Drömmer i Super 8

Idag har jag badat. Varje blogginlägg verkar börja på samma sätt. Till och med två gånger! Mellan avsvalkningarna satt jag under mitt tunna strandskynke och slapp undan solen och eventuella brännskador.

Sånt får man akta sig för. Väldans fiffigt. Ringde syrran som putsar fönstren i brorsans garage i Vittjärv.

Hon undrade när jag skulle ringa. Jag tror hon är mer avundsjuk på mig, för sol och bad menar jag.

Och allt är en tävling, det vet vi ju sedan tidigare.

Just nu vinner jag!

Lunch i halvtid och ärtsoppa.

Ikväll fortsätter filmvisningen. Super 8 från förr.

Drömde i Super 8-kvalitet.

Att filma av det från duken ger inte så bra kvalitet rent tekniskt. I min värld gör inte det nåt för det efterliknar Holga-stuket, min favoritstil. Men visst vore det trevligt att ha det på riktigt också. Att kunna välja.

Krister är väldigt rädd om sina filmer, så han vågar knappt lämna dem ifrån sig för överföring. Jag får se om jag klarar av att övertala honom.

Jag är ganska bra på sånt...

Bilden föreställer min pappa när han 1975 fyllde 50 år.

En hel evighet sedan.

Ett annat Sverige på alla vis.

Nu - bad och filmning!

Cheers!

Sj är underbara - not. Jo för det emsta men ibland... Sofistikerade system men funkar inte ända ut. Som sofistikerade spisar som bara tar vissa kastruller. Suck. Hög och ljudlig.
Har precis bokat en dagstur till Göteborg. På alla andra turer kan man resa baserat endast på sitt id. Men inte på den här resan. Nu måste biljetten hämtas ut. Krångligt. Och hämtar man den via en butik blir det 20 kr extra.
Krister suckar och säger: det är väl inga problem. Och han har rätt. Igen.
Så jag säger: skit på det. Nu far jag och badar!

Shit pommes, vad slut jag är. Krister sover nattarbetet av sig och jag har cyklat in till stan i gassande sol. For iväg tjugo över nio. Rätt tidigt om jag får säga det själv. Gick runt lite i stan, inget behov av shopping när Ullared står inför dörren.
Varberg är superpittoreskt.
Sommartid.
Drog en repa på marknaden och hittade en ny plånbok. Kanske köper den men först Ullared.
Cyklade vidare till fästningen, Varbergs solthet. Vandrade runt lite. Sista jag var där, ett medeltidsevent 1993. Kan det ha varit Baronens förkämpetornering? Två ställde upp. Man borde ha anat baronens impopularitet redan då. Året senare spilttrades föreningen.

Igår kväll tittade vi på super 8-filmer från 70-talet: Pappas 50 årsfest, Varför får Waileth mer korv-klassikern och Mormors begravning.
Super 8-stuket är helt fantastiskt. I alla fall. Har koll på hur mycket det är. Så i kväll när mörkret har lagt sig börjar projektet på allvar.

Trots dagar kvar börjar jag redan känna av ihop pusslandet av aktiviteter. Jag vet när jag ska till micha i alla fall och det blir på måndag. Sen ska vi få ihop Trönninge och Göteborg.

Det må vara hur hett som helst vid havet men det ligger alltid på en svalkande vind. Drog på mig "träningskläderna" (det vill säga en sjaskig t-shirt och cykelbralls) och tog en timmes promenad utmed strandpromenaden. Gick raka spåret i en halvtimme, vände sedan och gick utmed vattnet tillbaka.
Mörka moln började torna upp sig mot Borås-trakten. (Boråsare är inte så poppis i Varberg...)
Nu kommer det en skur och rappade mig hem. Lite, lite solregn svepte förbi. En dam sa att om molnen kommer inifrån är det ingen fara, värre är om det kommer från havet, typ Danmark.
Jävla danskar.
Jaha.
Lite solregn och dusch. Lite kaffe.
En annan bra sak är att utanför Krille-Brilles kylskåp finns en knapp som om man trycker där kommer kolsyrat vatten.
Dricker hela tiden men ändå för lite.
Klockan är ett.
Katten sover.
Krister sover.
Fiskarna är på diet verkar det som.
Undrar hur jag ska strukturera resten av dagen. Måste masa på min värd. Han ska rigga filmvisning ikväll så jag kan börja med mitt filmprojekt.
Fram tills nu har jag bara lallat runt med filmkameran och det är inget mästerverk jag har lyckats med. Det är svårt. Ska det bli bra måste man ha ett filmmanus och vara hm... typ koncentrerad.
Jag lider inte av adhd men det blir splittrat när man ska köra sightseeing, äta glass, filma och fotografera samtidigt. Det blir inget bra. Det vet jag ju. Ändå måste man ju passa på.
Passa på.
Nu ska jag installera en cd på datorn och föra över det jag har.
Jag återkommer.
Som alltid.

En dag i hetta

Vet ni vad som är typiskt svenskt? Att ange veckonummer. Det handlar om semesteransökan men det är skolornas "fel" till denna avart.
Den enda vecka vars nummer jag kommer ihåg är vecka 32. Medeltidsveckan. Möjligtvis håller jag reda på vecka 52 och vecka 1. Men däremellan är det datum och månader. Inga jävla veckor!

Klockan är kvart i nio. Fortfarande fantastiskt väder. Klockan känns som sex eller sju. Jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska göra. Äntligen är det svalt i huset. Jag behöver kolla lite på datorn, mina bilder och videokameran. Fast egentligen borde jag cykla utmed havet och filma... Så mycket att göra, är trött & ivrig på samma gång.
Vojne, vojne.

Idag har jag badat. Hittade ett annat ställe, 100 meter bort från gårdagens och där var det inte fullt lika mycket spenat. Långgrunt och superhärligt. Alla är bruna. Utom jag. Alla är professionella strandveteraner med fika, strandstolar och och annat som hör strandaktiviteter till.
Jag har cykel, min hemmagjorda strandsarong och en vattenflaska.
Magert.
Men så är det bara det som är magert också.
Jag är fräkning och tämligen röd. Knappast snyggt.
Nåja. Jag skiter i vilket. Jag är inte fulast i alla fall.
Efter lunch begav vi, jag & brorsan, oss till Träslövsläge - viken bredvid. Fräscha båtar, svindyra fiskebodar och glassbar.
Tvätterian fortsätter.
Det finns för mycket kläder annars skulle man aldrig kunna vänta så här länge. Så är det bara.
Men så går en eftermiddags/kväll utan att man har gjort nåt annat än att äta, ta det lugnt, prata skit med brorsan och sånt som är viktigt.

Tänk så duktig jag är!

Jag är en väldigt snäll syster. Jag undrar hur många som har förstått det...
Idag har jag städat min brors hus. Det vill säga: alla allmänna utrymmen som kök, toa, hall, vardagsrum och övervåningen. De tre sovrummen har jag låtit bli.
Sen har jag tvättat fyra tvättar, vikt en massa samt lagat mat till oss båda.
Dessutom har jag hunnit med att cykla och vara på stranden.
Jag känner mig lite mör nu. Är det värmen? Dricker jag för lite? Eller härjar jag för mycket?
Det blev en lång dag igår. När jag steg in hemma hos Krister var det så fruktansvärt varmt i huset. Tur som är, har han en turbofläkt som jag får ha. Men inte ens den räcker...
Jag låg som en drottning på jättemjuk madrass men huvudet var fullt av så mycket (uttråkad i vanliga fall) att jag inte sov så mycket. Tror jag.
Rödluvan går omkring och hittar massor med roliga platser att spana in. Hon gillar mest övervåningen verkar det som och trappen. Precis som lilla Gribo. Vilken katt skulle inte gilla att ligga högt uppe på trappsteg och spana och hålla reda på var alla är.
Och nu - klockan är halv åtta. Solen fortsätter att gassa och jag funderar på att vara tyskt effektiv och ta med mig all sköns teknik till stranden och filma/fota lite. Fast jag är übertrött...
Va fan. Jag drar en repa. Vila kan jag göra sen.
Cheers!

Utan ögon inga bilder!

Döda mig nu. Jag är supernöjd. Klockan är sju, dricker kaffe, alla dörrar är öppna och solen gassar som om det inte fanns någon morgondag.
Jag sitter i Varberg. På Varbergs gräddhylla som jag tror Apelviken kan kallas för. Apelviken ligger c:a sju kilometer eller nåt söder om Varbergs centrum. En vik, bay, med en lång, lång sandstrand.
Där bor min bror. Hehe.
Efter Haj-besök (Hajen=Lidl) på förmiddagen och lunchbestyr, cyklade jag ned med Elins gamla hoj, till stranden. Massa sanddyner, badande människor, windsurfing (trodde det försvann på 80-talet), sandslottsbyggande ungar och annat. Ok här ska badas. Men hur kallt är det?
Undrar man det kan man bara titta hur snabbt folk slänger sig ned i plurret. Typ fort. Hm. Och mycket riktigt: om Sandan låg på 23 grader gissar jag att havet, utanför Varberg ligger på 25 grader.
Visst är det härligt! Och med skön sandbotten (kräsen på bottnar) men i övrigt, tja, havet är mer kul att titta på, som koncept än att bada i. Tycker jag. Jag är en mer sötvattens-tjej. Dessutom luktar ju havet och stranden runtikring sopor eller bajs. Illa i vilket fall som. Eller luktar det bara annorlunda och exotiskt? Sopor och bajs är ju mer vardagligt. Äh, det är tången jag vet!
Jag steg ned vid klipporna och stegen (långgrunt så jag besparade mig en promenad).
Jag steg ned i... spenatsoppa!
Va falls?!
Tänk att du vispar tång så den finfördelar sig. Lite mjölk i det blir stuvad spenat. Eller som damen bredvid mig sa: krusbärskräm. Och varm sådan.
Nåja, tänkte jag det är ju bara tång.
"Det är bättre längre ut" säger en man.
Vi simmar och simmar.
"Oj, man måste visst ta sig till Danmark först", säger samma man.
Brukar det vara så här, frågar jag folk runtikring. Nej, tackochlov. Vind eller andra natrukrafter har fört in en massa finfördelad tång.
Så jag simmar tillbaka och tycker att jag är som nöjd, för denna dag.
Fortsätter min tur efter stranden. Det är som ganska hårdpackad sand så det går bra att cykla direkt på den.
Ringer Norrland och försöker impa men i Älvsbyn flämtar man tungt av värmen så det gick inte så bra. Syrran låter lite påverkad, om man säger så.
Cyklar vidare till andra sidan viken, närmare campingen. Köper en Piggelin och går tillbaka efter strandkanten.
Och vad upptäcker jag när jag kommer hem: jo, att nånstans under denna cykeltur har jag tappat mina ovärderliga och väldigt billiga glasögon. Utan dem: ingen bokläsning och inga etiketter kan heller läsas.
Klibbig av saltvatten får jag lov att cykla tillbaka hela långa vägen som jag just har tillryggalagt.
Tänker: jag måste ha tappat dem antingen när jag handlade glass (vilket jag gjorde på två ställen...) eller när jag tog upp mobilen och ringde för att skryta. Somliga straffar Gud direkt.
Jag cyklar bakvägen.
Och min tur: någon hade hittat mina ögon och lämnat in dem till Sia-glasskiosken.
Deckaren kan läsas och etiketten på Elins kjol kan läsas.
Vilken dramatik!

Ny rytm på badandet. Man går dit halv elva med bok och strandstol. Man sitter så bekvämt. Så läser man en amerikansk deckare, ingen Läckberg-skit. Där sitter man på bästa parkett i flera timmar.
Bästa parkett förresten - jag uppskattar inte nakenbad. Ett par på andra sidan utsatte oss fredliga för "more we needed to see". Annars var det full poäng. Hade inget kaffe med mig förresten. Det var ett klart minus.
Vattnet är 23 grader. På ett vis vill jag inte åka bort. Jag föredrar sötvatten framför salt men havet har ju en annan tjusning också.
Ska ju filma gubevars. Och är det så här varmt får jag gå motionen på kvällen istället. Kanske inte så dumt.
Oj, om tjugofem minuter ska jag gå. Vojne, vojne.

Man är så naiv och oskyldig. Samtidigt kan man ju inte skulbelägga sig själv när man inte vet allt.
Jag orkar inte hålla saker i huvudet som jag inte behöver känna till.
Till exempel att veta och förstå alla turer runt en bostadsrätt, när man fram tills nu alltid har bott i en hyresrätt.
Kan inte alla bestämmelser.
Är det därför jag drömmer mardrömmar att jag ligger på en madrass i källaren?
Rädd att välja fel och hamna på gatan?
Nej, jag bara misstänker att de tänker sälja eller göra om. Vet inget - som vanligt. Rykten går och misstankar florerar.
Vi får ser hur det går.

Annars bockar jag av min listor. Mer än halva väskan består av teknik. Om inte annat viktmässigt. Sen släpar jag på katt och tillbehör: kattmat, leksaker och kattsand. Maten och sanden försvinner.
Rödluvan består.
Lugn och fin.
Har precis sett en halvkomplicerad "Mördare okänd". Bra, sorglig och samtidigt lite väl klurig för att funka i verkligheten.
Jag filade fötterna under tiden. Var är min fotvårdare när man bäst behöver henne?
Dricker Schweppes Russian (alkoholfri och supergod) och har successivt tagit mig upp på marschnivå. Vatten är väl bättre men Russian är fredagsroligare.
Som så.
Borde lägga mig nu för i morgon väntar en lång och aktiv dag.
Ska bada.
Trodde ni nåt annat?
Vattna änglatrumpeter och älga tillbaka till stan, svepa i mig lite lasagne och plåga in katten i väska och then off.
Men på västkusten finns bredband och bärbara datorer så min blogg tar ingen semester bara för att jag själv fiser vid havet.
Och hem ska jag med katten välbehållen, frisk och kry.
Jag tänker inte stå på plattformen i ottan och vara ensammast i världen.
Den resan gör jag inte om.
I så fall blir jag riktigt skitförbannad.
Filmiskt skitförbannad.

En dag för mig själv

Så jag lunch på Rice och åt sushibuffé. Har inget att fira, det var bara så länge sedan.
Köpte en till fläkt på Classe. Nu slipper jag bära omkring på den jag har. Skönt. Det var olidligt varmt på stan och turister överallt. I Huvudet började det snurra. Bara ett ärenden till, bara ett.
När jag kom hem var jag så slut, förmodligen vätskebrist. Läste om Harry Bosch och somnade. Nu har jag sovit i 1,5 timme, varav den senaste halvtimmen har gått till att försöka vakna.
Det är det godaste av allt: att sova middag.
Varje gång tänker jag: döda mig nu, jag är lycklig!

Be om hjälp men rapportera sedan!

Det är fredag. Åker bort imorgon. Det är fint väder ute. Bestämde mig i går för att vila från bad idag (vafalls på min ära?!) för att göra ärenden, mysa vid dator, drälla på stan, shoppa lite.
Det är den 25:e idag och jag har längtat.
Om man säger så.
Drömde konstiga saker. Nåt om nazister och såna åsikter. Hela min familj var nazister utom jag.

En bekanting - kompis till en kompis - bad mig om min ovärderliga hjälp för några veckor sedan. Jag skulle ha åsikter. Vilket jag hade i typ tre timmar. Det var kul men också uttröttande. Jag var utpumpad vid hemkomst men jag fick prata om det jag tycker är kul och intressant. Det var alltså ingen direkt ansträngning men jag ställde upp.
Men jag tillade också att jag verkligen ville veta hur det skulle gå sedan, om personen ifråga skulle ro i land jobbet. Och göra en analys och/eller stötta vidare om det var det motsatta.
Veckor senare och jag har inte hört ett pip. Varken bu eller bä. Inte ett ljud.
Jag tycker verkligen illa om sånt här. Att först be om hjälp, få den och sedan skutta vidare som om inget hade hänt.
Jag vet - det är lite naivt och omedvetet. Kanske tillochmed en yngre generations oansvariga beteende, om det vill jag låta vara osagt men det är irriterande likafullt.
Jag må vara gaggig, inte gör så mycket, sitter mest hemma och häckar - men jag är inte nån jävla instutition, nån myndighet man bara ringer upp och efterfrågar experthjälp. Jag är en individ som gärna vill bli involverad men inte bara för stunden.
Är det svårt att förstå?
Kan man undra.
Jag tänker förtränga lusten att själv ringa upp. Nån gräns finns i universum, eller?

Simma lugnt!

Surprise men jag har badat idag. Igen. Men den här gången gick jag direkt ned till vattnet, förutom ombyte då. Ett annat ljus, en annan stillhet låg över sjön. Tog med mig mig en strandstol och satt i solen och läste min deckare. Harry Bosch har det inte lätt. Alla är emot honom. Jag vet hur det känns :-)
Glömde termometern hemma men skulle gissa att det har gått upp ytterligare en halv grad. Fast det kändes som en hel.
Det är torrt i skog och mark. Änglatrumpeterna behöver mängder med vatten. Jag tror jag ägnade blommorna tjugo minuter eller så.
På bussen stod luften stilla. Tänkte på Indien. Hur stod man ut? I Indien kan man öppna fönstren. Inte i Sverige.
Eva B är i Norrland och Marianne svarar inte på sms. Inget bad på den här sidan stan om sällskap efterfrågas, så jag lullar väl ut en sväng imorgon igen. Eller så jobbar jag under fläktens härliga vindar och tar en snabbtur - och den sista - på lördag innan vi drar, för här blir inga kattungar gjorda.
Eller så vänder jag på steken. Vi får se.

Drömmen om större lägenhet är död

Det här inlägget kan man ha åsikter om, om jag borde skriva men ingen i det här huset eller i styrelsen läser min blogg - om det är jag säker. Men man kan aldrig riktigt veta. Å andra sidan.
Min fantasi om att husera i en tvåa i det här huset kom till en tvärnit i går. Jag kan bara lägga ned drömmen och hoppas på lycka någon annanstans.
Innan jag fortsätter - några om om godtycklighet för det är det det handlar om. Godtycklighet har samma svängningar som ens eget humör. När det drabbar en själv, till ens fördel då tar man tacksamt emot det och tänker att lite tur måste man ändå få ha. Skulle man få jobb enbart på meriter skulle man få gå arbetslös betydligt oftare. Det finns ju alltid nån som är bättre... och sämre. Som sagt.
Men när godtycklighet drabbar en till ens nackdel, ja, då vill man skrika rakt ut. Man blir förvirrad och tänker: hur skall jag mågonsin räkna ut förutsättningarna, spelreglerna.
Vi har kriterier för att bo i det här huset. Jag gled in på ett bananskal under en tid då ledningen var lite mer åt hippiehållet. I brist på pensionärer, lät man yngre förmågor hyra i fullt dugliga kontrakt.
Inspirerad av Helene som efter några år bytte upp sig till en tvåa, ställde jag mig sent omsider i internkön.
Allt väl och bra.
Åren har gått och behovet av en större lägenhet har... hm... vuxit kan man säga.
Men kriterierna då? Har aldrig sett dem skriftligen, bara hört dem rabblas i korridoren av grannar eller vadskamansäga represtativa individer från "the management".
Nu har det hänt en massa andra saker. Man försöker pressa upp hyrorna genom att successivt införa betydande renoveringar av lägenheterna. Om det kan man ha åsikter och det har man.
Anyhow.
I går träffade jag på en riktig representant för the management. En suppleant. Han hasplar ur sig, efter ett samtal som måste vara jordens mest förvirrade hittills, att ett av kriterierna för att få en tvåa är att du skall vara sambo.
Ensamstående göre sig icke besvär med andra ord!
Och där försvann min chans. Just like that. För att man inte har en sambo. Kan det göras tydligare?
Mea culpa, mea culpa.
Fan, ta dom!
Jag säger: jaha, du är det ju ingen vits att jag & M (en annan granne med samma intresse) står i kön, ensamstående som vi är.
Suppleanten slingrar sig som en orm och det slutar med att vi pratar i mun på varandra. Jag säger: "Det här är kriterier som jag inte har hört talas om innan. Det här får jag ta upp med styrelsen" och går in i porten, flyg förbannad.
Vad ska man säga?
Är det här ett "kriterium" som vaskas fram när behovet uppstår av att klämma in ett par, som är kändisar i församlingen? Är det här den typen av godtycklighet? Eller kommer det att tillkomma nya kriterier längre fram om man via nätet har fixat en sambo, gärna pensionär? Vad hittar man på härnäst? Du ska vara född i Bollnäs med kinesiska föräldrar, gärna de två första veckorna i juli.
I så fall är jag trippelrökt.
Idag ligger ett mycket sakligt brev till styrelsen, i postlådan på receptionen.
Min lägenhetsdröm kanske inte är över - it is not over until the fat lady sings, som det heter - men min uppfattning om husets snälla ledning är så död som det kan bli. Innan låg den på intensivvården men nu...
Välkommen till jordfästningen!
Hålls idag vid Sandasjön. Tid meddelas senare.

Dröm & Michabesök

Kan man ha motsatsen till mardröm? I så fall hade jag det i natt. Jag drömde att jag, Gunnar, Annika och syrran (hon var lite i bakgrunden) var på en grusplan på skolgården i Vittjärv. Vi började sjunga Sweets klassiker "Wig-wam" och trummade på allt vi kom åt. Jag log i drömmen. Sen kom fas nr 2. Jag skulle textimprovisera lite över en känd låt. Rimmade "där" med "är" och Gunnar började protestera över dåligt rim. Jag upplyste honom om pophistoria, att det är så här det låter i regel men det tog ett tag för honom att släppa Led Z och landa.
Jag log igen.
Roliga dröm. I alla fall för mig.
Sen drömde jag att Johan jagade oss (vilkadetnuvar) på skidor runt ett hus. Jag kom på den lysande idén att vi skulle gömma oss inomhus istället.
Johan förstod inte tilltaget, så han fortsatte att skidra runt huset tillsdess snön försvann.
Vad betyder det?
Är Johan korkad?

Micha var hemma hos mig igår. Utfodrade honom med Lidl-mat och vi planerade vår Texas-historia. Började skissa så smått. Det kommer att bli riktigt, riktigt roligt! Bara jag blir insläppt i landet med all teknik...

http://www.youtube.com/watch?v=KiOqHLVxZvA
Det är nåt speciellt med 70-talet. Vill bara cykla. Fritt, fritt. Luftigt.
Nu har jag nödstädat. Ska bara duscha av mig, packa katt och videokamera then I´m off. För här kan man ju inte sitta och svettas!

Det finns ett halvtaskigt program på femman som visas lagomt till frulle, om man missar morgonnyheterna typ. "All access" tar upp kändisars liv på ett ytligt och raljerande sätt. Man klipper in "extert"-kommentarer från vad som verkar vara nöjesjournalister och tyckare i största allmänhet.
I morse handlade om knepiga och kosntiga namn kändisar väljer att döpa sina ungar.
Inget nytt med andra ord.
Så hajade jag till.
Will Farrell - en något äldre komiker- är gift med en svenska som heter Viveca. Deras son heter Magnus.
Vaddå knepigt? Ett vanligt, gediget svenskt namn, eller hur? Så börjar "experterna" raljera. Så kan man ju inte heta, pojken kommer att bli retad, heta "stor" på latin, varför inte great med en gång.
Bla, bla.
INGEN säger det mest uppenbara: att mamman är svensk och har valt ett vanligt svenskt namn.
Puckade amerikaner! PUCKADE! Men latin - det känner de till! Hört talas om research?

Igår badade jag. Vad är ovanligt med det? 21 grader. Lätt att glida ned i vattnet.
Har köpt en videokamera. Årets leksak och jag filmar alla möjliga ointressanta situationer. Den är liten och behändig, finns säkert saker att orda om det. Ingen eller inget håller grym granskning. Jag såg mina tår med macro. Huva!
Letar en lämplig mobil åt syrran. Läser användarrecensioner på pricerunner och konstaterar att det finns alldeles för många killar som vill att mobilen ska rädda livet på dem. Det vill säga: att den lilla saken ska göra allt och då menar jag ALLT utan att det ska gå åt batterier.
Har sammanställt en lista som hon ska få ta ställning till.
Så snäll/nördig är jag.
Den stora frågan nu på morgonen är: ska Rödluvan med? Det blir liksom lite roligare för mig då, i pausen.
Ikväll kommer Micha och vi ska prata Texas.
Det blir lasagne till det.
Cheers!

En vanlig folktom dag

Som sagt: stan är död på vanlig puls. Hur känner man igen turister? De går i bredd. Tar upp hela trottoaren! Man vill skrika! Såja, lugn och fin. Man åker slalom. Jag som inte vet hur man gör. Men jag vet hur det är att åka slalom mellan folk, på trottoaren.
Fläkten surrar som om det vore en regnig dag. Det är en regnig dag. Är det fläkten eller regn?
Har mailat ut utställningsinbjudan till folk & kontakter. Många är på semester. Folk tar semester lite senare än vad man gjorde förr om åren. Man tror augusti är bättre.
En nyanländ norrbottning i södra Sverige bävar för augusti och satsar på hela juli. Men augusti är fin. Bättre rentutav.
Fast hur kul är det att bada i fallna löv? Allt handlar om bad.
Snart är det jul. Vet du vad du ska göra på julafton?
Det är dags. Att ta sig en funderare.
Ett är säkert: jag åker inte till Boden.

Jag vet att att det är fullt att säga det här men jag trivs så himla bra framför min dator. Och då menar jag MIN. Inte vilken dator som helst. Jo, den är seg. Den behöver städas. Men i datorn finns allt - bilder, kontakter, favoriter, små spår av mina intressen. Jag är aldrig så hemma som jag är på min egen dator.
Nyss pratade jag med Maria. I Argentina. Jodå det går på nån annans men alla inställningar är ju här. När hon loggar in, är det min dators inställningar hennes letar efter. Så vi hittar varandra och kan tala om sånt som berör en på djupet det vill säga viktiga frågeställningar i ens liv.
Om jag var riktigt vid stadd kassa, skulle jag åka till henne i höst.
Till den som inte känner Maria vill jag säga - er förlust. Hon är rolig, smart, underhållande, snäll och omtänksam. Jag är glad och stolt att vara hennes vän.
Ibland i nöd och ibland i glädje. Snart träffas vi igen.

Idag har jag älgat iväg till ett Brudmöte. Men nåt hände, för ingen dök upp. Helt i onödan kan tyckas och ja, inget hände så det var i onödan. Det regnade ute. Mitt para från Paris kom till använding i alla fall.
Små glädjeämnen.
Har äntligen köpt min videokamera. Men här sitter jag när jag borde öppna paketet. Det är nåt som skrämmer mig...

A minilady

Snart är det dags för utställning nr 1. Jag måste maila ut inbjudan till den innan jag drar till Varberg.

Håller som bäst på att montera bilderna. Måste göra en annan variant. Vågar inte hamra i de gamla ramarna. Tänk om de spricker!

En annan sak: ska inhandla en videokamera som jag har skjutit på i evigheter nu. Även det beslutet sitter långt in.

Ställtid tills det inte finns nån tid kvar.

Obs! Ovanstående bild ska inte avra med på utställningen.

Märkliga drömmar

Idag fyller min bror år. Typ alldeles för mycket. Eftersom jag är för mycket.
Drömde jättekonstiga drömmar i natt.
Jag hade dragit ned en madrass i källaren. Det var som om jag hade blivit vräkt men att det samtidigt var mitt eget påfund. Att pröva på livet som bostadslös.
Är det ett tecken?
Vaknade till och blev kallsvettig.
Somnade om.
Drömde att jag gick i gymnasiet och letade klassrummet för nästa lektion. Det var gymnasium men alla var i min ålder.
Tillslut hittade jag klassrummet. Klockan var tjuggo i elva, lektionen slutade tio i. Ämnet? Ja, nåt mystiskt. För när jag öppnade dörren till klassrummet, möttes jag av en stark rökelselukt och inredningen var mer åt det spirituella hållet. Jag förklarade varför jag var sen men de sa att det inte gjorde något. Jag skulle som bonus få pröva på nåt extraordinärt.
De satte på mig en lustig hatt med en sorts slöja. Så fort jag fick den på huvudet kändes som om jag styrdes av en kraft utanför mig själv. Helt plötsligt gled jag iväg på fötterna med jordes fart.
Jag fick behålla hatten men funderade på om jag verkligen skulle våga bära den igen.

Det var längesedan jag var i schtaaaaan i juli. Kommer inte ihåg att det var så här ödsligt. Oavsett vilken affär jag kommer inpå är det som om butiken är stängd. Det är typ jag och de som jobbar. Blir ständigt förvånad.
Fläkten snurrar och tvätthögarna är sorterade. Jag är hungrig. Idag blir det korv och mos.
På tal om mos.
Det var lite mos i huvudet på mig idag. Kunde inte åstadkomma nåt annat än en kilrametur till Classe. Sen fick jag mitt gamla vanliga attack-ont i magen. Det var bara att hasa sig hem. Gick över på en tion minuter, en kvart.
Jag har vaskat fram förslag på telefon till syrran. Mobilköpardags.
Knallade in på Onoff och såg TV:n framför alla andra. Vilken skärpa i bilden! Helt sagolikt. Samsung LE-40A656. Finns i andra storlekar också.
Nä nu ska jag äta.

Det verkar vara fint väder ute och jag vet inte vad jag borde göra idag. Kanske dra en repa till på Clas O och bestämma hur de monterade bilderna skall fästas i ramarna. Höll på att börja fundera på det i sängen i går men lyckades vifta bort det. Annars hade inneburit en sömnlös natt.
Såg "Välkommen Mrs Doubtfire" igår och skrattade högt och gott.
Såg även "The Happening" och den söööööög.
Funderar på "Barnhemmet". Verkar vara läbbig, om man säger så.

Enligt SMHI ska det vara 18 grader imorgon och sol innan sex på kvällen. Ska man älga till Älta för ett bad med Family Two, nu när Bulleribock är nån annanstans. Jag menar Fam.2 går bra även om The noisy Fam är hemma.
Menar inget annat!

Jag vill klara mig själv

Det är nåt som gnager i mig hela tiden. Bortsett från att sommaren inte verkar vara så bra som jag hade hoppats. Syftar enbart på badvädret som har stannat av tyvärr.
Vad är det som ganager i mig?
Bildmontering.
Jag borde ha satt igång för länge sedan men det har varit ställtid för mig: scratch eller inte, det är frågan.
Fick kalla tår och bestämde mig, så där efter mycket funderande att nej, bilderna får vara som de är.
Jag fegade ur helt enkelt.
Så kom vi alltså till montering.
Jag vill gärna göra det själv. Jag vill gärna klara mig själv och nånstans är man småsnål.
Jag blir lite rädd, det måste bli bra, gärna nu. Hur kunde jag sy ett tält alldeles själv?
Fick hjälp av kompis och fort var det gjort med finsk tango och undrande katt i bakgrunden. Lite kaffe hjälpte till.
Kaffe hjälper alltid tll.
En bild är kvar på grund av felinköp av kilram.
någon som behöver en 23 x 34 - jag har kravat på den, tyvärr.

Ok, nu har jag varit på picnic. Med spöken. Det var ju trevligt i största allmänhet men... Det finns ju alltid ett men. Det är så intressant att ställas inför vissa situationer. En del saker blir så tydliga.
I SCA fanns det mycket folk som jag gillade och kom överens med. Så fanns det andra. Vissa var bara knepiga rent på ett nördigt sätt. Andra var helknepiga och så fanns det såna som trodde de var coola, och ja, dem brydde jag mig helst inte om. Som Morgan. Vilken patetisk liten jävel.
De helknepiga skippade man all together.
Så var det den där svårbenämda gruppen nördar. Som jag ser det är de i avsaknad av socialt allmänhyfs. Jag har studerat dem nogrannt men undrar fortfarande hur de kommunicerar i största allmänhet och med dem som är likadana. Hur går det då?
Vad är det som fattas dem? Förrutom att de verkar fruktansvärt ointresserade av moi? Hur kan dom missa poängen med livet - att känna mig?
Skämt åsido.
Att kommunicera med en äkta nörd innebär att vill du berätta nåt om dig själv, får du inte invänta en artig, journalistisk förfråga. Å nej. Det är bara att blur out det du vill att de ska veta eller bli imponerade av. Men var beredd på att det sitter ett gäng fågelholkar som inte vet hur man bollar tillbaka en så kallad följdfråga.
I bästa av världar kan man säga att de är ärliga. De förställer sig inte, spelar inget sällskapsspel som går ut på att vara gentlemannamässiga och drista sig till att ställa i alla fall en fråga - den klassiska: "HUR ÄR DET MED DIG?"
Det satt några klassiska nördar där. Nördar som vet vem man är, sedan långt tillbaka. Till deras försvar (och mitt) kan jag säga att vi aldrig har "hängt" med varandra, aptråkiga som de trots allt är. Det finns alltså inga gemensamma festsituationer att minnas och våndas över. Ingen grund förrutom föreningen i sig och vetskapen om vikten av en vattentät paviljong.
Allvarligt talat: Jag väntar mig inga stående ovationer, inte alls. Blir heller inte förvånad. Jo, kanske. Typ lite grann.
För en del lär ju sig med tiden hur man för sig i möblerade sällskap.
För andra verkar det vara en mystisk kunskap de inte verkar ha saknat.
Just for the file: jag led inte och jag hemföll inte till journalistik.
Bara det kändes befriande.
Så jag satt där och snackade med dem jag fick kommunikation med. En är tio månader! Hahaha!
Så mitt i publikhavet - det visade sig vara en gratiskonsert med Lars Demian - ser jag ett riktigt spöke från förr - en gammal polare, Lottie Lindgren från Boden!
Jag vet inte om hon såg mig men jag tror det. Elenor tror det. Hon satt och gosade med en söt kille (kavaj och sjal-typen) och sjöng med i låtarna. Om det är jag inte förvånad.
Lottie Lindgren hade världen ballaste garderob. Hon åkte regelbundet till London och handlade indiskakläder. Jag var sååååååå avundsjuk. Hon åkte till London men vad jag inte fattade då att jag var ju coolare - om det nu var en tävling.
Jag åkte ju till det real thing - Indien.
Men så såg jag ju det inte då.
Vi tappade kontakten.
Ett tapp som sker över en dag när man säger nåt som är sant och när man står upp för sig själv.
Det var 1994.
Av en slump besökte vi en Lars Demian-konsert i den 18 juli, satt mitt emot varandra med femtio meters mellanrum.
Fjorton år senare.
Jag såg inte rynkorna.

Medeltidsspöken och TV-stjärnor

Jag tänker: imorgon, då imorgon, så ska jag röja och ta itu med såna där trevliga tekniska saker; fixa bilder, utställning, loggo/visit-jobb, flyers etc. Det är en god intention när man stiger upp och förtränger sol. Börjar tappa upp diskvatten, kastar några kattmyntegodisar på golvet åt Fröken Haparanda, när telefonen ringer. Elenor är i stan. Allt får vänta. Har inte träffat henne på evigheter och framförallt: har inte träffat hennes son, som nu hunnit bli åtta månader.
Hinner duscha så jag inte skrämmer barnet.
Får ett erbjudande om picnic i eftermiddag. Några okända men mest spöken från förr. Riktiga medeltida lik. Vi prattar Wigge, Cormac, Sabina/Yrsa, Amir, Bok. Åsså jag - den hemliga gästen.
Funderade på att ta med mig vin. Men man vet vad man säger i tipsy tillstånd. Jag går på vatten.
Nattetid snurrar huvudet av soffor från IKEA, mått och pussel av bord och garderober. "Ha inte så stora förväntningar". Man får ont i huvudet av rödvin men det är likt förbannat gott när man dricker det dagen innan!
Så jag fortsätter att fantisera. Det är så kul.
Bulleribock har rullat uppöver landetoch jag stålsatte mig från att bada idag. Träffade E i stället åsså den här spontana picnicen som jag inte har räknat med.
I mellanakten hann jag med lite jobb, så fullt så illa är det inte.
Folk efterfrågar rapport från TV-studion. Mina läppar är förseglade. Vill inte ha reprimander från SVT. Jag kan i alla fall säga att hon har inget att skämmas över.
Hon har snarare fått blodad tand.
Vi har alla smeknamn. Hennes är: TV-stjärnan.

Jag tror jag har missat en dag. Hur kommer det sig? Sticker till Älta och gör ärenden och direkt till jobbet. Katt=inte glad.
Idag har det väl varit samma sak. Fick överge datorn och rådda ut och rädda en havererande födelsedagspresent. Vidare till IKEA (believe it or not) och direkt till Brudmöte.
Det var intressant indeed. Caroline har jag träffat tidigare men inte Kerstin Alm. Däremot har jag fått många mail från de bägge. Kerstin är en überpigg sjuttionåring med femtioelva järn i elden. Man kan bli matt men det är istället underhållande och inspirerande. Hon är nästan trettio år äldre än mig och jag är mycket, mycket tröttare och mindre intressant.
Om man säger så...

Åh, här sitter jag inne en fin dag och jobbar på. Fast nu är det inte riktigt arbete. Mer pro bono - om ni fattar. Har mätt och fotograferat i den tomma lägenheten, gjort färdigt det där gratulationskortet och nu ätit en lunch. Tycker det är fantastiskt när man har färdig hemmalagad mat att bara värma. Det är sån ordning jag går igång på. Nu - nåt annat!

OK. Jag har handlat, städat och varit på systemet. Nu sitter jag och är nervös. För vaddå? Syrrans ska vara med i TV och JAG är nervös. Egentligen inte för att hon inte ska göra bra ifrån sig. Det gör hon bara hon FOKUSERAR på frågorna och inte vad folk har på sig. Men jag är nervös ändå. Spänd kanske.
Det är inte bara frågor som ska besvaras. Man ska vara taktiskt också och bolla vidare frågan om man tror att motspelaren INTE klarar frågan. Fatta vad man kan vimsa till det. Så fokusera bara på frågorna.
Annars har jag för mycket saker som egentligen ska vara gjorda sedan ett tag tillbaka. Och jag måste bara göra en sak i taget. Just nu är det TV-huset. I kväll får jag besök så jag ska laga en vrålmiddag också.
Men sen så imorgon - jag ska fotografera en tom lägenhet. Älskar tomma lägenheter. Har ett visst intresse för just denna så jag passar på att ta lite mått när jag ändå är på gång. Nu ska jag kolla mail och lulla iväg.

Tankar i nuet

En smart människa jag känner sa: "Det går inte att ha ett välfärdssamhälle och samtidigt ha stekare som lever ett såna där liv". Hon pekar på en artikel på Aftonbladets hemsida med hänvisning på sex, droger och miljonärsliv i Båstad. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2892536.ab
Nä. Om alla ska vara rockstjärnor, vem ska göra jobbet?
Och det är ju så - till syvende och sist - vill vi ha ett samhälle med välfärd och omvårdnad (vilket ord vi nu ska använda för att sammanfatta det hela) ja, då kostar det.
Nya moderaterna... bah! Börjar hålla med brorsan: ta Maud och klubba ned jättebabyn Reinfeldt.
Jag vet inte om jag levde nåt särskilt alternativt tonårsliv men jag kan inte komma ihåg för mitt liv att det man drömde om var pengar och den typen av liv. Visst, man ville ha så pass att man kunde resa lite och sånt. Men att köpa en jädra massa prylar eller åka till Båstad och förnedra mig - det var det aldrig tal om.
Är det så att skillnaden mellan småstad och storstad är mindre idag än den var för tjugo år sedan?
Var tonåringar shoppingfixerade redan då?
Ja, jag börjar bli gammal. I sig är det väl inget att klanka ned på även om vi lever i en ungdomsfixerad tillvaro. Det som är trist är alla skavanker som blir större för var dag som går. Ålder 40 är en skiljedelare. Kom ihåg var du läste det först.
Men gammal innebär en sorg. En stor sorg för mig. Jag faller ofta ned i dagdrömmeri. Hör konversationer från förr men glömmer många andra.
Jag är bara förvirrad. Det som händer runt omkring mig påminner mig hur skevt det är, jag är.
Men rätt var det är tittar jag åt ett annat håll och gläds åt nåt mycket vardagligt, påtagligt och mycket här och nu.
Bara att jag skriver här är underhållande just nu.

Fula, opraktiska och kvinnofinetliga sportkläder

Jag skiter i sporten som sådan men ett som irriterar mig så ofantligt mycket är kläderna de sportar i. Särskilt tjejernas.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article2888944.ab
Och det blir bara värre och värre. Det började med att man kände sig tvungen att visa magen. Nu kryper shortsen upp i arslet och kvar är en minimal bikinitrosa. En kompis, annars så radikal och feministisk, ser inte vad jag ser: att det är ett sexfixerat mode. Kompisen säger: "Jag tror att det kanske är mer bekvämt..." och då skrattar jag rått!
Bekvämt!
Varje gång kvinnliga sportfånar har hoppat på höjden eller tvären, rättar de till sina minimala kläder. Det kan inte vara bevämt att vara höjdhopperska och bresa med benen och det du har på dig är nästintill bara ett snöre!
Det är för att sponsorerna kräver det, för att män sitter vid TV-rutan och dreglar.
Kom inte och säg att det är bekvämt.

Annars har jag svarat på mail, försökt rätta till ett tekniskt misstag på kompis blogg samt hämtat ut mina utställningsbilder. Ska jag verkligen våga scratcha på dem nu? Jag är jättenöjd. Kan man bli mer nöjd?
Ute är det jättevarmt och det är OK men bara lite OK att inte bada. Ska snart jobba igen så simma får man göra någon annan dag. Nu ska jag kolla SJ igen. Typ hehe.

Turista i sin egen stad

Lördag. Jobbar en massa pass i helgen och tar igen mig med en stor kopp kaffe. Ligger efter med det mesta. I burken ligger obesvarade mail av den mängd att jag nästa stopppar huvudet i den berömda sanden. Vill inte att mina egna timmar ska randas av fotoarbete, vilket bland annat svara på dessa mail är. Jag vill bara sitta här och dricka kaffe och äta de bullar man inte har och klicka runt lite på måfå. Som sagt - har gjort annat i en hel vecka.
Jag har badat. Runt tjugo-tjugoen grader i min favvosjö. Vad den ligger mer exakt tänker jag inte berätta för jag vill inte ha dit fler ärthjärnor än de som hänger där sedan tidigare.
Stället är bäst i alla fall.
Jag har hängt med besök från Göteborg, två superrara flickor som utan att de förstod det hamnade på bootcamp. Här skulle en massa nojjor arbetas bort: rädsla för hundar, bada i sjö med kläder (ingen tittar, jag lovar!), gå genom stan, ensam UTAN att prata i mobil.
Jag hoppas utvecklingen fortsätter i god fart även på hemmaplan. Jag tänker mig dit på hembesök och kolla upp minsann!
I förrgår åkte vi på utflykt till Nyckelviken. Ett sånt där superpittoreskt ställe, ni vet ångestframkallande som när man är pysselsugen och går in på Panduro. Man blir knäckt helt enkelt.
Där fanns en vackert anlagd trädgård, får som betade lösa i hagen, en jättesugga med tio halvstora ungar, lite hönor, nån häst och en varm & go katt som lät sig gärna klias.
Vi åkte vidare till Nacka strand, verkar vara ett stekarställe. Ni vet, båtar, tjusiga nybyggda lägenheter, restaurang men också ett stort gäng med fritidsfiskare som håvade upp strömming i stora mängder. En man hade en sorts anordning som pep till när det var napp. Ställningen, på vilket fiskespöt vilade, hade han själv konstruerat.
Åsså en massa asiater. Kan man göra sushi av strömming?
Det är trevligt att turista i sin egen stad. Har du testat?

Syrran och jag pratar Ullared. Vi skissar på ett brorsbesök senare i höst. Bara för skoj skull kollar jag priser nu så här i pyamas. Och blir chockad. Alltså, oktober-november är ju en bit bort om man säger så. Ändå ligger priserna på runt 1200 kr - enkel väg/pers! Varför? Allhelgonalov, tänker jag och uppger andra avgångar men likförbannat är det priser som man baxnar för. Ska skriva och klaga.

Tankeläsare och bajsa hos Felix

Varför lär jag mig aldrig? Katter är tankeläsare. Det är överdags för det årliga veterinärbesöket. Tänker att jag kan lura ned henne med tonfisk och kattmynta. Men hon ligger och tjurar på "övervåningen". Min plan var the vet, städ, tvätt och foto/data och sen kvällsjobb. Inte kan jag ta fram dammsugarn' nu. Då kommer hon ju aldrig ned.
Katter.
Egensinniga och ibland alldeles urkorkade.
Urkorkad var jag igår men jag fick mig en massa mord och halvklurigheter. Fast trafficking och kinesiska maffian var inte riktigt vad jag önskade. Man kanske inte får vara så nogrann.
Allergin kommer igen. Vad är det nu då?
Det regnar.
Det regnar på Gotland.
Det gör det sällan.
Men vi som var med, minns Medeltidsveckan 1993, då fiffiga drog plastpresenningar över tälten. Praktiskt men inte så tidsenligt.
Nöden har ingen lag.
I rätt sammanhang kanske man klämmer ut lite vätska ur elefantbajs.
På tal om bajs.
Såg ett program igår som handlade om det socialaspelet. Man pratade om bajs. Om rätten att få gå på toaletten om man är på fest. Hälsar man på Felix Herngren får man inte bajsa, enligt honom. Absolut no-no. Det ska man ha gjort när man går hemmifrån. Jo, i bästa av världar. Man borstar tänderna och kissar också.
Men ursäkta? Just sådana behov - när gick de att styra?
"Ja, hej då Felix det var trevligt men jag måste gå hem nu. Och bajsa."
Man lär blogga om uttalandet. Påven har ful mössa.

