Jag vaknar på morgonen och blickar sömntrött rakt i en röra som inte brukar vara min. Redan då tänker jag i vilken ordning allt måste göras för 1. inte få panik 2. kunna börja dagen överhuvudtaget.
Mobilen piper till. Micha vill att jag ringer.
Fortsätter med tvätt och mer matlagning. Det har blivit mer sånt på sista tiden. Vad jag gör egenligen är att steka/grilla maten i portionsförpackningar. Färdiga sedan att tillagas. Går ganska bra. Geschwint.
Annars ska vi hänga utställningen idag.
Det är sånt som brukar gå bra men av någon anledning så hatar jag det. Det är alltid nåt tekniskt strul eller nån sladd eller nån lampa eller nåt som hänger fel/snett/whatever. Jag är inte pessimistisk. Det är bara så det brukar vara.
Trevligt att ha utställning ihop med folk. Man hjälper garnaterat varandra. Man står inte där själv. Helt ensam.
Det är mitt värsta scenario: att bli lämnad. Kommer nån på mitt kalas-typ?
Min brorsdotter berättade att en gång på hennes kalas (modell runt tjugo) var det bara två tjejer som kom. Vet inte hur många hon hade bjudit men absolut så pass att differensen var märkbar. En annan ingift släkting, när hon hade sin möhippa ställde hennes "kompisar" in en efter en. Av ingen anledningen än av ren lathet. Ointresse. Det var ingen personlig vendetta. Det var bara så det var.
En anledning till att inte ha Möhippa. Jag kan hitta på fler om du vill.
Skitsamma. Det var roligt att göra bilderna. Jag är helt otroligt jättenöjd. Allt har flutit på smidigt. Teatern är tacksamma för lite snyggt på väggarna. Och själva tillställningen ska bli helkul.
Parallellt med detta börjar vardagen banka på dörren. Jag måste jaga jobb, jag måste fortsätta att skissa upp framtidsplaner; både för fotografin men också vad ska man säga ekonomin. Kanske blir lägenheten min (redan färdigmöblerad i huvudet, I tell you that!) men inför det beskedet måste jag ha en verklig ekonomisk hållbar plan. Den finns där men jag letar alternativ.
Och jag vet - kanske min ambition är väl låg. So jag "sejfar". Men jag har ingen fallskärm i form av häftiga kontakter eller penningstinna pojkvänner. Skall gulschsoppan lagas så är jag alena kocken.
Det är energikrävande men ojsan - det fick jag visst inte säga! Sånt är visst negativt - har jag hört Men jag gjorde det ändå!
Ett tips! Det gröna i fetstil och modell större är det positiva du kan koncentrera dig på om du tycker tonen i inlägget är negativt, alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar