En kär före detta arbetskamrat, den gulligaste och mysigaste man du kan tänka dig, avled tyvärr igår efter en tids sjukdom och jag nåddes av budet i dag.
I sju-åtta års tid tänkte jag höra av mig men det kom alltid nåt emellan.
De få gångerna jag åker över Tranebergsbron, tänker jag på honom. Alla som har jobbat på Svenska Journalen och brukade lifta med honom in till stan, vet vad det innebär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar