungdomarna får fortsätta att riva i köket och planera framtida tapeter.
Jag kan när som helst traska bort, för upp- eller avkoppling.
Är nämligen överförtjust i fåtöljen på verandan. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig utan den!
Jaja.
Således blir detta sista natten i mammas hus som huset ser ut i dag.
Sista badet i poolen?
Har klippt häcken idag.
Tvättat mammas kofta.
Typ alles.
Det blåser ute. Sol men det är kallt.
Läste lite brev från förr. Vet inte om det är nyttigt. Det är kul. Men det blir konsekvenser. Googlade på en kär vän som det sket sig med för typ tjugo år sedan. Hittade henne. Skriva eller la vaer, som det heter på danska.
Tjugo år.
Linn är tjugofem idag och ska köpa hus.
Svindlande tanke.
Och jag lever som vanligt i det förgågna.
Linn och Jarle har åkt till Biltema – min favvoaffär men jag fick inte följa med. Snyft. Visst är det synd om mig?
Hittade låtsas-thaimat i frysen. Helt OK inget mer men nu då?
Kommer på mig själv att vänta.
Vill inte packa det sista. Det är ju helg, for fuck sake!
Nu är klockan kvart i tre dessutom. Borde plåta?
Äh skitsamma!
Senare.
Cyklade iväg till kalas: tårta och annat slisk (mycket av den varan här). La mig på sängen och sov – vilket jag tydligen har stort behov av just nu.
Klanen rullade in och följande stod klart för mig: jag blir understimulerad i detta gäng. Jag syns inte, finns inte och min expertis vad den nu innehåller, efterfrågas inte.
Så jag badade med Elias trots kyla sedan promenerade jag hem.
Jag vill hellre vara här, hos mamma som inte finns, trots röran och kartonger och vara här så länge det bara går. När måste jag vara ute? tänker jag.
Säg bara till för jag klarar knappt av att traska iväg själv.
Tvättat mammas kofta.
Typ alles.
Det blåser ute. Sol men det är kallt.
Läste lite brev från förr. Vet inte om det är nyttigt. Det är kul. Men det blir konsekvenser. Googlade på en kär vän som det sket sig med för typ tjugo år sedan. Hittade henne. Skriva eller la vaer, som det heter på danska.
Tjugo år.
Linn är tjugofem idag och ska köpa hus.
Svindlande tanke.
Och jag lever som vanligt i det förgågna.
Linn och Jarle har åkt till Biltema – min favvoaffär men jag fick inte följa med. Snyft. Visst är det synd om mig?
Hittade låtsas-thaimat i frysen. Helt OK inget mer men nu då?
Kommer på mig själv att vänta.
Vill inte packa det sista. Det är ju helg, for fuck sake!
Nu är klockan kvart i tre dessutom. Borde plåta?
Äh skitsamma!
Senare.
Cyklade iväg till kalas: tårta och annat slisk (mycket av den varan här). La mig på sängen och sov – vilket jag tydligen har stort behov av just nu.
Klanen rullade in och följande stod klart för mig: jag blir understimulerad i detta gäng. Jag syns inte, finns inte och min expertis vad den nu innehåller, efterfrågas inte.
Så jag badade med Elias trots kyla sedan promenerade jag hem.
Jag vill hellre vara här, hos mamma som inte finns, trots röran och kartonger och vara här så länge det bara går. När måste jag vara ute? tänker jag.
Säg bara till för jag klarar knappt av att traska iväg själv.
fredag 20 juli 2007
Boden - en stad med växtvärk
I dag har jag varit på en så kallad knallemarknad. Inget särskilt med den egentligen för har du varit på en har du i princip varit på alla. Till och med thaimat finns och vietnamesisk mat. Jag var redan mät på svensk ärtsoppa.
I dag öppnar också Godisarenan, dit alla tänker sig utom jag.
Frågade Anki varför alla i stan är så begeistrade i detta, särskilt godis.
"Finns inget annat att göra i Boden" sa hon och skrattade.
Själv har jag potetskruver och ferraribilar hemma så jag klarar mig.
Cyklade både ned och hem så jag hamnade i Sköna Stolen på verandan i sittsov när jag kom hem. Rödluvan vandrade runt.
När jag såg henne senare haltade hon av ingen synbar anledning. Ska man börja oroa sig och agera?
Annars börjar jag fundera ut en ny slogan till Boden. Dessa är mina förslag.
1. Boden - en stad att trivas i
2. Bo i Boden!
3. Boden - en mötesplats
4. Mötplats Boden
5. Boden - Norrbottens knutpunkt
(knutpunkt är ett fult och långt ord)
6. Känn lugnet i Boden
7. Boden - en stad för folk
Genast börjar jag fundera. Vad är Bodens karaktär? Förr var det militären och sjukhuset och vi har ju sett vad som hänt med båda.
Älvsbyn har lagit beslag på pärla trots den ingen är så särskilt korrekt behöver man ju inte vara.
Skitsamma. Jag varken vill eller kan bo här, tackochlov!
Jarle har stängt av poolen det brukar vara ett säkert tecken på att sommaren är över. Sommar som aldrig kom. Sommaren som kom av sig.
Det är så mycket som inte är detsamma. Just därför blir de små tecknen, till exempel på att poolen är igång, särskilt viktigt.
Men med tanke på att det går ned till fem plus grader nattetid och locket är trasigt, kan man ju inte begära att han ska stå och pumpa ut pengar för att hålla vattnet i en lagom temperatur.
Funderar på att cykla en tur i natt trots kyla och plåta lite. Kanske dimma på träsket. Fast å andra sidan har jag redan sådana foto.
Blassé.
Jag längtar till något men jag vet inte vad.
Faktum är att jag är skittrött.
Kan inte någon komma hit så jag får en anledning att sätta på kaffe. Har bara druckit en kopp kaffe idag. Säkert tecken på noll besök.
I dag öppnar också Godisarenan, dit alla tänker sig utom jag.
Frågade Anki varför alla i stan är så begeistrade i detta, särskilt godis.
"Finns inget annat att göra i Boden" sa hon och skrattade.
Själv har jag potetskruver och ferraribilar hemma så jag klarar mig.
Cyklade både ned och hem så jag hamnade i Sköna Stolen på verandan i sittsov när jag kom hem. Rödluvan vandrade runt.
