18 aug Vi syr en turban

Imorse:
Det var inte kul. Alldeles för trött.
Nånstans på bron mellan Skanstull och Gullmars slår det mig: varför önska sig framåt i tiden? Ni vet, bara den här dagen är över... Sen sitter man där med värkande leder och trött sinne och undrar.
Så jag njöt.
Njöt av att se solen från andra sidan. Det vill säga över Finnberget och Nacka.
Det gick så där.

Efter jobbet:
Gick en repa på stan.
Ni kanske tror att jag gör det ofta.
Fel.
Jag gör ärenden.
Men idag gick jag. Tittade upp från asfalten, tog en korv och kände lugnet.
Är det idag jag ska handla nya walkingskor, tänkte jag och gick ned på Stadium vid Sergelgången.
Det gick så där.

Gick till Intersport och tänkte: va fan. Det är ju vad det kostar.
Kunde inte låta bli. Gick ned på Team Sportia i Pubhuset som brukar vara rätt kassa.
Hittade liknande skor, minst lika sköna för HALVA PRISET.
Jag bytte.
Det gick bra.
Det blev en ny mascara utan dåligt samvete.

Kaffesugen men bästa kaffekompisen städade så jag gick hem.

Då hände det något.

Jag la mig på sängen för att vila. Somnade. Somnade så hårt att - har ni varit med om det - att jag kunde KÄNNA hur jag mentalt lämnade kroppen för att BETRAKTA mig själv, tung och trött.
Jag kunde till och med tänka att fan, vad kaffesugen jag är men bara en brand får mig att röra på mig.

Jag sov hårt i två timmar.
De bästa timmarna den senaste månaden. Nästan.

Sedan dess har jag sytt en turban.
Sug på den.