Jag har läst/håller på med en bok som är riktigt, riktigt dålig. Jag tänker bläddra mig igenom den enbart för att kunna hävda mig i diskussion om nån sådan uppstår. Problemet är att boken är allmänt ansedd som en bra sådan. Dessutom är den översatt till 56 språk, såld i 156 länder och i över 30 miljoner exemplar. Alla verkar vara överens utom jag. Jag pratar alltså om "Alkemisten" av Paulo Coelho.
Det som stör mig allra mest är att den helt enkelt är dåligt skriven. Språket är banalt och påminner om bibelns yxiga sagoberättelsestil. Högtravat och ologiskt. Det ger INGA pluspoäng hos mig.
Men vi bortser från det (går det?) och fokuserar på innehållet. Jag är inte den som inte är filosofisk eller kan fundera i andra invanda tankesätt. Jag klarar, förstår och många gånger föredrar böcker som är symboliska men det får inte vara banalt. Att "Alkemsiten" har rönt såna stora framgångar är för mig ett mysterium. Lika stort mysterium som Håkan Hellströms framgångar. Men det är en annan femma.
"Alkemisten" påminner om PROFETEN av Kahlil Gibran, som beskrivs så här: "Tidlösa tankar och levnadsregler om det vardagsnära, för livets konkreta situationer. Bakom de enkla orden anar man en fördold och gränslös verklighet, som väcker och fascinerar. En av världens mest lästa meditationsböcker."
Språkdräkten är viktig för mig. Emellanåt kan jag bortse från det om historien är stark, engagerande och sveper iväg med mig. Men är språket högtravat men ändå barnsligt banalt finns det ingen räddning. Ska man dessutom beskriva nån sorts filosofisk/spirituell sida av tillvaron - ja, då är det bara att skräpa sig vid tangentbordet!
Så spara dina pengar och köp en deckare med Harry Bosch istället!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar