6 juli En packad väska

Ibland måste man se över sitt vokabulär.
Jag överdriver lätt. Ljuger inte men säger: skrattade ihjäl mig när det på sin höjd är ett garv. Varken mer eller mindre.

Ibland använder jag ordet stress lite för ofta. Risken är att folk tror att min tröskel är låg.
Vill gärna tro motsatsen men hamnar i verkligheten någonstans mittemellan.
Är inte särskilt road av stress.
Men det är en annan sak.
Sommarstress är ett nytt begrepp.
Tidningarna är fulla med påstående att vi stressar på sommaren. Ångest för än det ena, än det andra.
Jo. Jag upplever en viss typ av stress.

Vaknar på morgonen och tänker: när jag har vadat klart bland mina miljoner kuddar ska givetvis en väska packas. En som skall matcha tre behov. Dagsaktivitet, bad och arbete.
Ständigt dessa väskor.
Det är många laddare jag bär omkring på till olika typer av nödvändig teknik: dator, telefon, mp3-spelare.
Dessutom: fet plånbok (mest kvitton, inga pengar), kalender, pennor, nässpray (man vet ju aldrig...), baddräkt, handduk, deodorant, spegel, mascara, ombyte, arbetskläder, kofta (blir småkallt på kvällen). Och vi ska inte tala om glasögon: tre par!
Ibland är det byttor med mat och en kamera. På läsarfronten hittar vi Metro och City och nån artikel syrran vill att jag ska läsa.
Och i botten av väskan ligger en deckare som aldrig kommer upp till ytan. Denna vecka är den utbytt mot en resebok om Kalifornien.
Värst är det när en kylväska med pic-nic mat skall packas. servetter, muggar, byttor, tallrikar, muggar etc i all oändlighet.
Det är då jag blir skogstokig när limen ligger kvar i kylskåpet.

Inte alltför sällan kommer jag hem 00.30 bara för att veta att jag borde packa om väskan redan på natten så jag slipper göra det när kraften att ta hand om de miljoner kuddarna, åtta timmar senare, känns oöverstigligt.
Det är då jag önskar mig en regnig dag.