Malmö är en liten stad. Tycker jag. En större småstad. Lite koninental. Köpenhamnsk. Första dagen gick jag omkring i pyamasbyxor med tanke på regnet. Torkade kläder. Vi åt på indisk restaurang och jag prövade nåt nytt.
Gott.
Shoppingen innebar grytvantar i form av hundhuvuden i silikon(!) samt fotoböcker av dräggelkaraktär.
En ny deo slank ned också.
Det som skulle ha blivit en enkel resa hem, blev allt annat. På SJ:s hemsida påstod man att trafiken skulle vara igång på sträckan efter klockan 18. Mitt tåg tuffade ut kvart över sju så det skulle väl inte vara någon fara.
Kan man tycka.
I Ängelholm blev vi tvärstående. I två timmar. Röjningsarbetet var inte klart.
Ärthjärnor! Och ersättningsbussarna var indragna.
Dubbelärta!
Det regnade inte i alla fall. Tillslut kom det en buss. Den skulle gå direkt till Göteborg. Inget för mig med andra ord.
Buss nummer två skulle först åka från Helsingborg, alltså en halvtimme därifrån.
Trippelärtor.
Äntligen satt jag på bussen.
När vi kom till Halmstad, virrade vi runt och letade järnvägsstationen.
Detsamma hände i Falkenberg.
Man tar sig för pannan.
Halv ett - exakt tre timmar försent - kom jag fram.
Vojne.
Visst skriver jag interssant. Not.