Ultimate coolnes

Sockervadd & skryt

På platsbanken har jag vid upprepade tillfällen hittat ett fotojobb. Man ska plåta privatpersoner när de har blivit uppstajlade som modeller. Det vore nåt för mig, kan man tycka. Men så har jag blivit misstänksam. Kanske dumt. Ett tillsynes attraktivt fotojobb - behöver man annonsera om det? Det kanske inte är attraktivt. Det är förmodligen pissdåligt betalt. Det kanske är hög ruljans på folk. Dålig stämning i studion. Hemska människor. Vad är en bal? Så fruktansvärt tråkig... Hemsk... eller helt enkelt underbar.
Funderade precis varför jag inte ens har kollat upp det. Är det av dessa anledningar eller är jag för feg? Sejfar jag? Vill alltid ha torra sockar på fötterna. Inte påstå att jag klarar nåt i överkant som jag gör bara "hyfsat". Det kanske är dags att step it up några pinnhål.
Det kan ju vara min skola. Ett tag.
Camilla på teatern sjöng mitt lov i luren häromdagen. Nåja, sa jag, jag är ju hyfsad.
"Det märks att du är från Norrbotten", säger Camilla och skrattar.
Det är inte det att jag inte kan säga att jo, det där kan jag. Men jag har alltid varit ALLERGISK mot skryt i alla dess former. Därmed inte sagt att jag klagar på min egen talang men att gå omkring och pompöst slå sig för bröstet - det gör man här och i USA.
Sockervadd.
Och vi vet ju vad vi tycker om socker...

Jag klarar inte av henne. Liza Marklund. Rent generellt anklagar hon kvinnor i alla lägen att baktala andra kvinnor. Så när man som kvinna helt enkelt kritiserar hennes brist som författare och debattör, då är man en ond varelse som inte "stöttar" utan snarare "störtar" en annan kvinna.
Kort sagt: jag gillar inte det hon skriver och jag vill inte höra låtarna som hon har börjat skriva sångtexter till!
Hu!
Och DN, som skriver en artikel om ondska, väljer att låta samma Liza uttala sig som en expert i frågan. Hon skriver, enligt mig, billiga deckare. Gör det henne expert på onskefronten?
Jag trodde mer om DN. Men så har jag ingen prenumeration att säga upp.

Improvisationsteater håller ångesten borta

Samtal från teatern ger vid handen att en barnboksförfattare gick och såg föreställningen "Det är nåt visst med lillhjärnan" tre lördagar på raken. Han skrev ett brev och tackade för humorn. Nu slipper han ta tabletter på står han!
Den föreställningen måste jag se. Kolla Improvisation & c:o-länken här bredvid om du också vill bli uppiggad i höstrusket.

Bangkok är felstavat eller varför är Herrey med igen?

På femman finns ett program som heter "Amazing race". Fem-sex par åker härs & tvärs, letar ledtrådar och stressar sig igenom diverse obehagliga uppgifter. Det är oerhört stressigt. Bara att titta på programmet gör att pulsen rusar. Det som stör mig är att en del brudar springer omkring i sportbh. Vet ni hur illa det ser ut när de hänger över biljettdisken på flygplatsen? Eller rusar omkring i andra offentliga byggnader, i stan etc. Viss klädsel hör hemma på beachen eller i gymet. Punkt.

Mer TV. Femman visade ett nytt program igår, "Musikmaskinen". Henrik "Alice Bah" åssånåtefternamn var programledare modell flåsig. Visst, det är mitt område - musik, jag borde gilla det skarpt. Men det var mest lite pinsamt, hela anrättningen. Mest glitter och sprakande effekter. Så svepande och ytligt - ja, ja jag vet det är underhållning. Men underhållning kan göras med lite mer substans än sockervadd. Klumpa ihop det och det blir inte större än en sockerbit.
Temat är one hit wonders. Man går igenom dem från tio upp till första plats. Folk har fått rösta. Detta eviga tjat om svenska folket. Ja, dem som ids gå in på femmans hemsida.
På andra plats hamnar "Lemontree". Av alla riktigt tunga one hits wonders, är det någon som kommer ihåg den? Förvånad blir jag när publiken glatt sjunger med. Anar en skylt i bakgrunden...
Mitt i programet uppstår så pinsamheten numero ett.
Domaren säger: Bangkok är felstavat.
Det blir dödstyst i studion. Jag menar TYST. Allt faller ihop på en sekund. På skylten står nämligen "Bankok". Jag vrider mig i soffan. Det är sällan man ser sånt. Jag både njuter och mår illa av pinsamheten.
I övrigt är det fascinerande hur b-kändisen Richard Herrey alltid dyker upp i såna här sammanhang. Inte sjunger han ens halvbra heller. Inte ens när hans egna one hit wonder dyker upp, den med skorna, klämmer han i. Och Anna Book må vara hur gullig som helst men nån röst eller artisteri har hon inte.
Att vara så kallad folkkär artist är nåt som vissa wannabes verkligen strävar efter. Är det ett egenmål i sig? Jag tänker: har du en halvtaskig karriär då måste det ju vara guld när tv-bolagen ringer och vill att en ska ruska runt i manegen.
Eller så står alla i kö.
Har hört att det var svårt för SVT till en början att få de riktigt tunga namnen att ställa upp i "Så ska det låta" i dess barndom.
Efter de första framgångarna, började artiserna själva ringa in och böna om att få vara med.
Så kan det gå.
Och jag ska väl inte raljera och kasta sten. Jag har själv ett yrke som handlar om att hålla sig framme, att varje tillfälle i akt att visa upp sig. Andra kan tycka att det är en sell-out en del av uppdragen jag gör. Men sanningen är den att man investerar i sin egen karriär för att i framtiden kunna just välja.
Ingen ifrågarsätter en hantverkare som renoverar toan om nån frågar, om betalningen är OK och det finns tid.
Skillnaden mellan Rickard Herrey och en hantverkare är dock stor. Jag sätter mina pengar på snickaren i alla väder!
Vaknar med nackspärr som inte verkar ge med sig. Reflexsprayen fortsätter att göra min vardag tolerabel.

Afternoontea på Rånäs slott. Vad har du gjort idag? Jag har jobbat också. Är trött och ser framemot en egen kväll i min vrå. På TV visar de Lyxfällan. Det är inte kul längre.

...i övrigt måste jag ändå fastlå att det är flow. Roliga samtal, skisser på jobb, planering för framtiden. Varje dag pressad till det yttersta med arbete och sysselsättning. Uttråkad? Nej, jag säger till!

Äter bacon - därför klarar jag mig

Man försöker skissa på framtiden, förstå var ens nutida beslut kan få för konsekvens. Men sanningen är att man har noll kontroll. Eller för att vara politiskt korrekt: väldigt lite kontroll.
Det finns några basic behov i livet: kärlek, sysselsättning, ekonomisk trygghet (liten eller stor) etc.
Jag hade en rädsla i mitten av 90-talet. Det var den att hamna på en parkbänk. Jag vet inte varför den var så stark, jag hade jobb och bostad. Det fanns ingen anledning.
Sen försvann den.
Nu är den tillbaka igen. Visserligen i förminskad kraft.
Varje notis jag läser i tidningarna visar på stramare tyglar. Egentligen undrar jag varför. Stan är full av människar med för hög lön. Som köper solglasögon för 4000 kr på lunchen och som har en taskig syn på människor nedanför deras egna samhällsklass. Som att det är ens eget fel om plånboken gapar tom.
Jodå. Det är så de tänker, den feta medelklassen. Och då tänker jag inte på midjemåttet.
Visst är det lätt att avfärda kritik till dem som är nedlåtande och självgoda mot andra. Det är så enkelt att vifta med flaggan: "Du är avundsjuk".
Det är inget någon vill bli anklagad för.
Vi i Sverige är så förbaskat rädda för att bli anklagade för att var bittra och avundsjuka att vi avstår från att kritisera, att peka på kejsaren och säga att röven är ful.
Så fega är vi.
Varför är jag rädd?
Någon pekade med hela handen och planerade en frö av misstro - jag som trodde att jag skulle klara mig. Nu var det någon med alldeles för lite insyn som påstod motsatsen.
Jag repar mig så småningom.
Är det någon som skall koka gulasch-soppan så är det jag själv.

Löning, onda armen och några suckar

Löningsdag. Men den är minimal. Glömde visst bort att jag var på semester.
Är det nån annan än jag som tycker att Apoteket småsuger? Priserna är dyra och det är inte alltid prylarna fungerar. Ta Orudis och Zon. Vilket skämt! Tacka vet jag Reflex-sprayen från Spanien. Man sprutar det på Onda Armen, det svider till lite, blir liksom kallt. Sen är värken borta. Fast det luktar en blandning mellan världens starkaste halstabletter och after shave från 50-talet. Gott med andra ord. Att bedöva sig på det sättet - ja, man får akta sig att man permanentar skadan genom att bara köra på.
Tog en 30-minutare idag till mitt "Ionas happytape". Hösten är här. Jag ser det först nu. Prasslande löv och blek sol. Det sticker till i hjärtat: var är alla fika-kompisar? Var tog ni vägen? Inte för att jag kan fika så mycket. Varje fik är stinn av socker & stärkelse. Men kaffe kan man alltid dricka.
Nåja, jag har fortfarande jobb att klara av. Jag betar mig igenom högen.
I Göteborg är det bokmässa. Bara namnet stressar mig. Så många böcker, så lite tid. Kaffet är snart slut. Så ock min tid vid bloggen.

Går igenom högar av papper, sorterar och kastar. Det är dags nu. Har varit det länge. Det är skönt att gå igenom saker och dammtorka, att få ordning. Oavsett om jag bär dem de tio metrarna i korridoren eller ej, så är det skönt att få ordning på saker. Jag tror nämligen att skänken skall säljas om saker inte går som jag önskar. Det ska bli en mer förvarningseffektiv hörna. Och det, min vänner, har jag funderat på länge. Länge.

Jag blir besviken i vilket fall som!

Jag förstår att alla menar väl men det funkar inte på mig. Jag är pissless på folk som hela tiden säger att jag inte bör fantisera runt en viss lägenhet för jag kanske blir besviken. Guess what? Det blir jag ändå. Big time. Så jag kan lika väl ha kul under tiden. Men vi är alla olika. När det gäller beslut som i det här fallet kommer att röra inköp av dyra möbler, färger på väggarna etc så behöver jag all ställtid jag kan få. Min kommande månad är späckad: det är resor, jobb, ansökningar, utställning på Fotomässan, egna projekt etc etc. Gissa att det inte kommer att finnas överdrivet mycket tid till annat.
Jag tillhör också den delen av folk som inte vill bo i flyttkartonger för länge. Jag vill ha saker ordnade, snabbt. Jag vill komma iordning fort. Jag mår bäst då. Och effektiv är jag när jag under dagens dötid (tunnelbaneresor eller när jag väntar) kan ägna mig åt såna här funderingar.
Tar möjligtvis energi men fan, vad kul jag har under tiden!
Så jag är ingen liten unge som man måste förbereda på besvikelser!

Vaknar till världens oljud i korridoren. River de Lägenhetens kök månntro? Tassar upp och gluttar lite försiktigt - jodå i korridoren står skåp och en hylla. Hm. Nu är det dags!
Annars ska jag snart kombinera transport med motion och ta mig till Fridhemsplan där jag ska fotografera för SvJ:s räkning. Batteriet laddar och jag väntar.
Hann bara så långt igår med min röjning. Vill fortsätta idag men måste avbryta för arbete. Även onsdagen måste ligga nere. Gör nåt nu då, kan man tycka men man bedömmer alltid hur mycket tid man har och vad man kan göra under den tiden.
Jag bedömde lite data.
Nacken är fortfarande stel. Musarmen spökar. Händerna skriver fel. Men foten är det inget fel på!
Två personer frågade varför jag har skrivit ut bloggadressen på mitt visitkort. Jag har inget bra svar på det. Kanske för att jag vill att folk ska läsa det jag skriver och att jag inte är rädd att presumtiva uppdragsgivare skall välja bort mig för den orsaken.
Men jag byter visitkort regelbundet så jag kanske helt enkelt lyssnar på de där två.
Jag funderar vidare.
Men faktum kvarstår: man vill bli läst.

Starship, dammtussar och en förlorad värld

Visst är det lite intressant hur folk har svårt att uttrycka sig. Det är lätt att tro att tystnad är ett medhåll i ett argument eller i ett annat sammanhang att tystnad är "ojsan, han tycker det visst är fult".
Så kan man få veta i tredje hand, på omvägar, tre år senare att det man gjorde var ju helt ok.
Det sägs att man inte ska bry sig i vad folk tycker men det är väl ändå en glidande skala om något. Interaktion heter det visst.
Som frilansare får man sällan veta nåt. Man levererar bilder och de är i bästa fall nöjda. Ringer eventuellt igen. Är det kvittot då?
En kompis fick uppläst i telefonen vad en redaktion tyckte om honom, via en tidning. Idel lovord bör tilläggas. Men hur kommer det sig att min kompis var orolig?
Handlar det om hans självkänsla, som det inte är nåt fel på kan jag meddela. Eller har folk i allmänhet så svårt att uppföra sig?
Frågan är: blir det värre?
Som att bjuda folk till en tillställning utan ett ord till svar: vare sig tack, tack men nej tack, tack men jag kan inte komma eller bara vad roligt men det krockar, jag orkar inte.
Men denna eviga tystnad.
Jag städar by the way. Dammtussar anno 2005 känns det som. Lyssanr på Jefferson Starship och en favvolåt från 1984 "Lay it on the line". Snurrade många vändor på MTV när jag var i USA. Det var det enda vi tittade på - MTV. Helt såld på det. Sen har det bara gått utför. MTV är musik inga realityshows.
Jag håller på att rensa. Det går inte så bra, jag dammtorkar visserligen men hur mycket kastar jag?
Tror att jag ska bli klar men jag får ta det här i omgångar annars blir jag galen!
Och inte hann jag med det jag för övrigt skulle i dag. tar det på förmiddagen imorgon innan jag ska plåta.
Och vet ni - nu börjar det brännas... på bostadsfronten alltså!

Städ, lägenheter och dammtussar

Vrålstädar men det går lite trögt. Jag är trög. Trög men upprymd. Huset ordförande om jag är intresserad av lägenheten. Han ringer runt & frågar de närmast sörjande. Har påven ful hatt? Klart grabben ska ha en husvagn.
Den är redan färdigmöblerad. Jag ska bara trycka enter på soffbeställningen.
Jag skämtar.
Kaffepausen är slut. Ska promenera bort till Fridhems för att spana in en lämpilig fotoplats imorgon.
Tjoho liksom.

Så är det över. Det blev ett lyckat vernissage. För första gången stod jag i en bar, avlöste Magnus en stund. Johans tenniselever dominerade planen kan man säga. Mest osannorlika var en Jonas, kompis med dörr-Magnus bror Martin. Världen är liten. Eller som Kerstin Alms syster Karin som stövlade in.
En del lyste med sin frånvaro, andra lyste stark med sin närvaro. Det blev en sen kväll, typ halv tre vandrade vi hemåt i natten. Jag fick nattgäster och dagens startades med ett fantastiskt baconstint skråvmål.
Nu är det kalsongläge några timmar till tillsdess jag ska jobba.
Har röjt lägenheten hjälpligt. Det får bli grundligare på måndag. Äntligen!

Jag ska in i den fina salongen!

Satt klistrad vid datorn igår, förrutom när jag hämtade postern. Ska testa att trycka en bild på poster. Billigt. Endast 90 kr för en 50 x 70.
Gjorde Carolines visitkortkort. Jättefint! Vill ha ett likadant själv. Johans var svårare att printa ut på min skrivare, som inte är bra på sv/v.
En kompis kom förbi med en dvd fullproppad med rolig musik. En del har jag sedan tidigare. Men det var en salig blandning, så jag gick igenom dvd:n och omstruktarerade lite. Lite tidskrävande men jag tror det blir bättre uppspelningsmässigt. La allt i en mapp så det kommer lite huller om buller än hela skivor i ordning. Kollar det nu medan jag dricker kaffe. Fueld by bacon, som FettoP i Östertälje säger.
Fiffigt sa Knoppen till Toppen. Den boken finns.
Annars slog det mig i går på väg till tvättstugan. jag har lagt ned jättemycket arbetstid på det här. Om någon tror att jag är arbetslös och "du som har så mycket tid kan väl" så stämmer det inte alls. Att boka fotojobb har fått läggas åt sidan och det som skall göras, kläms in. Allt kläms inklusive katt.
När jag räknar på det ägnar jag många timmar åt arbete.
När jag tar mig en tur på stan inser jag hur otroligt långt det är mellan gångerna och då står det klart för mig hur mycket jag egentligen arbetar. Till veckan ska jag inte göra det i samma utsträckning. Då ska jag promenera och fotografera.
Inlämning för Vårsalongen står runt hörnet. Nya bilder måste produceras och jag ska lägga ned min själ i arbetet. För jag ska in på DEN FINA SALONGEN!

...förresten: en tidning jag brukar arbeta för ringde igår och erbjöd mig ett fotojobb till Gran canaria i november...

Bilderna är på väggen!

Ok vi hängde igår. Ok jag hade rätt. Allt sitter på väggarna. Så långt allt väl. När vi skulle sätta upp ljuset gick två spottar sönder. Visst är Claes Olsson bra men ibland när det gäller... fan! Säger jag i gemener.
Jaja.
Ett annat tips för den hugade: se alltid till att när du ska hänga bilder att du har massor med olika typer av hänganordning. Tro aldrig att du vet hur saker ska uppföra sig.
Fast det gick för övrigt smärtfritt.
Typ.
Det blev en sen kväll och hela kroppen värkte. Knallade upp nån gång mitt i natten och tog faktiskt en värktablett. Försov mig. Och nu stressar jag som fan.
By the way - åt en banan igår och det var inte gott! Bye, bye fruit!
Nu har min jobb-externa hårddisk sagt stopp. Totalt fullt. Måste finna tid att rensa. But when? How vet jag men när? Det är så jädrans tråkigt jobb. Och vet ni jag har inte lämnat pyamasen ännu. Klockan är halv två!
Tar paus medan jag kopierar.

Take it or leave it

Jag vaknar på morgonen och blickar sömntrött rakt i en röra som inte brukar vara min. Redan då tänker jag i vilken ordning allt måste göras för 1. inte få panik 2. kunna börja dagen överhuvudtaget.
Mobilen piper till. Micha vill att jag ringer.
Fortsätter med tvätt och mer matlagning. Det har blivit mer sånt på sista tiden. Vad jag gör egenligen är att steka/grilla maten i portionsförpackningar. Färdiga sedan att tillagas. Går ganska bra. Geschwint.
Annars ska vi hänga utställningen idag.
Det är sånt som brukar gå bra men av någon anledning så hatar jag det. Det är alltid nåt tekniskt strul eller nån sladd eller nån lampa eller nåt som hänger fel/snett/whatever. Jag är inte pessimistisk. Det är bara så det brukar vara.
Trevligt att ha utställning ihop med folk. Man hjälper garnaterat varandra. Man står inte där själv. Helt ensam.
Det är mitt värsta scenario: att bli lämnad. Kommer nån på mitt kalas-typ?
Min brorsdotter berättade att en gång på hennes kalas (modell runt tjugo) var det bara två tjejer som kom. Vet inte hur många hon hade bjudit men absolut så pass att differensen var märkbar. En annan ingift släkting, när hon hade sin möhippa ställde hennes "kompisar" in en efter en. Av ingen anledningen än av ren lathet. Ointresse. Det var ingen personlig vendetta. Det var bara så det var.
En anledning till att inte ha Möhippa. Jag kan hitta på fler om du vill.
Skitsamma. Det var roligt att göra bilderna. Jag är helt otroligt jättenöjd. Allt har flutit på smidigt. Teatern är tacksamma för lite snyggt på väggarna. Och själva tillställningen ska bli helkul.
Parallellt med detta börjar vardagen banka på dörren. Jag måste jaga jobb, jag måste fortsätta att skissa upp framtidsplaner; både för fotografin men också vad ska man säga ekonomin. Kanske blir lägenheten min (redan färdigmöblerad i huvudet, I tell you that!) men inför det beskedet måste jag ha en verklig ekonomisk hållbar plan. Den finns där men jag letar alternativ.
Och jag vet - kanske min ambition är väl låg. So jag "sejfar". Men jag har ingen fallskärm i form av häftiga kontakter eller penningstinna pojkvänner. Skall gulschsoppan lagas så är jag alena kocken.
Det är energikrävande men ojsan - det fick jag visst inte säga! Sånt är visst negativt - har jag hört Men jag gjorde det ändå!
Ett tips! Det gröna i fetstil och modell större är det positiva du kan koncentrera dig på om du tycker tonen i inlägget är negativt, alltså.

Börjar repa mig efter gårdagens attack-kramper i magen. Måste ha varit nåt jag åt. I dag är magen öm. Lite matt.
Har skickat ut inbjudan via mail. Nu är det post och sms kvar. Breven ligger klara.
Försökte titta på Mord i sinnet igår men somnade hela tiden. Slut som artist? Det kan man säga.
Nu ska jag iväg till Claes Olsson och köpa spots.
Ha det så bra!

En ledig stund!

Efter det extra morgonpasset drog jag en repa på stan. Ledsnade snabbt. Det är starka färger som gäller igår. Åkte direkt till Klippet på Fridhemsplan. Det var länge sedan jag var där. Köpte protein i form av kött och fisk. Tunga kassar.
Johan har hämtat sina bilder idag och jag har lagat mat resterande eftermiddag - Kofta och Chicken Tikka, varav kycklingen just nu ligger i marinad.
Jag är aptrött, apslut och vet inte var jag ska börja. Ett är då säkert - jag ska inte jobba ikväll, vare sig med egna projekt, utställnin eller nån annans bilder! Jag ska sitta här: googla, titta på "Mördare okänd", dricka lite vin, klappa katt, äta Kofta-köttbullar.
Imorgon ska vi på utflykt - till Hölö. Jag och Rödluvan ska hälsa på Caroline och ulltussen hennes. Vi ska se om mammakänslor uppstår hos Rödluvan. Hon kan väl inte bli rädd för den där söta, lilla skiten?

Varför blir vissa så bra på bild? Är det fotografens förtjänst? ;-D

On the darkside - en utställning för dig som vågar

Min intention är att stiga upp och gå en halvtimmes promenad innan frukost. Det har jag inte lyckats med men det kommer. Däremot har jag promenerat i två timmar idag. Gick runt på diverse ställen och satte upp vår flyer - se ovan. Snygg, va? jag ska snart sätta mig och prångla ut den till alla och envar. Välkommen föresten!
I alla fall - jag vandrade runt i flera timmar. Så man kan ju säga att jag har fått min beskärda del av motion. Annars fick jag tväront i vänstra höften härmodagen. Trots fantastisk madrass, måste ajg ha legat särskilt illa, för det har hållit i sig i några dagar.

Snart klar, snart klar, snart klar!

Jag börjar ana slutet på tunneln. Bilder till Magnus blev klara igår, ska spara om dem till jpeg och skicka över. Flyer är klar efter ändringar som tog sin givna tid. Ska älga iväg och hitta ett labb som både är billiga och snabba. Finns sånt?
Har mailat in till olika tidningar och hoppas på annons på evenemangstips. Tro på under?
Johans bilder är uppladdade och Carros håller på.
Nu är det visitkort (prio lågt), ev poster (också relativt lågt), namnkort (högt men det går fort) och presentation & prislista (det gör jag ikväll).
Det som kommer att ta tid är att maila, ringa runt och se till att folk kommer.
Sen lägger jag ned.
Börjar jag inte bli lite hungrig?
Hm.

Idol, LCHF och färdiga bilder

Såg andra delen av Idol. Ok, nya juryn må vara mera up to date och har ett bättre CV än Clabbe & c:0 men visst var de bleka? Ungefär lika pale som de som medverkade. Det verkade som om fler fick ett nej än guldbiljetten. Trist underhållning. En tjej var helt fantastisk och orsakade gåshud på samtliga. Blev lite tårfylld. Hoppsan! Man är ingen tvättäkta cyniker - ännu.
Vi tittar vidare.
Och nu - Magnus bilder är typ klara. Ska spara dem i ett annat format och kolla vilka som ska ha äran att bli svart-vita.
An whole other story.
Har varit i Hölö idag och pussat på världens sötaste kattunge, en ljusröd ännu odöpt kattkille (kom med förslag!) som bara pussades och klängde runt. Rent ut sagt, några andra ord kan jag inte komma på: Fy fan vilken sötnos! Nästan så min egen Rödluva hamnar i radioskugga. Men bara nästan. Hon är ju min. What more can I say?
Min LCHF-kost puttrar vidare. Det är roligt att laga mat, trots vissa begränsningar men desto större utsvävningar av pervers grad så man fnittrar vid spisen. Vem kunde ana att smör och grädde skulle locka till skratt?
Vill du inte pröva? Den info jag och många fler numera bär på kan även hjälpa dig som med ansträngning vill gå upp i vikt. Det är bara att äta kolhydrater så det skriker om det!
På tal om att äta: Åt chili à la Carro idag. Petade bort bönorna och tillade extra smör för bästa resultat. Tilldetta åt vi vitkålssallad. Superduper gott! Och till Idol åt jag avocado och blå castello.
Undrar du inte vad jag håller på med?
Jag svarar på frågor - bara du frågar mig.

Jag har så jävla ont ut rent ut sagt i högeraxel. Jag borde inte sitta här. Håller på med bilder till stackars Magnus, som har väntat förgäves. Tar en paus. Snart ringer Caroline och då måste jag rusa. Igen. Men ikväll - den är min men först ska jag köra vidare med bilderna så de blir klara någon gång.
Vi var en sväng på teatern igår, jag och Johan. Han har ju aldrig varit där. Vi kollade ljus och sånt. När jag kom hem däckade jag. Hörde att det ringde i fjärran men jag trodde det var i drömmen eller på TV.
Drömde att Maria sa att Che Guevara var hennes pappa.

Äntligen kan jag får sätta mig ned. Kroppen är spänd som en fiolsträng, axlar, nacke och högerarm värker. Annars är jag pigg. Har jobbat, hämtat provtryck till mina vänner, varit till teatern - fått nyckel och kollat kontakter, ätit och nu sitter jag här med värk och borde lalla iväg och hämta mina bilder. Ska träffa Johan sedan och jag vill bara VARA. Men snart...
Har slängt ut 349 kr i onödan på kattmat vi inte ville ha. När allt var som stressigast, hann jag inte iväg till Hornstull för att köpa Rödluvans specialmat. Så jag handlade på affären där jag brukar handla kattmat. Jag är väldigt förtjust i killen som jobbar där (not straight) så det blev lite knäppt när vi hamnade i kattmatsdiskussion. Alla försäljare är ju programmerade att kränga sina varor. Precis som dietister tror på den här matmodellen som är så felaktig.
Så jag stod där som ett stressat fån och köpte maten. Fast jag visste. Jag är inte bra på argumentera. Tycker det är lite halvjobbigt.
Nu vill jag bara ge bort maten. För det är Nutro hon ska äta.
Tyvärr är det lightmat också. Hur dum får man vara?

Suget är borta - blodsocker är på flatline

Mitt i all röra i helgen, extrajobb och sånt inser jag att det är 7 september och Julle fyller år! Fattar inte att tiden har runnit på det viset. Skulle ha behövt få undan i fotokön: Magnus, teatern, Isabella, bildbyrån... Men. Jag kände bara att nä nu - vill jag ha lite ledigt. Så jag åkte ut en sväng innan arbete.
Hela helgen har annars varit jobb. Och precis när jag trodde att nu, kan jag beta av ovanstående lista, får jag erbjudande om några extrapass. Givetvis. Pengar är alltid välkomna och i min värld brukar det innebära att arbeta. No freerides.
Vila kan vi göra sen men måste hinna med det andra också. Det andra - allt foto.
Så jag kommer hem tänker en dusch innan doktorbesök (ja för det ska jag göra idag också). På hallmattan ligger avin för bilderna från Proformat. Jippi! Men vänta nu? Det innebär att rappar jag mig hinner jag hämta dem, kolla dem och älga iväg till monteringsstället. Tjoho! Vad bacon ger energi. Stora, knarriga steg (min högersko knarrar), hämta bilder, kolla (asballa) och iväg till montering.
Jag kan bara säga att jag har vråltur. Det är billigt men skulle ha kostat mer för jag vill ha dem monterade RUNT kilramen och priset han uppgav var bara PÅ SIDAN. Men jag fick det billigare med andra ord.
Hoppas det blir snyggt...
Åsså doktorn. Jag ska till S:t Görans för att once and for all kolla upp det här med ärrbråcket.
Jag bävar.
Bara besvärligt.
Jag som vill ha KALSONGLÄGE.
Men jag höll på glömma - efter dusch, stressad och dann hittar jag en jobbannons. Så medan kroppen torkar, skriver jag en jobbansökan och mailar iväg den.
Tack bacon för det!
På tal om det: på Julles kalas serverades min absoluta favorittårta of all times. Och - fatta vad jag skriver nu - JAG VAR INTE ENS SUGEN!
Jag ljuger inte. Med gunpoint - no kidding - inte sugen. Inga känslor whatsoever.
Helt bizzart märkligt...
Skriver mer om detta fenomen VID NÅT ANNAT TILLFÄLLE.

I nattens dröm var jag med i Let´s dance fast det var på is fast ändå inte.
Så skulle jag titta på mitt uppträdande, inspelat fast live, fast jag satt vid en TV... Hm, hur nu det går till.
TV4 börjar med ett filma det uppifrån när vi glider ut på isen men sen går det galet. Filmningen alltså. Tekniskt missöde skyller man på. De bilder som visas är överbliven film, bland annat testfilm taget från gatan utanför. Under mitt uppträdande filmas två pelare!
Jag blir ledsen, ingen bryr sig. Fattar direkt att jag kommer att komma sist eftersom ingen ens kan se mitt uppträdande.
Jag funderar på vad det betyder.
Jag får inte den uppskattningen jag borde och förutsättningarna för det är låga.
Jaha.
Nu på förmiddagen har jag varit på teatern och deras mask-workshop. Jag är inte helt hundra på att jag förstod allt. Men jag var där för att fotografera. Annars hade jag frågat.
I ugnen grillas fläskkarré och jag har just ätit en mycket god lunch - gravad lax och ägg med min favorit: majonäs! Äntligen får man äta fet majonäs. Underbart. Förmodligen är den gravade laxen alldeles för söt men DET bjuder jag på.
Nu=kaffe.

Biffar och Skaldeman

Lallade runt på Ikea en sväng. Två diskborstar och ett lakan. Kollade på ramar för nästa projekt. Och lite lampor. Vid kassorna var det kö och jag tappade lusten för mina två diskborstar och lakanet, så jag gick.
Klockan var vid två när jag insåg att jag var hungrig. Åt två korvar och kastade bröden. Det är ju något bättre.
Åkte hem.
Läser Skaldeman så ögonen blöder. Han upprepar sig på retoriskt manér, finns ingen chans att man missar poängen.
Stekte biffar. Tyvärr inte efter det förträffliga receptet som finns på fetthajja-bloggen (se högerspalt).
Mina blev nog för magra.
Trodde aldrig att jag skulle skriva det - någonsin.
Någon lust på kolhydrater finns inte. Vilket är den största märkligheten.
Låg på sägen och tog igen mig innan nästa fotopass på teatern. Rödluvan kom i galopp och mölade ned sig mellan mig och Skaldeman. Baktassarna i vädret.
Det är fösta gången på länge, om vi bortser några telefonsamtal, att jag bara har legat en stund för mig själv.
Jag njöt.
Om jag ändå hade fått vara hemma i kväll...
Kanske nästa tisdag.

Gryniga bilder och fet loggo

Kollade igenom bilderna från föreställningen. Så mycket sudd. Ljusförhållandena var crap minst sagt. Fick köra på iso 1600 med grynighet som konsekvens. Blixt då? Allvarligt talat - vet ni hur mycket jag hade stört föreställningen med en blixt som bränner av var femte sekund. I en liten lokal dessutom.
Nåväl. Det blir som det blir.
Ska dit igen ikväll. Och imorgon. Vi får se.
Fetthajja-bloggen är fortfarande under konstruktion men recepten och tipsen finns där ändå.
Läser Sten Sture Skaldemans bok och det är en riktig pageturner.
Jag är inne på vecka två. Tredje veckan ska visst vara kritisk om det överhuvudtaget inträffar. Det är nästa. Jag håller mina egna tummar. Det är lika bra.
Funderar på att ta en brejk från allt och rulla ut till IKEA. Kan vara najs att kolla in ramar och sånt. Planerna fortsätter. Rollin', rollin', rollin'.

Tar det aldrig slut?

Ok jag skrattar inte ända in i banken men jag har roligt på mitt jobb. Plåtade för teatern igår. Improvisationsteater från Slovenien. Jättekul minsann och kameran gick några minneskort. Har inte hunnit ta del av bilderna. Mycket skit säkert. Taskiga ljusförhållanden, körde på hög iso för inte störa så mycket.
Sen kom nattgäst nummer två. Ett litet fika var det vi hann med. Hon tassade ut i gryningen i morse. Hörde försynta bagagehjul rulla över golvet. Mörkläggnngsgardinen är inte bra för jobbmoralen.
Resten av dagen har gått till att sy ihop bildpåsen. En utav dem. Skickade iväg provtryck till Carro & Johans bilder.
Själv kunde jag inte bestämma mig med mina: montera själv eller lämna bort?
Jag tog en promenad och kollade priser. Väl värt. Det skiljer markant från ett ställe till ett annat.
Differensen mellan det billigaste alternativet och jag själv är runt 450 kr.
Jag knallade hem och skickade iväg för tryck.
Jag börjar där.
Just nu är jag trött och det värker i armarna.
Jag ska jobba ikväll men nåt helt annat och få lite perspektiv på saker och ting. Försökte reda ut en penningatjorv och tror jag lyckades.

