En obehaglig och märklig dröm.
Regeringen hade fastställt att en tredjedel av Sveriges befolkning skulle avlivas.
Jag tillhörde den gruppen.
Man fick en vecka på sig.
En vecka gick man omkring med vetskapen att man skulle dö. Att vi var flera som delade samma upplevelse hjälpte inte.
Jag började städa: la skräp i plastpåsar och tänkte att jag ville göra det lätt för min syster.
Samtidigt tänkte jag: det här måste bli hävt på nåt vis.
Jag pendlade mellan vetskapen och förträngning.
Emellanåt vaknade jag: toanödig eller bara oroligt svettig.
Sen fortsatte jag att drömma samma dröm.
I sista sekund backade regeringen och man bestämde sig för att låta oss leva. Varför kan jag naturligtvis inte redogöra så här efteråt.
I drömmar är saker sällan logiska.
Det jag kände och uppfattade genom drömtillstånden, var att ångesten släppte och önskan att leva blev så naturlig att vi alla slutade tänka på det.
Hm.
Nattbesök tvingar mig till städ.
Städa skulle jag ändå ha gjort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar