Min fantastiska katt ligger på skrivbordet och försvårar allt jag tar mig för. Plöjer genom bilder igen. Det tar aldrig slut. A photographer´s job in never done. Om det inte vore för min onda axel. Tar micropauser emellanåt. Just nu har jag lunch. Två ägg och majonäs. Så nu kan jag fortsätta. Måste bara få skriva av mig i alla fall.
En fundering: man försöker vara rak när det kommer till uppdragsfotografering. Ju mer proffsig en kund är desto tydligare är direktiven och missförstånd och extraarbete existerar inte. En kompis till mig hamnar ofta i situationer där hon är superrak men de hon samarbetar med är bara off och hajar ingenting.
Ofta innebär strul och privatpersoner dåligt betalt och man kan ju undra varför man hamnar i sånt träsk.
När jag jobbade på SvJ hade jag hand om en tre tycker-spalt. För varje nummer var det en ändlös jakt på kända människor. Vårt telefonregister var märkbart begränsat så det blev TV-profiler man fick förlita sig på för att höja stjärnglansen.
Om frågeställningen rörde ett särskilt ämne, var det tacknämligt att hitta en yrkesgrupp som matchade. Spektakulära yrken var poppis också.
Kompositör är kanske inte så spektakulärt men klingar lite roligare än banktjänsteman. Så jag ringde en mycket gammal och dåmera avlägsen kompis. En gammal polare från musiklinjetiden, som kan titulera sig som kompositör.
Frågeställningen var enkel men jag kommer inte riktigt ihåg vad det gällde.
Hur som helst: nu började jobbet. Han var petig och det måste bli alldeles rätt, han förhalade svaret, ville återkomma. Strul, strul. Vad jag borde ha kommit ihåg var hur förbaskat tjorvig den här killen var redan då det gällde.
Tillslut fick jag ur honom ett svar. Då var det en foto kvar. Kan du skicka ett? Då började nästa strul. Tillslut drog han ut på det, över deadline, att jag bad honom att komma förbi min lägenhet med bilden (han jobbade alldeles i närheten). Men se det lyckades han inte med så jag fick stryka honom och lösa skiten i vild förtvivlan. DÅ leverer han och jag sa irriterat att nu var det redan löst tack för hjälpen.
Sen dess har vi inte hörts av.
Jävla strulputte.
Ibland är privatpersoner så mycket struligare än proffsen.
Och nu är jag inmålad i ett hörn. Gör allt för att slippa ta i det ett andra varv men nu är lunchen slut.