Svinpest, Tom Jones och jobb

Svinpest låter inte så kul. Måste läsa lite om det. Nån sorts livsfarlig influensa. Räcker det verkligen med munskydd?

På soptunnan, nere vid vid miljöstationen i vårt kvarter, hänger en konsertaffisch med Tom Jones, ni vet Tjuren från Wales. "Alla" kvinnors våta dröm. Nu ser han bara ledsen, tärd och gammal ut. Ögonen är så vemodiga och det är bara en spillra kvar av honom. Är han sjuk, undrar man? Varför ge sig ut på konsert? Jag blir då inte sugen om man säger så. Nästa tanke är att han nog måste. Måste gå till jobbet som alla andra och dra in lite stålar.
Tänker tragiska tankar varje gång jag passerar soptunnan. Stackar Tom Jones!

Fick en svag panikkänsla häromdagen. Här går jag och dräller, borde jag inte skärpa mig lite, jag kanske inte får fler fotojobb (det var dagen efter uppskattat fotouppdrag...), jag kanske måste ut och söka andra arbeten. Huvaligen. Nästa tanke var att ta det lugnt. Det går verkligen ingen nöd på mig.
Sedan ringde telefonen.
Det brukar vara så här. De få gånger jag får panik, blir jag uppringd och bokad. Så kan man beskriva det.
Lite mystiskt och magiskt.
Jag blir uppringd däremellan också. Men det är inte mystiskt. Så selektiv man kan vara.
Gick på möte idag som planerat. They gave me candy and called me the light. Ganska så troligtvis har jag en omslagsfotografering nästa vecka. Typ näringslivs/politiker, gruppbild på Grand hotel. Ok, skärp dig!
Har ett annat, mer färgstarkt uppdrag nästa vecka. Lite Silikon-takter, om ni minns vilken typ av bilder det innebar.
Med andra ord.
Kan kombinera shopping med leverans av bilder. Lakritsen del 1 är i alla fall klara. Ska trampa bort på S:t Eriks och passa på att köpa nya solbrillor, för mina fantastiska Greta Garbo-solisar har försvunnit.