När jag såg henne senare haltade hon av ingen synbar anledning. Ska man börja oroa sig och agera?
Annars börjar jag fundera ut en ny slogan till Boden. Dessa är mina förslag.
1. Boden - en stad att trivas i
2. Bo i Boden!
3. Boden - en mötesplats
4. Mötplats Boden
5. Boden - Norrbottens knutpunkt
(knutpunkt är ett fult och långt ord)
6. Känn lugnet i Boden
7. Boden - en stad för folk
Genast börjar jag fundera. Vad är Bodens karaktär? Förr var det militären och sjukhuset och vi har ju sett vad som hänt med båda.
Älvsbyn har lagit beslag på pärla trots den ingen är så särskilt korrekt behöver man ju inte vara.
Skitsamma. Jag varken vill eller kan bo här, tackochlov!
Jarle har stängt av poolen det brukar vara ett säkert tecken på att sommaren är över. Sommar som aldrig kom. Sommaren som kom av sig.
Det är så mycket som inte är detsamma. Just därför blir de små tecknen, till exempel på att poolen är igång, särskilt viktigt.
Men med tanke på att det går ned till fem plus grader nattetid och locket är trasigt, kan man ju inte begära att han ska stå och pumpa ut pengar för att hålla vattnet i en lagom temperatur.
Funderar på att cykla en tur i natt trots kyla och plåta lite. Kanske dimma på träsket. Fast å andra sidan har jag redan sådana foto.
Blassé.
Jag längtar till något men jag vet inte vad.
Faktum är att jag är skittrött.
Kan inte någon komma hit så jag får en anledning att sätta på kaffe. Har bara druckit en kopp kaffe idag. Säkert tecken på noll besök.
torsdag 19 juli 2007
Empty head
Jaha.
Nu sitter vi här jag och Rödluvan, mol alena i ett tomt hus. W och Julle har dragit söderut med J & Gun.
Tvättmaskinen centrifugerar, golvet torkar på övervåningen och jag hurves när jag ser vädret utanför. Det blåser som f-n. Nyss var solen på väg att bryta igenom molntäcket men det verkar vara en äkta kojdag idag.
Igår kväll badade jag och Julle i poolen i två timmar. Vi körde någon konstig lek att man under ytan skulle göra en pantomin på en långfilm.
Julle vann. Han var så uppfinningsrik hela tiden. Min hjärna stod still.
Det var varmare i poolen än i luften kan jag säga. Det är kanske där jag borde vara nu.
Ja jag fortsätter väl att plocka med mitt. Kanske drar en repa på stan nu när jag har bil och allt.
Jag åker hem om tretton dagar. Det brukar gå asfort.
Nu sitter vi här jag och Rödluvan, mol alena i ett tomt hus. W och Julle har dragit söderut med J & Gun.
Tvättmaskinen centrifugerar, golvet torkar på övervåningen och jag hurves när jag ser vädret utanför. Det blåser som f-n. Nyss var solen på väg att bryta igenom molntäcket men det verkar vara en äkta kojdag idag.
Igår kväll badade jag och Julle i poolen i två timmar. Vi körde någon konstig lek att man under ytan skulle göra en pantomin på en långfilm.
Julle vann. Han var så uppfinningsrik hela tiden. Min hjärna stod still.
Det var varmare i poolen än i luften kan jag säga. Det är kanske där jag borde vara nu.
Ja jag fortsätter väl att plocka med mitt. Kanske drar en repa på stan nu när jag har bil och allt.
Jag åker hem om tretton dagar. Det brukar gå asfort.
Vittjärv-Alsvåg tur-och retur
Till alla läsare av denna blogg (ganska få men ändå) vill jag bara sända ett ursäkta för uppehåll i rapportering och annat. Jag har befunnit mig på resande fot mitt i allt detta. Vi åkte till Norge.
Att "åka till Norge" eller "fara" är ett begrepp i vår familj. Resan är ganska lång, dramatisk på vissa ställen och mycket sevärd. Vackert väder är att föredra givetvis men även gråväder med dramatiska moln är OK ur estetisk synvinkel. Snö, hagel, drivis och regn går fetbort.
I Norge bor min tante (Ruth)=moster. Det finns annan släkt på plats men de tenderar att glida allt längre bort från prioritetsordningen. Tantes barn och de flesta barnbarn bor alla söderut. Så Norge är lika med tante Ruth och hennes lilla by Alsvåg.I mitt Norge (besök hos tante) gör man inte så mycket. Man äter mest. Hela tiden. Mat, fika och kvällsmål. Man är aldrig hungrig. Har man tur är vädret fantastiskt men det händer tyvärr ganska sällan. Och även om det är störtskön sol på förmiddagen kan det fort slå om till en regnskur och annat otrevligt. Då vill man inte vara på Nonskollen (lokalt berg) och inte hitta hem i den förrädiska dimman.
Norge innebär också ett besök på kyrkogården. Det hör till att snacka lite med död släkt. 
Kyrkogården ligger på en liten ö och återigen är vädret fint är det fantastiskt vackert men är det grått och regn tänker man på elände och historisk fattigdom. I alla fall jag.
Kyrkogården ligger på en liten ö och återigen är vädret fint är det fantastiskt vackert men är det grått och regn tänker man på elände och historisk fattigdom. I alla fall jag.Man hänger inte enbart på kyrkogården. Har man passande kläder med sig och ids (vädret igen) tar man sig "en tur" till Örntua eller Nonskollen. Sist jag gjorde det var 1985...
Det är ganska dyrt i Norge, särskilt för oss svenskar. Pengarna rullar trots man ingenting gör. Kan beror på att vi köper gelé och vanlijesaus, vestlandslefsa, potetskruver, godis, äventyr- och champangebrus i mängder. Väldigt viktigt.
En gång när jag åkte med Linn och mamma låg mängder med petflaskor i botten på skuffen på Opeln. Man hade åkte dit i tullen. Garanterat.
Har man bil (för det mesta) gör man några utflykter. 
Särskilt en.
Nyksund.
Det är en fiskeby som länge stod övergiven. En spökstad i ruiner. Sen lär det ha kommit tyska hippies som började restaurera stället. Nu är det en turistattraktion med restauranger och affärer.
På nära håll ser det ut som om stället är byggt på drivved. Och de som har sett filmen "Sjöfartsnytt" känner liksom igen sig.
Dramatik.
Julle ville kräkas. Han tyckte det var skabbigt.
Norge är lika med natur. Men tro aldrig att tillfällen kommer igen. Du måste vara beväpnad med kameran vid alla tillfällen. Och var råder inte den tesen? Missade två fina tillfällen i början på sommaren med sjuka träd (insvept i spindelnätsliknande kladd) i motljus. Ångrar idag.
Vi gjorde en annan utflykt för att spana in midnattsola. På vägen hem uppenbarar sig Sagan om ringen.
Dagen vi skulle åka hem, rullade en märklig dimma in i Lifjorden. Jarle svängde ned vid traktens camping för att visa.
Nu i modern tid finns det olika vägar till Norge; Graddis, Finlandsvägen (aslång) och över Kiruna. Vi åkte Graddis dit och Kiruna hem. Den senare går fortare men är inte lika fin att åka.
Men den här gången gick det knappast fortare för vi stannade på en miljard ställen. Det var Porjus, Harsprånget, Vuollerim etc.
I Vuollerim körde vi runt ett tag och spanade in var vårt hus en gång i tiden stod.
Familjehistoria.
Och det är väl hur man kan sammanfatta både sommaren, semestern i stort och Norgeresan.
Familjearkeologi.
tisdag 17 juli 2007
Vi som inte gillar att städa
Gun har visat ett nytt städhjälpmedel. En självgående dammsugare, en Robomop. Det består av en platta som far runt på golvet med hjälp av en batteridriven boll. Under plattan finns en sorts filt som suger upp dammet medan du gör något annat.
Man ställer in tiden med hjälp av en timer. Robomop är dessutom underhållande och funkar bäst på golv utan mattor. Typ mitt då.
Sånt man hittar på TV-shop och är, i längden, ganska onödigt.
Nåväl. Ett gott skratt.
Man ställer in tiden med hjälp av en timer. Robomop är dessutom underhållande och funkar bäst på golv utan mattor. Typ mitt då.
Sånt man hittar på TV-shop och är, i längden, ganska onödigt.
Nåväl. Ett gott skratt.
onsdag 11 juli 2007
Snart Norge!
Imorgon åker vi till Norge. Den gamla vägen. Över Saltfjället och Fauske och Lödinge-färjan och alla tusen tunnlar.
Norge har blivit dyrt. Svindyrt. Jag kommer att ha råd med potetskruver och champangebrus och bensinpengar.
Jag och Julle i baksätet (huga) och äldre syskon i fören. Kameran i högsta hugg. Tjoho liksom!
Fnular vidare med mina brev. Har sorterat dem i namnordning. Alla från Yvonne i en hög, alla från Ina i en annan och så vidare. Och så läser jag igenom dem. En del är från 1983 och andra är mellan tjugo och tjugotvå år gamla.
Det är roligt. Det snackas mycket om allt som ska göras, särskilt resor och nya upplevelser.
Så tar det helt plötsligt tvärtslut. Som om kompisarna släpps som heta potatisar. Jag antar att det sker i samband med någon ny skola eller byte av sammanhang.
Dt är lite sorgligt. Men det kanske är så här. Man kan nog inte hålla igång alla och alla vill inte bli igånghållna. Inte jag heller.
För när det sker är det ok. Det är nu i bakspegeln man undrar vad som hände. Tjugo år har gått i ett jävla svisch och de senaste tio åren... Orkar inte ens tänka på det.
Undra hur mycket jag har förändrats. Det är svårt att avgöra det själv och måste man?
Vi som är lagda åt det nostalgiska hållet är ju intresserade av sånt.
Så är det bara.
Syrran får besök av en arbetskamrat. Får hälsning från Peter. Hälsa tillbaka. Får fundera en sväng till. Eller så inte.
Norge har blivit dyrt. Svindyrt. Jag kommer att ha råd med potetskruver och champangebrus och bensinpengar.
Jag och Julle i baksätet (huga) och äldre syskon i fören. Kameran i högsta hugg. Tjoho liksom!
Fnular vidare med mina brev. Har sorterat dem i namnordning. Alla från Yvonne i en hög, alla från Ina i en annan och så vidare. Och så läser jag igenom dem. En del är från 1983 och andra är mellan tjugo och tjugotvå år gamla.
Det är roligt. Det snackas mycket om allt som ska göras, särskilt resor och nya upplevelser.
Så tar det helt plötsligt tvärtslut. Som om kompisarna släpps som heta potatisar. Jag antar att det sker i samband med någon ny skola eller byte av sammanhang.
Dt är lite sorgligt. Men det kanske är så här. Man kan nog inte hålla igång alla och alla vill inte bli igånghållna. Inte jag heller.
För när det sker är det ok. Det är nu i bakspegeln man undrar vad som hände. Tjugo år har gått i ett jävla svisch och de senaste tio åren... Orkar inte ens tänka på det.
Undra hur mycket jag har förändrats. Det är svårt att avgöra det själv och måste man?
Vi som är lagda åt det nostalgiska hållet är ju intresserade av sånt.
Så är det bara.
Syrran får besök av en arbetskamrat. Får hälsning från Peter. Hälsa tillbaka. Får fundera en sväng till. Eller så inte.
tisdag 10 juli 2007
Tjoho
Hjälp mig! Dagarna flyter ihop i en enda röra och jag vet knappt vad det är för veckodag ens.
Nu tar vi paus i rotet och drar till Norge i stället.
Luvan ska bli omhändertagen av Henry, grannen, under tiden.
Vädret är lika illa som de senaste dagarna, snart en vecka. Googlar på Norge för att kolla färjepriser och tider samt väderlek. Det får bli en tjocktröja. Man kan aldrig riktigt veta. Med nåt.
Kameran ska givetvis med. Så fort jag har lämnat Sverige ska jag köpa champangebrus och potetgul och snaska i bilen, som man ska när man åker till Norge.
Fan nu börjar det regna - igen!
Nu tar vi paus i rotet och drar till Norge i stället.
Luvan ska bli omhändertagen av Henry, grannen, under tiden.
Vädret är lika illa som de senaste dagarna, snart en vecka. Googlar på Norge för att kolla färjepriser och tider samt väderlek. Det får bli en tjocktröja. Man kan aldrig riktigt veta. Med nåt.
Kameran ska givetvis med. Så fort jag har lämnat Sverige ska jag köpa champangebrus och potetgul och snaska i bilen, som man ska när man åker till Norge.
