Jag är ingen bakåtsträvare. Snarare status quo:are. Samtidigt vill jag ha utveckling och förändring. Men bara till det bättre. Naturligtvis. "Man kan inte få i påse och i säck" sa alltid mamma när giribuken Inger Bladh försökte rådda runt och få ihop tillvaron till max. "Jo, om man planerar" var mitt svar.
Men vad händer när man är i händerna på andra? Hur råddar man då? Och exakt när är bästa tid att reagera?
Man vet vad man har men inte vad man får, är ett annat äckligt talesätt.
Status quo. Läget oförändrat. På västfronten intet nytt.

Huset skall säljas, som bekant. Det målas och fejas och fixas i varje vrå. Korridorerna ser ut som avdelningar på Karolinska. Gräddvita med en avvikande färg i breda, vertikala penseldrag. Olika färger för olika avdel... förlåt våningar. För att man inte ska bli förvirrad har man målat en STOR 2:a på väggen, om det är på avdelnin... förlåt våning två man befinner sig på.
Några små lägenheter står tomma sedan månader tillbaka. Jag hajjar. Man vill inte ta in nån ny hyresgäst när ny ägare står och trampar utanför porten.
Så pratade jag med en granne, som jag inte brukar umgås med. Hon ger mig ny information. Skaller om du så vill.
Blomsterfonden är tydligen aktuella som nya ägare. De har andra fastigheter runt om i Stockholm. När och om (antagligen) de tar över upphör den interna kön att existera. Damen jag pratade med känner nån som bor i deras fastigheter. De håller extra hårt på åldersregeln. Inte under 60 år. Vi som redan bor här och är lite yngre, blir givetvis inte utslängda.
Fattas bara det!
För att få en större lägenhet (som är mitt mål) skulle man då kunna ställa sig i den interna bostadskön (antar att en sån finns) börja om med köandet (pust) och ha tur. Eller?
Måste kolla med hyresgästföreningen om jag verkligen inte kan byta med en bostad utanför det här systemet.
Läser på Blomsterfondens hemsida och det slår mig att de andra husen verkar vara mycket mer äldreboende-orienterade.
Är all den här förändringen en öppning eller ska man svänga sig med ett annat slitet uttryck: "basically we're fucked".
Jag börjar luta åt insikten att det här blir min plats tills dess jag innehar en ålder som godkänns från högre instans.
På ett sätt är det OK men jag orkar verkligen inte med att hänga i limbo hela tiden. Men vänta nu - limbo var ju avskaffat av påven. Hurra!