Jag bestämde mig redan igår: måndag ska bli en väl uppskjuten bokföringsdag. Så blir det typ 12 grader varmt och jag gör en tysk en: håller fast vid min plan.
Att sortera i papper må vara trist men det är en välbefinnande känsla som sprider sig efteråt och till och med mitt i. Som att jogga enligt vissa.
Kom ganska långt.
Men sen gick det inte att ignorera, att våren var här.
Knallade iväg till Scandinavianphoto (en 30-minutare) och hämtade julpåsen: nytt objektiv, stativ och batteri.
Fortsatte med bokföring - och - tja, det går inte så fort. Är ingen hejare på Exel, inte som photoshop. Men det går.
Middag: kyckling och sallad. Har en specialsallad eller- några specialingredienser som man kan hotta upp vilken sallad som helst.
- Rödlök
- Skivade, gröna oliver
- Dressing gjord på fransk senap, olivolja och vitvinäger
- Parmesanost
Mums!
Ser serier på datorn.
Den numera nedlagda serien "Dirt" spelar i en helt egen division. Varför den har blivit nedlagd är en gåta men enligt amerikanska mått lär bristande tittarsiffror vara huvudanledningen.
Huvudet på spiken kan vara den riktiga. Den är nämligen sylvass och högaktuell.
Ibland sätter jag kaffet i halsen av pur wow-effekt.
Den är värd ett bättre öde. Men den är för för vass. Så tolkar jag det.
Courtney Cox från "Vänner" är suverän och är dessutom seriens producent.
I säsong två finns en figur som heter Milan (Paris) hon är porträttlik, har en liten hund, heter Carlton i efternamn och hamnar i fängelse men slipper galant ut precis som förebilden.
På tal om serier: "L word" som var, otrots min heterosexuella hålling (kände att jag var tvungen att kommentera det), en av favoriterna (intressant och välspelad) har lite spårat ut. Känns emellanåt som en medelålderssnubbes värsta våta dröm.
Varför skulle tjejer - bara för att de är homosexuella - automatiskt hysteriskt springa omkring och ragga upp den ena bruttan efter den andra FÖR ATT DE SKA VARA SOM MÄN? Göra som män av tradition alltid har gjort?
Jag undrar om det skapar ånget hos lesbiska som inte vill agera på det viset.
Ibland blir det helt enkelt patetiskt.
Som mycket annat var det bättre i början.
Annars för jag en diskussion med Florre och Krooken på msn och tackar gudarna för MSN annars skulle vi ingen kontakt ha.

Melodifestivalen har genom åren visat upp en mängd hiskeliga låtar men den här kan vara den som tar priset.
http://www.youtube.com/watch?v=pKSMecmwT1I
Och åter igen - en låt som gör dig garanterat på gott humör!
http://www.youtube.com/watch?v=XvKVU6gbFxo&feature=related

Köldknäppen verkar vara bortblåst och värmen sipprar in. En promenad i Haga med Händel i lurarna. OCh blommor är på väg upp ur gräset. Härligt är väl det enda mankan säga.
Bror är upprörd av samhällstrassel och tjorv med TV kan ju få vem som helst att vilja döda någon.
Just nu vill jag inte döda någon. Vet inte vem det skulle vara i så fall ;-)
Nu=ärtsoppa och efterföljande kaffe.

I mitt huvud snurrar det kameror, objektiv, inköp, kvitton, nätverk, galleri, utställning, bilder... Det är inte hysteria, inte i närheten. Sover jättegott om natten. Och kan lägga ifrån mig ett kreativt arbete, mitt i utan problem.
Fotovärlden erbjuder så många vrår: det är den uppenbara tekniken, sin egen vidareutbildning, inspiration till bilder, analys av desamma, all marknadsföring, jakt på miljö, pappersarbete, planer, konstnärlig utveckling, nätverkande, googla på hemsidor, googla på spörsmål, hjälpa andra att komma igång...
Kort sagt jobbet blir aldrig klart.
Det kan låta skrämmande men om man vänder på slanten så blir man aldrig uttråkad. Det går inte. En omöjlighet.
Idag ska jag träffa herr Johan. Ska höra hur Frankrike var och den eventuella fotograferingen på fjälltoppen sen behöver jag diskutera kamerautrustning. Han har en fin en...

Cynism

Jag har inte följt med Riccardo-fallet. På avstånd vet jag vad det handlar om. Någon sa till mig för x-antal månader sedan: "Hur kommer det sig att alla reagerar så kraftigt just nu?"
Tja, tänkte jag. Vissa fall blir symboliska för ett större problem. Man hänger upp sig på en historia med risk att man bara löser den och inte de mer djupgående problemen vad nu de kan tänkas vara.
Imorse satt Janne Carlzon (f d SAS-vd nu engagerad i Mentor) i TV-rutan och förklarar det hela med att (ej citat):
"Plötsligt fanns våldet mitt ibland oss. Inte i ett annat land eller i förorten. Det kunde hända våra egna barn."
Vidare berättar han att han var på beök på Maria ungdom:
"Där låg fem flickor i ett rum, överberusade. Det kunde ha varit min dotter. Jag blev stel som en pinne."
En mindre reaktion från progamledaren - det var allt. Janne Josefsson - mangla!
OK.
Så ligger det till. Vilket vi alla ha mistänkt men nu verkar man inte ens hymla om det. Så länge det händer i förorten, invandrarungar, ungar på glid, ungar som inte är som dina egna - då händer det "inget". Men när våldet sipprar in på medelklassens gräsmattor då...
Jag är inte förvånad.
Det är så vi människor fungerar.
Jag och du.
För mig blev det ett eko.
Läser slutet på Dennis Delanes hårdkokta "En drink före kriget" och huvudpersonen reflekterar precis över detta, att när våldet når andra, finare delar av Boston DÅ först skriker man på krafttag kring problemet. Annars låter man ungarna på fel sida skjuta ihjäl varandra utan reaktion.
Det är cynism.

Man blir så pigg...

Vaknade klockan sex och var pigg undrade varför och somnade om.
Igår kväll tänkte jag att jag skulle promenera innan frukost. Det bränner ju så bra då.
Men jag vill äta min frukost och vakna till liv i ett normalt tempo inte kasta mig ut utan nåt i magen. Jag tycker det är bättre så här.
Duschade och fixade räkningar och sprang upp med Eivors bilder och gav mig ut i solen. Har förlagt min coola brillor så jag fick strutta omkring i ett par för 29 kr från Woodys! Min specialdesignade Poporama-map i mp3 och min lappade hörlurar. Knallde förbi nya Clarion hotell för att kolla fotoställe. Så där. Vidare och förbi Hötorget på väg hem för inköp av apelsiner och bananer. Äpplen får vänta, får ont i magen av sånt.
Efter Insider och Louise kändes det skönt att traska omkring i min tillrättalagda värld.
Musiktips: Patsy gallant "From NY to LA"
By the way - Androla ska splittrats innan de ens har kommit igång. Gick inte så bra... Hehehe.

Man blir så trött...

I det kända fallet "Louise" (flicka våldtagen en miljon gånger av sin psyksjuke pappa utan att det sociala reagerar) har man dömt pappan till vårdnadstagare!
Hur är det möjligt? Vad skickar det ut för signaler? Hörde det på morgon nyheterna och jag blev bara trött & förbannad.
Läser nu på aftonbladets hemsida att det inte betyder att föräldrarna har någon vårdnadsrätt.
Men av vilken anledning dömer man mannen till vårdnadstagare. Och vad betyder det i praktiken?
Man blir så trött...

Igår tittade jag på Insider. Ett program jag brukar undvika för man blir bara arg och arg är det sista jag vill vara.
En kvinna flyttar från en lägenhet till en annan inom samma bostadsbolag, Väsbyhem. Aktar er för dem!
När hon har flyttat får hon en renoveringsräkning på över 200 000 kr! Det sägs att hennes katt/-er? har kissat ned hela lägenheten. Vilket inte stämmer visar det sig. Väsbyhem har helt enkelt passat på att renovera hela lägenheten på hennes bekostnad. Om så vore att katten hade orsakat åverkan på lägenheten tycker man att de borde ha kontaktat henne personligen men så var det alltså inte.
Hon tog till och med dit en egen sanerare för att undersöka saken. Med en särskild UV-lampa lyser man runt i lägenheten och letar fläckar. Saken är den med eller utan katt, det finns massor med osynliga fläckar i ett hem. Urin innehåller protein men det gör andra saker också - stänk från mat och spår av levande människor.
Han fastslog att det fanns kattfläckar i ett enda rum och det var där själva kattlådan hade stått.
Man tar upp ett annat liknande fall, också Väsbyhem. Den kvinnan fick en ännu större räkning. Man hade passat på att till och med byta diskbänk och köksluckor!
Väsbyhem hade t om talat om för henne långt innan att de hade planer på att renovera hennes lägenhet. Så flyttar kvinnan och räkningen hamnar i hennes knä!
Det är ju helt sjukt.
När så en journalist från programmet ringer upp vd:n för Väsby hem får han och vi tittare SOM VANLIGT bara slingrande svar.
Väsbyhems advokat är inbjuden i studion och Aschberg undrar hur det kommer sig att man faktiskt har dragit tillbaka en del av summan. Var det ett tecken på att den var för saftigt tilltagen redan från början? undrar han. Men som vanligt vill man inte erkänna fel utan slingrar sig.
Hur ska man som hyresgäst undvika att hamna i såna här fällor? Finns det inget sätt att bestrida sånt här utan att hamna i en rättstvist som kan sluta på en ännu större räkning?
Personligen tror jag att det har gått till så här. Man har upptäckt åverkan, tagit dit en saneringsfirma, som i sin tur har kryddat på det hela för att få ett större renoveringsarbete. Den inkompetente vd:n och hans polare på Väsbyhem har sagt renovera tills dess lukten är borta. Fria händer med andra ord.
Och ja, samma renoveringsfirma i båda fallen.
Är jag rädd? Nä. Med fel bostadsbolag spelar det väl ingen roll. Katt eller inte - men de passar på.
När jag flyttar från den här lägenheten behövs den ses över och inte är det varken mitt eller mina katters fel. Den är bara sliten.
Man blir så trött...

Jag bor i ett hus med fantastiska grannar. De är snälla och mysiga och man har alltid ett prat, kort eller långt. Ibland fikar vi också. Det här är Eivor - världens utanattbehövaansträngasig modernaste pensionär. Spana in kepsen! Hon är helt fantastico! Åsså gillar hon katter.
Igår träffade jag Micha efter ett fotojobb på Sturekatten. Måste gå dit oftare. Hade glömt hur mysigt det är där.
När jag kom dit insåg jag hur länge sedan jag var på café och mindes med sorg i hjärtat alla fika- och biostunder med Peter. Sturekatten hörde dit.
Jag & Micha drog till Babs vilket var åååååååratal sedan. Toan är värt ett besök... annars mindes jag Babs mat som... något bättre. Vi pratade business (glömde kvittot) och kamera. Nörden i mig vaknade hastigt till.
Väl hemma stupade jag i säng. Med katt och pyamas. Varför frös jag så?

Det är helt sjukt. Benji & c:o är i Sälen och där finns en webbkamera i backen så nu sitter jag och tittar på när han åker!

Jag är en dålig människa

Jag kan ju börja med att säga att jag är lat. I största allmänhet. Lat och bekväm. Inte bara när det gäller mitt vanliga vardagsliv men även i det stora hela. Utanför, bortanför.
Jag småojjar mig över världssituationen, över segeration i förorten, över fattigdom, över miljöproblem och så vidare i all oändlighet men det är inte många knop när det gäller att göra nåt åt det.
Jag börjar där.
Jag har observerat att det numera finns miljövänliga plastkassar på ICA. Jag brukar ta en sån. Av bara farten.
Samtidigt undrar jag varför de gamla finns kvar.
Om man nu vill göra folk mer miljömedvetna och inte lyckas med det ända ut varför ge oss valmöjligheter? Varför inte bara producera det miljövänliga alternativet och that´s it. Ja, det blir dyrare men man köper dem eller låter bli. Finns det plastkassar som är billigare och antagligen värre ur miljöaspekt så köper man ju dem även om bättre alternativ finns.
Jag tycker valmöjlighets-manin har gått alldeles för långt.
Jag drunknar i val. Vadar fram i val varenda dag och jag har det inte ens besvärligt som många andra. Låt mig slippa hamna i ett dike där jag tar ett billigare, värre och transfettstint alternativ.
Ja, det blev en värld med förbud och rädslan för det och lockelsen efter snabba företagspengar sätter agendan.
Jag tror bara att vissa beslut skall tas på politikernivå och inte läggas på den enskilda individen.
Men vi är mitt uppe i en tid där det är precis tvärtom.

I natt drömde jag att Gribo levde. Han var inte alls död utan har under ett års tid bott hos "honsomjagdeladevårdnademed". Vi träffades och hon bar på en kattbur där Gribo satt. Han såg djupt deprimerad ut.
Märklig dröm.
Vidare. Hon hade också med sig tre små råttliknande djur som såg ut som nallebjörnar (eller de där små gulliga varelserna i Star wars). En bankman i kostym knäckte huvudet på en utav dem.
Hon blev helt förtvivlad givetvis och jag såg det som min uppgift att läxa upp mannen. Det råkade vara samma karl som satt framför mig på planet till Paris.
Hm. Kan man undra.
Annars är det tisdag. Jag ska till F&S, har inte varit där på ett tag. Rödluvan fick ingen tonfisk imorse och trotsade skinkan jag skar upp åt henne. Slipp då. Nu ligger hon uppe i "kojan".
Tänkte ta itu med bildbyrån igen, sånt där pyssel som man... hm ibland skjuter åt sidan.
Har hittat massor med tekniksa saker som jag vill köpa. Och har hittat en najs hemsida www.kaffebrus.com som har en hel del leksakskameror typ Holga och Diana. Köpa, köpa. Jag & S dreglar och vill bara ha och ha. Kameror är så - snygga!
Annars bör jag åka till Ikea och Indiska. På Indiska finns nämligen tunna, vita blusar för sommaren. Måste avra förberedd. Finns inte så mycket alternativ.
Alltid redo.
Je suis prêt.
Klanen Frasers devis. Tror jag.
Cheerio.

Believe it or not men det är jag på bilden!
Marianne stod utan modeller idag och vi gjorde en utflykt till Stora Skuggan med kaffe, mackor och kameror. Det snöade var småkallt men roligt! Aldrig trodde väl jag att jag skulle gilla det här! Annars tittar jag på Så ska det låta via nätet. Är tvungen attse den omtalade utklassningen av "stackars" Carola. Anna Sahlin må vara trist som artist men hon har en jättebra småhes röst. Och en reportoar som Carola saknar.
Dessutom är C urusel på engelskt uttal. Låter såååååååå barnsligt. Usch! Och ibland lägger hon sig till med Sean Connery-S som blir sch.
Manér.
Tydligen blev inspelningen inget bra så man gjorde tillrättalagda klipp på Carola så hon inte skulle vara så utanför. Ok - det kanske inte är första gången det händer men jag jublar!
Haha! Skadeglädje som jag gärna delar med mig av.

La Defense, Paris

Regnigt fashion à la Iona ifrån Paris. Samma gamla vanliga svarta spets. Kill your...

Alltså allt som handlar om bilder, foto, digitalt - det tar sån tid. Huvudets idéer är sååååå mycket snabbare än verkligheten. Ligger i sängen på kvällen innan och tänker igenom allt jag ska hinna dagen efter. Men det är dömt att misslyckas. Jag lägger ned. Har hunnit lite. Har träsmak i baken, ont i ena knät (överböjde benet...) och i högerhanden sen fadäsen i kylskåpet igår. Krackelera mera. Ska hämta tvätten nu, sista slatten och läggen ned bildhanteringen för idag. Nu övergår jag till tekniska tester istället - nerd.
Mitt lilla underverk ligger och rullar runt i ren tvätt och snart är det dags för film. Hon fastnade i kameran. Se ovan.
Hon är bara för jävla söt. Så är det. The apple of my eye är en katt. Jag har haft tre äpplen.

Var ska jag börja?

Jag brukar säga att man inte ska öppna instanskuvert på kvällen. Det finns nämligen inget du kan göra åt saken där och då. Men min ångest över instanskuvert har faktiskt lagt sig.
Man ska heller inte starta en kreativ process för sent på kvällen för då snurrar det resten av natten.
Började fundera över nya objektiv till kameran. Köpte fototidningar igår med diverse tester. Precis när jag skulle till och sova kände jag objektivlocken fladdra runt framför ögonen. Tog ett aktivt beslut (även den talangen har vuxit med åren) och la dem åt sidan. Inget beslut skall tas ett på natten.
Jag tror dock att jag vet vad jag vill ha. Nu börjar det bli lite grejer igen att köpa. Kanske det är dags för en avbetalningsdeal? Lättare att dra av sedan.
Idag är det tvätt och datamys som står på programmet men ute är det fabulous väder att man blir alldeles pirrig. Kallt men fint.
Fast jag vill vara inne och mysa så snöstorm hade passat mig bättre.
Marianne & familj ska grilla korv i Rålis sen ska hon basta. Bastu går fetbort i min bok. Skönt men jag tycker det är läbbigt att svettas med folk instängd i ett rum utan fönster och luftfuktighet typ 200 %. Andas!
Men en promenad måste jag ta lite senare. Luft & motion.
Min dator har börjat sega sig. Som en försutten 42-åring från Boden. Måste rensa, städa och hotta upp den. Det kanske gäller mig själv också.
Somliga åker till Ungern på måndag och det låter trevligt. Mitt minne av Ungern är gammal som gatan - 1980 - men det jag minns är bara positivt. Gamla hus, god gulash, fantastiskt bad i Balatonsjön och märkligt språk. Jag var bara 14 år då och världen har förändrats enormt sedan dess.
Andra är upp i Sälen. Benji visade att de sänder live från backen hela tiden så han skall ställa sig i backen, ringa till mig och vinka.
Jag sa att världen har ändrat sig.
När jag var liten och en helikopter flög över Vittjärv, vinkade jag varje gång för jag var övertygad om att min äldsta brorsa Johnny satt i den.
Jag undrar om vinka är ett sätt att visa att man inte håller i ett vapen, som när man skakar hand.
Det sägs att honnör-gesten kommer från att vika upp visiret på plåthjälmen (typ medeltid) för att spana in sin fiende och visa sin sårbarhet. Låter rimligt.
Utan vapen = sårbarhet.
Nu=tvättstuga. Del 2.

Såg "The invasion" med Nicole och Daniel Craig. Läbbig och sådär. Tyckte nog att det fanns logiska luckor. Tycker sånt är trist.
"Den utvalde" som gick senare på kvällen, svensk skitthriller, var en ihålig sak. Så urusel! Andreas Wilson har ett ansiktsuttryck och hur har han blivit hypad? Egentligen. Eller varför?
Ibland undrar man hur vissa filmer kommer till? Fast det blev ju en film i alla fall... Alltid något.
För övrigt gillar jag Leif GW Persson skarpt och undrar hur det står till med svenska folket som röstar fram Carolina Gynning som årets svenska kvinnliga personlighet? Men hallou??????? (Observera kräkfärgen)

Ingen passande rubrik

Städar. Våren är lika år från år. Obarmhärtigt ljus (även om det snöar idag) visar på vinterns slarv. Så är det. Man städar undan men damm lägger sig lite varstans när man sover, jobbar, äter och är i samma rum. Det med eller utan katt. Så var det långt innan Jum-Jum föddes.
Det är likt förbannat trist att städa. Fast ibland OK. Madonna sätter an tonen och rutinen är ungefär densamma. Halvvägs tar jag paus för golvet måste toka i ett rum för att jag ska kunna fortsätta.
Idag är det ok.
Jag själv ska duscha när allt är klart. En sorts reningsprocess. Sen ska jag spruta håret fullt med svindyr mousse som ska vara bra för mitt hår.
Förra påsken var förfärlig. Tänkte att om jag håller mig sysselsatt detta år så klarar jag mig. Nu när långfredagen är här ett år senare och min katt lever och mår och andra ledsamheter börjar blekna, är inte problemet lika överhängande.
Och sysselsatt kan jag hålla mig i alla fall. Ligger efter med Paris och Holgabilderna är inte ens inskannade. Samt att jag vill fortsätta med min utställningsidé och bokföringen är inte gjord...
Ja, du ser.
Det är bara att nyttja dagarna som står till buds.
Senare idag kommer Benji. Ska laga nån god mat men vad? Och vi ska se en film givetvis. "The invasions" hade jag tänkt med Daniel "James Bond" Craig och Nicole Kidman. Har ingen aning på vilken kvalitetsnivå den befinner sig på.
Nä, nu ska jag fortsätta med rum nr två.

Skärtorsdag. Har glömt vad vi firar. Drog en repa på stan. På gatorna var det folk. Mindre i affärerna. Gjorde ett dumt misstag: åt ett äpple. Magen har börjat krångla igen, får knip av frukten. Skulle ut till Rikard på spontanbesök som jag tyvärr ställde in. Höll andan hem till sängen och vilade där tills det gick över.
Micha ringde.
Han ska köpa digitalkamera och vill ha råd. Det lilla jag kan delar jag gärna med mig. Berättar att han ska gå en kvällskurs i digitalfoto på... Kulturama. En kväll i veckan. Och vi undrar vem som är lärare - jo, en gammal klassis - Maria Uhlin!
Jag är nyfiken hur det kommer att gå. Får kanske rapport.

Avskyr när man använder bloggsidor till försäljning. En kommentar på ett tidigare inlägg är egentligen ett förtäckt sätt att försöka sälja en trådlös router! Man skirver inlägget som om det var en snäll kommentar till bloggen. Alltid från nåt utrikiskt land. En gång skedde det på spanska! Stick vill jag säga.

En kaka på posten

I min familj kallar vi det Norgeväder. Det vi ser utanför fönstret. När snö yr kors och tvärs, oregelbundet. Och helt plöstsligt är det lite sol för att mulna igen och börja yra igen.
Vi kallar det för norgeväder för vi brukade åka till släkten runt påsk. Och påsk innebär ostadigt väder, särskilt i fjällvärlden.
Min vinter har varit fantastisk för jag har sluppit snö på alla sätt och vis. Det lilla som har kommit har varit typ OK. Smällar man får ta. Antar jag.
Vet inte om jag skrev innan men det blir ingen ersättning från VISA angående min flygförsening. Men från SAS får jag en kaka via posten! Lite plåster på såren. Men kaka ska jag helst inte äta. Inte för att jag fikar särskilt mycket. Det har jag dragit ned på utan större problem. Jag är ju inte i Boden - där man fikar typ hela tiden.
Men den ser god ut. Typ toscakaka med choklad runt. Men hur färsk kan man undra.
Har hämtat holganeg från han Berra. Ser bra ut om man bara håller upp neggen mot lampan. Inget ljusbord. Överkurs.
Annars planerar jag att köpa ett stativ och trådutlösare. Sånt som varje fotograf behöver. Har bara haft en egen prioriteringslista. Och nu är det dags.
Men först en ny säng. Varför dröjer jag? Vad tror jag ska hända? Ska jag vänta ytterligare? Snacka om att skjuta upp saker.

Kyrkogårdsfashion à la Bladh

Kyrkogårdar. Har en fabless för dem. Borde åka till New Orleans av samma anledning. Fast då blir jag riktigt rädd. Voodoo! Huuuuuuu!

Tre bilder från Père Lachaise i Paris. Tog med mig rekvisita i form av en svart spetsgardin. Isabella höll med ball lackjacka. Kill your darlings men jag kunde inte sluta. Gardinen hängde med på varenda ruta. Och sen kan man inte välja.

Jag är typ, apnöjd. Om man får säga sånt själv. Annars är jag ganska trött på min fotostil. Inte den här utan när jag ska försöka plåta klassiskt foto. Det ser bara trist ut när jag ska göra det. Är inte mycket för streetphotography. Får inte riktigt till det. Eller så ser det så kliniskt ut.

Lämnade in Holga-rullarna idag. Mina vätskor är för gamla för att man ska våga soppa. Så jag gick till Team och blev nostalgisk över vätskelukten. Parfym i mina näsborrar! Men nähä ingen sv/v här inte. Det hade jag glömt. Blev hänvisad till Berras eller rättare sagt Indigo tvärs över skolgården. Ja, det var lite hemligt för det fanns ingen skylt. Stegade fram till två inrökta snubbar.

"Letar efter Berra" säger jag.

"Ja, det är jag", svarar den ene och ber mig gå in. På bordet i lokalen ligger en gul, för mig mycket välkänd fotopapperskartong. Det står Lars Tunbjörk på lappen. En mycket välkänd svensk fotograf.

Det här är plejset som håller på med analogt när hela världen andas digitalt. Också stället där man lämnar in om man vill få nåt gjort på rikt'.

Det blir nog smådyrt och jag tror att Crimson är bra mycket billigare, även om Berras verkar vara ett tryggt ställe att lämna sina rullar. Men ska soppa själv så småningom.

Klicka, lyssna, njut och le!
http://www.youtube.com/watch?v=hUoYDJDiY6U

Har precis ringt och kollat ersättning vid försening av resa om man har betalat via VISA-kortet. Ingen ersättning för moi! Det ska vara försenat mer än fyra timmar från avreseorten. Inte den totala förseningen.
Så var det med det.
Jag har äntligen varit till doktorn idag. Jag har förmodligen ärrbråck och ska få remiss till kirurgen på S:t Görans. Operation kan bli aktuell och jag kan säga att jag inte ser framemot det...
Hann med både promenad och besök på teatern innan doktortid så jag känner mig jätteeffektiv med ens!
Jag har blivit erbjuden ett schysst fotojobb. Jag och en journalist ska åka till Lanzarote på dansresa i fem dagar i april. Let´s dance har verkligen slagit stort. Två av deltagarna från TV-tävlingen är med som danslärare.
Och jag får åka med. Kul!
Men när jag åker ska datorn med. Absolut. Förrutom hanteringen av bilder så vill jag kunna blogga under tiden. Den lilla tid man får över. För jag får nog arbeta för mina pengar tror jag.
I Paris blev det ju lite si och så med det. Å andra sidan var jag on the move precis hela tiden.
Nu=kaffe!

Melodifestivalen final 2008

OK. Melodifestivalscirkusen är över för den här gången. Och snart tar Schlagern över. Om ni fattar skillnaden.
Helt OK att Charlotte vann. Jag hoppas bara att det inte blir lika stelt, jag skulle vilja ha lite mer fart på scenen. Men snyggt är det. Var som inte är snyggt är Aftonbladets nöjesreporter och bloggare Tobbe Ek. Han är pinsam. Verkar vara helt i trsorna över att få gnugga sig tätt med kändisarna. Sen undrar jag över hans dialekt. Var pratar man så? Någon?
Återigen undrar jag över Björn Gustafsson. Jag förstår inte humorn, jag tycker den till 90% är studentikos och billig. Jag skulle tippa att en STOR bidragande orsak till hans framgång är att han är så söt. Tjejerna gillar det. Och stackars Björn när lamporna släcks ned och hysterin lägger sig.
Det blir vardag även för honom.
Jag är sååååå tacksam för att Christer Sjögren, Frida, Nordman och Amy får stanna hemma.

Stackars amerikaner!

Såg "National Tresures" igår för andra gången. Här har man ett spännande upplägg men lyckas schabbla bort det. Som vanligt. Och kan någon tala om för mig varför Nicholas Cage har ett sånt bra rykte som skådis. Han är ju riktigt dålig! Urhuggen i sten.
Efter att ha varit i Paris är det lite sorgerart att betitta amerikanarnas ständiga försök att hitta en historia åt sig själva. Det kommer som inte så långt tillbaka. Så man kommer dragandes med the declaration of independence.
Gäsp!

Intensiv resa till Paris!

Det är tröttsamt att vara turist. Ju kortare resa det är desto mer utpumpad blir man. Jag kom hem igår halv tolv. Volonterade att ta en väska åt Isabella. Jag såg ut som en packåsna eller en häst med väskor hängda på mig: fram/bak/åt sidan.

Tröttheten är inte bara fysisk: fötter värker efter alla långa promenadtimmar. Hjärnan är full av intryck. Eftersom jag inte direkt har haft tillgång till internet har jag heller inte i lagom takt kunnat tömma mig själv regelbundet.

Räknar man efter intryck känns det som jag har varit borta längre än från måndag till torsdag. Intrycken räcker till påsk höll jag på att skriva men den är ju tidig i år!

Kaninmiddagen var jättegod. Men det är mycket ben i en kanin. Isabella är bra på matlagning och det är alltid en fröjd att äta hennes mat i synnerhet men andras mat i allmänhet.

I Frankrike håller man styvt på tre rätters meny. Minst. Det är inte stora rätter. Många gånger väljer man att äta salladen som förrätt. Som jag ibland har gjort här hemma.

Och sås på vin... inget ovanligt i det men det är så parden my french jävla gott!

Dan efter fick jag leka själv. Jag var i valet och kvalet Versailles eller ej, Versailles eller ej. Tillslut slängde jag mig ut tidigt på morgonen med rivstart hoppade jag frukosten, drack ett glas vatten och drog ut till Versailles.

Jag har varit där förrut, 1987, men har mycket lite minnesbilder därifrån. Dags igen med andra ord.

Precis som med allt annat i Frankrike eller Paris är allt gigantiskt stort. Det är Monument av bibliska proportioner. Allt vet det oavsett om man har sett det live eller inte. Louvren är stort men hur stort det är fattar man inte förrän man står där. versailles likas så. Gigantiskt slott och parken...

Nu ska jag ladda lite bilder. Återkommer med mer!

Paris

Min resa till Paris började med storm. Det vill säga det stormade så mycket i den franska huvudstaden att vi inte kunde landa. Det var riktigt äckligt! Flygplanets hjul nuddade nästan landningsbanan, planet krängde hit och dit och jag min dumma åsna tänkte på Lost, Cast away och Alive - alla tre filmer med flygkrasher. Not so very brainy.
Jaha. Så har man varit i Basel också. SAS ordnade visserligen med transport vidare men inte gick det fort! Lugn och fin.
Jag skulle ha landat 09.50 och stod i regnet vid runnelbanestationen Opéra 20.30 och väntade på Isabella.
Lång dags färd mot natt verkligen!
Vi avslutade kvällen med tre rätters middag på indisk resaurant i närheten av mitt hotell.
Det var det enda jag hann med den här dagen och jag som trodde...
Men så är det.
Idag har vi varit till kyrkogården där bland annat Jim Morrison ligger begravd. Den gode Jim hittade vi inte men däremot fantastiska gravar och gångar och kapell. Lite som i Buenos Aires fast ruffigare och ännu mer gotiskt. Stenballt. Jag fick nästan frispel! Rekvisita från Sverige var med och Isabella fick jobba för sin lunch.
Regnet kom och gick. Det får gärna vara grått men inte regn.
Vi drog vidare till La Defénse. En förort med futuristisk arkitektur som måste upplevas. Det är så... bara för mycket. Man känner så liten vid denna monumentala byggnadsstil. Det är Matrix, kliniskt, nazistiskt/kommunistiskt att tja, kameran räcker inte till. Jag som fotograf räcker inte till. Kanske aldrig.
Naturligtvis tilltog regnet men under den fantastiska Stora Båge (Grande arche) fann vi en fristad bland glasväggar. Alltså - missa ej vid besök!
Nu lagar Isabella mat. Ankan var slut i affären så nu ska jag mot mitt bättre vetande äta... kanin! Ja, ta seden dit man kommer.
Vad händer imorgon?
Vet ej.

Carola är bortmanövrerad av sig själv!

Äntligen! Gud hör bön. Gissa om jag har väntat, längtat och trängtat efter det här.
Carola själv förklarar Nordmans vinst delvis med att duon var på hemmaplan...
Eh, hemmaplan? Kommer de från Kiruna? Vet Carola att det är ju direktsänd TV, som alla i Sverige, på alla orter, kan se!!! Hon är onekligen mer än korkad... Tom i bollen!
Jag tänker inte ens kommentera hur Carola liknar detta med att brännas på bål.
Glocalnet-lågt.
http://www.expressen.se/noje/1.1077965/sista-schlagerversen
För övrigt kan jag bara säga att Nordmans låt var så fruktansvärt dålig att jag kunde inte med att taktikrösta på dem för att få bort Androla.
Men det gick ju alldeles utmärkt utan min medverkan!
Hehe.

Inför Paris

Snart, snart Paris...
Fördelar med att resa tidigt: du har en hel dag tillgodo.
Nackdelar: förutom att gå upp tidigt, tja, tunnelbanan har inte ens börjat gå.
Tittar på SAS-hemsida. Man kan checka in hemifrån. Men vad betyder det exakt? Man kan också checka in via automater. Det låter smidigt. Jag känner mig lite ängslig. Annat var det förr - inte för att det nödvändigtvis var bättre men enklare. Fanns inga alternativ att ta hänsyn till! Man ställde sig i incheckningskön. That's it. Det kan man ju fortfarande göra men man sparar tid när all övrig tid går åt till... säkerhetskontrollen! Mitt verkliga hatobjekt.
Så här tidigt på morgonen vill man ju också spara tid. För hur långt i förväg bör man vara? Egentligen? Incheckad och klar-tidsangivelse finns på hemsidan men...
Behöver jag checka in bagage? Har två väskor. En ryggsäck med kläder & stuff och en liten kameraryggsäck. På planet får man bara ha ett kolli och nu när allt är så mycket mer säkerthetshetsat blir jag osäker.
Tack för att ni har läst så här långt!
Ibland önskar jag att jag reste mer så man fick in alla rutiner och inte blev så halvhispig för avresan. Känner inte igen mig själv. Gillar inte den här biten om jag ska vara råärlig.
Kör gärna ned det i halsen på mig sen men det är som det är.
Måste resa mer eller tro att det löser sig. Vilket det alltid gör. Det vet jag i alla fall.
Man ömsar skinn och håller på bli äldre.
Det är så det är!

Inspiration Annie Leibovitz

http://www.youtube.com/watch?v=u34EcDiHVgY&feature=related
Spelade in en dokumentär häromdagen om den amerikanska fotografen Annie Leibovitz. Mest känd för sina välarrade kändisporträtt och det är väl därför vi knappt pratade om henne på Kulturama. (jag tror det är en könsfråga...)
Hon började som fotograf på tidningen Rolling Stone och det är de bilderna som är mest intressanta och tilltalande. Allt är inspirerande och man blir galen på att man inte är där! På alla sätt.
Som barn flyttade hon runt med sin stora familj, pappan jobbade inom det militära. Men det var till San Fran hon sedan flyttade när hon skulle fortsätta sina studier. Rakt in i hippie-eran.
Så där sitter jag - i min rosa hippie-dröm och tänker på hur enkelt det verkade. Oskuldsfullt och okomplicerat.
Hon hängde med Rolling Stones och plåtade fantastiska bakom kulisserna-bilder.
Men vilken apparat när hon plåtade för Vouge, stillbilder från filmen "Marie Antoinette". En cirkus med folk som fejar i bakgrunden.
http://www.youtube.com/watch?v=EtHTsXfZrME
Det är nåt med svart/vitt. Särskilt när miljöer är röriga och lite raktuppochned. Blir som intressantare utan färg. Eller snarare: färgen kan uppfattas som disktraktion.
Vad jag än skriver om mitt eget fotograferande, kommer jag aldrig att hitta de rätta orden. Så fort det fångas förändras det. I samma stund.
Det låter antingen gnälligt när det är enbart är vädrande av tankar, det låter "skylla ifrån sig" när jag försöker hitta punkter att förändra.
Det är funderingar som bara passar öron som sitter på liknande varelser.
Varför skulle jag säga något initierat om motordelar när jag inget vet om saken?

En ny rynka i ansiktet

Har varit utan kaffe i två dagar och druckit pulvercappuchino. Ingen höjdare. Har svår huvudvärk. Men nu sitter jag här med en kopp Zoegas! Svårt att slå.
Ute flödar sol och jag har balla solglasögon. Inga jag vill byta ut.
Jag är konstant hopplöst ute. Jag förstår inte denna superhype med Björn Gustafsson? Är det så att bara en åsikt åt gången orkar fram i bruset? Säger du emot gängse uppfattning har du ingen humor. Min humor ser bara annars ut.
Men humor har jag.
På grund av långsynhet som heter duga, har jag en liten fickspegel som förstorar upp jättemånga gånger. Den använder jag när jag ska sminka mig och plocka ovälkomna hårstrån från fejan.
Den här spegeln är oerhört viktig för mig men den har gjort mig också fixerad vid mitt ansikte. Helt plötsligt ser jag alla rynkor och porer med precision. Jag ser också att rynkorna vid ögonen är skrattrynkor och att den så kallade bekymmersrynkan mellan ögonen är svag - än så länge.
Så imorse upptäckte jag EN NY RYNKA! Huva! Vid högerögat, som löper tvärs över de andra skrattstrecken. Vad betyder den? Vad är det för känsla som har svept över mig och lämnat spår? Och när kom den? Varför har jag inte sett den tidigare?
över mig den senaste tiden. Men att få starr i "ung" ålder är kanske det mestt tydliga.
Vad kan man göra åt det?
Låta det vara - skulle jag väl säga om du frågade mig samma sak.
Är det därför jag läser City och Metro och ser små halvartiklar med nya, för mig okända band som inte väcker en uns nyfikenhet hos mig.
Ett det ett tecken?
Fast å andra sidan ramlar jag på nåt nytt som startar en kedja av tankar som får mig att söka vidare.
Då är jag ung igen.
Så där dansar man framochåter. Botox och silikon sätter inte agendan på hur oseg du är i hjärnan. Det är annat som spelar in.

...kan förmodligen vara en av världens bästa låtar. Disco i alla fall!
http://www.youtube.com/watch?v=bTFCwKvlKZo&feature=related
och i en annan variant...
http://www.youtube.com/watch?v=HJYtbtbgaTA&feature=related

5 mars - är det nåt jag borde komma ihåg?

Min dator är tung av skit och viktiga saker. Måste rensa. Igen.
Modeveckor runt om. Cay Bond, trendanalytiker sitter i morgonTV och uttalar sig. Som vanligt finns inte så mycket att säga som svar på programledarens fråga: "Hur ska vi se ut i höst?". Man enas om färg och elegans. Som det brukar då. Någon röd tråd kan Cay inte hitta. Inte vi heller!
I höst sätter jag på mig samma duffel jag bär nu. Så enkelt är mitt modeliv. Och så tråkigt.
Varje morgon är det musik i rutan. Varje morgon. Vilket gör att kvaliten skiftar. Ett är då säkert: svensk electronica suger. Halkar oftas på att sångaren/sångerskan lämnar mer att önska.
Det är som svensk film och taskigt ljud.
Ska väl inte gnälla på filmproduktion. Igår sa jag att all film är genialisk. Bara att sy ihop filmpåsen är ett gott betyg.
En natts sömn tar ur mig sådana idéer.
Annars irriterar jag mig på den här reklamen.
http://www.youtube.com/watch?v=Jfsg3aG4wNc
Spana in Victorias överläpp och knotiga ben! Är det ett skönhetsideal? Ser ut som avskalade gamla träd som ligger slängda i ett dike.
Jag byter kanal eller gör stora A på toa när den reklamen kommer. Men låten - förföljer mig!
Till helgen är det Andra chansen. Spännande. Nordman mot Androla. Tror mig veta vem som går vidare. Men de stöter på patrull längre fram. Hurdetnuänär så vinner de inte i Globen. Jag sätter mina sura slantar på Charlotte eller BWO.
Men världen har förvirrat förr.
Idag klipper jag av mig lite ris. Kan inte se ut som en vintrig nyponbuske på huvudet när jag ska iväg på tur till Paris. Även om det är en kyrkogård jag ska besöka!

Hur gör man en film?

En av mina stora intressen är film. Går ej att sticka under stol. Jag har inte på långa vägar sett samma mängd av film som giganten Nils-Petter. Jag är heller inte i närheten av Hans Wiklund eller vadhannuheter med långt hår. Jag tror inte ens att jag är i närheten av Maria Blom. Fast ganska nära. Delad plats när jag tänker på det.
Idag när jag var på Kulturhuset och lallade runt i biblan där insåg jag att man faktiskt kan låna hem film, ni vet såna man har sett och tyckt om och andra som man "bör" ha sett - i alla fall om man ska kalla sig för cineast.
Har funderat på filmskapandet den senaste tiden särskilt nu i oscarstider. Ja, just den tillställningen är ju över men hollywoods hjul slutar ju aldrig att rulla. Rollin', rollin'.
Jag vet - stoooooooor skillnad mellan hur det går till i Sverige kontra LaLa-land.
Men HUR går det till? Egentligen? Jag vill veta! Rent praktiskt.
Så Lisa skriver ett manus på sin egen idé, baserat på en bok, beställt eller på eget bevåg. Eller Lisa är en relativt känd regissör som skriver manuset själv. Så ligger det klart. Och nästa dag då: tisdag den sjunde april - vad gör hon då?
Hur går man tillväga? Hur delas arbetet upp?
När jag började fundera på det här var när jag såg intervjun med den svenske ljudkillen som vann oscar. Han sätter ljudet i efterhand. Men hur mycket är regissören där och petar? Vem leder arbetet?
Det är ju ett sånt helvetes stort projekt! Hur håller man ihop det???
Tänk då den värsta sämsta film har ändå ett gäng med folk i kulisserna som ser till att filmen blir gjord: inspelad, scenografad, klippt, ljussatt och producerad - jaddijaddi i alla oändlighet.
Varje gjord film är ju ett mästerverk och här sitter vi och tuggar i oss ruta efter ruta, timme efter timme med trötta gäspningar utan att en gång tänka på att det är fantastiskt att det sitter ihop!
Samma tankar idag när vi traskar förbi Nordiska museet ute på Djurgården: någon har ritat detta gigantiska hus. Tänkt tre dimensionellt och ritat vackra tinnar och torn och labyrinter av rum, gångar, trappor och prång.
Jag säger hatten av.
Om jag hade någon...
Hittade en länk på nätet som jag ska läsa. Kanske nån annan är intresserad?
http://www.voodoofilm.org/artikel/sa-gors-en-langfilm.aspx

Pinholekamera och kyrkogårdar

Började dagen med att spana in kilramar på Classe och en liten resväska för Parisresan. Mötte upp med Carro på Kulturhuset och blev sittande där och pratade Viktiga Saker i en dryg timme. Vi lunchade sedan med Ricki. Restaurangen Rice är inte riktigt som den brukade. Service var seg och ganska tafflig. Men sushin var som vanligt. God. Eller OK.

Vi pratade bland annat om vår kommande ännu namlösa bildgrupp/konstnärskollektiv som vi ska ha med M & J.

Nu är vi fem. Fab Five, typ. Kul! Ser framemot det. Har saknat det här. Men nu verkar vi alla mogna för detta storverk. Två ord är dock bannlysta "om" och "försöka".

Jag har väckt liv i ett nygammal intresse: kyrkogårdar. För massor av år sedan var jag ut på Galärkyrkogården vid två tillfällen. Nu traskade vi ut i flödande solsken och vass iskall vind. Jag plockade bort min glugg från kameran och satte ditt mitt pinhole-kit som jag inte har använt på ett och halvt år. Det var i september 2006 som jag plåtade mamma med pinhole i solskenet på verandan. Det var sista gången mamma röstade i riksdagsvalet. Samma parti år efter år.

Jaja. Så är det.

Läser vidare i "Hanteringen av odöda". Den är verkligen jättebra. Den måste läsas.

Olycksfågeln och kyrkogårdar

En gång på 70-talet visades en brittisk komediserie på TV som hette "Olycksfågeln". Jag & syrran skrattade järnet åt den helmesige engelsmännen men så mycket mer än så kommer vi inte ihåg.
Jag har alltid velat se den igen eller bara kolla upp den. Men vad skulle den tänkas kunna heta på engelska? Förmodligen något helt annat.
Jag vill minnas att jag vid tillfälle har kollat med svt utan resultat men så i helgen blev jag rabiat när jag inte lyckades hitta den på imdb så jag skrev ett mail till svt.
Idag fick jag svar.
Originaltiteln är "Some mothers do 'ave 'em".
Ok... den hade jag inte kommit på själv.
Så jag rattar in den. På imdb kan man läsa folks kommentarer. Tydligen poppis och i England och Australien har man sänt repriser om och om igen. Hade man gjort det här i Sverige så hade inte Monty Python-gänget varit helt ensamma på täppan. Kommer ni ihåg "The goodies" som visades ungefär samtidigt? Gänget bakom den succén rörde sig i samma kretsar som Monty Python.
Och idag är det ingen som kommer ihåg dem.
Buh!
Men.
Jag har en vän - namnlös här - som har "fixat" Olycksfågeln till mig och jag kommer att slå syrran med stor häpnad!
Ett annat beslut är taget idag. Eller i alla fall ett steg på vägen. Ska printa bilder på canvas inför en utställning - har i alla fall bestämt mig för vilket företag som skall anlitas och vad jag vill ha gjort.
Dessutom.
Har köpt analog film till Holgan för "till Paris, till Paris ska vi rida på en gris" - jag ska till en kyrkogård (Pere Lachaise) och plåta. Gravespotting!
Undrar om Isabella vill ställa upp på en plåtning...
Oj, jag blir alldeles till mig i trasorna!
Om allt går som planerat blir det en även kyrkogård imorgon, den balla vid Vasamuseet. Tänkte mig lite hålkamerastuk.

Melodifestivalen 2008 - del 4

Jaha. Så satt man då bänkad framför TV:n med en drink i handen. Miljoner människor lyssnar på samma harmonier vecka ut och vecka in. Lobotomerat kan tyckas. Ska göra en liten undersökning. Ska ta en handfull låtar och analysera harmonierna. Jag misstänker skarpt att de följer samma mönster. Man behöver inte ens göra det för det är faktiskt är så. Beror på två saker: samma låtskrivare och nya låtskrivare sneglar på "hur det brukar låta" (så SKA det låta). Därför låter Nordmans häxlåt egentligen likadant som Mitsogiannis strandraggarnummer.
Det är inget som skiljer förutom look och text.
Det som förenar är brist på kvalitet.
Alltså.
Bränna en kvinna på scenen - finns det verkligen ingen censur? Så förlegat.
Jag tycker Nordman är äcklig - särskilt sångaren. Han ser helt opålitlig ut i ögonen. Som om det ska brista närsomhelst.
Och i min värld går tatueringar och piercing fetbort.
Är inte så förtjust i rakat huvud heller men håravfall kan väl ingen hjälpa. Utom Magnus Carlsson och några till.
Man pratade om att startfältet var så jämnt. Jämn skit då med andra ord. Inte ens Bentzing hade en bra låt. Börjar bra men sen... Det faller alltid på refrängerna. Det är svårt att skriva bra sådana. Sen rör de till arrangemangen. Hennes låt börjar lite schysst Mika "Grace Kelly"-aktigt men blir det en jävla pizzaröra av allt.
Sibel var duktig och visade prov på nerver, pipa och söt klänning. Klarade sig trots en tid utanför rampljuset. Folk gillar ballader. Själv har jag svårt för sånt.
Hade väntat mig lite mer tjo från Calaisa. Deras låt var rena sömnpillret och jag vill minnas att jag halvvägs in gick på toa.
Och Niklas Strömstedt har väl gjort sitt?
Och varför Charlotte var nervös är en gåta.
Med det där startfältet var det ju en ren promenadseger. Hade hon åkt ur tävlingen eller till andra chansen, hade proppen lämnat badkaret. Typ.
Men nu blev det inte så.
Björn Gustafsson var kul. Äntligen. Spelade full bra. Luuk är inte kul. Alls. Men hans "imporviserade" dansnummer med Anna Vnuok var mycket bra.
Så är det alltså andra chansen nästa vecka. Nordman möter Androla. Och jag som tänkte taktikrösta. Men vad fan? Nu är det medeltidsPEST eller kristen KOLERA man ska välja på. Jag kan inte rösta på en kvinnobrännare så jag låter det vara. De vinner över garanterat över Nordman men sedan möter de ju någon annan längre fram.
Först DÅ kan man ta fram telefonen!