Fan nu börjar det regna - igen!
söndag 8 juli 2007
Ensam i huset
För första gången är jag helt ensam i huset om vi räknar bort Rödluvan.
Krister och Anna har tuffat nedför landet, Julle är och fiskar och Waileth stackarn har fått cykla dit som moraliskt stöd. Alla grisar är utfordrade: Johnny, Gun, Sune (som aldrig ska ha nåt men äter ändå...) och Jarle.
Linn har mätt köket så jag antar att budet är taget.
På sängen, det enda som är kvar i mitt gamla flickrum, ligger gitarren jag fick av Johnny när han jobbade i Polen. Skrymmande men ultracool. Hur ska jag få hem den?
Men gitarren är inte det enda bekymmer jag har. Ni ska se mina högar: brev från gymnasietiden, gamla papper från mamma och pappas liv, en hel resväska med foton etc etc.
Man har lust att börja slänga i vild förtvivlan men det tänker jag inte göra.
Det är söndag idag. Hajjar inte att livet tickar vidare därute. Är liksom lite avskild från världen utanför.
Jag har varit hos Jarle en gång, på stan en gång och matshoppat en gång. Alles allt och jag har snart varit här en hel vecka.
Herre gud!
Det märks också i vad jag skriver på den här sidan.
Enahanda.
Därför slutar jag.
Krister och Anna har tuffat nedför landet, Julle är och fiskar och Waileth stackarn har fått cykla dit som moraliskt stöd. Alla grisar är utfordrade: Johnny, Gun, Sune (som aldrig ska ha nåt men äter ändå...) och Jarle.
Linn har mätt köket så jag antar att budet är taget.
På sängen, det enda som är kvar i mitt gamla flickrum, ligger gitarren jag fick av Johnny när han jobbade i Polen. Skrymmande men ultracool. Hur ska jag få hem den?
Men gitarren är inte det enda bekymmer jag har. Ni ska se mina högar: brev från gymnasietiden, gamla papper från mamma och pappas liv, en hel resväska med foton etc etc.
Man har lust att börja slänga i vild förtvivlan men det tänker jag inte göra.
Det är söndag idag. Hajjar inte att livet tickar vidare därute. Är liksom lite avskild från världen utanför.
Jag har varit hos Jarle en gång, på stan en gång och matshoppat en gång. Alles allt och jag har snart varit här en hel vecka.
Herre gud!
Det märks också i vad jag skriver på den här sidan.
Enahanda.
Därför slutar jag.
lördag 7 juli 2007
Ännu en dag
Det är nån Live Earth gala på TV, ska hålla på i 24 timmar. Skeptikern i mig undrar vad alla dessa stjärnor har gjort på mer privat front för att bidra till en bättre miljö. Flyger jet hit & dit och knarkar i limosiner.
Vad gör jag? Men jag slår mig inte för bröstet. Tror jag.
Googlade precis på ett musikerpar som var på vår skola i Skellefteå och hade workshops om afrikansk musik. Det var för tjugo år sedan. Klart. Ett papper till att slänga.
Klockan är över tolv om natten. Som vanligt är jag inte ett dugg trött men för uppskruvad för att kunna landa i någon film i min dator.
Svårt att varva ned efter dagen.
Det är stor förändring på gång. Och jag vet inte hur det kommer att sluta.
Jag gör i alla fall iordning min kista med överlevnadsgrejor för Boden-besök sommar och vinter, för att ställa hos min bror, vilket är förmodligen min nya tillflyktsort. Om det är OK. Säkert. Det blir ju gratis städhjälp och annat pyssel. Han får ju aldrig vara ifred men det är ju en annan femma!
Vad gör jag? Men jag slår mig inte för bröstet. Tror jag.
Googlade precis på ett musikerpar som var på vår skola i Skellefteå och hade workshops om afrikansk musik. Det var för tjugo år sedan. Klart. Ett papper till att slänga.
Klockan är över tolv om natten. Som vanligt är jag inte ett dugg trött men för uppskruvad för att kunna landa i någon film i min dator.
Svårt att varva ned efter dagen.
Det är stor förändring på gång. Och jag vet inte hur det kommer att sluta.
Jag gör i alla fall iordning min kista med överlevnadsgrejor för Boden-besök sommar och vinter, för att ställa hos min bror, vilket är förmodligen min nya tillflyktsort. Om det är OK. Säkert. Det blir ju gratis städhjälp och annat pyssel. Han får ju aldrig vara ifred men det är ju en annan femma!
Hu!
Jag sorterar och sorterar. När man flyttar är det att sätta igång och avsluta som verkar vara det svåraste. Där i mitten kör man bara.
Annars går jag omkring i kalsonger för det är en sådan dag.
Och vi ska äta fisk bara Chefen kommer hem.
Gåta: Hur vet man att man är i Boden?
Svar: Alla har likadana skor!
Foppatoffeln, med andra ord.
Jag sorterar och sorterar. När man flyttar är det att sätta igång och avsluta som verkar vara det svåraste. Där i mitten kör man bara.
Annars går jag omkring i kalsonger för det är en sådan dag.
Och vi ska äta fisk bara Chefen kommer hem.
Gåta: Hur vet man att man är i Boden?
Svar: Alla har likadana skor!
Foppatoffeln, med andra ord.
Snart är ju allting över
Efter varma och heta och långa dagar drar moln över oss och det börjar regna. Nästan som hösten har dragit in. Vi börjar närma oss slutet på rensningen, så det blir nästan symboliskt.
Jag är slut.
Kanske inte så underligt när jag sorterar brev emellanåt och läser dem nattetid. Det är mammas och pappas liv, familjens gemensamma och alla mina förehavanden dels på musiklinjen i Skellefteå och i USA som au pair.
Vart tog alla år vägen? Var tog alla kompisar vägen? vart tog det gamla Sverige vägen?
En del vill jag inte träffa och mycket av gammeltiden var inget att ha men allt annat...
Det är en märklig upplevelse, det är väldigt intressant inget man egentligen rekommenderar men det är oundvikligen något som ger livet en annan innebörd.
Jag borde väl inte oroa mig. Jag kan alltid komma hit på ett eller annat sätt. Jag kommer att sakna mitt hem - onödigt att påstå något annat. Och inget blir sig likt.
Men min självklara plats är rubbad och jag har inte förstått ännu vad det innebär i förlängningen.
