3 juni Guldrupe, Skafte och sparris

Vi hade så färgstarka och roliga namn. Vissa lever förevigt.
Florian.
Skafte.
Seamaire.
Det är namn som aldrig försvinner.
Skafte och Alma och deras lille son (som pussar okända med öppen mun) var på middag igår.
Skafte har jag inte sett på tio år. Typ eller nåt sånt. Alma kände jag inte sedan tidigare.
Det var så kul och trevligt att man nästan funderar...
Den eviga funderingen. Vet inte om den är riktig eller om det är min läggning för nostalgi som slöjar hela scenen.
Det här med barn indikerar verkligen att tid har passerat.
Nu pratar vi om the next generation.
Senaste Knäcke fanns tjugo ungar under tolv år.
20 stycken.
Och det är klart om Sofia Hoas bidrar med fyra, Unna har barn, Skafte, Padraig (också ett häftigt namn) etc. Visst blir det ett gäng.
Det sätter ju också en prägel på en förening - att det finns barn med i bilden.
Om man fick vara en fluga...
Var skulle jag flyga då?
För övrigt är smörslungad sparris med parmesan bland det godaste jag har ätit!