Man älskar sin katt. Som sina barn. Antar jag.
JJ och Gribo var helt otroliga, på sina individuella sätt. Men Rödluvan... hon är en fotografs våta dröm.
Närvarande, fixerad och fokuserad.
Det är bara hälften.
Min granne sa idag, med eftertryck: "Folk älskar sina egna katter men det märks att du älskar Rödluvan på ett alldeles särskilt sätt".
Hon har rätt.
Dör The redone, dör jag. En smula i alla fall.
Hoppas ni förstår, accepterar och stöttar då det händer.
Ni anar inte hur stor roll hon spelar i mitt liv. Vi är kindred spirits.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar