Förberedelser

Den senaste tiden har jag funderat på hur mycket man ska förbereda sig och var gränsen går. Det är ju givetvis olika för olika människor och för olika saker. Man kan till exempel skissa och planera inför en semester. Men väl på plats vid pyramiderna i Egypten, är det inte så där fantastiskt som man föreställde sig när man satt i sin glasbubbla hemma och klickade runt på internet.
Just resor är ett problem. Att idén om platsen är både roligare och trevligare före och efter. Men inte där och då.
Jag tror fler upplever det här men skäms lite för oförmågan att leva i ett sorts NU och öppna dörrar och fönster för eventualiteter som dyker upp på resans gång.
Det gäller upplevelser i det stora hela.
Ibland tänker jag: jag kan förbereda mig bara så mycket, sen måste jag lära mig as I go along. Vilket gäller det mesta i livet.
Tror jag.
Ibland måste jag stanna upp och tänka ett steg vidare: varför förbereder jag mig? Vad är den bakomliggande orsaken? Är jag orolig och nojjig eller bara ordentlig?
Till slut kommer man till en punkt: just do it.
I min värld hamnar jag hela tiden vid do it-punkten. Deadlines trampar runt hörnet regelbundet. Det är snabba puckar, finns inte så mycket utrymme för dwelling.
Bara jag har en liten krok och en djupare tillit att jag klarar av de utmaningar jag ställs inför.
Då kan jag go with the flow.
Alltså, nu packar jag väskan!