Dra i mungiporna

Jag tråcklade mig ut till ett välkänt institut i morse för att plåta en "expertbild", för en tidning jag frilansar regelbundet åt. Ett rent och skärt "brödjobb". Man knäpper kort och fyra veckor senare (när man nu skickar räkningen...) ligger limpan på bordet. Inga konstigheter. Har gjort det förr, typ.
Anade oråd redan i telefonen. Så snar han låter, tänkte jag. Svarar på frågorna med enstaviga ord. Likt en unge som blir intervjuad i Hajk, varje journalists mardröm. Borde vara det i alla fall.
Kortfattade och torra människor har en förmåga att krypa under mitt skinn. Då har jag möjlighet till två saker: bemöta dem på samma sätt (jag är charmig och babblig, so not!) eller som jag för det mesta hamnar i, hälla på lite olivolja och charma Dressman-byxorna av folk. Det brukar funka. Man säger klämkäcka saker, får dem avslappnade, strör några gracer, inte så att jag ljuger mer lyfter fram positiva egenskaper eller "va fint du har".
Det är klockrent.
Solid as a rock.
Men nähä. Inte idag. Inte med den här mannen.
"Så du forskar i hetsätning", säger jag lite trevande (har inte fått artikeln eller läst den).
Han mumlar nåt oförståeligt. "Nja, jag vet inte riktigt vad de skriver om".
Tystnad. Jaha.
Jag ber om att få gå ett varv för att hitta bästa fotohörnet.
"Men det går väl bra härinne", säger han.
ALLA tidningars redaktioner vill i regel undika typiska kontor med dammiga pärmar och sånt. Inte så himla kul på bild.
Aha! Han vill att jag avslutar det här FORT. Men gissa vad - det vill jag också!
Han säger nåt om fotografering och jag frågar om han blir intervjuad ofta, verkar så med tanke på vad han säger.
"Det ringer journalister hela tiden". Och stackars dig då.
"Vill du att jag tittar in i kameran?" frågar han och jag förklarar om tilltalet till läsaren bla bla bla.
"Man skulle inte kunna ha bilderna centralt så man slapp fotografera om".
Man tar sig för pannan.
Well hello?
"Det skulle vara om ni hade en pressavdelning. Det innebär också att ni valsar runt i tidningar med samma tröja och bildutsnitt".
"Fast det finns ju Photoshop", säger jag med ett litet irriterande skratt.
Inte ens här tinar karln upp. Och jag vill inte ge komplimangen om att det verkligen inte finns någon anledning till korrigering och kloning för hans del. Varför strö pärlor till professorer?
Och nånstans där inom mig sjunger jag Photoshops lov. Det finns nämligen ett filter som heter liquify eller "gör flytande". Med det verktyget kan du med precision dra i sura mungipor och därmed rädda en sur deg.

Där skulle historien kunna sluta här men på vägen hem funderar jag: är det här en egenskap eller har jag blivit utsatt för härskarteknik? Förhurdetnuär så kan man med skev inställning till bemötande, styra och manipulera omgivningen till osäkerhet. En maktkamp helt enkelt. Säkert vanlig i forskarvärlden, politiken och näringslivet. Med det är ingalunda något isolat.
Spärra upp ögonen och notera om det händer i ditt vardags liv. Upp med handen, rör inte min självkänsla, och framförallt stjäl inte min energi.
Jag fick betalt för det idag men när sånt händer i ditt privatliv är det ingen som frågar efter din F-skattesedel.