Badade igen igår. Tempen hade sjunkit med en halv grad. Men det spelar ingen roll. Har man bökat sig ut i en skog och nära vatten då ska man i. Oavsett.
Rödluvan var med. Inte i vattnet och inte på badutflykten men väl på festen. Ungarna dansade limbo och vi andra stela individer drack vin och slafsade i oss en massa kalorier.
Sen kunde jag inte sova. Vaknade sex på morgonen av en mindre mardröm.
Idag har jag varit igång hela dagen och nu har jag ont i huvudet. Träff med Johan och träff med Finn. Kaffe och malaysisk gryta. Och en massa, massa snack.
Jag kanske är bara trött.
Imorgon måste jag köra extra hårt på alla fronter. Katt skall vaccineras, lägenhet rengöras, resor skall bokas. Och jobb ska utföras.
Jag är redan trött.
Egentligen vill jag bara koppla av med lite mord. Och gärna krångliga ledtrådar. Är det för mycket begärt?

Fler bilder från Boden-tur kommer så småningom. Just nu vill jag bara vara ute i luften och i Sandasjön och nu är jag trött.

Bada, bada

Sandasjön 22 grader. Havet runt 17, enligt Annika. Kopparormar är äckliga. Och bussarna har börjat rulla igen! Fest imorgon, typ igen och Rödluvan är bjuden. Får se hur det går...
Hinner inte vara hemma och ta rätt på dammtussarna. Gör det på måndag. Då är det dags för jobb ändå. Ska träffa Johan på söndag förmiddag och Finn på eftermiddagen. Buzy, buzy. Är lite wild 'n' crazy och dricker kaffe efter åtta. Vem ska lägga sig tidigt?

Trotsade busstrejk och tog mig till LidingÖ. Jag och Rödluvan släntrade över bron i eftermiddagssol. Där mitt på stod en handfull människor och fiskade. Jaha. Inte harr i alla fall.
Vad skulle vi göra där, på Lidingö? Jo, sammanföra Musse och Rödis. Det gick ganska bra ute på gräsmattan. Lite fräs men inte så mycket mer. Väl inne i lägenheten, rusade Rödluvan under sängen och där låg hon. Inte ens när vi plockade fram dammsugaren som hon annars är så rädd för, rörde hon på arslet. Men tillslut rusade hon vettskrämd ut i vardagsrummet. Jag fångade upp henne och hon fräste åt MOI. Men nu åker vi hem, tyckte jag och vandrade över bron i kvällssol.
Vi ska försöka igen.
Vad det lider.
Nu, brorsans lax och sen SURVIVAL MAN!

...busstrejken kan slänga sig i diket. Jag har min egen privatchaufför...

Strålande väder ute. Jag tampas med betalning för ett köp på internet, hoppas det går vägen.
Var hos Johan igår och åt supergodmat. Vandrade runt ööööööön, dvs Stora Essingen. Ok, det är pittoreskt.
Har massor att göra men vill bara en sak: bada. Jävla busstrejk! Annars hade jag älgat ut till Älta. Ända stället i stan som har superbad.

Men ursäkta - vad trodde Charlotte Perelli??? Att man kan härja runt i Europa utan konsekvenser.
Jag blir smått irri på alla som blir förvånade när de "går in i väggen" efter att ha haft en omänsklig arbetssituation som, när man skrapar på ytan, verkar vara antingen helt eller till viss del självpåtaget.
Folk i gemen verkar tro att det där inte drabbar dem. Som att börja helgknarka och tro att man ska klara sig från att bli beroende av crack.
Jag säger inte "skyll dig själv" men hon måste fundera lite bortanför svart ögonskugga och korsetter.
Så tycker jag. Just nu.

Världens bästa fotoplats & Conan-barbaren

Kraschade framför TV:n igår. Det gjorde nästan ont i kroppen .Stapplade upp i halvtid åt lite yoghurt, drack kaffe efter åtta men kunde sova i alla fall. Så trött var jag.
I Midsommer fortsätter man att mörda. Grevskapet är snart tömt på psykopatiska överklassmäniskor med knäppa motiv. Jag orkade inte bry mig.
Varje kväll på Discovery går ett program om hur man överlever i extrema omgivningar. Det är nåt jag & grabbarna har tittat på i veckan som var. Vi har lärt oss att man kan pressa ur vätska ur elefantbajs. Man kan knyta ihop skosnörena och klättra uppför en kal trädstam (snörena runt trädstammen). Has, has. Vi har lärt oss att att alla ormar är ätliga bara man undviker huvudet.
Vad lärde jag mig i går? Jo, om man befinner sig längst ned på djupet i en canyon i Mexico ska man vara ytterst vaksam på att den kan på nolltid bli totalt översvämmad.
Skulle inte tro att jag utsätter mig för såna strapatser. Jag bävar till och med att cykla ut till Älta!

Hemma igen

Drömmer om Colin Firth. Han har gjort slut med sin italienska och vi börjar dejta. Fan, det var bara en dröm inser jag när jag stirrar in i mitt sömniga ansikte i spegeldörren på brorsans garderob.
Varför skulle han ge upp en sån skönhet för en katastrof som jag?
Solen sken imorse i hundranittio. Frukosten åt jag sittandes på poollocket och tittade ut över det vid det här laget berömda Träsket. Ett bra ställe att filosofera på.
Så här varmt har det inte varit på hela veckan och nu ska man dra.
Lämnade tillbaka cykeln till Henry, packade det sista, gjorde rent efter Luvans hang-out uppe på skåpet och allt annat som hör avfärd till. Hann med att starta en tvätt och bädda till våra sängar. Det ska knappt märkas att man har varit på besök.
Igår kom Linn & Eric på besök. Baileys, vin, kex, ost och en underbar cheesecake och varm kvällsol. Vi gjorde rebusar av typen: turnaroundswamp (Vändträsk, by utanför Boden). Jättekul. Vi höll på i flera timmar. Lista kommer senare. Kan inte tänka med Allsången i bakgrunden.
Väskan står ouppackad och Rödluvan ligger nöjd och belåten tvärs över mina kläder.
Vid säkerhetskontrollen på Kallax (förträfflig säkerhetskontroll) utbrister de: "Oj, vilken jättestor katt!" Och en massa beröm efter det.
Kallax är alltid bättre än Arlanda. På alla sätt och vis.
Här är det en förbannad busstrejk och man gräver upp halva stan. Folk överallt, åskregn och annan skit.
Att ta sig till Älta blir inte lätt. Hur ska det gå till? Jag vill ju BADA. Och det i rätt sjö.