29 maj Jag varken vill eller kan

Igår skickade jag iväg en sneakpreview av Slussen-projektet till Vi.
Det borde funka.
Kan man tycka.
Om man tittar till kvaliteten på bilderna.
Men så verkar ju inte världen fungera.
Jag är lite pessimistiskt lagd. Av erfarenhet.
Inte vinner jag på Lotto. Varför skulle turen vända nu? Eller varför inte?
Alexander Lukas är inte mitt middle name.
Jag har inte så mycket flyt. Och just nu är det jävligt fel vallat under mina skidor.

Om jag ska vara cynisk - Ett "Rädda världen"-projekt, eller nåt annat behjärtansvärt samhälleligt - det brukar funka. Men även där skulle jag snubbla på målsnöret. Om jag ens kom mig iväg vid startskottet.
Känner mig ganska fel, vilsen och himla trögflytande emellanåt.

Imorse vid morgonTV. En ung fotograf och hennes lika unga halvdeprimerade fd anorexia kompis.
Den Unga Fotografen har följt Den Deprimerade, dokumenterat hennes vardag.
Fina bilder men så typiska på nåt fotografiskt sätt.
Deprimerad, anorektisk och åka in och ut på sjukhus - ja, ni fattar.

Den Unga Fotografen ska ställa ut på Fotografiska.
På vernissaget, bland snittar och alkohol, ska man föra en paneldebatt och "sätta fokus" på det här brinnande ämnet.
Gäsp. Förlåt. Det hjälper säkert nån.
Rent fotograf-strategiskt (vilket det säkert inte är) är det just sådana här ämnen som öppnar dörrar.
Leder till TV, utställning, reportage och inte alltför sällan böcker.
Sen är du på E4:an.

Efter mina år på Svenska Journalen/Läkarmissionen kan jag inte uppbåda kraft.

Det är förmodligen ädlare att rädda liv än att gotta sig åt den visuella ytan.
Men det är inte mitt kall.