Så kom då äntligen julen och lite ledighet. Men inte har jag varit hemma. Som en liten iller har jag åkt framochåter Älta. Sovit i min egen säng. Gudbevars, man blev vuxen till slut!
En gång i tiden gick jag inte utanför dörren på julafton. Nu åker jag kollektivt. Den sagolika julen ser annorlunda ut nu.
Tydligen sprider jag trender också. Balsam-metoden , vars stafettpinne kom i min hand direkt från Östertälje. Den har nu letat sig ut till Älta. Vi får se vad det blir för resultat. Det jag har märkt är att man kan inte "hålla på med håret" så mycket för då känns det relativt tungt och blankt (läs lite fettigt). Men torrt är det då inte!
Jakten på barndomens filmupplevelser fortsätter. Igår lyckades syrran lokalisera en kär gammal vän, "Att göra upp eld" (To build a fire) baserat på en novell av Jack London. Kommer inte ihåg så mycket av den mer än att det utspelas typ i Alaska, svinkallt och köldångest. Vill minnas att det fanns en hund också men jag kan ha blandat ihop det med en annan film, nu när jag tänker efter. Den är från 1969, Orson Welles är berättarröst och nu är den således beställd från Amazon. Mitt första köp därifrån. Håll tummarna!
Fösökte se en engelsk deckare igår men somnade bara. Lagomt till att den var klar, piggnade jag till. Allt detta trots att jag drack kaffe efter åtta. Är jag botad?
I övrigt har jag förstått att det är Feliz navidad man skall sjunga på julafton inte "Hej tomtegubbar" eller nåt sånt tjafs. Vi sjöng ingenting. Vi spelade kort.