...så kommer det bara över mig - allt verkar så trist. Redan gjort. Redan sett. Vill inte ta ett steg utanför lägenheten. Är trött. Är lat. Vill lägga mig framför TV:n och se fantastiska historier såna man både kan och dem man ännu inte har sett. Vill bara sitta här med min katt och tyna bort. Oavsett om jag vill det eller inte så är det ju det jag gör. Är det tiden på året? Just den här tiden har blivit den tyngsta - åsså juni.
Glad att jag missade luccefirandet på TV i morse.
Det räcker att lyssna på sorgliga "Umbrella".