Tvättäkta matinésöndag. Julle krälar i soffan och frågar snällt om fotmassage.
"Åh, det känns som julafton", säger han.
Julafton men samtidigt mysigare. Mer avslappnat. Dricker körsbärslikör (ja, socker & skit) och njuter av två filmer med Terry-Thomas, engelsk komiker från 50- och 60-talet.
Rensat bland instanspapper. Vad är det med instanspapper och fönsterkuvert som gör mig så illamående?
Grannen ovanför mig sunkar in på en suggestiv Madonna-låt. Precis som i somras då bägge våra fönster stod öppna på grund av värmen och han vägrade, vänligt men bestämt, att byta låt efter en loop på tre timmar.
Idag var volymen så pass hög att jag hasade upp i mina grå tofflor och bad honom sänka.
När han öppnade dörren strömmade musiken ut och det var till och med svårt att föra ett samtal.
Det hjälper heller inte att karln knappt har några möbler eller tyg i lägenheten. Helt sterilt studsade musiken runt i rummet.
Han säger att han behöver beatet för att skriva.
Jag behöver den inte.
Jag bad honom sänka inte stänga av.
Nu hörs inte en pip.
Jag var inte otrevlig. Believe me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar