Alla klagar på höstdepression. Att detta katastrofala novemberväder påverkar deras humör. Jag säger inget om det.
Så är det nog för många.
Rent mentalt är det ju inte så kul.
Det som är lite intressant att jag har dragits med i klagokören men när jag kommer ikapp med mina tankar så inser jag att jag inte alls är deppig, inte över vädret i alla fall!
Däremot är det ju så att min kapacitet och möjligtvis lust till att göra vissa saker har uteblivit.
Tysken i en, den där rösten som manar på, kan ju bli ledsen för detta.
Men hippien... hippien har heydays.
Sent omsider kom jag på att det bara att gilla läget. Att vädret "tvingar" mig till kalsonger & kaffekoppar och att det är superduper OK!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar