Hur trötta ska inte tjejerna vara, de som har åkt runt, runt i flera timmar.
Det här är svårt.
Och jag visste det. Det är som om jag hela tiden tror att man bara kan slänga sig in och plåta bildreportage på sju röda. Med samma snabbhet som jag är van att göra å ena sidan men bildrep gör man ju inte så.
Om man inte är superduper van, antar jag.
Det här är ett projekt som löper över flera möten och jag vill att det ska bli bra direkt. Klant!
Eller så är det att min vision och den riktiga verkligheten är två olika saker.
Jag vill att det ska vara på ett vis (färgstark, attityd, rock/punk, nätstrumpor etc) men så är träning i en trist gympasal i Häggvik.
Vilket jag också visste och fruktade.
Vision och Verklighet. Krock. Men det kommer en match - då blir det en annan femma.
Det jag gick igång på var de slitna omklädningsrummen.
Nu snackar vi coola mode eller rockbilder.
Mitt i allt detta var jag förlåtande mot mig själv. Vid nästa möte, om en vecka ska jag plåta lite mer porträttbilder, att blanda upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar