På "omvägar" har jag fått tag på alla delar till serien "Mot alla vindar" som visades på TV 1980. Jag har haft en matiné-eftermiddag/kväll. Myst med katt och tittat på Mary & Jonathans öden och äventyr i New South Wales. Har hunnit halvvägs när jag nu måste kolla lite på nätet. Googlar på Jon English och hittar hans hemsida. Det är märkligt när man ser en person man inte har sett på trettio år. Varför tror jag inte de har åldrats och varför chockar det mig så?
I alla fall - jag älskade serien och filmmusiken. Och faktiskt - det har åldrats ibland med värdighet och ibland... nja. Kamera-inzoomningarna är lite skrattretande.
Framtför allt är det väldigt snällt. Skulle man göra en liknande serie idag vette klån om man hade stått ut med att avsnittet som utspelas på båten. Det räckte med att läsa en utförlig artikel i Illustrerad Vetenskap. Fy fan vad engelsmännen har skit på sitt samvete.
Ska jag fortsätta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar