Hemsidan är klar!

Jag vägrar gå upp klockan sju när jag inte måste. Somnade vidare.
Idag har det varit en sån där dag när inget särskilt har hänt. Typ vilken dag som helst i ens liv med andra ord. Har gått på en snabb powerwalk och fixat med min sida. Jag kan nu stolt säga:
TA-DAH! DEN ÄR KLAR! Varsågod att kolla. Den sista kategorin "Lanzarote" är nu också på plats.
Det jag inte har fått knorr på är hur metataggar fungerar. När man söker på mitt namn kommer tyvärr den riktigt gamla sidan upp. Visserligen med en hänvisning till mer moderna trakter. Nåväl. Min hemutbildning i hur man gör hemsidor går sakta och knaggligt. Till mitt försvar... ja, ni vet. Har ingen att fråga, om man säger så.

Några andra funderingar: varför kastar hundägare hundbajspåsen ute i naturen? Varför inte bara låta hunden bajsa rakt upp och ner och strunta i att sätta kalaset i en plastpåse.
Amatörer!

Nästa otroligt dumma sak är alla chefer som roffar åt sig miljonbelopp på alla andras bekostnad och alla de som undrar varför. Vi har den här politiska inställningen arbete och moral för att vi förtjänar det. Trodde nån verkligen att det skulle bli ett rättvisare samhälle om man släppte sån här kapitalistsmörja fritt?
Sen gnäller man på de som fuskar med diverse bidrag. Låt mig säga att i sammanhanget är det en fjärt i världsrymden.
Barn gör som vuxna. Och svenskar vill alla bli chefer för då är det tydligen fest mest hela tiden.
Amatörer!

Idag börjar "Robinson" igen. Affischerna som hänger i tunnelbanan flirtar hej vilt med "Lost". Snygga affischer. Men lovar mer än vad som levereras.
Två saker till: om glassen Flirt (tar det senare) och Robinson. När programmet kom blev det ett herrans liv om själva momentet att rösta ut folk. Jag kan faktiskt hålla med. När vi väl var avtrubbade och vana, sköljde programmen över oss och tryckvågen har inte slutat ännu. Idag förväntar vi oss att nån ska bli utröstad och försvinna ur TV-rutan, trots talang och kompetens.
Som hastigast hörde/såg jag en intervju i veckan. Tydligen är det så att samtalstonen i skolan, på internet, i chattrum, sms osv (förmodligen främst bland unga) är så mycket råare i Sverige än t ex Finland och Norge. Vad beror det på?
Jag har en tes. Det handlar längst ut på banan om hur mycket man själv tar ansvar för sitt liv, sig själv, sitt eget språk osv. Hur väl man hanterar kritik. Och insikten att man inte ägnar sig åt jantelagen när man egentligen visar hyfs, ödmjukhet och snällhet.
DET, mina kära vänner, hänger ihop med chefslönerna, vilket jag poängterade tidigare. Vi låter dem hållas för vi tänker i våra barnsliga hjärnor att det kanske en dag är vi som får en fallskärm och bonusslantar att ta ställning till.
Basically we are so fucked!