Inspiration Annie Leibovitz

http://www.youtube.com/watch?v=u34EcDiHVgY&feature=related
Spelade in en dokumentär häromdagen om den amerikanska fotografen Annie Leibovitz. Mest känd för sina välarrade kändisporträtt och det är väl därför vi knappt pratade om henne på Kulturama. (jag tror det är en könsfråga...)
Hon började som fotograf på tidningen Rolling Stone och det är de bilderna som är mest intressanta och tilltalande. Allt är inspirerande och man blir galen på att man inte är där! På alla sätt.
Som barn flyttade hon runt med sin stora familj, pappan jobbade inom det militära. Men det var till San Fran hon sedan flyttade när hon skulle fortsätta sina studier. Rakt in i hippie-eran.
Så där sitter jag - i min rosa hippie-dröm och tänker på hur enkelt det verkade. Oskuldsfullt och okomplicerat.
Hon hängde med Rolling Stones och plåtade fantastiska bakom kulisserna-bilder.
Men vilken apparat när hon plåtade för Vouge, stillbilder från filmen "Marie Antoinette". En cirkus med folk som fejar i bakgrunden.
http://www.youtube.com/watch?v=EtHTsXfZrME
Det är nåt med svart/vitt. Särskilt när miljöer är röriga och lite raktuppochned. Blir som intressantare utan färg. Eller snarare: färgen kan uppfattas som disktraktion.
Vad jag än skriver om mitt eget fotograferande, kommer jag aldrig att hitta de rätta orden. Så fort det fångas förändras det. I samma stund.
Det låter antingen gnälligt när det är enbart är vädrande av tankar, det låter "skylla ifrån sig" när jag försöker hitta punkter att förändra.
Det är funderingar som bara passar öron som sitter på liknande varelser.
Varför skulle jag säga något initierat om motordelar när jag inget vet om saken?