Jag vet att att det är fullt att säga det här men jag trivs så himla bra framför min dator. Och då menar jag MIN. Inte vilken dator som helst. Jo, den är seg. Den behöver städas. Men i datorn finns allt - bilder, kontakter, favoriter, små spår av mina intressen. Jag är aldrig så hemma som jag är på min egen dator.
Nyss pratade jag med Maria. I Argentina. Jodå det går på nån annans men alla inställningar är ju här. När hon loggar in, är det min dators inställningar hennes letar efter. Så vi hittar varandra och kan tala om sånt som berör en på djupet det vill säga viktiga frågeställningar i ens liv.
Om jag var riktigt vid stadd kassa, skulle jag åka till henne i höst.
Till den som inte känner Maria vill jag säga - er förlust. Hon är rolig, smart, underhållande, snäll och omtänksam. Jag är glad och stolt att vara hennes vän.
Ibland i nöd och ibland i glädje. Snart träffas vi igen.

Idag har jag älgat iväg till ett Brudmöte. Men nåt hände, för ingen dök upp. Helt i onödan kan tyckas och ja, inget hände så det var i onödan. Det regnade ute. Mitt para från Paris kom till använding i alla fall.
Små glädjeämnen.
Har äntligen köpt min videokamera. Men här sitter jag när jag borde öppna paketet. Det är nåt som skrämmer mig...