Visste ni att Kylie Minogues och Rick Astleys röster påminner om varandra? Hennes ljusa, barnsliga och hans "svarta" tenor. Det kan väl inte stämma?
Det är tydligen endast en fråga pitch, tonhöjd. Man tog Kylies "So lucky", sänkte röstläget med sex halvtoner och vips, så lät det som Rick Astley. Och man testade det omvända med hans monsterhit "Never gonna give you up".
Kolla "Musikministeriet" på Svt:s hemsida, avsnitt 6.

Om du någon gång måste göra en hjärt- och lungräddning, ni vet stå lutad över en människa och pumpa igång hjärtat, kan ni tänka på följande. Det är viktigt att göra detta i rätt takt, inte för snabbt och inte för långsamt. Den ulitamata takten är 103 bpm (beats per minute). Men hur ska man känna rätt takt? Jo enligt proffessorn David Matlock har "Stayin' alive" med Bee Gees den rätta rytmen. I Musikministeriet lät man en läkare utföra en test. Utan musik pumpade han något för snabbt, 118 bpm men med Bee Gees suveräna hit, fick han till gunget perfekt.
Snacka om passande titel!
Även det kan du se i samma program och avsnitt.

Mitt så kallade liv hette en TV-serie på 90-talet

...plötsligt släcktes ljuset och jag skrek: hjälp, jag spyr!

Fixar med bilderna, lyssnar på en osorterad map med musik. Plötsligt kommer temat ur filmen "The Shining". FRUKTANSVÄRT äcklig musik.

En vanlig torsdag i mitt liv.

Jag är ingen fena på montering men jag har ändå lyckats med två saker: ny kontorstol och helmer, röd hurts.
Jag är helt slut. Stolen är fantastisk! Och hurtsen passar precis under skrivbordet. Förnöjdsamheten känner inga gränser.
Blev bjuden på vin & ost av min granne igår kväll. Hon tyckte jag behövde det efter stolmonteringen. Trevligt, trevligt.
Nu väntar jag på Caroline och ytterligare en fotografering som även involverar min granne.
Until then...

http://www.youtube.com/watch?v=1mFaBxE1OzE
Kommer ni ihåg den här?
http://www.youtube.com/watch?v=7XRpuhc9dgU&feature=channel
Eller den här?

Coolare grabbar får du leta efter

...och snällare.

http://www.youtube.com/watch?v=Ook0okfOz3E&feature=related
Magnus Carlssons låt från Melodifestivalen 2007, fast på franska!
Den här låten är fantastiskt bra och förtjänade ett bättre öde. Finns också som unplugged men just nu hittar jag den inte.
Själva melodin är så sorglig.

Dagens nyhet lär visst vara att Victoria är förlovad. Vad jag inte bryr mig. Ingen borde bry sig. Vad häftigt det vore om alla bara la ned. Ingen kommer och ser när de viftar glatt från slottsbalkongen. Se & Hör lägger ned sin kungabevakning. Inga fler gratisluncher. Down to basic - som vi alla andra. Visst, jag klarar av kändisar och bedrifter. Vill jag gärna tro då så behöver du inte himla med ögonen. Men kungar och drottningar har inte gjort nåt. Bara låtit sig födas. Och inte ens det har de beslutat själva!

Ner med Kungafamiljen. Typ idag.

(Undrar om Säpo ringer på dörren...)

Nästa fundering: ska ta ett stort andetag och fixa med hemsidan. Säger till när det är klart så kan ni gå och spana om livet är tråkigt.

Imorgon köper jag ny stol på IKEA är det tänkt.

...då kanske man får ordning på Det Onda, så kan jag sluta gnälla om det. Men det finns alltid nåt att bitch about. (Jag blinkar med ena ögat)

Ibland dyker det upp uttryck i ens språkdräkt som man inte har någon aning om var det kommer ifrån.
"Gud-i-London" är ett. Har ärvt det av syrran men var hon att plockat upp det, vet jag inte. Måste fråga.
Det var en gång i en jobbsituation, jag träffade en snubbe som jublade när jag använde utrycket.
"Den där gamla 70-tals frasen!"
Lite kul.
Ibland är uttrycken så extremt lokala mer än provinciella att det är bara ens egen familj som förstår vad man menar.
Mitt eget påhittade är "kalsongläge" och "men Gu', vad gör han en tisdag?" är inte svåra att förstå sig på.
"Du är som en Grinifånge" är på tapeten för dagen. Syrran frågade och när hon säger det finns en svagt minne i huvudet att mamma sa så. Jag kan liksom höra henne.
Grini var ett fångläger i Norge under kriget. Jag ska googla på ämnet senare. Se vad syrran hittade.
Jag återkommer.
Men nu-arbeit.

Dagen efter Oscar

Har inhandlat en ny extern hårddisk på 1 TB. Nu måste jag fundera på hur jag ska sortera upp allt på bästa, ultimata sätt. Det är som att ändra ett pärmsystem: man blir vilsen ett tag tills dess man har lärt sig sitt nya system. Att föra över alla dessa tunga filer kommer att ta sin givna tid. Jag får fundera på det är.
Under tiden kan ni ju drömma er bort till en junidag, efter ett uppfriskande regn. Allt annat är bättre än snö & slask som vi nu upplever.
Igår hade jag en Oscar-uppesittarnatt. Jag gav upp vid fyra, spelade in resten och tittade på det imorse i stället.
Min favorit Kate Winslet vann för bästa kvinnliga. Annars sopade Slumdog millionaire banan typ.
Jag hade ingen aning om att Hugh Jackman är en sångare och musikalartist. Han funkade bra som värd.
Icke att jämföra med vår egna Petra Mede. Hoppas vi slipper henne nästa år.
Skönt att slippa se den pompöse Jack Nicholson. Han har tydligen en given stol längst fram, oavsett om han är nominerad eller inte.
Annars leder Meryl Streep nomineringstävlingen. Femton nomineringar! Luttrad.
Nu ska jag plocka ihop för idag och bege mig till Söder och fotouppdrag.
Vi säger så.

Det ringer på telefonen. Det står "okänd" på displayen.
-Är det Bladh? säger rösten
-Ja, svarar jag lite tveksamt, tänker att det kanske är nån granne eller nåt. Vadmannuhinnertänka på en tusendels sekund.
- Sopa upp dem då!
Men verkligen... Det där skämtet (om det någonsin har varit ett bra sådant) var "kul" möjligtvis på 50-talet.
Jag bara gapade och höll luren i handen.
Annars slappar jag denna eftermiddag mellan två arbetspass. Tänkte först att jag skulle jobba lite med bilder men struntade i det och tittade på avsnitt tolv i en engelsk deckare. Nu har jag sett alla avsnitt och känner redan av abstinensbesvären.

Mysigt att sitta i sängen och surfa

Kan inte smygsurfa på andras nätverk och har inget eget. Men nu sitter jag bekvämt i sängen för på classe har jag köpt en lång sladd från modemet till min bärbara.
Suveränt. Äntligen vilar jag ryggen. Det här var mysigt minsann!
Men jag fryser om fingrarna.
I natt drömde jag om Tom Cruise. Vilken hemsk dröm... Inte min drömman direkt.
I natt är det Oscarsgala. Hoppas att jag kan hålla mig vaken. Gillar Oscarsgalan. Det är lite av en speciell känsla att titta på TV och veta att det är live. Speciellt på olika vis.
Att sitta i Vittjärv en sommardag och titta på "Allsång på Skansen" är lite jobbigare. Särskilt om det är fint väder i Stockholm och massor med sommarklädda stockholmare. Och där sitter man i ett regnigt Norrbotten. Men även om det är superfintväder i Boden-trakten och mindre bra i Stockholm så är det liksom lite jobbigt.
Det är nåt med här är jag och där är resten av världen.
Övergivet på nåt vis.
Hursomhelst - ser inte gärna på Allsången.
Alls.
Inse hur mycket Berghagen har tjänat på sin "Stockholm i mitt hjärta"...
Bara vi slipper Rickfors i sommar. Jag som alltid har gillat Rickfors och hållit honom högt. Igår på Schlagern var det riktigt, riktigt pinsamt. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen...

Melodiokerfestivalen

Dags för lite festivalsnack. Dessa dueller tar död på tävlingen. Hoppas att det försvinner tills nästa år! BWO ställdes mot Molly Sandén. Är ingen fan av nån utav dem men eftersom jag har såååååååå himla svårt för Bard är det med ett hånskratt jag konstaterar att de tog sig i alla fall till andra chansen. Där kommer de att ställas mot Lili & Sussie.
Bard håller skenet uppe och säger att det handlar om att kommunicera med svenska folket, inte nödvändigtvis om att vinna. Bah!
Men Bard är pissförbannad. Tro inget annat.
Idag lyssnar jag på Velvet och undrar varför hon åkte ut. Måns "Hope and glory" är bortkopplad från Youtube.
Så var det med det.

Skittunnan rinner över

Snö stressar mig. Det är oförutsägbart, det moddar runt fötterna, det försvårar livet. Jag lämnade Norrbotten för att slippa. Egentligen borde jag flytta längre söderut. Men nu är det som det är. Man är rotad. Gillar att bo i stan. I latteland.
Drog en latte på stan precis när jag hade kommit hem från mina ärenden. Var så nära att backa och stanna hemma men så tänkte jag trevligt sällskap är ju alltid kul. Nog för att jag kan tacka nej även om det är kuliga människor runt hörnet. Inget att ta personligen.
Slängde i mig en av de tristaste sallader jag har ätit och klafsade i väg.
Tur att jag hade ätit. Johan berättade en hiskelig bajshistoria om när han var tvungen att tömma skittunnan på utedasset, på landet. Den var, hm... överfull. Som när man sätter på ett lock och det rinnger utanför... More we needed to know.
Han verkade inte ha lärt sig nåt det ena året, för det hände två år på raken.
Vissa saker vill man inte göra förrän man är helt tvungen, ni vet när katastrofen bankar på dörren. Då får man lov till att flytta på gränserna men tills dess lever vi våra bekväma liv. Utom då Johan som verkar ha en fabless för skittunnor. Ja, det är han som är bajsmannen!
Bilden ovan: I somras, hos brorsan. Hon gillar höga höjder.

Shit alltså jag har sålt tre tavlor idag! Grattis till mig. Det var roligt och tiden gick snabbt idag på galleriet. Men det var kallt. Dörren stod öppen hela tiden. Drar mer folk. Men det drar. Kallt.
Mysigt hemma hos Ammy och nu är det melodifestival. Rickfors suger! Återkommer.

Möte på Expo (det jag har kallat Galleriet) inför morgondagens öppet hus. Ska sedan vidare på Ammys inflyttningsfest och Melodifestival. Egentligen skulle jag på teater men det får bli en annan helg. Håller på att rådda inför en fotografering. "Modeller" är tillfrågade nu ska vi bara få ihop vilka dagar så att det passar alla. Hänger lite löst.
Nu väntar jag på Carro. Tavlor skall plockas ned och vi behöver nåt att äta. Gärna nyttigt ur LCHF-synvinkel. Sen är det helg. Men så ledig blir man ju inte.
Vad är nytt för en frilans?

Nu har jag bestämt mig för vilken kontorsstol jag ska köpa. Är less på ha ont i ryggen. Tog mig en tur till IKEA. Men blev förvirrad av andra saker. Handla mer?
Min katt ber mig om att öppna dörren till korridoren. Varför alltid när jag ska laga mat?
Kan man undra...

Bild jag har missat

Varvar de tråkiga taggningarna med att börja gå igenom vilka bilder som skall skickas iväg bildbyrån. Knappast nya men inga jag direkt har arbetat med. Hittar en vars bildkomposition är så ofantligt typiskt mig. Det var i somras. En kall junidag i Vittjärv. Grabbarna deppade över dåligt fiske och jag deppade över utebliven sol.
Lyssnar på Lily Allen. Så skitabra! Har missat henne. Precis som med så mycket annat.
Rödluvan fick ny, fräsch kattsand idag. Och en myntamus. Den var torr och rosa när jag slängde den på golvet. Sen blev den raskt blöt och murrig. När jag kammade Kräket var hon marinerad i grusig mynta.
Funderar lite över melodifestivalen. Vad sker bakom kulisserna egentligen? Hur väljs låtarna ut? Och hur väljer man vem som skall framföra bidragen? Kan tänka mig att hela hösten egentligen bara är en lång förhandling artister och låtskrivare emellan. Och längst bak står skivbolagen och gnuggar sina händer. Nedladdning till trots. Make no mistake.
Tänker: alla i branschen har ju redan hört alla låtar, när de har vandrat runt i plaskdammen på jakt efter rätt artist. Vem tar, vem roffar och vem ratar?
Det är rätt rörigt när man börjar dra i tåtarna: Kempe skriver för BWO och Bard skriver för Amy. Och Amy är en robot. En robot på 17 bast som sjunger som en tio åring med helium i lungorna. Hon och Emelia får inte gå till nån final. Please!

Det är nåt speciellt med sällskapsdjur. Det hörs liksom på namnet. Det är en trogen vän på alla sätt och vis. De har humor utan att förstå det. Och Rödluvan kan verkligen ser förnärmad ut när jag skrattar åt henne.

-Trevligt möte på Skistar. Börjar få ordning i mitt huvud vad vi ska göra och vad som förväntas. Det är alltid skönt. Inspiration rann till nu när jag vet.
- Johan & Jag fikade och skissade upp planer i ett bredare perspektiv. Det blir en intressant vår verkar det som.
- Min fina kappa sitter lösare och lösare. Det känns ju bra. Även om tempot på viktminskningen är sakta så är den säker.
- Träffade Micha igår. Vi gick in och ut i inredningsaffärer (han minimalist och jag - motsatsen)medan vi diskuterade Måns Zelmerlöw. Gjorde en analys av låt & framgångar.
- Avslutade kvällen med "Mördare okänd" - engelsk deckare när den är som bäst. Bara irriterad på musiken. Snart har jag plöjt färdigt. Abstinens.
- Bildbyrå-taggningen fortsätter. Aptråkigt.

Magkänsla

Har jobbat vidare med bildbyrå-bilderna. Städar upp i röran.
Dricker min andra balja kaffe. När den är klar ska jag ut i friska luften. En paus och bensträckare.
Lyssnar på Malou-programmet. Hon har intervjuat Knutby-Åsa (helt ointressant) och nu Johan Ulvesson.
Man rekommenderar film: The wrestler - håller med och Seven pounds - håller inte med. Skitfilm.

Alexander Bard blev intervjuad tidigare i morse. Han har blivit folkpartist och det skall tydligen uppmärksammas.
Jag är otroligt kluven när det gäller Bard. Jag bryr mig inte om hans stil; kort byxor, en smått nazistisk klädstil och en alldeles äcklig mustasch som behöver ansas. Det är inte det som möjligtvis irriterar mig. Eller fascinerar.
Karln är intelligent. Kanske för smart. Kanske till och med ett geni. Jag tror nämligen han kan bli vadsomhelst för han har en sån jävla drivkraft och kapacitet. Är det irriterande i sig? Inte alls.
Det som stör mig är den där besservisser-tonen.
För när han upptäcker en ny horisont,
när han går in i ett nytt projekt,
när han helt enkelt byter åsikt så gör han det och pratar om det på ett sånt sätt att han vill markera hur jävla dumma vi andra är som inte har förstått vad han förstår.
Man blir liksom trollbunden av hans prat. Han är vältalig, tvekar inte, pratar direkt och tydligt och man sitter och nickar: "Javisst, herr Bard".
Med fel och farliga åsikter är såna människor helt enkelt livsfarliga.
Bard skulle kunna vara en sektledare om tillfälle gavs. För precis som alla andra är hans åsikter baserade på egna behov.
Och jag anar en kylig, extremistisk människosyn bakom den stirrande, intelligenta blicken och den beiga skjortan.
Men jag kan ha fel.
Just a gutfelling.

Lite färg en grå dag som denna

Drog en repa på stan i går och fikade med nära släkt. På Claes Ohlsson finns allt men när man har handlat färdigt och passerar skyltfönstren ser man allt man missade.
Varje gång.
Elizabeth-serie från tidigt 70-tal, fruktansvärt god lammgryta, schlagerfest, drinkar och Aguirre - Guds vrede - en perfekt kväll med andra ord!

MÅNS!!!!

http://www.youtube.com/watch?v=zQ_wLOfHVVg&feature=related
Tack Måns för att du räddade Melodifestivalen. Det var trevligt!
Den här vinner.
I Sverige.
Sen är det frågan.
Men det spelar ingen roll. Vi har fått en radiodänga som kommer att förfölja oss långt in på hösten. Vi skiter i Europa.
Vidare: Maken till att gilla sin egen låt. Det är kul att se. Det är så här en Schlagersten skall slipas. Men så ligger Fredrik Kempe bakom låten.
Lovande vers, cool. Oompa-oompa-pompös refräng med inledning, sidostick och knyta ihop-fras. Sen en massa roliga musikaliska referenser. Lite film, lite Go west, lite disco-fioler. Och sen AVSLUTNINGEN när folk börjar klappa då kommer maffioso-maxningen.
För somliga låter det kanske som gammal skåpmat. MEN tänk att lyckas göra en bra, arrangemangsmässigt fem poängare och ändå använda sig av alla dessa kända knep. Vi kan inte uppfinna hjulet en gång till så hatten av!
Jag känner mig som den gången när Djingis Khan hoade sig igenom Eurovision. Schlager-lycka. Jag är barn igen.
Sen har Måns den goda smaken att hojta: "Tack Skellefte!" inte nåt jävla å på slutet.
Jag lyssnar en tionde gång sen ska jag dricka kaffe.

Schlagern åker till Skellefteå

Det var en tid då funk, jazz och kristen musik var den enda gångbara genren i denna stad. Sen kom Wannadies och This perfect day och ändrade kursen.
Det var efter min tid.
När jag dök i stadsplaneringen 1982, var instrumenatala rockgrupper det enda som sågs med blida ögon. U2 var för tja, vad ska man säga inte så musikaliska ommansägerså. Detta recenserat av pingstvänner/EFS:are med enda referenspunkter såsom Airplay, TOTO, Chicago och Pat Matheny=västkustrock. Just to mention a few.
Över tjugo år senare kommer cirkusen till stan. Den där utskällda. Numera äääääälskade.
Lyssnar på snuttar av de låtar som skall presenteras i morgon. Märk väl att jag är liiiiiiite av en schlager-nörd. Minns en del och kan en del. Inte som Christer Bjökman och Björn Kjellman dock. En del av kompisarna tror att jag kan mer än vad jag kan. Anyhow.
Jag har sagt det förr och säger det igen. VAD ÄR DET SOM HÄNDER?
Måns Zelmerlöw kommer att ha en promenadseger. Om han inte går till final (genom alla hinder av dueller och sånt tjafs) ska jag äta upp Rödluvas nyinköpta mus. DET kommer att ge mig magont, kan jag lova!
Därmed inte sagt att hans låt är en höjdare. Säger lite om konkurrensen.
People! Är det allt vi kan åstadkomma? 2009? Allvarligt talat. Lili & Sussie borde rädda djur. PUNKT. Och Markoolio - en ballad?! Vad göööööör Markoolio en tisdagmorgon? Vad har han för gig, typ?
Jag skönjer ett visst mönster: Det är recycling på gamla artister, återanvändning av nya typ tills dess de åker ut med buller & bång à la Shirley Camp. Och de allra färskaste valparna har så intetsägande låtar att man hinner somna innan refrängen är i gång.
Är det så? Ska det vara så?
Kanske borde låtskrivarna ta generalpaus och lyssna på hur de poplåtar med starka refränger som härjar på listorna EGENTLIGEN är uppbyggda?
Melodifestivalen har inte en scen som erbjuder särskilt många lyssningar. Dessto viktigare blir hooken, referängen och plåsterlappen.
Gå hem och gör er hemläxa!

Klockan är sju och jag önskade att den var två på eftermiddagen. Det är så mycket jag vill göra men... är kall och hungrig när jag tänker efter.
Jag har varit i en situation i dag där mina brister som jag vet att jag har blev så uppenbara. Håller inte måttet helt enkelt. Men jag har ju andra kvaliteter. Har jag hört. Nu mat och mys med katt.

En av mina nyårslöften är "Step out of your box" - gör något extraordinärt. Än så länge har jag inte infriat detta löfte. Suger på den beska karamellen ett tag till.
En annan besk karamell är bokföringsarbete som suger fett. Men som måste göras. Reder ut tjorv denna morgon så allt annat ligger nere. Det är då jag upptäcker en mängd räkningar som inte har blivit betalda - utbetalda till MIG. Dags för påminnelser!
Ringer banken och får extra fin service. Hon säger att jag är pluskkund med uteblivna förmåner. Varsågod och ge! Jag har rätt till ett extra kontokort gratis och franco, som inte är kopplat till mitt konto. Tack så mycket! Åsså reder vi ut lite andra grejer.
Jag borde kanske skriva in i kalendern, öronmärka vissa dagar till sånt här så man slipper ryta åt katten när hon kanar runt i drivorna av papper som ligger ustlängda på golvet.
Men det är så vansinnigt TRÅKIGT! Både att ryta och sortera.
Tvätta är väl heller inte så kul men det puttrar ju på av sig själv.
Ska ner ett varv, klä mig och handla ägg, gå en repa i kvartereret, avrunda med ett brev och jobba ikväll.
Kul liv. Extra alldeles vanligt så skulle jag vilja beskriva det.
Har du kul?

Hörni. Det enda som var bra med Melodifestivalen var Fredde Wadling. Han har jag fetmissat. Har hört talas om honom men aldrig hört honom. Cool.

Vardag: Utfrusen, kall och grå dricker jag det goda kaffet Organico. Har varit på Galleriet idag och kläckt idéer bland annat. Känner mig djupt privilligerad som inte behöver jobba 9 till 6 varje dag i ett statiskt flöde men som förmodligen när man räknar ihop, drar ihop arbetstimmar ändå. Det är inte så att jag springer och fikar i kontorskorridorer, därmed inte sagt att ni andra inte gör ert jobb.
Hinner inte sätta mig förrän armen värker. Ska det aldrig sluta?
Brev på hallmattan. Ska läsa det sedan. Är inte ens hungrig. Konstigt.
Rödluvan leker med den vita musen.
Ska ändra min hemsida.
Nångång. När?
Ska ändra min blogg. Snart. Se upp!
TV-tips & kritik: "Nya vädrets offer" från igår var mer intressant på pappret än vad det blev som filmad dokumentär. Många svenska sådana saknar en tydlig struktur och berättarlinje. Alltför ofta sitter man väntar på drivet som uteblir.
Eller är vi förstörda? Jag tappade intresset.
Dagens tips är "Musikministeriet" på TV2 klockan 21.30. Gamla avsnitt finns på svt:s hemsida. Dagens avsnitt har underrubiken "Primalskrik och delfinsång". Låter spännande! Musikministeriet är alltid bra.
Annars finns det en fyra plus-film (inte mitt betyg) på TV1 21.45. Colin Farrell med de buskiga ögonbrynen är huvudrollsinnehavare i denna irländska komedi. Heter: "Intermission". Och får du inte nog av "Seinfeld" så finns han på femman klockan 23.
Sen kan du lägga dig nöjd & glad. Mycket nöje, som Ronny Svensson brukade säga.

Vardag: Lyckades knuffa undan reellt arbete en dag till och tog mig vad som visade sig vara en välbehövlig dag i Södertälje. Trots pendeltågstrul, lyckades jag ta mig dit och blev bara 25 minuter försenad. Jag & Carro gick runt men satt mest på ett mysigt café och pratade om personlig utveckling, så kan man sammanfatta det. På en Fair Trade-affär köpte jag Café Organico, jättegott kaffe. Sist jag drack det var för typ femton år sedan. Det var Kristina som serverade mig och sa att det var "handstampat kaffe av typ peruanska bönder". Saknar Kristinas roliga beskrivningar.
Köpte torkad fisk till Tigger, en vit, hårig myntaindräkt mus till Rödluvan (som hon leker med nu) och en ring från Indiska till mig. En likadan som jag tidigare har slarvat bort. Har en tendens att slarva bort ringar.

Tips: Ikväll 20.30 tittar jag på första avsnittet av sex i tvåans dokumentärserie "Nya vädrets offer". Såg en intervju häromdagen med den sympatiske samiske journalisten och programledaren Samuel Idivuoma och blev nyfiken. Han har med TV-team åkt runt i den arktiska delen av världen och bott hos olika urinnevånare. Tanken är att visa på vilket sätt deras liv har förändrats i takt med den globala uppvärmningen.
Det som fångade mitt intresse var att jag kom på att jag vet så lite om deras levnadsvillkor, att is & kyla skräck-fascinerar mig, att färsk sälmage är något jag aldrig skulle äta men kanske blev tvungen till om jag var tvungen till det. Programmet går i massa repriser och annars finns ju alltid SVT:s hemsida.
Sedan avslutar jag kvällen med en drös engelska mord. "Mördare okänd" är en serie jag verkligen rekommenderar. Plöjer de avsnitt jag tidigare har missat. Eller som mamma skulle ha sagt: en film är inte bra om ingen dör.

Nöje & TV: Melodifestivalen har spårat ur. Så många onödiga röstningsmoment. Istället blir det ointressant. Vill man bara att folk ska ringa? Duellerna är heller inte rättvisa. Inte alls.
Sen ska vi ju inte tala om låtarna. Allvarligt talat - det här håller inte måttet. Uruselt!
Emilia=hata.
Vardag: Har promenerat framochåter till Nordiska museet, gått på fotoutställning med Johan, Anna, Johan och Maria, fikat & flamsat. Diskuterade panikångest hela vägen in till stan och svårigheten att förstå när man själv inte är drabbad. Detta med anledning till intervjun med Anders Bagge på TV i morse.
Jag är kär i Anders bagge. Men det är en annan sak.
Han gillar djur. Det gör jag med.

Har upptäckt en halvmärklig sak med bloggen. Om jag börjar att skriva ett inlägg vid en viss tidpunkt, skriver inte klart utan fortsätter senare, registreras det som att hela inlägget blev skrivet vid begynnelsetiden, trots att timmar har förflutit. Trodde att inställningarna hade kajkat ur när jag kom på att det var så det gick till. Nog för att inställningar kan kajka ur. Alla möjliga varianter har hänt. Bland annat blev det ett annat språk (kommer inte ihåg vilket, nåt slaviskt) men som tur upptäckte jag det och kunde åtgärda. En gång bytte det helt plötsligt storlek på typsnitten. Nåja när jag skriver är ju mindre viktigt. Huvudsaken är väl att det går att läsa.
Trots tidigare gnäll, bryr jag mig inte längre om jag har läsare eller inte. Missförstå mig rätt - det är verkligen kul att det läses men i vilket utsträckning det sker, har jag ingen aning om.
Jag skriver för att det roar mig och för att jag vill.
Och nån dag ledsnar jag väl på det.
Until then...
Egentligen vill jag lägga ut mer bilder och mindre snack men det är lite jobb runt bilderna. Att skriva går fortare.
Cheers!

Det är estetiskt grått väder ute. Gatan låg i dimma. Kleerup vispade igång syntarna. Gillar hans electronica. Gillar syntar överhuvudtaget. Gick zick-zack runt i Vasastan/Norrmalm i takt med musiken. Alla är klädda i svart. Liksom jag. Alla handlar eller "glaner i schyltfönstr'a".
Passerade en biograf. En armé av ungar med gröna ballonger vällde ut genom dörrarna. Förhandsvisning?
Det kanske "Bolt"?
En frisk promenad rensar verkligen huvudet. Så mycket blir så klart. Har kommit fram till en sak.

Vem ska trösta knytet?

Jag gick inte på dagis eller lekskola. Jag var hemma med mamma medan mina syskon var på skolan. De allra äldsta hade till och med flyttat hemifrån.
När skolan slutade för dagen stod jag hoppfullt och väntade på lekkamrater det vill säga mina syskon, främst syrran. I vårt bostadsområde fanns inga ungar i min ålder.
Så jag såg verkligen framemot att få börja skolan! Aktivitet och egna kompisar. Yes!
Sedan dess har kompisar och skolan många gånger varit prio ett i mitt liv.
Men kanske har jag emellanåt haft större behov av dem än de av mig. Därför har jag på många sätt skämt bort min omgivning att vara den som håller kontakt och skapar aktivitet och möte.
Emellanåt har jag tvärledsnat och tänkt varför är det bara jag som hör av mig?
Sedan har jag valt att glömma och ringer igen.
Nästan bara en enda person har varit bättre på att hålla kontakt än jag själv. Hon kanske bär på samma erfarenhet?
I alla fall.
När man har extra bensin i tanken, när livet puttrar på utan stor ansträngning, då är det lätt att det rinner över på andra mindre socialt aktiva personer.
Men när grus letar sig under sparken, finns det lite bensin över till mig då?
Jag har ganska ofta bensin i tanken. Eller har haft kanske man ska säga.
Det är möjligt att man inte kan överblicka sin egen situation och bedömma det sanningsenligt.
(Här ligger risk för överanalys).
Men jag har haft svårt att motivera mig till aktivitet överhuvudtaget. Att då axla ansvaret att vara den som håller relationer vid liv till höger och vänster, är inte riktigt rättvist.
Men hey, livet var ju inte rättvist.

Kompis har fått jobb! Grattis! Gick inte så länge arbetslös men hon verkade rädd att det skulle vara. Vet inga detaljer ännu.
Andra letar jobb och andra otrivs. Jobbar gör man med frenesi utanför mitt fönster. Måste fråga vad det handlar om.
Själv dricker jag kaffe och försöker orientera mig bland sommarens bildskörd. Vittjärv i juniskrud. Tänker: det var inte kul när det regnade. Minns det när du bokar din sommarm, Inger Bladh.
Senare.
Har hunnit med en promenad till tonerna av INXS. Den nya skivan alltså. Avslutade motionsrundan på Lidl. Där jag upptäckte följande: istället för att ta kilopris på blomkålen, tar man styckepris. Huvudena är jättestora visserligen men 35 kr styck! Är inte det hutlöst? Även för att vara Lidl. Tänk att potatis bara kostar några kronor per kilo.
Billig mat.
Broccoli var också dyr.
Nåväl. Välbekant kåldoft sprider sig i lägenheten. Kokar brysselkål, broccoli och blomkål samtidigt.
Det var dagens ointressanta. Vilken tur att jag skriver så slipper ni träffa mig in real life!
Jag är less att laga mat så jag tänkte göra flera rätter samtidigt.

På innergården bullrar det. Man bygger nån form av byggnadsställning. Renoveringen av huset fortsätter. Måtte de inte härja utanför mitt enda fönster och möjlighet till ljus. Inplastad tillvaro och jag dör.

Varje morgon har jag så svårt att vakna. Ställer klockan men slår på TV:n och mornar mig till morgonTV. Det är som ens föräldrar pratar i köket. Får nästan inte upp ögonen. Tänker att det är så många moment innan jag ens blir klar att gå ut genom dörren. Den lilla fart jag lyckas frammana tappas efter frukost. Vet inte varför. Luften har gått ur mig.
Tänk Nike: Just do it.

Ansvarig för Rånäs slott ringde igår och de vill använda/köpa en del av mina bilder som jag plåtade där i höstas, för Må Bra. Det har jag pysslat med nu på morgonen. Kompletterande bilder och bränd cd.

Några Facebook-upphooks, tre från Jakan-tiden: Marianne, Ylva och Maria Blom. Alla utom Maria har bytt namn så det är inte så lätt att hitta dem. Marianne heter numera Härold. Hur ballt är inte det? Tänk om hon hade varit med i SCA?
Är det därför jag blir hittad, emellanåt, på Tryneboka, för att jag heter Bladh, inte har gift mig och bytt namn?
Det är märkligt att vara en bra bit in på 40-strecket och inte ha någon familj utom en katt. Inte underligt att jag tyckte om Benjamin Button. Han var hela tiden helt fel i sin ålder.

Men det är verkligen inte vilken katt som helst. Hon sover på kudden bredvid. Hela natten. Råkade stöta till henne i sömnen igår natt och jag hörde en välbekant grymtning i mörkret. Jag skrattade till.
Hon har fått dille på att hänga i korridoren, så dörren stod öppen igår kväll tills dess det blev för kallt.
Lilla gumman vill att det ska hända nåt. Är hon lika uttråkad som jag?

Lönegap, fotokonst och tapas

Tror du att löneklyftorna har minskat? Det är lätt att förledas av en sån tanke nu när vi "vanliga arbetare" har möjlighet att vara med i köp-racet.
Men så är det inte.
Vaknar till morgon-nyheterna. Man räknar med att sedan 50-talet har lönegapen fördubblats. På många sätt kan man säga att vi misslyckats. Men hey, vad gör väl det när man kan shoppa? (obs-ironi)
Att prata om företagskriser, neddragningar och varsel när gubbarna som håller i klubban tjänar mer än vad vi vill veta är ren och skär chockdoktrin, härskarteknik och manipulation.
Tro inget annat.

Men idag glömmer jag sådana tankar.

Jag & Johan tar ned våra bilder på teatern. Mina skall fraktas till Konstexpo, på Österlånggatan. Jo, jag sa inga fler utställningar på ett tag men det här är annorlunda.
Konstexpo är ett galleri där jag jobbar emellanåt och ska jobba lite mer organiserat framöver. Lördagen den 14 februari är det officiellt öppnande med lite mingel och sånt. Alla är ju hjärtligt välkomna men återkommer om vilken tid etc.
Mina bilder ska då tjäna som exempel på vilken typ av konst man kan göra digitalt. Två nya tavlor kommer eventuellt också att tryckas & hängas upp.
I eftermiddag planerar jag att fotografera strukturer ute på stan. Det om jag kan komma över kylan. Tänker på Schenkenberg som i kalsonger satt i en isfåtölj i Jukkasjärvi för reklamfotografering för Absolut vodka.
Jag kanske inte ska känna efter.

Igår var jag med stiliga Micha på lokal. Melkers nedbrunna och uppbyggda Grill var givetvis fullsatt med barkö så vi rullade ned i ett tapasställe på Sveavägen. Ja, några potatisar och en bit bröd slank ned medan vi smådiskuterade vår framtida USA-trip och orättvisor och hur man hanterar kriser.
Micha är ultimate coolness.

Några Facebooks-samtal och skelett från förr. Nu talar vi trevliga spöken. Några vykort slängda ut i rymden. Dags för kopp kaffe nummer två innan vi börjar dagens skissjobb. Läser en fantastisk bok: "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Läs den!

Usch, känner mig lite tom & nedstämd idag. Vet inte om jag orkar arbeta upp nån arbetsaptit. Egetligen vill jag antingen bädda ned mig och se film eller prova hattar på stan med en busig kompis.
Jag tror inte det blir nåt av de två alternativen.
Hade det varit 1994 hade jag och Elaine lyssnat på Joni Mitchell, druckit te och bläddrat i dräktböcker.
Men nu är det 2009. Och veckans förfasning (vågade inte titta) är dunhanteringen i Europa.
Jag har aldrig varit imponerad av dun. Mitt lilla försvar. Men hur ska vi veta? Det är som omöjligt. Vem ska man fråga på affären? Och när de säger "men vi har garantier". Jaha, liksom. Det är som att det är omöjligt att leva ett rättfärdigt liv. Man blir så trött...
Jag kokar lite kaffe. En kopp till.

Första februari. Igår var det 20 år sedan jag åkte till Indien och jag har för mig att det hann bli den 1 februari innan jag landade i Bombay.
En mindre chock.
En annan mindre chock fast av något trevligare karaktär drabbade mig alldeles nyss. En del av "chocken" låg i att jag har fått informationen allra, allra sist. Ingen har skvallrat. Känns lite konstigt.
Ibland fokuserar man helt fel.
Igår åkte jag till Älta och vi skulle vidare för bildleverans. Planerna blev ändrade och vi shoppade istället. Ja, inte så där "spännande" som andra shoppar. Det blev dittenochdatten på Rusta, inget annat. På eftermiddagen såg vi en film, lite matinékänsla. En kompis hade "varnat" mig för den men jag fann den underhållande. Det är inte alltid det är så. Filmen jag pratar om är "Gran Torino" och jo, den gav mig lite att fundera över. Där och då. Roliga repliker.
En annan film som gav mig mer att tänka på är den sorgsamma "The wrestler". Kommer ni ihåg Mickey Rourke, snyggingen från 80-talet? Nu är han allt annat än snygg. Det luktar oscar lång väg. Rekommenderas.