Ett mödosamt printarbete till ny arbetsportfolio ligger framför mig. Jag avskyr att printa. Varför? Det är en gissningstävling varje gång. I huvudet snurrar printprofiler, no color adjustments etc. Hur mycket jag än läser så förstår jag inte. Det är inte bara att trycka på "print" om du nu trodde det. Ju mer avacerade prylar du har desto svårare är det. Du ska ta hänsyn till allt: papper, färger, printer och en massa andra knappt förståbara saker däremellan.
Så slår det mig plötsligt: nu inser jag varför jag tyckte gallerijobbet var så påfrestande.
Har försökt förstå men mina kontakter tjorvar ihop informationen för mig. Det är helt enkelt för många variablar att ta hänsyn till och jag förstår inte vad allt betyder.
Jag vill ha en snittslad bana och SEN göra avancerade utflykter INTE tvärtom. Det är pedagogik.
Från ax till limpa. Jag är som så många andra ivrig och trög. Vi vill se resultat. INTE ha för många val. Det är stressande och stannar upp flowet. Livet består av så många onödiga val. Ge oss en totalitär men skitbra fotoskrivare typ nu.
Nu printar jag några varianter och se vad det blir.