Funderar lite över julen och andra högtider.
Är det så att när vi upprätthåller traditioner som är bunda till en viss dag, när det är almanackan som dikterar villkoren när vi ska ha fest, att det är då vi tycker att det hela är lite halvjobbigt. För att inte säga heljobbigt.
Vi vill ju inget annat än att softa. Men även för att chilla krävs förberedelser och det är väl där krocken kommer in. Vi går in i den här gemensamma ultrafirandet med olika förväntningar.
Ibland är ju inte ens våra förväntningar våra egna.
Hur galet är inte det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar