Låg i sängen i går och tittade på Sjätte sinnet. Har sett den förr. Somnar för tempot är lågt och jag är trött. Vaknar av att jag stirrar på skärmen och tänker: Va? Är Frances McDormand med i den här filmen?!
Har sussat en lång stund, missat halva filmen och är 40 mnuter in i Fargo istället.
Ridå kan man säga.

***

Hur kommer det sig att man helt plötsligt drömmer om en människa man inte har sett på nitton år och som man typ aldrig tänker på? Hur och varför flyter de upp till ytan och vävs in i en dröm? De är varken aktuella eller ha betytt särskilt mycket när det begav sig. Eller är de i det omedvetna kopplade till nåt som passerar just nu?

Har lyssnat på en Yes-skiva 90125 med låten "Owner of a lonely heart". Men det är inget som kopplas samman med den här personen. Jag förstår inte.

Hjärnan är verkligen ett speciellt organ. Det är där du bor.

***

Försökte mig på smördegsinbakad fläskfilé igår men det blev bara halvdant. För torrt kan man säga. Det skulle föreställa min nyårsmiddag då jag jobbar när det riktiga nyåret inträffar. Så eländigt.

***

På tunnelbanan igår: när man sitter stilla och batteriet i mp3-spelaren har tagit slut och Metro/City är utläst och det enda man kan göra är att blicka ut över little boxes vid Stora mossen och Abrahamsberg, kommer det över mig - det är så mycket jag vill göra, borde göra, skulle ha gjort, människor att träffa, återknyta, inte tappa, regelbundna aktiviteter att hålla igång och det enda jag känner är en mental trötthet, en tankepromenad i kvicksand.

Det blir overdrive i hjärnan. Samma organ som har sån fantastisk kapacitet. Varför kommer den inte till rätta nu då?

Idag fixar jag bilder, eventuellt ny externhårddisk och arbete.

Jobbedi, jobbeda.

Ikväll åker somliga till Thailand, till värme och fisksås.