Idag är det den riktiga midsommar, det vill säga midsommarsolståndet. Njut. För imorgon, deprimerande nog, blir det bara mörkare och mörkare. Det borde vara somarens höjdpunkt, rent vädermässigt men sånt händer aldrig. Det är aldrig riktigt bra väder på midsommar. Så fira den inte om du inte har tillgång till ett verandatak.
Så njut.
Själv ska jag träffa Viveca. Vi kanske tittar på båtar.
Har i helgen promenerat med tryckavlastande plåster, som inte fungerar. Det återstår bara en sak: nya skor på måndag.
Igår snöade jag in på ett program på MTV. MTV handlar inte längre om musik, utan det är en massa tramsprogram. Det finns dock ett som jag gillar - "Made". Nån amerikansk ungdom bestämmer sig för att ändra sitt liv, image eller bara utvecklas inom något område. Ofta är det goofy tjejen/kilen som vill ställa upp i nån tröttsam tävling (amerkanarna är tokiga i sånt) skolans mr whatever eller nån beauty-trams. Men ibland är det tvärtom. Den otroligt borkstämda snorungen som lär sig motorcross på sex veckor. Eller tramsfian som lärde sig kampsport (nån variant) och fick ordning på sitt liv. Eller den otroligt charmige nörden som slängde ut sina gossedjur, lärde sig dansa, stå-uppa och konversera med tjejer.
Däremellan tittade jag på en dramadokumentär om ett ungt par och deras baby som körde vilse i en snöstorm och var försvunna i nio dagar.
Jag frös. Men framför allt undrade jag: varför bestämmer man sig för att köra 150 mil, med liten unge och väderleksrapporten varnar för snöstorm i en sån grad att huvudvägen stängs? Varför väljer man då att köpa en karta på bessinstation och ta SMÅVÄGAR genom berspasset? Shit Sherlock - de lär ju bli igensnöade.
Om jag skulle på begravning (som var anledningen till resan) skulle jag flyga 150 mil i den situationen. Eller stanna hemma.
Ja, det var en dyrköpt erfarenhet. Alla tre klarade sig visserligen men paret fick amputera alla tår, om jag fattade rätt.
Visst är det lätt att ta rätt beslut när man ligger framför TV i godan ro?
Fundering. Kan man vara mätt ett dygn efter midsommarmat?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar