Jag var på Schlagerfesten med Källan & Maria igår.
Lite besviken. Mätt?
Sällskapet = toppen, som vanligt.
Pride har flyttat in till Kungsan och det är gratis. Och det är farligt nära Vattenfestivalen - med andra ord lite urvattnat.
Parken är för liten och svår överblickad. Jo, det är rabatter, statyer och trappor att ta hänsyn till i Kungsan.
Utställningstälten var jävligt många och utskänkningsställena för få - ni skulle ha sett köerna...
Så hur får man det att gå runt? Jo, det är utställarna som betalar - och det REJÄLT!
Musiken då? Jo, Lotta, Kicki, Ann-Louise, Shirley, Pernilla och sådana givna artister var där. Sen gamla lik man aldrig hade hört talas om, vilket blev lite pinsamt. Nån österrikare t ex. Men hallå?! När har de bidragit med nåt av kvalitet efter 1977?
Nån riktig jawdropper fanns inte med på listan. Med andra ord "Oh, my god" av The Moniker hade verkligen behövts.
Kate Ryans klubbvariant av "Je t'adrore" var stenhård. Skitbra! Cool tjej.
Vi gick besvikna hemåt i natten - Anna ont i ryggen och jag fruktansvärt ont i höften. Men det var småkul - ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar