Jag vet inte vad jag ska tycka om Andreas: han sjunger jättebra.
Mjuk & lent.
Aldrig falskt.
Han är charmig. Fixar mellansnack, inte som Agnes som bara fnittrade. Fast hon blev ju en artist med framgångar utomlands.
Om det är top of the pops.
Kanske är Andreas årets Måns. En lite av varje-artist. Inget att förakta och med många arbetsmöjligheter
Eller Sveriges Michael Bubblé.
Men ska han köra de gamla godingarna forever?
Eller är jag småstörd att han är Arne Weises son? Svarar mig själv: han är ju duktig och han ansökte, som alla andra, så jag tar tillbaka det om Arne.
Men.
Vem som överlever (blir etablerade artister) i det stora hela, är inte alltid lätt att förutspå.
Titta på Tove Styrke.
Jag fnös lite när jag såg reklamen för hennes kommande skivsläpp i samband med nåt telefonabonnemang. Var heller inte helt överens med hennes skivomslag.
Men det var innan jag hörde innehållet.
Hennes skiva är fantastisk.
Helgjuten, välskriven och ypperligt framförd.
Men vad handlar det om?
Perfekt produktion.
Det är mycket som skall stämma.
Har du Spotify? Låt Tove Styrkes platta snurra några varv. Är du bara lite en sucker för elektropop, faller du som en älg i Norrland i september.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har verkligen rätt angående vikten av bra produktion. Kollade på dokumentären om Anvil och där var ju produktionen inte den bästa. Sen hade det väl inte skadat med en proffsig manager heller. Komiskt fast tragiskt
...och rörande. Tänker på Lips dagar efteråt. Han var så rar. Ren och skär glädje att bara få spela. Värd bättre öde. Men det lossnar nog nu efter dokumentären. Vad nu definitionen på det är.
I övrigt produktion och arrangemang av låtar är viktigt och intressant. Kolla Septembers cover från "Så mycket bättre"./ IB
Skicka en kommentar