Bilder klara! Tjoho!

Åh så skönt! Mina bilder till Utställning nr två är klara. Ska suga på karamellen tills imorgon och ladda upp dem för tryck. Korrkolla typ.
Min senaste bild, nr 5... jag är pissnöjd. Får man säga det?
Ja det är bara att komma på utställningen lördagen den 20 september. Stanna länge eller stanna en reklampaus. Tänk på att det finns andra bilder på stället av god kvalitet. Det är inte min utställning, det är VÅR - FLAVOUR. Tyvärr är inte Rikard med men nästa gång...
Vi har märkt att temat verkar vara lite on the darkside. On the deepside.
Until then...

Albert Hammond - Free eletric band

Bli glad idag!
http://www.youtube.com/watch?v=zl3YuaPSXJE

Magi, internationella körkort och tom kyl

Snart landar Maria i BA. Medan jag sov flög hon över Atlanten. Häftigt med flyg men det har för länge sedan slutat att vara magiskt.
På tal om magi: se "The Prestige" och "Illusionisten" - två bra filmer.
Dagen är full igen av göromål. Ikväll ska jag till teatern och plåta sen kommer en ny sovgäst. Nej, jag driver inget vandrarhem även om man kan tro det.
Jag ska hämta ut mina nya böcker i ämnet som du kan läsa om på annan bloggplats - http://www.fetthajja.blogspot.com/
Jag firar tio dagar idag.
Och kylen gapar tom efter besök. Måste hinna fylla på idag också.
Så nu - dags att fortsätta med bilder.
Tillslut - internationellt körkort får du precis som Aina och Maria sa, rakt över disk men det kostar en slant 350 kr tror jag det var.
Så nu vet vi det.
Nåt att tänka på när Texas blir realitet.
Men först Varberg och Norge.

Det är värsta knutpunkten här: Maria plockar ihop sin saker för en lång färd tillbaka till Argentina och Carro kommer hit med matlåda och bilder för inskanning. Själv har jag varken duschat eller klätt mig. Jo, cykelbyxor, rena underkläder och t-shirt. Hej och hå! Fullt ös. marja älgade iväg till Odenplan för inskaffning av internationellt körkort. Är det bara så? Att glida in och få, rakt över disk? Fantastiskt i så fall.

Fetthajja!

Gå in på bloggen FETTHAJJA och få tips till en bättre tillvaro! Den är under konstruktion. Det kan tänkas byta utseende helt för att passa funktionen.
http://www.fetthajja.blogspot.com/

Mörkläggningsgardiner har verkligen sina fördelar men det finns nackdelar också - som att försova sig. Själv hade jag inget behov att stiga upp i tid. Men det finns ju andra.
Idag har jag påbörjat min femte och sista bild för utställning nr 2. Påbörjat. Själva den fotografiska delen i bilden är klar. Nu kommer det kniviga: att sammanföra texten med bildkänslan. Inte så lätt. Krävs mycket kaffe & rödvin! Det ska jag ta itu med i morgonkväll.
Men ikväll gäller kantareller och mycket grädde.

Allsång, trubadurer, Lars Olhy och bushandsken

Allsång i Vita bergen, det var vad jag gjorde igår. Allsång javisst men nåt helt annat än det du ser på TV. Det var artister som Stefan Sundström, Lars Demian, Dan Viktor, Johan Johansson (KSMB), Kajsa Grytt, Ola Magnell och en bunt till. Allsången bestod av Staten och Kapitalet och Livet är en fest. Typ. Den senare låten, då sjöng Lars Olhy. På scen. Rebell-Robban, känd från tunnelbanan, klev omkring i publiken med mikrofon och uppmanade folk att sjunga. I tre timmar satt jag under filt med syrran och det var riktigt trevligt. Man kunde köpa en badge "Jag vill också byta statsminister".
Det tyckte jag var roligt. Ett riktigt flatgarv.
Jag tror han ryker. Är rätt säker på min sak.
Annars är ju Johan Johansson mycket underhållande.
Dan Viktor likaså.
Och för att inte tala om Stefan Sundström. Hans släpiga och nasala stockholmska dialekt är så... han låter full helt enkelt.
På kvällskröken bygde vi en blogg till Maria men tydligen missbedömde vi namnet lite. Claudio antydde att det kan misstas för nån snuskig webbsida.
Det måste åtgärdas.
Busade lite med Rödluvan men jag verkar gilla Bushandsken mer än vad hon gör.
Idag försöker jag städa i dator så jag hittar ro till att göra min sista bild så jag kan skicka iväg den nån gång.
Inte helt enkelt.