Får en länk bifodrat från en trogen läsare och vän. Läs gärna vidare där. Som sagt det är ju inte en nyhet att katterna styr oss som puppets on a string. Men vi vill ju gärna tro annat.
Lite småkul är ju att de engagerar forskarvärlden.
Jag själv har ju lite tur som bor med en katt som ligger snällt och väntar till vederbörande vaknar. Det må vara sju eller elva på förmiddagen. Hon väcker mig inte om det inte är JÄVLIGT nödvändigt. Däremot - så fort Rödluvan märker att jag rör på mig eller vaknar till, då kommer hon och buffar och vill ha... tonfisk.
Sen är det inte små diskreta spinnljud som ni kan lyssna på om ni klickar er fram via länken. Spinnljud som skulle kunna misstolkas för annat. Nej, det är LJUDLIGT, IHÄRDIGT med HÖGT TEMPO. Glöm inte bort att hon snurrar och valsar runt också.
Vore man inte så trött så är det riktigt underhållande.
Min katt är inte diskret om man säger så.
Kanske för att jag inte låter mig maniupleras. Hon måste slå hårt på VILL HA-trumman.
Däremot kan jag berätta vad som skrapar på hjärnan, det är när man väldigt gärna vill eller måste sitta vid datorn.
Så jag låter mig manipuleras. Vad trodde jag?
Hon vaknar till efter dagens tupplur och Kräket vill leka, gå ut i korridoren, bli buren på eller bara okynnesäta. Kollar om hon får nåt, så att säga. Detta berättar hon högt och tydligt.
Gå ut i korridoren, tja, jag öppnar dörren och hon valsar fram och åter. Men leka - det tar tid. Och pröva skriva nåt vettigt på datorn eller photoshoppa några bilder med en fem kilos-katt i famnen.
Ge mig en baby-björn!
En gång testade jag ett annat sätt att bära runt på Rödluvan genom att möla ned henne i munkjackan, lite som en känguru-unge. Där stod jag i mitt lilla kök (typ en kvadratmeter) och rörde runt i nån gryta med katten innanför jackan.
Hon stod ut.
Annars brukar hon hänga över axeln, som en nyäten baby som väntar på sin första rap efter lunch.
Hon spyr inte särskilt ofta och jag har aldrig hört henne rapa.
Att ha katt betyder att du måste lära dig att deala.
En deal du alltid förlorar.
Att vara en loser har aldrig känts så bra som då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar