Duschar och slänger mig öer datorn. Biljetter härs & tvärs skall beställas: Norge och Varberg, två personer och en katt. Ta ledigt från jobb och hålla variablar i huvudet. Det blir alltså för mycket för när jag samtidigt skall bokaoch ta ställning till vilka dagar/kvällar jag ska plåta på teatern.
Bokar då fel.
Tjena!
Får sitta i två jättelåååååånga telefonköer men lyckas tillslut trassla mig ur detta. tre timmar senare stiger jag ur morgonrocken.
Dags att städa.
Trampar igång dammsugaren precis när Maria stiger in genom dörren. Jag som ville vara klar innan hon kom.
Jaja.
Så nu är Varberg och Norge beställd och klar. Måste bara fixa kattvakt till Norgeresan. För ovanlighetensskull missade jag den vitala sak. Men det löser sig. Det måste det göra.

SKIPPA ALLA LIGHTPRODUKTER!

I måndags kom Caroline hem till mig. Då började jag en mat-test: LCHF - low carb, high fat. En ny diet? En ny fluga? Jag har i alla fall kört den i en vecka och jag mår bra. Jag mådde bra innan men jag tror jag mår bättre. Kanske lite för tidigt att göra en utvärdering. Vad står LCHF för? Kortfattat: dra ned på kolhydraterna (vilket vi äter alldeles för mycket av) och höj intaget av fett.
Med andra ord: skippa alla lightprodukter!
Vi är några stycken i min kompiskrets som nästan oberoende av varandra har börjat så smått. Det började med en kompis i Boden som berättade att hon tidigare hade kört Atkinsdieten. Det gick bra men hon "vågade" liksom inte köra den ända ut. Hon vågade inte äta så mycket fet mat som rekommenderades. Men nu - efter att ha haft stora problem med magen (uppblåst och "fisig" av alla kolhydrater) tog hon steget fullt ut. Nu mår hon toppen. Och hon tränar mycket! Och det utan problem.
En annan kompis kommer hem efter semestern, har läst två viktiga böcker i ämnet och omdebatterad blogg, och känner sig totalt omvänd. Light ut, dra ned på fruktkonsumtionen och på med fettet. Även hennes mage slutar uppföra sig.
Så, ja, jag väntar på böckerna... Beställda på ad libris.
Under tiden: ja, denna vecka har jag kört igång lite kickstart. Skippade brödet totalt. Till frukost har jag ätit stekt ägg och bacon - mums - och man står sig FÖRVÅNANSVÄRT LÄNGE. Inget sug, ingen kolhydratnojja. Knappt så jag fattade det själv!
Maten är typ detsamma som innan men ingen pasta, inget ris och ingen potatis.
Men extra fett och som vanligt grönsaker.
Frukten ska man vara försiktig med eftersom det innehåller rätt mycket socker. Men jag som inte gillar frukt särskilt mycket har ju absolut inga problem med detta!
Tanken är att jag längre fram inte ska vara så här sektig, jag ska inte tacka nej till bröd, pasta, potatis och ris när jag är på besök eller är ute, då får jag anpassa mig men när jag kan styra över detta - då är det ett minimum på kolhydratfronten. Helt enkelt.
Så vi är fyra stycken som är intresserade. Och jag har en tanke på att vi skulle kunna ha en bloggsida som bara handlar om detta, där vi kan lägga upp vardagsrecept, tips på varor och produkter av passande kvalitet etc. Denna sida är under konstruktion, jag återkommer när det är dags. Alldeles snart.
Under tiden läs:
http://fatlies.wordpress.com/lchf/lchf-longer/

Vi skulle till Sandhamn, Caroline och jag. En liten utflykt med lite matsäck, filt och till och med badkläder. Caroline hade minsann sett på TV att det skulle vara fint.
Vaknade till grå himmel. Hon ringer: kuling ute vid skärgården. Vi gjorde om våra planer. Sen började det regna.
Vi tog bussen ut till Rosendals trädgård. Carro har aldrig varit där. Det är mysigt där men när det regnar blir allt - tja, trist helt enkelt. Aphungriga tog vi bussen in till restaurang Sahara. Nähä. Nu har de slutat med lunch också. Va fan! Allt var emot oss. Ja men nån thai då. Äntligen hamnade vi i värme och bland grytor.
Trötta och utpumpade (av ingenting uppenbarligen) insåg vi att vår skärgårdstur hade förmodligen blivit lika kall och grå som i fjol, om vi hade åkt. Varför får vi inte se skärgården från sin bästa sida?
På Kulturhuset kan jag meddela, finns en jättestor modell av Stockholm. Jättekul att kolla in alla gator från ovan med små hus som modeller. Även kommande nybyggen finns med i modellen. Gå dit - väl värd att se.
Annars rensar jag bland papper och hittar inte mitt viktiga block. Var?
Åsså tvätt ikväll. Alltid denna tvätt.

hörni jag får återkomma ikväll, hinner inte nu.

Som ni kanske har märkt har jag tagit bort siffran som anger antalet kommentarer. Jag blir distraherad av nollan som jämt gapar tom, om ni undrar varför. Det skrivet utan martyrskap.

Imorse tassade jag iväg till fotografering som egentligen skulle ha skett igår, fast det gjorde inget egentligen. Det blev nog bättre så. Intressant möte i alla fall. Nu laddar vi upp bilderna.
På morgonTV spelade ett "jazz"-band och det visade sig vara söta Per "Ruskträsk" Johansson som tutade i saxofonen.
Och jag som inte gillar saxonfoner. Längre.
Per J har numera skägg men man känner igen hans ögon. Han är inte längre lika pojkvaskig, han är ju närmare 40 år.
Han har jag sprungit på en gång på Mariatorget. Men det är tre år sedan nu. Ibland ser jag honom på TV. Och en gång live på nåt som Seamaire drog med mig på. Visst, superkvalitet men jättetrist musik. Inte alls min tekopp. Men rock on, baby!

Igår storhandlade jag. Totalt kolhydratfritt kan man säga. Och kylskåpet är smockfullt. Jag återkommer angående detta.
Solen lyser som besatt.
Bilderna laddas upp på ftp-server och kaffet kokar. Ska avrunda här och sammanstråla med Marja och hennes syster.

Hm... man borde väl också betala sina räkningar. Varje månad samma sak.
Nu är jag klar. But a photopraphers work is never done.
Vad jag hade bestämt mig för förmiddagen är gjort. Bild är alltså ommonterad.
Nu, efter lunch. Nåt viktigt: kaffe.
Vi hörs!

Tisdag och sol

Jag har en trea kaffe kvar, när den är uppdrucken ska jag ta itu med dagens svåra projekt: ommontering av bild. Fotouppdraget har blivit uppskjutet tills i eftermiddag.
Känner mig i kontroll för jag lyckades igår skanna alla Carros bilder igår och dammtorka dem till tonerna av The Sounds OCH msn:a med Isabella. Rödluvan fattade att katthår inte var välkommet så hon höll sig på stolen bredvid.
Drömde att jag var au pair igen. Letade och letade men hittade inte The Mall. Hade ingen bil. Kände mig isolerad. Familjen var snäll i alla fall.
De hade gott ställt men när jag gick igenom huset upptäckte jag att det inte stod så väl till. Mycket trångbodda och jag tänkte: fan, ska jag städa det här?
I sömndimman hörde jag min mobil sms-pipa och återigen är det ett tryckeri med begränsat antal typsnitt.
Stöter du på det problemet, ska du "create outlines" innan ivägskick. Då gör man nämligen om typsnittet till bild och då minsann läser deras apparater det som så, som en bild, även om de inte har typsnittet i sitt biblo.
Jag hade bara glömt göra det på ett dokument.
Även solen har sina fräknar.

...och nu på rätt sida om dygnet - Carros bilder är inskannade och dammade. Med andra ord nästa klara. Nu ska jag göra kväller. Superduper.

Dricker vin och lyssnar på tysk flummusik, Eloy, och fixar med Carros bilder. Mår ganska bra, med andra ord. Full kontroll på tillvaron.
Hösten blir OK - vänta bara...

Idag började för beredelserna för nästa utställning. Caroline kom på besök och vi körde hotellfrukost. Stekt ägg och bacon. Jättegott. Vi höll oss mätta och jag åt inte lunch förrän halv fyra. Galet, va? Ska starta ett nytt liv. Vem vill ha pastan jag har i skåpet?
Har varit hos utställningskollega och hämtat mina bilder. Hon bor i en fantastisk lägenhet vid Odenplan. Stor och högt i tak. Typ fem meter.
Nu tar jag en paus, har beställt lite böcker och tänkte så småningom skanna bilder. sen måste jag hålla huvude på skaft och montera om en bild.
Annars njuter jag av ensamheten, jag & Rödis. Inte ens musik lyssnar jag på.
Härligt!

En lång vecka är äntligen över och jag är alldeles själv med min fantastiska katt, den enda som förstår mig. Så nu kryper vi ned i sängen och säger hej då.

Nu har jag löst tankeverksamheten för de andra. Nu ska jag bara bestämma hur jag själv ska ha det.
Canvas eller ej?
En fråga om pengar givetvis. Som alltid. Har ni inte märkt det? Canvas är dyrare. Montera det själv... tja, lite knepigare också. Fast i slutänden snyggare. Visst vore det lätt att bara låta Crimson ta hand om det. Printa och sen svarta ramar. Men för min idé: så mycket tristare. Men brist på pengar är trist. Men en realitet. OK, jag har pengar men det kommer andra dagar också. Och svart vardag.
Jag ska fundera på det här. Lite ställtid.
Nu packar jag ihop och drar på jobb.
Igen.

Låååååång, lång dag övergick till kväll och natt - innan jag var hemma. Somnade till för en nanosekund på tunnelbanan och boken höll på falla ur famnen. Nu när jag tittar i min väska har min, enligt mig, fantastiska gröna sari-rock försvunnit! Jag hoppas att den bara har ramlat ur väskan hemma hos S.
Vernissaget var till höga nittio procent lyckat. Solen sken och mängden folk var mer fördelat på dagens timmar, än det var i tisdags. Det gick vin i den mängd jag förutspått. De andra var mer rädda och lubbade till bolaget strax innan tolv för att komplettera.
Och jag sålde en bild/tavla. Detta innan vernissaget ens hade kommit igång. Nu ska vi bara göra upp om dealen till veckan... Än är inte björnen skjuten.
Några av mina arbetskunder kom också förbi. Om ni ursäktar - men det smäller högre än vanliga vänner. Bland annat en representant från bildbyrån jag är med i.
Överhuvudtaget är jag glad åt dem som letade sig fram på Söder och kom för min skull. Jag saknade några (ganska många men ooops! det får man visst inte säga) , varav vissa har "legala" skäl. Men i stora hela överlever jag om man hade bestämt sig för att vara hemma.
Men just nu är jag lite besviken på bristen på stöd från folk som jag har nära inpå mig. Det är nåt kargt över det hela "det är bara att göra"-attityd. Känner mig avvisad helt enkelt.
I allmänhet är jag just nu lite trött på alla plattityder som flyger i luften.
"Gilla läget", "Bara man anstränger sig så går det".
Kan vara sant men kan man inte bara säga tröstande ord som: "vad trist".
Men den man pratar med kanske inte tycker det. Kanske tycker att man har gjort sig förtjänt av ens småbekymmer.
Ska jag minnas detta och bolla tillbaka plattityden vid tillfälle eller ska jag göra som jag brukar: trösta och stötta?
Som alltid: bäst att hushålla med kraft, tid och energi. Man vet aldrig när man bäst behöver det.

Vernissage och the arbiter

... så är det dags igen. Det blir några tuffa timmar. Sen ska jag gå på jobb. Men först systemet. Jag har aldrig varit på systemet så här tidigt på morgonen. Passerade bolaget på Ringvägen, på Söder igår. Ett systembolag med vanliga kassor. Det var kö utanför, långt ut på gatan! Herre gud!
Och hur många bag-in-box ska man köpa? Det är då inte mina gäster som dricker upp vinet - hahaha! Fast man vet ju aldrig idag. Kommer ni? Hallå?
Om vi bortser från det - hjärnan är fyll av intryck, åsikter, funderingar och planer. Igår kunde jag inte läsa min Bosch-deckare för att det snurrade så mycket i huvudet. Jag skrev ett förvirrat brev till stackars Isabella som med ens blev involverad i min tankelabyrint.
En annan sak: om man i en tävling hänvisar till Gud, att han ska hjälpa en till seger - om man då vinner, försköt Gud motståndaren då? Och förlorar man, har man förlorat dubbelt då?
Hur tänker amerikaner? För det är oftast dem - som man hör - som hänvisar till Gud som en skiljedomare.
Jag bara undrar.

Marja drog till IKEA. Jag ville dit också men hade saker för mig. Man måste ju jobba också. Vaknade sex imorse trots fläkt och mörkläggningsgardiner. Jag behövde på toan och började sedan grubbla runt en massa saker. Somnade tillslut.
Känner mig alltmänt ledsen och nedstämd. Postsommar-syndrom? Vernissage-tomhet? Konkurrens-tjafs? Meningslöshet-känsla?
En annan vän jag känner säger sig aldrig vara nöjd i tillvaron. Hon vill hela tiden ha mer (greedy eller ambitiös?) och fattar inte allt gott hon huserar över.
Men ingen säger att hon är negativ. Möjligtvis att hon är krävande.
Hur kommer det sig då att jag som emellanåt nöjer mig med mitt liv, upplever att det inte riktigt finns nåt utrymme för min tillfälliga oförnöjdsamhet? Jag får inte höra att jag är krävande, möjligtvis gnällig. Och hela tiden känner jag mig oambitiös. Ligger som en burdunton i botten av brunnen.
Istället raddas klämkäcka alternativ upp. Sånt som i alla fall jag kan få allergiska utslag av.
Därför var det så skönt, en sån härlig bekräftelsekänsla att häromdagen få berätta en tråkig sak för en kompis och få höra "men gud vad tråkigt, vad hemskt!" istället för "ja, men du vet ju hur det är".
Hur det nu än är vill vi människor få våra KÄNSLOR och UPPLEVELSER bekräftade. Sån är jag. Bekräftad och sedan lugnad.
Det är därför det är trist att resa själv. Tycker jag.
En annan sak som jag stör mig på är när man blottar sina svaga sidor (de man anser sig kunna blotta), berättar om till exempel tveksamheter och funderingar i ens privata liv - relationer. Eller i arbetslivet - hur man ska ta ett nytt grepp om karriären - och mötts av ett "ja, men det är väl bara att göra så här".
Jag blir rentutsagt galen på sånt. Eller snarare ledsen. Jag känner mig totalt avsnoppad och tillintetgjord.
Må hända är jag överkänslig men så känns det, utan förbehåll.
Jag gillar människor, att umgås och interagera med dem men ju äldre jag blir desto mer knepigheter uppstår.
Jag är liksom lite trött på fasadspelet. Det som jag är med och spelar.

Dumt av mig men googlade på folk. Dumt, dumt. Särskilt nu. Usch.

Dricker kaffe nr 2. Ska snart iväg. Typ.
Utställning nr 2 har skitit sig. Ekonomi eller brist på sådan har satt käppar i hjulet för deltagare. Har känt oro hela tiden.
Ska man lägga ned?
Och jag som gillar mina egna bilder. Självskryt. Sånt som jag ogillar.
Fan ta pengar och prestige.

Gråväder. Inget väder. Varför inte badväder? Sitter i pyamas, kaffet är urdrucket. Maria sitter uppkrupen i min säng under filt och ringer samtal. Jag ska bara skriva lite och ta itu med dagen. Ska kolla runt utställning nr 2. Ser mörkt ut. Sedan ska jag till lokalen och vakta tavlor. På lördag är det dags igen. Vin skall köpas. Puh! Hur mycket gick förra gången? Hur mycket går åt nu?

Och när man humpar runt på nätet hittar man ännu fler som man känner som har börjat blogga. Helena, Nila (för att nämna några yngre vänner) och tre gamla från förr. Alla med olika inriktningar. Men jag kommer inte att hålla koll på dem alla. Man hinner liksom inte. Man skulle vara snabbare att lägga ut akutella bilder. Men det får bli som det har varit. Ganska nöjd med det.
Nu måste jag plocka ihop för kvällen. Cheers!

Uppfinnarjocke klar men inte ivägskickad. Fick hastigt ont i magen, la mig på sängen en stund och filosoferade. Ute är det fint väder tackochlov efter småbus som har varit.
Ibland undrar jag hur tillvaron hade sett ut om internet, msn, sms, blogg, myspace, facebook, youtube hade funnits på min tid.
Man kan fundera ett tag på det.
Hit & Dit. Gott och halvont. Jag hade garanterat blivit hetsad av all shoppinghysteri.
Men man kan inte riktigt veta.
Jag tror jag hade känt mig väldans liten och obetydlig i alla fall. Mindre än vad jag var.

Just another day

Drömde om pappa i natt. Jag skulle laga mat och undrade om det var OK med champinjoner i pastasåsen. Med mamma diskuterade jag om ryamattan skulle ligga i vardagsrummet eller ej. Jag blev ledsen. Dessa funderingar är numer överflödiga.
Jag somnade om.
Sov tills dess brorsan undrade varför han fick ett obegripligt sms från 2007. Har det varit ute i etern sedan dess? Vilka andra meddelanden kommer inte heller fram.
Det sista var ingen dröm. Bara förvirrande.
Jag är utsövd och hoppas innerligt att bilderna hänger kvar på väggen.
Rödluvan lockas inte ned ens för tonfisk. Är hon frisk?
Nu ska jag ta mig en till stärkande kaffekopp och slänga mig över uppfinnarjocke-bilderna. Jag kanske inte sa? I måndags plåtade jag för Provisa som producerar en bilaga till Dagens Industri. En liten uppfinnarkille på tio år. Artig och finurlig.
Måste hinna dammsuga av golvet för Maria lär väl dyka upp på ett tag. Ovanligt att arbeta med en till person i mitt vardagsrum.
Kattsand måste inhandlas. Protest har framförts.
En vanlig dag utan bad.

Gilla läget

Tuff dag med soft plåtning för Må Bra och Vernissage. Fullproppad lokal men det var inte mina kompisar. Sorry to say. Kanske fler kommer på lördag.
Upptäcker att en bekanting som jag inte har träffat på länge bloggar men tyvärr verkar det mest handla om dagens klädsel och vad som har shoppats. Småtrist.
Lalalalala läget.
Själv är jag urtrött, törstig och allmänt nedstämd. Sen middag. Ses efter sömn.

Vad handlar det om?

Så mycket pyssel det är med uställningar. Att fixa bilder och lokal är bara en lite del: sen kommer allt det andra: namnskyltar, vin, plastmuggar, sopsäck, prislista (hu...), flyers, utskick, ljussättning, spik, hammare, vattenpass, mäta, visitkort, våndas, vaser, några ord om sina bilder...
Allt tar sin tid. Mest tid tar funderingar kring pris och vad allt handlar om. Sånt kan man skita i men på frågan...
Ja, vad handlar det om? De som ställer ut dokumentär-aktiga bilder, där är handlingen given. Eller? Ett tjejrock-band i Kina. Handlar det bara om det?
Jag har ingen aning om mina. Eller varför ska jag berätta? Då hade jag skrivit en bok istället. Eller ett häfte. Bilder är bilder som kan tala för sig själv eller vara helt obegripliga.
Jag köpte ramar i Argentina för jag hade en visuell idé som jag har burit på länge. Sen satte jag mig ned med kaffe och dator och la ihop allt. En gryta. Öppnade kylskåpet och gjorde en gryta som aldrig mer kommer att tillagas på samma vis.
De är original. Ram som innehåll.
Men jag, likt alla andra, vill snabbt sätta en liten sortering-etikett på det vi betraktar. Det är något nedärvt. För gjorde vi inte det, hade vi som mänsklig varelse aldrig överlevt.
Så var så god - leta.

Åldersfixering och den viktiga frågan

...på tal om ålder och åldersfixering som jag skrev om häromsistens. Visst är vi åldersfixerade i Sverige men inte presenterar man sig med sin ålder. Den erfarenheten har då inte jag. Däremot följande fråga: Vad jobbar du med? Eventuellt vilken koppling man har till värdparet/värden/värdinnan. Men är det konstigt? Det är ju en första trevare. Sen kan man fråga om man gillar skräckisar. För sån info är ju superviktig!

...fast lite kaffe hinner man alltid med om man är så strukturerad som jag.
Igår när jag pysslade i köket, gjorde pastagratäng och städade upp, funderade jag på Madonna.
Hur känns det att vara Madonna? Att vara typ världens största artist? ALLA (more or less) vet vem du är. Hur känns det? Tänker hon: shit, jag är Madonna. It liksom. Vem är större än mig? Ja, vem?
Det är inte en fråga om tycke och smak. Du kan gilla och anse att Justin Timberlake gör bättre musik och är mer musikalisk. Eller Ella Fitzgerald. Men Madonna - hon har som varit över hela banan och satt en prägel på populärkultur som ingen annan. Knappt nån annan.
Det är det visuella. Det måste det vara. För hon är irriterande pretantiös emellanåt. Bara på det sätt hon proklamerar hur vi andra ska leva våra liv. Själv vill hon inte att nån ska ifrågasätta hennes way of life.
Lite så är det.
Undrar om hon någonsin blir ifrågasatt, ni vet på det där mer vardagliga sättet.
Jag var på en kräftskiva i helgen. En slö tanke fladdrade förbi: om Madonna kom in här så skulle alla snapsvisor tona ut. Vi skulle bli förvirrade. Hur ska vi uppföra oss? Detta skulle uppstå även om vi var kändisar. Jag menar, Madonna glider in och mattan rullas ut, kräftorna skalas och alla de ekologiska krav hon tänkas ställs fram.
Tänk då i andra perspektiv: ekonomiskt, politiskt och bekvämlighetsmässigt. Och inte för att tala om dina idéer.
Får man inte en förvriden uppfattning på hur livet egentligen är?
Är det då inte mer än lovligt nedlåtande när då hon sitter i intervjutid och säger hur slipstenens skall dras?
Snart börjar hon väl plåta men då går jag i taket...
Man pratar om star-quality. Räcker det med att man är van med uppmärksamhet? För visst skulle vi sluta sjunga om lilla Nanne Grönvall kom ut på verandan?
Har man star Q, kan man få den eller sitter det i betraktarens ögon?
När det gällde Madonna tyckte Täppas Fogelberg nåt annat.
"Meryl Streep - där har du en riktig kvinna".
Och vet ni - hon har också star Q men jag tror även hon tillskillnad från Madonna låter dig som åhörare ta plats. Kallas värme.
Och det är att vara ladylike. Att få omgivningen att känna sig bekväm.
Så brister du i star quality, betänk möjligheten med att vara en lady eller gentleman. I längden slår det högre.

Hang them high

Å, det börjar närma sig nu - hängning. Har aldrig gillat det momentet. Det är som transporten till Arlanda och lite säkerhetskontroll. Ska allt hålla liksom?
En tjej/duo har hoppat av: sjukdom. Mer plats för oss andra men det är ju aldrig kul att nån inte kan vara med. Billy har jag aldrig träffat. Synd likafullt.
Megakänd och stor idrottare från Kina försökte sig på ett häcklopp men fick avbryta efter tjuvstart. Smärtan stod nitad i pannan på honom. Vilket nederlag. Men fansen sviker inte och journalisterna fotsätter att bevaka varje steg och andetag han tar. Men hur kul är det när man har misslyckats?
Hur trött är inte min katt när hon hoppar upp på garderoben UTAN att äta? Ett mysterium.
Imorgon träffar jag Maria från Argentina. Nya planer står inför dörren. Nu lite mascara och fit to go!

Wasabinötter, vernissage, kräftor, Daryl och Österrike

Wasabinötter är beroende framkallande.
Det är damernas gymnastik på TV och man borde kanske se den där fascistiska sporten (perfekta kroppar och sånt ni vet) men jag orkar inte. Jag har ägnat mig åt utställningspyssel. Det är redan eftermiddag och sanningen att säga har jag sovit som en tonåring idag. Vaknade halv tolv. Mest på grund av att grannens herrbesök pratade så ofantligt högt i telefonen. Mitt fönster är öppet och grannens med. Fönstren är groteskt nära varandra.
Ytterligare en anledning till flytt.
Hade han inte babblat hade jag sovit ännu. Jag borde kanske tacka honom.
Utställningspyssel ja. Jag är lite "orolig". Jag har plockat ihop en väska med spik, ståltråd, hammare och sånt som man behöver. Jag har även plockat ihop sånt som JAG inte behöver. Men det finns inget tidsutrymme för TJAFS imorgon, eftersom jag sedan ska på fotouppdrag direkt efter hängning. Så vad gör jag - jämnar vägen för alla eventuella gupp så inte min dag förstörs.
Hoppas det inte blir nåt tjafs. Sånt är så tråkigt.

Den som i det här hushållet uppför sig som om den hade varit på kräftskiva är Rödluvan. Likt en klubbad säl ligger hon på garderoben och vägrar röra på sig. Det kostar på att semestra. Nu vet hon det!
Annars är det faktiskt jag som har varit på Kräftskiva. Och trist att behöva erkänna det: jag glömde filmkameran hemma. Inte en enda tanke åt det hållet hade jag på att ta med mig filmkameran. Nä, jag tänkte inte filma för att lägga ut på Youtube: titta här vad alla gör bort sig, utan mer som ett dokument för värdparet att glo på när backen är hal av is och novemberkylan biter sig fast på låret.
Det här är tydligen traditioner som går långt bak i tiden. 1975 nämndes och 1977. Hur gammal var jag då? Nio och elva. Visste jag då hur en kräfta såg ut? Jag vet inte om jag då ens hade ätit en räka.
Krabba har jag ätit men inte hummer. Är det inte hummer som är tradition på nyår?
I vilket fall som: det är som ett inoljat maskineri att ta hand om 40 kräftsugna gäster. Sånghäfte och mimmimimmiiiiiiiii ingår ju som alltid.
Mitt i allt: tog ett steg tillbaka och betraktade det tidlösa i att en sångare berättar något och lyssnarna stämmer in i omkvädet (refrängen). Så medeltida, så evigt på nåt sätt. Och alltid har man skämtat om jungfrur och vad de egentligen vill.
Annars. Vi är frukt av vår historia. Lite senare började ett filosofiskt utlägg i vardagsrummet senare: vad har österrikaren för självbild? Hur ser deras nationalkaraktär ut? Vem är de?
Jag & Bosse konsterade snabbt och var överens om att det är nåt könlöst över Österrike, Schweiz och Belgien. Inget rock'n'roll med andra ord.
Hm.
Vi googlar om det.
Annars undrar vi vad som hände med Daryl Braithwaite?
http://www.darylbraithwaite.com.au/index1.htm
Alive and kicking.

Frulle, TV och vika tvätt

MorgonTV och man pratar ålder. En finsk forskare kommer med nyheter jag redan vet: kalenderålder är lite ointressant. Man pratar om till exempel biologisk- och socialålder. Men återigen att ta födelsedagsaktuella Madonna som måttstock för en 50-åring är liksom lite naivt. Eller hur?
Idag verkar det vara gråväder. Knappast bad med andra ord. Men lite kaffe tackar man inte nej till.

Man blir som lite svettig när man ska göra nya saker: som tanka ett Härke och avsluta ett hyravtal. Rödluvan satt i ryggsäken som var fastspänd med bilbälte till och med. Så det var bara att gasa på in till Visby.
På Mickes biluthyrning nere i hamnen i Visby kan man hyra begagnade bilar för 250kr/dygnet (lågsäsong) +fria mil. Det rekommenderas! De har även bilar med servo och en med cab. Den ska jag paxa vid nåt annat tillfälle!
Färjeresan var sisådär. En unge fick tok-knäpp och skrek i flera timmar. Jag pluggade in öronproppar men det hjälpte sådär. Fatta. Vilka lungor!
I Nynäs när man hämtar sitt incheckade bagage råder indiskt kaos. I Visby har man satsat på världens längsta bagageband. Kunde man inte ha klippt av en bit och skänkt till Nynäs istället?
Måste klaga via mail.
Nåja, jag kom hem tillslut. Åt gräddstuvadpytt, tittade på en deckare och tvättade kläder.
Död.
Det värker i kroppen. Kan bero på att jag sitter vid en fläkt.
Just nu försöker jag bringa lite ordning i livet. Det startar nämligen med en rivstart. Under tiden jag har varit på Gotland har jag missat två fotouppdrag. Och fått två andra. Den ena som jag missade, är en ny kund. Jag visade pärm före sommaren och hoppades på det bästa. Då sa hon jag träffade att allt var liksom ordnat för sommaren men att det kommer en höst.
Jaja, tänkte jag.
Så ringde hon. Och ringde igen då jag inte kunde på försök nummer ett. Jätteroligt!
Det verkar gå vägen. Att fixa nya kunder. Hur var det nu "mister du en..."
I alla fall. Allt detta och hängning av utställning, plus vernissage startar denna vecka. Det finns inget utrymme till att hänga med huvudet postsemester-aktigt.
Redan imorgon börjar det eller fortsätter, festen alltså. Då är det kräftskiva i min favorit-förort.
Man skulle kanske bada...

Rödluvan stod mitt emot Frasse idag. Inget fräs. Inget morr. Bara en svag och låg burdunton. Det är framgång.
Igår satt jag på golvet i vardagsrummet och borstade Lurvot. Rödluvan stod bakom mig och tittade nyfiket.
En vecka till och de hade vandrat hand-i-hand.

I'm so over it

Jag tror jag har kommit över medeltiden. Medeltiden som romantisk kant på tillvaron. Jag har nog varit över det ett bra tag. För mig är det inredning och yta. Om jag ska vara råärlig. Jag känner ingenting för "leken" längre. Den känslan har varit död länge.
Det är passé.
När jag gick på marknaden kom det över mig. Kanske var det känslan att alla var på väg härifrån. Dagen efter som jag beskrev tidigare.
Jag andas inte häftigare när jag ser en medeltida dräkt. Det fanns en tid då det var så. Nu är nåt annat. Det är så tydligt.
En anledning till detta är att jag aldrig har haft en djupare kunskap om medeltid eller historia i största allmänhet. Jag har svårt att komma ihåg den typen av kunskap. Rör ihop det ganska omgående. Så medeltiden har nästan enbart varit baserat på en känsla. Och när den känslan är borta, då finns det ingen grund.
Men för Isabella och Anders är det ju givetvis inte så. De är akademiker, historiker och arkeologer, stinna av kunskap som gör mig grön av avund. När SCA är nu över för deras del, faller inte korthuset ihop. De har hyllmeter med litteratur och besitter kunskap som de kan placera in i sitt moderna liv.
Det är bara att lyfta på hatten. Eller struthättan!

Hoburgen igår. Horgubben som en del säger.
Vi sitter i varsin hörna. Anders kopplar av framför OS, Isabella knattrar på tangentbordet på övervåningen och jag i biblioteket. Lurvo och Frasse är ute, Rödluvan där jag är och Madonna, grannens katt tassar in och snor mat i köket. Det är fint väder ute. Började på den mörka sidan idag. Nästan regn men varmt.
Åkte till Krusmyntagården idag och köpte kryddor. Det finns massor av goda blandningar, det blev fem olika varianter samt senapsblandning att göra själv.
Sen fortsatte vi norrut och tittade på ödekyrkor, ruiner från 1200-talet ungefär. Fikade utanför Lummelundagrottan.
På vägen hem tog vi en tur förbi grönsakslandet. Man plockar de grönsaker man vill ha och lägger pengar i en burk.
Apbilligt. Gigantiska purjolökar. Man undrar vad de går på. Ekologiskt givetvis.

Södra Gotlands-tur

Jag tog en tur till Roma i går eftermiddag i Härket. Det gick alldeles bra. På väg dit, inte långt härifrån hittar jag ett fält med väderkvarn och höbal. Fattas gör två svartklädda och därmed hotfulla människor. Ser bilden direkt. Öronmärka.
I Roma klosterruin spelar man teater varje sommar. När jag var med i SCA, brukade ett gäng åka iväg och titta på Shakespear i just denna klosterruin. Det var dit jag åkte.
Alldeles övergivet, tomt, tyst och färdigspelat.

Vaknade fyra imorse. Inte kan man gå upp fyra på morgonen om man inte måste dela ut tidningar eller ta ett tidigt morgonflyg. I huvudet snurrade russin, fotojobb, katter, bilfärder och beslut. Trött men pigg. På samma gång. Rödluvan låg i fönstret och vaknade när jag tassade på toa. Hon åt några torrisar, trampade runt en sväng i sängen och la sig sedan.
Vi har varit på en supersväng idag: Katthammarsvik, Ljugarn, Hoburgen, Burgsvik, Hemse och hem.
Det började med bra väder men sen kom regnet. Precis när jag ville plåta dessutom.
I Ljugarn tänkte jag BADA men iddes inte. Det var visserligen runt 19-20 grader i vattnet men lite småkyligt i luften.
Vi ville vidare.
Ikväll är det mintur att laga mat så det är bäst att man börjar orientera sig i köket lite grann.

OK, vi gjorde en deal: Anders använde hyrbilen och vi drog in till stan i den bekväma. Medan Isabella träffade en bihandledare, gick jag runt bland några ruiner. Inte alla var öppna dock.
En tur till systemet. Imorgon ska jag bjuda på mat; mellanöstern/libanesiskt/iransk. Och till det dricker vi naturligtvis libanesiskt vin.
Jag har ännu inte kört härket. Jag måste träna! Det sker så fort Anders kommer hem. Håll tummarna...

Marknad, regn och kattfight

Terrorn lugnade ned sig på kvällen. Båda nissarna trippade ut och kvar blev min vettskrämda röd tott. Hon vågade sig fram, åt en massa och somnade i fönstret.

Annars är favoritplatsen under värdparets säng.

Just nu ligger Frasse ovanpå och Rödluvan under. Ingen verkar veta av den andres existens.

Detta inifrån Kapitelhusgården, Visby. Vi åt lunch där idag. Det var tio år sedan sist.

Medeltidsveckan var ju nåt jag bevistade varje år i åtta års tid. Nu har det gått tio år sedan jag sist var i närheten av en Medeltidsvecka. Och nu bara idag. Massor har hänt sedan dess. I mitt liv, i andras liv, i föreningen, på Gotland. Visst, jag har blivit underrättad men nu har jag sett det själv. Själva marknaden, vilket är hjärtat kan man säga på Medeltidsveckan, är flyttad sedan år tillbaka till Gotlandsänget, dvs utanför Botaniska trädgården, närmare Nordergravar. Det är bättre saker, mer medeltid skulle man också kunna säga och framför allt mysigare och lättare att ta sig runt.

Men det låg nåt sordinaktigt över hela stället. Nåt sömngångaraktigt. Dagen-efter. Det är sista dagen, folk packar ihop sina saker. De stackars satar som har bott i lägret måste tampas med blöt tältduk.

Been there, done that.

Men jag stötte på några från förr men ingen av de jag hanged around med.

En kvinna/tjej, Helenahar sytt kläder i mitt kök i Bagarmossen. Efter en stunds samtal framkommer det att hennes kusin gick i min klass på Kulturama, en av the fab four!

Världen är liten.

Mindre än somliga tror.

Annars var det Akinna (avflyttad till Umeå) och Plåstret Niklas (ska dra till Japan). Skymtade Ankan på en pall på en pizzeria och paret Hoas stod som vanligt på marknaden.

Men så mycket mer var det inte.

Sen kom regnet.

Och vi drog till Snäck för en mer mundan fotografering.

Kära dagbok! Idag har Rödluvan flugit ut genom fönstret. Det är terrorbalans i Guldrupe, Gotland. Ganska avancerat tycker dockusåpanstjärnan Isabella. Själv är jag något orolig. Den rödhåriga damen är något stressad så hon till och med utsöndrade nåt sekret som gjorde hennes päls sträv. Ja, vi vet inte riktigt...
Härket till bil ville inte backa. Så kommer Anders och lägger in backen i ett svep. Sånt avskyr jag.
God mat som vanligt. i övrigt ringer en opoppis bror och ringer och skäller på mig för ingen orsak.
Nu får det vara nog.
Vi har skissat på veckans schema. Tror att det ska gå vägen.

Lämnade min "lilla" Nikon hemma (det var ju dumt) och fick plåta med min filmkamera (det var ju smart) med sämre resultat (det var ju kalkylerat) när jag åkte till Malmö.

Flyga drake

Jag har en funktion på min filmkamera och det är att den även kan vara en vanlig kamera. Så jag kan knäppa lite snapshots-bilder också. Kul! Den här är tagen på Öresundståget upp till Göteborg.

Går en sväng på stan som rationaliseras kvickt. Det är regn i luften. Tänker på juli -92 och dåvarande förberedelser inför Visby & Medeltidsveckan. Those were the days. Nu är det andra bullar som gäller.
På Gotlands turistbyrå åkte jag fast för jag hade råkat plocka på mig broschyrer som kostade. Pip, pip.
Sen började ärrbrocket att spöka. Dubbelvikt hem via konsum och kattmat. Det går över p åen stund.
Var ska jag fortsätta?

Lykke Li - hypad sångerska uttalar sig i Aftonbladet (lånad bild):

" Jag hatar verkligen Sverige ibland. Allt är så skinande, allt är så perfekt. Människorna är alla blonda och ser bra ut. "

Hm...

Look who´s talking.

Mellanlandning och sedan vidare

Sommaren swischar förbi i hundranittio under tiden är jag upptagen. Mellanlandar hemma. Väskan står på golvet och t-shirtar byter plats. Bantar packningen ytterligare. Det är ett pussel (vilket jävla tjat) hur, var och på vilket sätt väskorna ska bäras och transporteras. Det är som en rysk docka.
Mest synd är det om Rödluvan, hon fraktas hit och dit i trångt utrymme. Men hon överlever. Med lite tonfisk glider allt ned.
Jag har vetat länge och väl att jag ska till Gotland. Ändå har jag inte riktigt tagit in det. Måste förbi turistbyrån idag och få mig lite info och karta. Tur att jag ska hämta upp Anders i Visby så jag får mig en guidning ut ur stan.
Jag slängs in i nästa semesterperiod. Nr 3. Direkt hemkommen börjar utställningen. Jag hoppas ni har möjlighet att komma. Jag ska lägga ut info under dagen/kvällen.
Har ni läst artikeln om Malmöresan?
Till Stockholm kom jag bara en kvart försent...
Maria sms:ar att vi inte hinner ses idag. Vill gärna men jag har lite att stå i, så det passar ganska bra.
Tidning ringde igår på tåget angående kommande uppdrag. Kanske krockar det med Gotland men hon skulle se vad hon kunde göra.
Känns bra när mobilen ringer och det är jobb på gång.
Nej, vet inget om lägenheten.
Har varit lat att lägga ut aktuella bilder. Försökte i Varberg men det kom alltid film emellan.
Sov elva timmar i natt och drömde som vanligt en massa konstiga saker. Nånstans hörde jag regnet blandas med fläktens surrande. Nej, inte regn tänkte jag och såg min gröna munkjacka bli dyblöt igen.
Ångest efter Laholm.
Ikväll inleds OS. Jag ska faktiskt se invigningen. Det är fyra år sedan sist. Anledningen till att jag vet det är att det också är fyra år sedan jag fick blindtarmsinflammation och det påföljande ärrbråcket har hållit sig lugnt ett bra tag. Varberg botade det?
På tal om resor: hur orkar pendlare? Framochåter med flyg. 200 resdagar per år. Hur gör de? Minimerar antalet vänttimmar, så mycket har jag förstått. Men det är ju tröttsamt vilket som. Eller hur?

Hemma igen!

Sväljer felbokningsförtreten och åker söderut en senväg strax efter jag har bevittnat att X2000 åker direkt till Stockholm.
Ber Rödluvan om ursäkt ytterligare en gång och tänker på M:s kompis som är fruktansvärt förvirrad. Hon sa upp sig från jobbet, flyttade till annan stad för att studera bara för att upptäcka att det var en distanskurs...
HAHA!
Då åker jag hellre förbi Hässleholm en gång till.
I vilket fall som hade jag trevligt sällskap. Alexandra och hennes hund Vanilla, gatukorsning och omplacering från Rumänien.
Alexandra har lyckats hitta på två nya pizza-varianter som serveras på den lokala pizzerian på lappis: en Pommes-Pizza (kebabpizza utan kött och med pommes - urk!) och en margerita med bernaisse(hur stavas det?)-sås.
Båda låter äckligt.
Skit, det gungar efter tågresan.
Nu = tvättstugan.

På TV visar de amerikansk terrorism-hantering. Inget jag vill titta på. Kaffekokaren låter som han ska spy och jag öppnade en ciderflaska men ångrar mig nu. Var mer sugen på... tja, ingenting egentligen. Kanske man borde...
Drog med mig en hel extern hårddisk och har inte en gång sett nåt från den, film eller serie. Inte orkat efter all super 8 skulle jag analysera det hela.

Och nu lite trevliga saker. Tassade upp på övervåningen och skådar att Rödluvan ligger på väskan. "Glöm mig inte".
Hon har liksom Carrie en fabless för väskor. Men tillskillnad från Sex and the city-damerna skiter min fantastiska katt på vilken affär väskan är köpt.
Cool katt.
Som sagt: jag var ju i Malmö, hos M&M.
Hos M& M är taket högt. Bokstavligt och bildligt. Stukatur, burspråk à la San Fransisco, öppna ytor, divan, pälsmatta(!), intressanta böcker och gott kaffe. Inredningen är inte klar och renovering av rum nummer tre håller på som bäst.
Jag tog med mig filmkameran men jag har inte kollat igenom materialet. Det är som att jag inte riktigt kan göra det förrän jag är hemma, i min vrå med nåt gott att dricka. Det dröjer alltså ett tag till. Till vrån men inte till det goda att dricka.
Det är uppbrott i luften. Min väska är förbaskat tung - förlåt tjat - men fotoböcker och Ullared, vad väntar man sig?
Och Krister frågar om jag vill ha ett paket instant kaffe? Nej, inte 500 gr mer i väskan. Jag som har bytt skor (sandaler i väskan, gympaskor på föttera) och satt på mig västen enbart för att banta packningen. Överbliven kattmat får helt enkelt vara kvar.
Men Malmö då - fick ingen riktig kläm på stan mer än att den var liten och ganska... om man får säga det så alldaglig. Men alldaglighet är rätt OK det med.
Om man inte längre vill vara glamourös eller ängslig kan man flytta till Malmö.
Men fotoavdelningen på den fina bokhandeln var inte att leka med.

Så här i eftertänksamheten kan jag väl inse att det inte är SJ:s fel all the way. Hittade ett bra inlägg i frågan på ett gnäll-Forum på Aftonbladet.
Sparka åt rätt håll då!! (8 svar)
Jag blir så trött, det är som att stängas med en vägg:Har det inte gått in hos flertalet "skribenter" här att det INTE är SJ man ska sparka på, utan politiker och Banverket! SJ orsakar inga förseningar, utan är en drabbad part: Tågtrafikledningen sköts av Banverket, information sköts av Banverket, kraftförsörjningen sköts av Banverket, spåranläggningarna sköts av Banverket, signalsystemet sköts av Banverket, ja - all infrastruktur sköts av Banverket. Blir det fel där så drabbas ALLA aktörer: Green Cargo, Tågkompaniet, Veolia, DSB First, Arriva, Bergslagståg, TÅGAB, Vägverkets Salttransporter OCH SJ....för att nämna några. Men i media är bara SJ intressanta. En f d statlig jätte (jämför Telia t ex) får klä skott för betydligt komplexare problem än vad Aftonbladets pajasjournalister förstår sig på! Att sen slänga ut skiten på förstasidan under rubriken "VI HAR FÅTT NOG, SJ" är klassikt dålig, supervinklad kvällstidningsjournalistik. Vi har DEFINITIVT fått nog, Aftonbladet!!!
Av yogaagoy
Men i vilket fall som är jag "orolig" för resan imorgon. SJ igen. Lång resa. Tungt bagage och plågad katt.
Jag ringde SJ idag och hörde mig för vad man förväntas göra om man missar ett anslutande tåg pga av SJ:s förseningar.
Nu vet jag.
Kan inte pusta ut egentligen förrän jag sitter på tåg nr 2.
Här är artikeln förresten:
http://www.hn.se/m_arkiv_sok.php?id=974057&avdelning_1=109&avdelning_2=294&page=0

Malmö är en liten stad. Tycker jag. En större småstad. Lite koninental. Köpenhamnsk. Första dagen gick jag omkring i pyamasbyxor med tanke på regnet. Torkade kläder. Vi åt på indisk restaurang och jag prövade nåt nytt.
Gott.
Shoppingen innebar grytvantar i form av hundhuvuden i silikon(!) samt fotoböcker av dräggelkaraktär.
En ny deo slank ned också.
Det som skulle ha blivit en enkel resa hem, blev allt annat. På SJ:s hemsida påstod man att trafiken skulle vara igång på sträckan efter klockan 18. Mitt tåg tuffade ut kvart över sju så det skulle väl inte vara någon fara.
Kan man tycka.
I Ängelholm blev vi tvärstående. I två timmar. Röjningsarbetet var inte klart.
Ärthjärnor! Och ersättningsbussarna var indragna.
Dubbelärta!
Det regnade inte i alla fall. Tillslut kom det en buss. Den skulle gå direkt till Göteborg. Inget för mig med andra ord.
Buss nummer två skulle först åka från Helsingborg, alltså en halvtimme därifrån.
Trippelärtor.
Äntligen satt jag på bussen.
När vi kom till Halmstad, virrade vi runt och letade järnvägsstationen.
Detsamma hände i Falkenberg.
Man tar sig för pannan.
Halv ett - exakt tre timmar försent - kom jag fram.
Vojne.
Visst skriver jag interssant. Not.

OK. Drog till Malmö igår i hällregn. Lite bagage och tur var väl det. I Halmstad började problemen. Signalfel längs med sträckan men 25 minuter senare var det igång igen. 

En bra bit efter Laholm uppstod problemen igen. Vi fick backa tillbaka till Laholm. Där skulle minsann bussar vänta. Stiger av tåget med en massa andra resenärer. Nu regnar om möjligt ännu mer. Väntsalen blir snabbt fullt av folk, för inga bussar står och väntar, förrutom en buss som är trasig. 

Regnet fortsätter att piska och inga bussar och ingen information. En enda SJ-personal finns att fråga och hon vet inget heller.

Efter mycket lång tid kommer det en buss som tar oss till Malmö. 2,5 timme försenad och dyblöt kommer jag äntligen fram.

När ajg stod mitt i eländet, tog skydd under den trasiga bussens motorhuv, ringde brorsan till HallandsNyheter som sedan ringde upp mig. Av journalisten får jag veta att andra stoppet orsakades av åsknedslag men det var info hon hade fått från Banverket. SJ visste inget. Som vanligt?

Under kvällen och natten kulminerade det hela och blev till storm. Förstår nu när jag läser tidningen att det har varit ett riktigt busväder.

Sträckan mellan Ängelholm och Laholm (där jag ska åka idag) har varit avstängd på grund av nedfallna träd. Lär vara igång sen när jag ska hem.

Det är bäst...

Så jag blev intervjuad av Hallands Nyheter och dyblöt på kuppen.

Annars har jag haft det mysigt med M & M. Återkommer angående det.

Drog en repa på stranden. Fritt för folk. Det har regnat. Och det blåser. Vindsurfare är ute i vågorna och klipporna ligger nästan helt öde. Några promenerar. Kanske en del har passande nog åkt hem. Egentligen är det fint men blåser lite kallt.
Putsade några fönstret sedan. Med tidningspapper. Kristers tips. Jag tror Johnny brukar tjata om papper också. Nu först hajar jag hur bra det är.
Vad gör man då? Slaktar ett gammalt Aftonblad, doppar sportsektionen i varmt vatten och schlabbar över rutan. Gnuggar runt lite för att sedan ta en torr sida, kulturdelen, för att torka rutan helt torr och ren.
Så vi drog några rutor.
Ikväll ska jag hälsa på min namne, Inger Bladh. Eller rättare sagt Bengtsen, om hon alltid har hetat i alla tider. Nu när jag och Krister har tittat på Super 8 varje kväll, lever jag liksom i det förgångna. Hon hade ett härligt fnitter. Det kanske finns kvar?
Annars är jag smått förvånad att de små damerna inte har varit här så mycket. Den ena damen har själv varit på semester och den andra jobbar och är tonåring med allt vad det innebär.
Är inte tonåringar lite ointressanta som grupp? Den fasen i livet är mest intressant för dem själva.
Draget till sin spets menar jag och generellt sett.
Men mest av allt är jag så jävla trött.
Rätt och schlätt.
När går det över?

Väntar på maten. Riset är av sämre kvalitet, tyvärr. Att äta ris av allra högsta kvalitet är en sån ynnest.
Det här smakar inte bra. Inte gammal eller så. Bara riktigt trist. Tur att det är god sallad, vitlökscreme fraiche och kyckling.
Solen har försvunnit igen och mörka moln har rullat in över himmeln. Det goda vädret försvann. Vips.
Jag är jävligt trött helt enkelt.
Hur ska jag orka med Gotland?
Hur ska jag orka leva?
Rödluvan har funnit sig väl tillrätta här. Nu ligger hon och sover på soffan.
Längtar till natten.
Har tappat intresset var Harry Bosch-romanen jag läser. Den har som planat ut. Vill börja på nästa.
Jag har inget att berätta. Mest för att jag inte orkar ta upp tråden.
Tänk att man blev mållös tillslut.
Det går ingen nöd på mig men ett glas rödvin i egen vrå hade just nu varit att föredra.
Det är för att jag är trött.
Vilket tjat.
Åh, snart börjar OS. Vilket tjat det kommer att bli på TV. Tur att jag ska till Gotland.
Men först Malmö.
Har börjat sortera filmsnuttarna så jag slipper dö när jag kommer hem.
Och just nu har jag ingen lust att fotografera längre.

Kära dagbok! Idag har jag inte badat. Nä, vaknade av ett stilla regn som sen drog över. Orkar ingenting just nu. Är jättetrött och drunknar i teknik och filmer.
En dag i Fiskebäck var riktigt uttömmande av energi var så himla trött sen på kvällen.
Fast vi hade kul.
Jag hade kul.
Det som räknas?
Dags att laga mat igen. Och en ny tvätt viftar för vinden.
Mer ork senare?

Kära dagbok! Idag har jag badat. Haha! I Fiskebäck. Massor av människor, uppflugna som skrikande måsar på klipporna. Ståplats i Nybroviken, så mycket folk. 23 grader men kändes som en mer.
Har varit på powertur till Göteborg och vänner där.
Är så fanatisk trött nu.
Ingen filmning idag. Kör det imorgon istället.