Det är tur att vi är flera om detta.
Inte skoj att vara ensam om att röja decennier av liv.
Snart detta är över kommer jag att tänka på annat och mina inlägg blir därefter.
När detta har lagt sig, kanske man kan börja sin riktiga semester, fast det är nog dumt att längta dit.
För då är ju faktiskt allting över. Totalt.
Jag är slut.
Kanske inte så underligt när jag sorterar brev emellanåt och läser dem nattetid. Det är mammas och pappas liv, familjens gemensamma och alla mina förehavanden dels på musiklinjen i Skellefteå och i USA som au pair.
Vart tog alla år vägen? Var tog alla kompisar vägen? vart tog det gamla Sverige vägen?
En del vill jag inte träffa och mycket av gammeltiden var inget att ha men allt annat...
Det är en märklig upplevelse, det är väldigt intressant inget man egentligen rekommenderar men det är oundvikligen något som ger livet en annan innebörd.
Jag borde väl inte oroa mig. Jag kan alltid komma hit på ett eller annat sätt. Jag kommer att sakna mitt hem - onödigt att påstå något annat. Och inget blir sig likt.
Men min självklara plats är rubbad och jag har inte förstått ännu vad det innebär i förlängningen.
Det är tur att vi är flera om detta.
Inte skoj att vara ensam om att röja decennier av liv.
Snart detta är över kommer jag att tänka på annat och mina inlägg blir därefter.
När detta har lagt sig, kanske man kan börja sin riktiga semester, fast det är nog dumt att längta dit.
För då är ju faktiskt allting över. Totalt.
torsdag 5 juli 2007
Poolpremiär
Efter dagar av röjning satsar vi på att vända på dagens aktivitet. Blomköp, graven och fika.
I Boden finns ett fik som heter Café Olé och där ska man äta Windsorkaka. På Olé är det bordservering med kaffet i kanna.
Det är varmt i Norrbotten. Äter flintastek i skuggan av Friggebodan och orkar inte ens ta mig till Jarles pool.
Mamma och pappa slet för ett eget hem och vi äter flintastek i skuggan.
Rödluvan jagar flygfän om kvällen och i mitt rum surrar fläkten som om det vore regnstorm ute.
Det är svårt att hitta egen tid och man tror lätt att tiden står stilla och att det finns oändligt mycket av den varan.
Måste stanna upp och fråga mig vad jag ser och hör.
Det är viktigt.
I Boden finns ett fik som heter Café Olé och där ska man äta Windsorkaka. På Olé är det bordservering med kaffet i kanna.
Det är varmt i Norrbotten. Äter flintastek i skuggan av Friggebodan och orkar inte ens ta mig till Jarles pool.
Mamma och pappa slet för ett eget hem och vi äter flintastek i skuggan.
Rödluvan jagar flygfän om kvällen och i mitt rum surrar fläkten som om det vore regnstorm ute.
Det är svårt att hitta egen tid och man tror lätt att tiden står stilla och att det finns oändligt mycket av den varan.
Måste stanna upp och fråga mig vad jag ser och hör.
Det är viktigt.
Familjearkeologi
När man väl har börjat demontera ett hem hamnar man i en loop och då är det liksom förvånadsvärt OK. Det funkar bara, antar jag, när man liksom vi, har kunnat låta huset stå intakt en tid för att organisera det under stekandes sol med gemensam kraft och distans. Vi har till och med roligt. Förvånad är jag.
Så hittar vi en intressant servettkartong som tjänat som brevställ. Där i hyllan uti rummet i Bodan (garaget) finner vi brevkorrespondans mellan min mamma och pappa mellan åren 1948-57.
Pappa jobbade borta och bostadsbrist gjorde att mamma och min äldsta bror fick bo en tid inhyst hos svärmor/farmor.
I dessa brev målas det upp en kärlek mellan de två och en strävan för ett bättre liv.
Det är en fantastisk skatt, bättre än pengar, som har legat framför fötterna alla dessa år på en hylla i Bodan.
Och pappa - fåordig och tystlåten - berättade aldrig någon historia från svunnen tid, målas nu fram som en formulerande, eftertänksam ung man med en kommande familj att sörja för.
Jag har inte hunnit läsa dem alla. Vi är flera syskon som sliter i breven.
Jag har, min vana trogen, sorterat dem i kronologisk ordning och vill sammanställa detta material på något både överskådligt, förståeligt och konstnärligt sätt.
Det kanske är min guldgruva.
Det är en annan sida av mina föräldrar jag möter, nåt jag anande eller hoppades på.
Det är en annan sida av Sverige jag möter. Då livet var hårdare och koncentrerat på överlevnad och strävan.
Det blir lite fel, märkligt, konstigt att nu riva upp allt det som de har strävat efter. Vi kastar saker som de har arbetat, svettats för att kunna köpa.
Det är oundvikligt men tanken svindlar ju hur bortskämt och vårdslöst det kan se ut, sett från sidan.
Men det är så här det här.
Napoleon sa: Det som definierar en förrädare är tid.
Det som sätter ett värde på saker är mängden förfluten tid.
De kämpar och vi raserar.
Vi kämpar och nästa generation slänger våra erbjudanden i den brännbara högen på Bodens soptipp.
Jag ångrar idag att jag inte krävde berättelser, att jag lyssnade mer noggrannt, tog anteckningar, bandade, filmade och samlade information.
Varför? Jag har inget svar på det.
Med avstånd och förlorad tid kan behov växa och i efterhand upptäcker man vad man vet och alla luckor som finns.
Det är fascinerande.
Har du en äldre generation att blicka upp mot, ta till vara på det de berättar.
För en solig dag om två år är de inte kapabla att öppna munnen.
Så hittar vi en intressant servettkartong som tjänat som brevställ. Där i hyllan uti rummet i Bodan (garaget) finner vi brevkorrespondans mellan min mamma och pappa mellan åren 1948-57.
Pappa jobbade borta och bostadsbrist gjorde att mamma och min äldsta bror fick bo en tid inhyst hos svärmor/farmor.
I dessa brev målas det upp en kärlek mellan de två och en strävan för ett bättre liv.
Det är en fantastisk skatt, bättre än pengar, som har legat framför fötterna alla dessa år på en hylla i Bodan.
Och pappa - fåordig och tystlåten - berättade aldrig någon historia från svunnen tid, målas nu fram som en formulerande, eftertänksam ung man med en kommande familj att sörja för.
Jag har inte hunnit läsa dem alla. Vi är flera syskon som sliter i breven.
Jag har, min vana trogen, sorterat dem i kronologisk ordning och vill sammanställa detta material på något både överskådligt, förståeligt och konstnärligt sätt.
Det kanske är min guldgruva.
Det är en annan sida av mina föräldrar jag möter, nåt jag anande eller hoppades på.
Det är en annan sida av Sverige jag möter. Då livet var hårdare och koncentrerat på överlevnad och strävan.
Det blir lite fel, märkligt, konstigt att nu riva upp allt det som de har strävat efter. Vi kastar saker som de har arbetat, svettats för att kunna köpa.
Det är oundvikligt men tanken svindlar ju hur bortskämt och vårdslöst det kan se ut, sett från sidan.
Men det är så här det här.
Napoleon sa: Det som definierar en förrädare är tid.
Det som sätter ett värde på saker är mängden förfluten tid.
De kämpar och vi raserar.
Vi kämpar och nästa generation slänger våra erbjudanden i den brännbara högen på Bodens soptipp.
Jag ångrar idag att jag inte krävde berättelser, att jag lyssnade mer noggrannt, tog anteckningar, bandade, filmade och samlade information.
Varför? Jag har inget svar på det.
Med avstånd och förlorad tid kan behov växa och i efterhand upptäcker man vad man vet och alla luckor som finns.
Det är fascinerande.
Har du en äldre generation att blicka upp mot, ta till vara på det de berättar.
För en solig dag om två år är de inte kapabla att öppna munnen.
onsdag 4 juli 2007
Sista brevet hem till Norge
Vi slänger och river och sliter i allt. På gräsmattan står plaststolar och parasoll. Dricker flädersaft och kaffe. Däremellan sitter jag på sängen och sorterar brev från 1969. Familjehistoria.
Har knappt varit från gården. Alla är ju ändå här.
Det går så mycket bättre än jag trodde och är tacksam för det. Tacksam för att jag åkte hit två gånger denna vår.
Det går så mycket fortare att ta beslut om allt möjligt.
Svårast var mammas kläder. Borrade ned näsan i en blårutig kortärmad pikétröja och luktade. Snusade.
Säcken blev full.
Nu ett halvår senare känns det inte som ett helgerån att städa bort en människa.
Jag tänker på stackare som härjar dagarna efter en bortgång. Av tidsbrist och en lägenhet skall tömmas.
Det kunde har varit värre. Betydligt värre.
Rösluvan spatserar som om hon äger stället så även det puttrar vidare i rätt takt.
Nu är en ny dag påbörjad och jag måste ut på Aftonbladets hemsida och kolla vilket high chaparall-liv som händer i Älvsbyn.
Min bror är på plats på parkett och rapporterar. Han är i händelsernas centrum men varken som offer eller förövare.
See you!
Har knappt varit från gården. Alla är ju ändå här.
Det går så mycket bättre än jag trodde och är tacksam för det. Tacksam för att jag åkte hit två gånger denna vår.
Det går så mycket fortare att ta beslut om allt möjligt.
Svårast var mammas kläder. Borrade ned näsan i en blårutig kortärmad pikétröja och luktade. Snusade.
Säcken blev full.
Nu ett halvår senare känns det inte som ett helgerån att städa bort en människa.
Jag tänker på stackare som härjar dagarna efter en bortgång. Av tidsbrist och en lägenhet skall tömmas.
Det kunde har varit värre. Betydligt värre.
Rösluvan spatserar som om hon äger stället så även det puttrar vidare i rätt takt.
Nu är en ny dag påbörjad och jag måste ut på Aftonbladets hemsida och kolla vilket high chaparall-liv som händer i Älvsbyn.
Min bror är på plats på parkett och rapporterar. Han är i händelsernas centrum men varken som offer eller förövare.
See you!
tisdag 3 juli 2007
Dag ett i varma Norrland
Så äro första dagen till ända i Vittjärv.
Vackert väder och huset fullt med folk. Hittade nåt ätbart i frysen och sedan började vi härja men det var liksom OK.
Körde på förfullt och tömde två bokhyllor i ett nafs. Jag tror Johnny blev lite imponerad. Det var inte meningen. Det bara blev så.
God stämning kan man säga. Och gräset var redan klippt och altanen oljad och klar.
Krister började sortera stenkakor och funderade om en gammal klocka var användbar.
Gissa hur många kilo fotoalbum som finns.
Sånt som jag vill ha.
Än så länge är det OK men jag har inte särskild stor lust att släppa fram känslor, glad är jag att tid har förflutit sedan mamma dog. Allt sånt här är mycket lättare att ta itu med.
Det stora engagemanget bestod i att få igång en TV för utan TV fungerar inte Vittjärv.
Men Jarle fixar allt. Han är helt suverän när det gäller.
Jag har gett övervåningen dispans på fläkten. Det verkar vara svalt härnere ändå.
God natt!
Vackert väder och huset fullt med folk. Hittade nåt ätbart i frysen och sedan började vi härja men det var liksom OK.
Körde på förfullt och tömde två bokhyllor i ett nafs. Jag tror Johnny blev lite imponerad. Det var inte meningen. Det bara blev så.
God stämning kan man säga. Och gräset var redan klippt och altanen oljad och klar.
Krister började sortera stenkakor och funderade om en gammal klocka var användbar.
Gissa hur många kilo fotoalbum som finns.
Sånt som jag vill ha.
Än så länge är det OK men jag har inte särskild stor lust att släppa fram känslor, glad är jag att tid har förflutit sedan mamma dog. Allt sånt här är mycket lättare att ta itu med.
Det stora engagemanget bestod i att få igång en TV för utan TV fungerar inte Vittjärv.
Men Jarle fixar allt. Han är helt suverän när det gäller.
Jag har gett övervåningen dispans på fläkten. Det verkar vara svalt härnere ändå.
God natt!
måndag 2 juli 2007
Att resa är bara bökigt
Jag har ett ständigt krav att vid resa banta min packning. Man kanske skulle överföra det på verkliga livet... i alla fall.
Tänker varje gång på att inte ta för mycket kläder med mig för man använder aldrig det maximalt (jo på en kortare tur).
Högen är liten.
Sen börjar allt det andra.
