Jag vet inte riktigt hur det här har gått till. Jag har för mig att jag skrev nåt igår och dan innan dess men nu verkar det som om jag inte har skrivit på flera dagar. Men det har varit smått hysteria - typ igen.
Och hur kommer det sig att jag har tid att skriva här då? Jo, jag gör det medans jag avslutar kaffet. Så är det.
På eftermiddagen ramlar två Må Bra:are in och vi plåtar sexleksaker i min säng. Hm. Mycket mer mjukt och fint än vad det kanske låter. Efter Silikon ochExpressen har jag vana på sånt här men nu var det ett tag sedan. Det var roligt, gick gescwint och Rödluvan ville vara med.
Vi fortsätter med lägenheten: idag på eftermiddagen ska jag gå på möte, träffa styrelsen som ska avgöra mig kreditvärdighet. Jag har ju bara bott här sedan januari 1995...
Igår kväll var vi kallade till möte i samlingssalen. Fastigheten skall säljas så småningom och vi var välkomna att svara på frågor. Jag och två andra grannar hade laddat. Samtidigt måste man ju hålla lite låg profil om man ska sitta och le dagen efter.
Om vi bortser från mötets anledning, vilket suger tycker jag, så var det rätt trevligt och intressant att se ens grannar samlade. Alla var ju givetvis inte där. De flesta känner jag till. Hej, hej i korridoren. En del har jag aldrig sett.
Så vi fick information. Välinpackad, välformulerad och välgrundad. Så man sitter där med en del av sina frågor besvarade och andra, tja ett frisserat svar. Man uppger ekonomi som en anledning och svårt att få tag på hyresgäster som passar kriterierna.
Kunde inte låta bli och säga/fråga/påstå att ekonomiproblemet kvarstår även om kriterier-problemet skulle vara löst.
En dam sa att genom att göra "lyx"-renoveringar så stänger man i samma veva ute just den grupp man var satt att hjälpa.
Jag kände mig tom efteråt.
Trött.
Jag har lagt ned ganska mycket tid på det här: peptalk med grannarna innan mötet fast lite och ingen tid fanns till det. Har därför suttit uppe sent på kvällarna för att hinna ikapp.
Så luften gick ur mig, som en berömd sufflé.
Kanske är det så att inget förändras, för hyresgästen, men jag som står inför en betydande förändring, kanske berörs extra noga.
Att då världens börser utanför rasar får mig att bli på djupet rädd. Är det dags att rädda ens små finanser? Är det då dumt att sätta sig i en dyrare lägenhet?
Men varje gång jag funderar på detta, särskilt de senaste dagarna har jobb ramlat in.
Jag vet hur fin den blir och vilket lyft det kommer att bli.
Så jag slår till.
Bara jag blir godkänd...
En annan sak som uppkom på mötet var att det tydligen finns bytesrätt. Så jag undersöker saken noga om ett nej hänger i luften.
Efter mötet sjönk jag ned i grannens soffa en tio minuter. Vi ville runda av.
Men där satt jag inte särskilt länge. Dags att sminka sig som en clown och fotografera. Vilket jag gjorde. Helt galet med tanke på trötthet. Men det är snävt nu, med tid menar jag.
Tanken var att jag, kamera, stativ och blixt skulle ned i källaren. Men med tanke på att styrelsen var nånstans i huset ville jag inte riskera att bli upptäckt. Hur stor hade min chans varit på en tvåa då?
Så jag riggade i mitt eget hem. Och roligt hade jag. Kollade bilderna sedan i datorn och skrattade åt min egen idioti och galenskap. Arrangerad sådan. I övrigt anser jag mig ju vara helt frisk.
Rödluvan ska på galej idag. Rikard svänger förbi och hämtar ädelstenen. Sen väntar Norge.
Och hur kommer det sig att jag har tid att skriva här då? Jo, jag gör det medans jag avslutar kaffet. Så är det.
På eftermiddagen ramlar två Må Bra:are in och vi plåtar sexleksaker i min säng. Hm. Mycket mer mjukt och fint än vad det kanske låter. Efter Silikon ochExpressen har jag vana på sånt här men nu var det ett tag sedan. Det var roligt, gick gescwint och Rödluvan ville vara med.
Vi fortsätter med lägenheten: idag på eftermiddagen ska jag gå på möte, träffa styrelsen som ska avgöra mig kreditvärdighet. Jag har ju bara bott här sedan januari 1995...
Igår kväll var vi kallade till möte i samlingssalen. Fastigheten skall säljas så småningom och vi var välkomna att svara på frågor. Jag och två andra grannar hade laddat. Samtidigt måste man ju hålla lite låg profil om man ska sitta och le dagen efter.
Om vi bortser från mötets anledning, vilket suger tycker jag, så var det rätt trevligt och intressant att se ens grannar samlade. Alla var ju givetvis inte där. De flesta känner jag till. Hej, hej i korridoren. En del har jag aldrig sett.
Så vi fick information. Välinpackad, välformulerad och välgrundad. Så man sitter där med en del av sina frågor besvarade och andra, tja ett frisserat svar. Man uppger ekonomi som en anledning och svårt att få tag på hyresgäster som passar kriterierna.
Kunde inte låta bli och säga/fråga/påstå att ekonomiproblemet kvarstår även om kriterier-problemet skulle vara löst.
En dam sa att genom att göra "lyx"-renoveringar så stänger man i samma veva ute just den grupp man var satt att hjälpa.
Jag kände mig tom efteråt.
Trött.
Jag har lagt ned ganska mycket tid på det här: peptalk med grannarna innan mötet fast lite och ingen tid fanns till det. Har därför suttit uppe sent på kvällarna för att hinna ikapp.
Så luften gick ur mig, som en berömd sufflé.
Kanske är det så att inget förändras, för hyresgästen, men jag som står inför en betydande förändring, kanske berörs extra noga.
Att då världens börser utanför rasar får mig att bli på djupet rädd. Är det dags att rädda ens små finanser? Är det då dumt att sätta sig i en dyrare lägenhet?
Men varje gång jag funderar på detta, särskilt de senaste dagarna har jobb ramlat in.
Jag vet hur fin den blir och vilket lyft det kommer att bli.
Så jag slår till.
Bara jag blir godkänd...
En annan sak som uppkom på mötet var att det tydligen finns bytesrätt. Så jag undersöker saken noga om ett nej hänger i luften.
Efter mötet sjönk jag ned i grannens soffa en tio minuter. Vi ville runda av.
Men där satt jag inte särskilt länge. Dags att sminka sig som en clown och fotografera. Vilket jag gjorde. Helt galet med tanke på trötthet. Men det är snävt nu, med tid menar jag.
Tanken var att jag, kamera, stativ och blixt skulle ned i källaren. Men med tanke på att styrelsen var nånstans i huset ville jag inte riskera att bli upptäckt. Hur stor hade min chans varit på en tvåa då?
Så jag riggade i mitt eget hem. Och roligt hade jag. Kollade bilderna sedan i datorn och skrattade åt min egen idioti och galenskap. Arrangerad sådan. I övrigt anser jag mig ju vara helt frisk.
Rödluvan ska på galej idag. Rikard svänger förbi och hämtar ädelstenen. Sen väntar Norge.
1 kommentar:
Kan vara ett bra tips på sexleksaker
Skicka en kommentar