Schlagern åker till Skellefteå

Det var en tid då funk, jazz och kristen musik var den enda gångbara genren i denna stad. Sen kom Wannadies och This perfect day och ändrade kursen.
Det var efter min tid.
När jag dök i stadsplaneringen 1982, var instrumenatala rockgrupper det enda som sågs med blida ögon. U2 var för tja, vad ska man säga inte så musikaliska ommansägerså. Detta recenserat av pingstvänner/EFS:are med enda referenspunkter såsom Airplay, TOTO, Chicago och Pat Matheny=västkustrock. Just to mention a few.
Över tjugo år senare kommer cirkusen till stan. Den där utskällda. Numera äääääälskade.
Lyssnar på snuttar av de låtar som skall presenteras i morgon. Märk väl att jag är liiiiiiite av en schlager-nörd. Minns en del och kan en del. Inte som Christer Bjökman och Björn Kjellman dock. En del av kompisarna tror att jag kan mer än vad jag kan. Anyhow.
Jag har sagt det förr och säger det igen. VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
Måns Zelmerlöw kommer att ha en promenadseger. Om han inte går till final (genom alla hinder av dueller och sånt tjafs) ska jag äta upp Rödluvas nyinköpta mus. DET kommer att ge mig magont, kan jag lova!
Därmed inte sagt att hans låt är en höjdare. Säger lite om konkurrensen.
People! Är det allt vi kan åstadkomma? 2009? Allvarligt talat. Lili & Sussie borde rädda djur. PUNKT. Och Markoolio - en ballad?! Vad göööööör Markoolio en tisdagmorgon? Vad har han för gig, typ?
Jag skönjer ett visst mönster: Det är recycling på gamla artister, återanvändning av nya typ tills dess de åker ut med buller & bång à la Shirley Camp. Och de allra färskaste valparna har så intetsägande låtar att man hinner somna innan refrängen är i gång.
Är det så? Ska det vara så?
Kanske borde låtskrivarna ta generalpaus och lyssna på hur de poplåtar med starka refränger som härjar på listorna EGENTLIGEN är uppbyggda?
Melodifestivalen har inte en scen som erbjuder särskilt många lyssningar. Dessto viktigare blir hooken, referängen och plåsterlappen.
Gå hem och gör er hemläxa!