Ta nessesären. Drar inte med mig shampo och balsam. Minimalt med smink. Ändå kilo.
Nu när jag reser med teknik har allt blivit ännu tyngre. Dator, kamera och en jädras massa tillbehör. Bara alla laddare och sladdar... kilo även där.
Skor. Reser i ett par och tar med mig ett annat.
Ska man dessutom vara borta i en hel månad blir det lite papper, skivor och annat. Det bantas även där.
Åsså lilla Rödluvan. Denna gång har jag varit tvungen att ta med mat, för den i Vittjärv är för gammal och skall slängas. Kilo.
Rödluvan i sig är ett kolli på nästan fem kilo. Och för att hon släpper mycket hår - klädborste och pälsborste.
Ok välpackad med katt i en väska, teknik i en ryggsäck (tack Eric och Linn för presenten) och allt annat i en resväska.
Blir lite stressad när jag vet att det är saker som jag ska försöka få ned till Stockholm. Hur ska jag rymmas? Hur ska jag administrera detta? Får mig sömnlös om natten.
Beyond my control.
Det här med att resa lätt är drömmen för en långresenär och luffare. Det är tecknet på att man har erfarenhet och har varit med. Som när man har varit i Indien ett tag och det syns på kläderna; du är inte lika ren, du reser i med en bag köpt lokalt, ingen ryggsäck och när nån nyanländ frågar hur länge du har varit där: "a month and a half".
Ultimate coolness.
Jag båtluffade i Grekland 1983 med en Boden-kompis Ullis. Det var inte många svenskar som hade kommit på den idén då.
Ullis skulle promt resa med en gammal ryggsäck från försvaret köpt på ÖB som det var en gång i tiden. Ryggsäcken var typ från 50-talet och inte bekväm. Alls. Det kände jag minsann när jag fick rycka in och bära den på Ios några veckor senare då hon höll på låtsas-bryta ihop för den skavde på ryggen. Jag skulle ha lämnat henne där och då.
Ultimate gnäll.
Ryggsäcken såg ball ut. Stilmässigt korrekt men en skavande klump. Och ändå var den lättare då än när vi började vår båtluff.
På vår första ö, Paros, bestämde vi oss för att rensa bagaget. Här skulle bantas! Så vi slängde kläder. I soptunnan på bakgården vet jag att jag kastade en nästan ny vit bomullströja med båthals. Bye, bye.
Sedan låg vi på sängarna och skrattade av befrielse. Nu var vi riktiga luffare!
När jag var med i medeltidsföreningen för ett antal år sedan, var det ständiga resor och inhysningar i andras bilar. Då gällde det att banta sin utrustning. Märkligt att andra svällde ut där jag drog in.
Jag kunde av missriktad präktighet lämna hemma väsentliga saker medan handra släpade med sig en skrymmande trumma eller en totalt ostuvbar, rund korg.
Och vad var tacken?
Ultimate korkat
Sånt här får mig lite nervös. Eller illa till mods. Jag vet att jag är ute i god tid, jag har kolla på mina saker, jag vet att jag kan bära allt ändå känner jag en olustkänsla till att resa. Till själv resandet.
Jag och mamma brukade skämta om en garderob som kunde transportera männsikor. Att liksom i filmen "Flugan" stiga in en cylinder för att dyka upp i en annan.
Då kunde vi resa snabbt till varandra. Hon tyckte inte heller om böket.
Förresten är det nån som är road av det?
Tänker varje gång på att inte ta för mycket kläder med mig för man använder aldrig det maximalt (jo på en kortare tur).
Högen är liten.
Sen börjar allt det andra.
Ta nessesären. Drar inte med mig shampo och balsam. Minimalt med smink. Ändå kilo.
Nu när jag reser med teknik har allt blivit ännu tyngre. Dator, kamera och en jädras massa tillbehör. Bara alla laddare och sladdar... kilo även där.
Skor. Reser i ett par och tar med mig ett annat.
Ska man dessutom vara borta i en hel månad blir det lite papper, skivor och annat. Det bantas även där.
Åsså lilla Rödluvan. Denna gång har jag varit tvungen att ta med mat, för den i Vittjärv är för gammal och skall slängas. Kilo.
Rödluvan i sig är ett kolli på nästan fem kilo. Och för att hon släpper mycket hår - klädborste och pälsborste.
Ok välpackad med katt i en väska, teknik i en ryggsäck (tack Eric och Linn för presenten) och allt annat i en resväska.
Blir lite stressad när jag vet att det är saker som jag ska försöka få ned till Stockholm. Hur ska jag rymmas? Hur ska jag administrera detta? Får mig sömnlös om natten.
Beyond my control.
Det här med att resa lätt är drömmen för en långresenär och luffare. Det är tecknet på att man har erfarenhet och har varit med. Som när man har varit i Indien ett tag och det syns på kläderna; du är inte lika ren, du reser i med en bag köpt lokalt, ingen ryggsäck och när nån nyanländ frågar hur länge du har varit där: "a month and a half".
Ultimate coolness.
Jag båtluffade i Grekland 1983 med en Boden-kompis Ullis. Det var inte många svenskar som hade kommit på den idén då.
Ullis skulle promt resa med en gammal ryggsäck från försvaret köpt på ÖB som det var en gång i tiden. Ryggsäcken var typ från 50-talet och inte bekväm. Alls. Det kände jag minsann när jag fick rycka in och bära den på Ios några veckor senare då hon höll på låtsas-bryta ihop för den skavde på ryggen. Jag skulle ha lämnat henne där och då.
Ultimate gnäll.
Ryggsäcken såg ball ut. Stilmässigt korrekt men en skavande klump. Och ändå var den lättare då än när vi började vår båtluff.
På vår första ö, Paros, bestämde vi oss för att rensa bagaget. Här skulle bantas! Så vi slängde kläder. I soptunnan på bakgården vet jag att jag kastade en nästan ny vit bomullströja med båthals. Bye, bye.
Sedan låg vi på sängarna och skrattade av befrielse. Nu var vi riktiga luffare!
När jag var med i medeltidsföreningen för ett antal år sedan, var det ständiga resor och inhysningar i andras bilar. Då gällde det att banta sin utrustning. Märkligt att andra svällde ut där jag drog in.
Jag kunde av missriktad präktighet lämna hemma väsentliga saker medan handra släpade med sig en skrymmande trumma eller en totalt ostuvbar, rund korg.
Och vad var tacken?
Ultimate korkat
Sånt här får mig lite nervös. Eller illa till mods. Jag vet att jag är ute i god tid, jag har kolla på mina saker, jag vet att jag kan bära allt ändå känner jag en olustkänsla till att resa. Till själv resandet.
Jag och mamma brukade skämta om en garderob som kunde transportera männsikor. Att liksom i filmen "Flugan" stiga in en cylinder för att dyka upp i en annan.
Då kunde vi resa snabbt till varandra. Hon tyckte inte heller om böket.
Förresten är det nån som är road av det?
söndag 1 juli 2007
1 juli slår en i huvudet
Det är inte första gången jag åker till Boden och inte heller första med Flynordic. Jag brukar alltid åka 12.30 och jag hade kunnat svära i rätten att så var fallet även denna gång.
Vilken besvikelse när jag upptäckte att mitt plan inte går förrän 15.30!
Men vad ska jag syssla med under hela dagen? Jag är ju liksom klar med allt! Nåja det kanske är tid jag behöver i alla fall. Man vet ju aldrig.
Upptäcker när jag skurar golvet vad betydelsen "Ta ingenting för givet" betyder. Ha inga negativa förväntningar på framtiden. Inte nödvändigtvis tvärtom.
Hm.
Vad har det för betydelse för mig? Det kanske blir riktigt trevligt däruppe och helt OK med ett avslut.
Pratshow på trean Montel Williams show brukar ha en återkommande gäst och min nya husgud Sylvia Browne. Spana in henne och det hon säger. Intressant. Vardagar 08.55. Skum tid...
Undran: varför är det så få tvättmedelsreklam nuförtiden? Hur kommer det sig att sånt är synkat?
Saknar blöjreklamen från tidigt 90-tal och den kinkige Johan.
SOMMARTIPS
Boktips: Peter Englunds "Förflutenhetens landskap". Passar sommarens flagmentariska struktur. Annars passar lättsamma äventyrsromaner bra. "Främlingen" av Diana Gabaldon plöjer man med romantisk frenesi. Spännande och lättköpt.
Dricktips för oss med åldern inne: Systembolagets sangria. Dricks iskall, med isbitar gärna vid en pool och 50-60-tals musik. Likamed sommar. Annrs finns alltid Trocadero.
Filmtips
Generellt sätt passar klassisker i alla genres annars:
Skräck: Dogsoldiers
Komedi: Borat.
Mys: Little miss sunshine
TV: Dirt
TV: Carnivale
Musiktips
Mika (fortfarande)
The Feeling
ELO (sommarkänsla)
Regina Spektor
Gör!
Bada - alla tider på dygnet. Skaffa in innerslang till ett traktordäck och busa med en 11-åring.
Cykla - med musik i öronen. Kör slalom mellan de vita ränderna.
Koka kräm och ät den med kall mjölk en het eftermiddag.
Åk på utflykt och tag med dig opretantiös picnic-mat. Hellre det än att bara hänga vid en kaffekopp. Gör en pastasallad som räcker i flera dagar så du kan rusa ut i sommaren om vädret tillåter.
Sätt upp ett tält på gräsmattan och bygg en koja med serietidningar och saftflaska. Även om du är femtiotre.
Lyckas du dra ihop åtta personer eller fler, spela fotboll eller brännboll på skolan grusplan och tänk att du slipper allvaret ett tag till - skola eller jobb.
Rita kläder till en klippdocka. Utmana någon att skapa den mest fantasifullaste scenkostymen. Skicka resultatet, gärna i pluralis, till snart återförenade Spice Girls och du har nytt jobb i höst.
Vilken besvikelse när jag upptäckte att mitt plan inte går förrän 15.30!
Men vad ska jag syssla med under hela dagen? Jag är ju liksom klar med allt! Nåja det kanske är tid jag behöver i alla fall. Man vet ju aldrig.
Upptäcker när jag skurar golvet vad betydelsen "Ta ingenting för givet" betyder. Ha inga negativa förväntningar på framtiden. Inte nödvändigtvis tvärtom.
Hm.
Vad har det för betydelse för mig? Det kanske blir riktigt trevligt däruppe och helt OK med ett avslut.
Pratshow på trean Montel Williams show brukar ha en återkommande gäst och min nya husgud Sylvia Browne. Spana in henne och det hon säger. Intressant. Vardagar 08.55. Skum tid...
Undran: varför är det så få tvättmedelsreklam nuförtiden? Hur kommer det sig att sånt är synkat?
Saknar blöjreklamen från tidigt 90-tal och den kinkige Johan.
SOMMARTIPS
Boktips: Peter Englunds "Förflutenhetens landskap". Passar sommarens flagmentariska struktur. Annars passar lättsamma äventyrsromaner bra. "Främlingen" av Diana Gabaldon plöjer man med romantisk frenesi. Spännande och lättköpt.
Dricktips för oss med åldern inne: Systembolagets sangria. Dricks iskall, med isbitar gärna vid en pool och 50-60-tals musik. Likamed sommar. Annrs finns alltid Trocadero.
Filmtips
Generellt sätt passar klassisker i alla genres annars:
Skräck: Dogsoldiers
Komedi: Borat.
Mys: Little miss sunshine
TV: Dirt
TV: Carnivale
Musiktips
Mika (fortfarande)
The Feeling
ELO (sommarkänsla)
Regina Spektor
Gör!
Bada - alla tider på dygnet. Skaffa in innerslang till ett traktordäck och busa med en 11-åring.
Cykla - med musik i öronen. Kör slalom mellan de vita ränderna.
Koka kräm och ät den med kall mjölk en het eftermiddag.
Åk på utflykt och tag med dig opretantiös picnic-mat. Hellre det än att bara hänga vid en kaffekopp. Gör en pastasallad som räcker i flera dagar så du kan rusa ut i sommaren om vädret tillåter.
Sätt upp ett tält på gräsmattan och bygg en koja med serietidningar och saftflaska. Även om du är femtiotre.
Lyckas du dra ihop åtta personer eller fler, spela fotboll eller brännboll på skolan grusplan och tänk att du slipper allvaret ett tag till - skola eller jobb.
Rita kläder till en klippdocka. Utmana någon att skapa den mest fantasifullaste scenkostymen. Skicka resultatet, gärna i pluralis, till snart återförenade Spice Girls och du har nytt jobb i höst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
