Hur man går klädd

Hel & ren är en bra devis om man är lost i garderoben. Hel & ren och möjligtvis också påklädd. När man går på möten bör man se respektabel ut. Kanske till och med insmickrande. Det är ju skillnad mellan Vecko-Revyn och Rosenbad - eller hur?
Jag har inget problem med sånt här. Ni som känner mig vet att det finns jeans, randiga tajts och blommiga klänningar i min garderob. Pop och indiska. Romantik och lite praktiska pojkkläder. Det finns tre användbara kavajer också. Vad jag inte har är högklackat och advokat-dräkt. Men it is not over until the fat lady sings... som det heter. Syftar inte på mig själv utan opera-divorna on stage.
Såja, har inga planer på att shoppa sådana saker men om behovet eller kravet fanns, vore jag strategisk nog att göra det.
För några år sedan hörde jag en stylist säga att det var bättre att hon kom till jobbet med shaviga kläder än uppsnofsad. Med det ville hon markera att hon brydde sig mer om omgivningen och att modellerna skulle "look good" än att hon själv skulle glänsa. Enligt eget utsago skulle det tydligen funka för henne.
Men den ekvationen får jag inte ihop. För i den riktiga verkligheten, den krassa, tittar man på folk och gör en bedömning på mindre än en sekund. Det går fort undan, om man säger så!
Då kanske hel & ren och påklädd räcker.
För hur det nu än är - man representerar ett företag och har man inget i ryggen representerar man sig själv. Som frilans har du magra marginaler. Du är ju den det här företaget skall skicka ut på uppdrag.
Vågar dom det?