Jag tror jag har kommit över medeltiden. Medeltiden som romantisk kant på tillvaron. Jag har nog varit över det ett bra tag. För mig är det inredning och yta. Om jag ska vara råärlig. Jag känner ingenting för "leken" längre. Den känslan har varit död länge.
Det är passé.
När jag gick på marknaden kom det över mig. Kanske var det känslan att alla var på väg härifrån. Dagen efter som jag beskrev tidigare.
Jag andas inte häftigare när jag ser en medeltida dräkt. Det fanns en tid då det var så. Nu är nåt annat. Det är så tydligt.
En anledning till detta är att jag aldrig har haft en djupare kunskap om medeltid eller historia i största allmänhet. Jag har svårt att komma ihåg den typen av kunskap. Rör ihop det ganska omgående. Så medeltiden har nästan enbart varit baserat på en känsla. Och när den känslan är borta, då finns det ingen grund.
Men för Isabella och Anders är det ju givetvis inte så. De är akademiker, historiker och arkeologer, stinna av kunskap som gör mig grön av avund. När SCA är nu över för deras del, faller inte korthuset ihop. De har hyllmeter med litteratur och besitter kunskap som de kan placera in i sitt moderna liv.
Det är bara att lyfta på hatten. Eller struthättan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar