Det ringer på telefonen. Det står "okänd" på displayen.
-Är det Bladh? säger rösten
-Ja, svarar jag lite tveksamt, tänker att det kanske är nån granne eller nåt. Vadmannuhinnertänka på en tusendels sekund.
- Sopa upp dem då!
Men verkligen... Det där skämtet (om det någonsin har varit ett bra sådant) var "kul" möjligtvis på 50-talet.
Jag bara gapade och höll luren i handen.
Annars slappar jag denna eftermiddag mellan två arbetspass. Tänkte först att jag skulle jobba lite med bilder men struntade i det och tittade på avsnitt tolv i en engelsk deckare. Nu har jag sett alla avsnitt och känner redan av abstinensbesvären.