För två år sedan bröt jag foten och mamma blev sjuk. Jag tröstade mig med Greys anatomy. Plöjde två säsonger. Haltade mellan toan, köket och datorn. Nu ser jag bristerna. Jo, jag tittar men strukturen, det amerikanska filmskelettet är så mycket tydligare nu när kriserna inte står och flåsar en i nacken. Emellanåt är det liksom fånigt och dramatiskt på ett sånt sätt som gör att man lägger handen på pannan om än så lätt och tänker att det är en konstruktion. Inte mer varken mindre. Och nån gång då och då överträffar verkligheten dikten och man hittar på en boktitel innan orden är skrivna - som "Den sista måsen" - och det kan bli själva drivkraften. Det är inte fel att ha en krok innan tavlan är målad. Ett konstnärligt behov innan innehållet är fångat i ord.
Själv har jag en drös med titlar men som väntat inget innehåll.
Funderar ibland. Författare som jag inte hyser någon respekt eller beundrar- ska vara extra tydlig nu - Liza Marklund (bli inte ledsen om du gillar henne, det är OK) - men förhurdetnuänär har hon formulerat en bok med dialog, handling och driv oftast tunnt och enahanda men en bok lika fullt. Carolyn Keene, en pseudonym för Kitty-böckerna hade också ett mindre beundransvärt sätt att skriva men "hon" skrev en bok i alla fall.
Det är en glidande skala. Vill du fotografera och du sitter på äldreomsorgen i Motala då är ateljéfotografering ett mycket bra alternativ.
Allt handlar om hur stor valmöjlighet du har.
Min sökradie när det handlar om lägenhet skall vara snäv i början, sen skall den utökas.
Inte tvärtom.
Det här är viktigt.
Du får inte sälja dig "too short" men du får å andra sidan inte snobba dig.
Vet du var gränsen går?